Kategoriarkiv: Smedby

miljoner träd dör i svampsjukdomar

Är en alm angripen av almsjukan är det kört. Då är frågan inte om utan när den dör. Den kan dö på ett par månader. Den kan dö efter ett par år. Det har Alvarsamt tidigare berättat om i ett flertal inlägg, exempelvis detta.

Mörka bilder målades upp av Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet när hon i går höll föredrag i Smedby sockenstuga:
– Ett träd kan smittas på våren och dö redan under hösten. I exempelvis södra Storbritannien finns i dag inte en enda levande alm!

Trots att almsjukan har funnits i Sverige sedan 1950-talet år är det först under senare år den slagit till med våldsam kraft på Öland. Och vad värre är, under 1980-talet kom en aggressivare variant av sjukan till Sverige. Ingen kan nog förklara varför, men Pia menade att många faktorer spelar in. Ett träd dör sällan av bara en orsak.
– Världen krymper, vi reser mer än tidigare, folk tar med sej växter hem från andra länder och importen av träd och växter är stor. Miljöförändringarna och stigande temperaturer kan också spela in. Dom flesta organismer som orsakar sjukdomar gillar värme.

Frågorna efter Pia Barklunds föreläsning blev många. Det är tydligt att informationen om almsjukan bör bli bättre – och tydligare. Alvarsamt går här inte in på alla komplicerade faktorer för sjukdomens uppkomst. Viktigare för oss lekmän är vad vi ska göra – och inte göra – för att bekämpa sjukdomen:

  • Såga inte i alm.
  • Hamla inte alm.
  • Spar inte delar av träd. Ta bort hela trädet.
  • Ta ned trädet så snart du upptäckt almsjukan – så tidigt som möjligt på året innan det blir vår. Under våren börjar nämligen almsplintborren att flyga – och sprida den svamp som orsakar almsjukan.
  • Lagra inte almved. Förflytta den inte.
  • Barka gärna färskt almvirke men elda upp barken.
  • Alla verktyg som används vid arbeten med alm måste desinficeras med T-sprit, eller ännu hellre brännas med gasol. Det gäller även om du inte ser tecken på almsjuka.

Pia Barklund var trots alla smittor och svampar och sjukdomar och utbrott och destrueringar ganska optimistisk inför framtiden.
– Massor av träd kommer att dö men skogarna överlever, om än artfattigare.

Det lät bra. Ganska bra. Eller: Inte helt åt skogen.

Den intressanta tillställningen avslutades med gott kaffe och prima bullar.

åhörare_Pia_BarklundPia Barklund från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet längst till vänster i bild. Ett 30-tal personer kom för att lära mer om almsjukan. – Men vi hade räknat med många fler, sa Jeanette Sköld, för tillfället besviken kassör i Ölands Smedby Hembygdsförening.

_MG_5741_RAlmsjukan i schematisk form. Till denna ska läggas det slags smitta som sker under jord, mellan rotsystem. – Den smittan gör att träd i alléer är särskilt utsatta, berättade Pia. En bra sajt för att lära mer om skador på skog hittar du här. En fin summering av almsjukan och askskottssjukan är skriven av Pia Barklund. Ett kandidatarbete om almens vara eller icke vara, med bland annat fakta om resistenta almar, läser du här.

_MG_5750Pia Barklund berätta även en del om askskottssjukan som också härjar på Öland. Den är dock inte riktigt lika ”hätsk” som almsjukan, men de flesta angripna träd dör. Askar som under lång tid levt tillsammans med den svamp som orsakar sjukdomen kan faktiskt bli resistenta. Forskarna kallar en sådan samexistens för coevolution. Försök tyder också på att sjukdomen går att bromsa en aning. Läs mera här

Taggad , ,

sporer, sporer, sporer överallt sporer…

Pia_Barklund_SLUAlmen på Öland kan kanske snart bara ses på foton. En liten skalbagge sprider sporer som dödar. Asken angrips också, men av andra sporer. Det finns farliga sporer och nyttiga sporer. Pia Barklund från Sveriges Lantbruksuniversitet höll under kvällen ett intressant men också smått skrämmande föredrag om svampsjukdomar. Ett 30-tal intresserade mötte upp i Smedby sockenstuga. Du läser mer om vad Pia berättade i ett kommande inlägg…

Taggad , ,

Vi svävar runt Smedby kyrka

Kyrkan_Smedby_1Det blåste på gränsen till för hårt i dag när draken gick till väders med nya kameran strax före solnedgången: upp mot 13 meter per sekund i byarna. Då gäller det att vara lätt på både foten och handen. Vi tittar norrut och till vänster om kyrktornet ser vi vindkraftsparken vid Eckelsudde.

