Kategoriarkiv: Södra Bruket

högt över vattnet

Vi besteg rödfyrskullarna ovanför försvarsruinen vid Södra brukets strand, och delar av södra Öland öppnade sig som en bok högt över Kalmarsund. Kullarna är på sina ställen lodräta mot havet och ett steg för nära kanten är lika med goodbye. Men det är friskt. Man kan andas här uppe bland molnen. Så känns det även om höjderna bara är runt femton meter över havet.

överSb_ (2)Vi tittar norrut från försvarsruinen mot Cementa.

överSb_ (3)Cementa och Degerhamns hamn genom ett kort teleobjektiv. Till snurran är det knappt 700 meter.

överSb_ (1)Först här uppe på fjälltoppen ser man att sjömärket är ett ensmärke. Det andra skymtar inne i skogen, ungefär mitt i bild.

överSb_ (4)Här är det brant. Men det är ännu mycket brantare på andra ställen – ibland lodrätt ned mot soppan. Ruinen var skyddsvärn under andra världskriget. Flera värn ligger i skogen bakom den.

överSb_ (5)Det är inte ofta man ser Södra bruket lite grand från ovan.

överSb_ (6)Vågorna kom hela dagen från sydväst, trots rent sydliga vindar.

Märkt , , ,

3-vingad bjässe

kvarnen_Södra-bruket_087_besKvarnen vid Södra bruket. Brännvidd: 16 millimeter.

Märkt

mot havet

mot_HavetStigen ned från kvarnen vid Södra bruket. Vid horisonten ser vi Sverige.

Rött i rödfyren

DagensÖlandsbild118Ovanför ruinen i föregående inlägg står detta sjömärke och lyser rött ikapp med rödfyren och rödljuset från den kvällsröda solen.

Märkt ,

okänd ruin

ruin_1Den här bilden är tagen från Cementas vindkraftverk. Kompaktkamera och en brännvidd motsvarande nästan 400 millimeter i småbildsformat. Ruinen ligger runt 650 meter söder om Cementasnurran.

Vi trodde vi sett det mesta runt Södra bruket. Men icke. Vi blev varse ”den gamla nykomlingen” från Cementas vindsnurra nere vid hamninloppet i Degerhamn. En dryg halvkilometer söderut reser sig de murade väggarna likt en kyrka. Vi skyndade dit. Det blev bråttom för solen ville nanna. Vi hann fram precis till läggdags. Solen gick i moln men när den var halvvägs under horisonten blev det molnfritt nån minut och hela trakten sveptes in i blodrött kvällsljus. Vi vet inte vad vi såg. Är det ett gammalt sjömärke? En jättebåk? En ruin av minifyr? På norra sidan står en järnställning. Annars är ruinen tom. Vet du något om byggnaden? Kommentera gärna – eller mejla!

ruin_2Västsidan ut mot Kalmarsund är störst. 

ruin_3Från söder. Inget som helst innehåll berättar om ruinens tidigare funktion eller historia. Solen är i moln men om en minut vräker den ut dagens sista jätteförpackning Falu rödfärg

ruin_4Från norr ut mot Kalmarsund. På väggen ser vi ”ett slags maskineri”. Men vad har det använts till?

S_bruket_ruin_22Järnskrot som en gång i tiden hade en funktion. Hissade man upp nåt i ställningarna? Eller? Du som vet får gärna berätta.

Märkt

pö om pö

Då och då händer det små och stora saker utmed cykelleden Södra bruket-Albrunna, en sträcka på bara två kilometer ingående i cykelledsprojektet Fyr till fyr.

sittgruppEn högkvalitativ möbel finns nu utsatt strax efter kravallstaketets södra slut. Här kan säkert åtta personer samsas om utrymmet. Sittgruppen är så tung och bastant att inte ens en storm kan rubba den.

parkeringenNedanför Albrunna blir det – vad vi förstår – både en parkeringsplats och en vändplan. Redan i dag går det att köra bil hit ned, men ytterst få gör det. Återstår att se hur trafikerad vägen hit ned blir då – och om – även den asfalteras. En cykelbana med biltrafik är ingen lyckad lösning.

Märkt ,

fullbordad asfaltering

DSCF2449Häromdagen