Kyrkan_Smedby_2Kyrkogården med gamla prästgården mot Kalmarsund och det avlägsna Sverige. Vi blickar alltså västerut. Den riktigt skarpögde kan se Josefina Olsdotters gravsten precis till höger om den solbelysta gröna häckkvadraten framför muren. Ett inlägg om hennes extremt svåra liv publicerades 26 december. Om du vill kan du läsa det här.

Kyrkan_Smedby_3Det är svårt att tro att vi om några dagar skriver 2016. Fälten är gröna, ljuset är varmt vårlikt och många fåglar som borde ha flyttat för länge sen finns kvar. Kyrkan i Smedby har avlägsna rötter i 1100-talet. Den invigdes 1853.

Taggad

kvarn vid kvarn…

Smedbykvarn_1Kvarnen i Smedby är en liten pärla väl värd att stanna till vid. Träbänkar runt bord av bastant sten passar utmärkt för kaffepaus, och gräsmattan runt kvarnen hålls alltid klippt. Stor parkeringsplats finns också.

För en tid sen berättade Alvarsamt om upprustningen av kvarnen i Albrunna. Snart blir kvarnen i Smedby lika fräsch. Vingarna är redan bytta och nu pågår finliret med byte av ruttet trä, skrapning, inoljning och målning.

Smedbykvarn_2Kvarnen underifrån. Det är märkligt hur man kunde få kvarnarna att hålla så bra då nästan alla detaljer är tillverkade av trä. Slitaget måste ha varit stort. Vingarna inte bara snurrar, de trycker ju även in mot kvarnen och man kan bara tänka sig knirrandet och knarrandet då sydvästen ökade i styrka…

Smedbykvarn_3Mycket arbete återstår. Här möts gammalt och nytt trä i olika slags förband.

Smedbykvarn_4Kvarnens underrede.

Smedbykvarn_6Visst är kvarnen vacker, men är den inte – som man säger på seglarspråk – en aning överriggad?

Taggad

Hägna in och hägna ut drar snart vidare…

Till och med 9 juli kan du se utställningen Hägna in och hägna ut i Smedby hembygdsgård 12:00 – 16:00. Expon handlar om Världsarvet i vilket 87 byar i 14 socknar har kartlagts.

10 juli fortsätter utställningen sin turné till Sandby, Mörbylånga och Ottenby.

världsarvutställning_Smedby

Taggad

farliga lutningar

När jag vandrar omkring på kyrkogården kommer jag att tänka på den åttaåriga flicka som för några år sen omkom då en gravsten välte över henne. Något år senare bröt en tvååring lårbenet i en liknande olycka.

Många stenar vacklar betänkligt här i Smedby, några känns ostadiga då man ruckar på dem medan andra har fallit omkull. Nedan bilder utan bildtexter.

snedstenar_1

snedstenar_2

snedstenar_3

snedstenar_4

snedstenar_5

snedstenar_6

snedstenar_7

snedstenar_8

Taggad

lägg dig/kameran på marken!

Lejonparten av alla foton tas i ögonhöjd en aning snett nedåt mot motivet. Varför? Kanske är det lättja och att det med stigande ålder blir allt besvärligare att inta golv- eller marknivå. Men mödan, krälandet på backen och fläckarna på brallorna kan kanske i en förlängning ge intressantare bilder. Blir fotona trots allt kattskit har du i alla fall fått fin motion.

vinkel_1Självporträtt. Jag har lagt en kompaktkamera på marken med objektivet rakt upp mot en trädkrona. Direktverkande blixt och självutlösare. Bilden är alltså ”sann”: Trädet ser ut att växa från himlen tack vare kamerans placering och min ”uppifråntittin” i bilden. 

vinkel_2Här har jag lagt mig på backen, och jag tycker ”det lågsniffande perspektivet” ger bra närvarokänsla i bilden.

Taggad ,

handarbetets kraft

Linnea_Danielsson_1Linnéa Danielsson med foto av farmor Theli, 1898-1949.

Händerna är nyckeln till fantasi och utveckling. Ungefär så sammanfattar Linnéa Danielsson sin livslånga fascination för syslöjd. Än i dag minns hon vartenda plagg, varenda detalj av det hon sydde, broderade eller vävde som liten skolflicka.

I lördags lyssnade ett 60-tal personer till Linnéas berättelse om sin passion för det textila hantverket. Det var hennes mamma – och indirekt hennes farmor – som väckte intresset för nål och tråd.

Klicka här för att lyssna medan du tittar på bilderna nedan.

Om du av nån anledning vill lyssna i egen spelare klickar du här.

värdinneförklädeLinnéa med ett välbehållet så kallat ”värdinneförkläde”, som hon sydde som liten flicka för drygt 50 år sedan.

textilier_02Att ämnet syslöjd kan locka så många besökare förvånade Alvarsamts utsände och fördomsfulle reporter. Det fanns inte en enda parkeringsplats ledig framför den upprustade sockenstugan.

textilier_03Margit Fribergsällskapet passade på att exponera sällskapets ursprung.

trioLinnéa Danielsson visar och berättar för Britt Bergman och Inger Sundberg Rattén om farmor Thelis mästerverk.

textilier_10Linnéa Danielsson visade många exempel på farmor Thelis arbeten att inspireras av – alla så fräscha att man kan tro att de är gjorda i dag, trots att de är från 1920- och 1930-talen.

textilier_08Enkelt, rent och grovt broderi – pregnant i sin framtoning.

textilier_04Vissa textilier gick runt bland publiken under föredraget – som även lockade några män!

textilier_09Broderat blommotiv.

textilier_01Det blev i det närmaste fullt i Smedby sockenstuga. – Bara Cecilia Uddén brukar dra större publik, berättade Lars W Andersson i byns hembygdsförening.

textilier_06Farmor Theli skapade mest yllevepor och broderade dukar och löpare. Man kan undra hur många som i dag skulle lägga tiotals timmars arbete på exempelvis en sådan här detaljerad och tålamodskrävande skapelse.

textilier_05Kan vi möjligen ana en österländsk influens i dessa vackra textilier?

Taggad , ,

packat i Smedby

SmedbysamlingDet kom 60 personer och alla parkeringsmöjligheter var upptagna. Vad är det som händer i lilla Smedby en lördag eftermiddag? Reportage inom kort – med intervju i poddradio…

Taggad

poddsändning 7 – minnesgoda systrar

Siw Larsson tycker om att sjunga. Det har hon gjort sen barnsben. Ändå blev hon underkänd i sång under sina år i Smedby folkskola, där hon och systern Inger Emilsson började 1948.

Men trots C i sång blev åren i folkskolan minnesvärda. Det menar både Siw och Inger, två av de tio tidigare elever som var med på ”skolminnesträffen” i Smedby i söndags. Vi hör Inger först.

Slå på högtalarna och klicka HÄR.

Avannons:
Du kan se systrarna här. Siw sitter som tvåa från vänster, Inger längst till höger. Siw bor i dag i Södra Möckleby, Inger i Kastlösa.

Taggad , ,

Minnen

Alla minns vi väl våra tidiga skolår – med skräck eller glädje, eller båda delarna. Men minnen bleknar och dör. Minnen dör med människor även i vår digitala värld. Miljarder foton, videor och ljudupptagningar kommer framdeles att upplösas i atomer i kraschade hårddiskar, förlorade cd, tappade minnespinnar, stulna minneskort och konkursade eller kapade molntjänster. Man kan bara försöka göra det bästa för att spara det som är värt att spara.

Ett utmärkt exempel på en sån ambition är den ”skolminnesdag” som i veckan hölls i Smedby sockenstuga, tidigare Smedby Folkskola som lades ned våren 1954. Man samlades för att dela med sig av sina minnen från skolåren under 1940- och 1950-talen. Men man gjorde mer än så: Man spelade in det långa samtalet för lagring på dvd. Om hundra år kan därför – förhoppningsvis! – andra människor sitta i Smedby sockenstuga och fascineras av det samtal som fördes om en tid för sisådär 160 år sen. För oss nu levande skulle det vara som att höra människor berätta om Krimkriget samma år som Jenny Nyström och Oscar Wilde föddes.

Smedbyskolminnen_3Kaffe med dopp inledde skolminnesträffen i renoverade Smedby sockenstuga. Stående i mitten Ingalill Morén Hybbinette och till höger samtalsledaren Lars W Andersson. Av cirka 25 elever kom 10. De placerades i en halvring runt inspelniningsapparaten på stativ.

Smedbyskolminnen_2Ingalill Morén Hybbinette med kaffehurran. ”Uppsnack” pågår…

Smedbyskolminnen_1Still going strong: Mauno Nilsson, Bert Emilsson, Allan Elfving, Bengt Ohlsson, Gudmund Olsson och samtalsledaren Lars W Andersson. Främre raden från vänster: Asta Snövall, Siw Larsson, Britt Johansson, Ally Larsson, Inger Emilsson.

Smedbyskolminnen_4En hel del skolrekvisita fanns att kika på denna minnesdag. Här en ”läsordning”, alltså en föregångare till schema. Pikturen är som nästan alltid på den tiden prydlig och koncis. ”Biblisk historia” och ”katekes” är återkommande ämnen.

Smedbyskolminnen_5Rådgivande böcker, tabeller och övningar. Olika typer av vägledning var mycket precisa – och i våra ögon opersonliga.

Smedbyskolminnen_6Jag vet inte när man slutade med planscher i undervisningen. Men jag minns att de var suggestiva – och tunga. Det märkte man när man hade turen/oturen att få följa fröken till planschrummet för att kånka upp en drös björnar och älgar och änder till kommande lektion.

Smedbyskolminnen_7En inspirerande – men superromantiserad – plansch om kaffe. Slavgörat på kaffeplantagerna är här transformerat till ”en vacker dröm i orörd natur”.

Smedbyskolminnen_8Skolradion är äldre än man kanske tror. Den startade på försök redan 1928 för att bli permanent året efter. I dag heter Skolradion Utbildningsradion, UR.

Smedbyskolminnen_9Att sjunga var viktigt i gamla folkskolan. Mest sjöng man psalmer som man ofta skulle kunna utantill. Du hör mer om sång och annat i ett kommande poddradioinlägg där systrarna Siw Larsson och Inger Emilsson både berättar och sjunger…

Taggad ,

Envis vinner inte alltid

Han ligger begravd under en stor stenplatta vid ingången till Smedby kyrka. Han kyrkoherden envisades med att få riva en innervägg i kyrkan nån gång på 1700-talet. Byggmästaren sa nej. Kyrkan skulle inte hålla för ingreppet. Kyrkoherde Roswall stod dock på sig och fick sin vilja igenom. Väggen revs. Dagen därpå rasade hela kyrkan ihop. Så kan det gå.

frånTrappanNär man går in i Smedby kyrka är det nästan omöjligt att inte klampa på den minnessten som förärats kyrkoherde Roswall.

RoswallstenenEn sten. En mustig historia. Ett levnadsöde.

Taggad , ,

Vi ser det lite grand från ovan

Det har varit fritt fram att bestiga Ölands högsta punkter några dagar. Och då syftar jag inte på berg utan på kyrktorn. Vi började i Smedby och fortsatte sedan till Hulterstad. Båda kyrkorna är lättbestigna, bara trappor, inga stegar. De är dessutom inte särskilt höga. Men det är sant, allt är relativt – i synnerhet på en pannkaka som Öland.

SmedbyKyrkaFrånSydvästSmedby kyrka från sydväst.

interiörFrån orgelläktaren.

orgelnDet största av alla musikinstrument, orgeln.

klockornaHögre än upp till klockorna kommer vi inte.

motNorr_vidvinkelKyrkogården mot norr, sedd genom vidvinkelobjektiv.

motNorrHär har jag lyft kameran en aning… Det svarta uppe till höger i bild är en del av den lucka som vanligtvis täcker utsiktsgluggarna.

SmedbyKyrktorn_026Och här spejar vi norrut genom ett teleobjektiv.

söderut_vidMot söder.

söderut_telMot söder med teleobjektiv.

motÖsterDet mest spännande österut är några trasiga telgelpannor.

motÖster_tPlatta landskap blir inte mer dramatiska än så här på bild. Vi ser österut och väg 136.

motSydostMot sydost.

västerut_vidVästerut med Kalmarsund i fjärran.

västerut_teleDen kanske vackraste vyn, mot väster. I fjärran grannlandet Sverige.

 

 

Taggad ,

Klockan klämtar för Smedby

Kyrkklockegömma_06Som första medial kraft i hela världen kan Alvarsamt nu visa var Smedbys framtida rikedom ligger – här! Platsen är till och med utmärkt med en kodad skylt med den förvillande texten ”Vattentag”. För nästan exakt 400 år sedan sänkte ortens befolkning här ett okänt antal kyrkklockor i ett måhända bottenlöst dyhål för att undkomma danskens rövarklor. En hemlig lokal uppgiftsslämnare säger till Alvarsamt att ”det kan ligga värdefulla klockor här även från andra byar än Smedby”. Eftersom flera expeditioner lär ligga i startgroparna för skattjakt avslöjar inte Alvarsamt dyhålets exakta läget utan säger bara att ”rikedomen ligger mellan ost och väst men under syd och vid sidan av norr.”

Taggad ,

historien träder fram

Det har sannolikt inte undgått någon enda vaken ölänning att en avknoppning till Skördefesten slår sina klor i Öland 10 och 11 maj. Begivenheten kallas Öland spirar och innebär full rulle över hela ön med mängder av mindre och större upplevelsemöjligheter.

Den som vill se saker och ting träda fram ur historiens dunkel kan exempelvis besöka prästgården i Smedby där man för första gången visar väggmålningarna. Konstnären är okänd men stilen vittnar om att hen bör vara identisk med skaparen av väggmålningarna i Gärdslösa prästgård.

Smedby_kyrkan_0006Kyrkan i Smedby. 1852 ersatte den en romansk stenkyrka från 1100-talet. 

Taggad

Korre om Mellanöstern

Ölands Smedby hembygdsförening står verkligen på tårna. Man lockar med massor av aktiviteter under sommaren. I går kväll berättade Cecilia Uddén, Sveriges Radioutrikeskorre, om läget i Mellanöstern under den olycksbådande rubriken Hur ska det gå? Föredraget hölls i den nästan fullpackade sockenstugan.

Cecilia målade upp en pessimistisk syn på Mellanösternframtiden. Jag har nog aldrig hört henne så svart. Förmodligen har ingen människa hela situationen i området klar för sig. De religiösa trådarna och de mer eller mindre korrupta politikerna har snott ihop ett ”ideologiskt skatbo” som ingen kan reda ut. Åsikter är ristade i sten och föraktets och hämndens pilar har gigantiska hullingar. Resultatet blir ett hatets ekorrhjul där sprängningar, död, våldtäkter och tortyr hör till människors vardag.

Föredraget var intressant men tyvärr var Cecilias svar på publikens frågor alldeles för långa. Rappare svar hade säkerligen genererat många flera intressanta frågeställningar.

Tilläggas bör att arrangören bad om ursäkt för att man missat att informera om inträdet på 100 kronor, rätt saftigt för ett föredrag.

Nästa evenemang i Smedby blir en traditionsenlig sommarfest med gudstjänst, kaffeservering och tombola 14 juli klockan 13:00.

Udden_2Cecilia Uddén ser ungefär så allvarlig ut som situationen i Mellanöstern faktiskt är.

Udden_1Jag är dålig på att räkna publik men fick den till 88. Inte så illa pinkat i en liten by som Smedby.

Sauvignon i Fritzborg

Gåtan är löst. Det är verkligen vinsticklingar mellan tegelstensraderna på åkern till gården Fritzborg i Smedby.

– Vi satte dom i påskas, berättar Mia, frun i huset. Jag gillar långsiktiga projekt och vill inte ha mark som inte används. Åkern på andra sidan vägen har länge legat i träda. Det var bara att dra igång…

Vindruvorna är ett familjeprojekt. Mamma Mia och pappa Tobbe och fem barn gör fjorton arbetshänder. Och de behövs för det är tusentals sticklingar satta under fiberduk, kantsatt med stora mängder håltegel. Teglet har två uppgifter. Det absorberar solvärmen och jämnar därmed ut dygnsmedeltemperaturen. Och det motar bort fukt. Vindruvor vill ha varmt och torrt.

Varmt och torrt, ja… Den öländska våren har varit kylslagen och det märks på sticklingarna.

– Dom kräver runt 10-11 grader för att sätta fart, tror Mia. Men nu har dom allra flesta fått knoppar eller blad. Och snart kommer den riktiga sommarvärmen…

Mia spejar ut över odlingen.

– Som sagt, det är ett långsiktigt projekt. Slår det väl ut kan jag tänka mej att sälja både sticklingar och plantor i framtiden. Och göra vin, förstås. Vad sägs om en läcker Sauvignon Fritzborg!

Mellan sticklingraderna kör man gårdens fyrhjuling utrustad med ogräsharv.
 
Ett lite större försöksfält. – Vi gör det här enbart för att se om det funkar. Jag vill ha långsiktiga projekt, gärna på 50 år eller mer, säger Mia och ser ut att mena det.
 
Här är beviset för att sticklingarna tar sig: Gröna blad. Mia tror att medeldygnstemperaturen bör vara minst 10 grader för att tillväxten ska sätta fart.
 
Här syns tydligt hur mycket temperaturen betyder för tillväxten. Sticklingarna i krukorna är satta samma dag som de i hinkarna. Krukorna har fått stå ute medan hinkarna har stått i +20.
 
Försöksodlingens sticklingar är från sorten Sauvignon blanc. På Fritzborg har man också satt ”jämförelserader” med plantor av sorterna Solaris och Rondo. De är ympade på rot som gör plantan tålig mot vinlusen.
 
De enorma lagren av tegel lär räcka till många kilometer vinplantor och många tunnor gott vin. Teglet köptes in från det havererade projektet Fanerdun i Kalmar.
Taggad

Öland – vindistrikt in spe?

Någon kilometer norr om Smedby kyrka ser jag något rött lysa till ute på en åker. Jag vänder och kör tillbaka. Håltegel ligger i rader på en åker. Finns ett tegelslageri här? Jag tar några bilder, åker hem och tänker inte mer på saken…

Senare får jag höra av min fru, som besökt fastighetens kafé, att åkern används för uppdrivning av vindruvesticklingar. Man har satt mängder av plantor, omgärdade av håltegelsten. Stenarna lär hålla kvar värmen och mota bort fukten.

– Man måste ju försöka och se om det går, sade den ännu så länge anonyma frun på gården till min fru.

Så sant. Så ska det låta: Öland – ett vinland! Den inställningen kräver ett fördjupat besök. Det görs inom kort.

Andra inlägg på g är:

  • Lat djurfotografering – med några fototips för snabba skott
  • Ölands Amazonas – en nästan overklig öländsk skog
  • Den vackraste blomman av dem alla – gissa vilken
  • Barnen tecknar fyrplatsen – skaparglädje vid Långe Jan
Taggad

En älskad Margit


På biblioteket i Södra Möckleby finns en särskild hylla med författaren Margit Fribergs böcker. Många i byn gillar dem och läser dem om och om igen. Det finns även ett aktivt Margit Fribergsällskap. Margit Friberg ligger begravd på kyrkogården i Smedby, ett stenkast norr om Södra Möckleby.

Tider som flytt

Under sommarens cykelturer insåg jag att även landsdelar söder om Dalälven kan klassas som glesbygd. Denna bedagade och mossbelupna Super NO-NOX-mack i trakterna av det sagolikt vackra Smedby ackompanjerar onekligen känslan av genuin glesbygd.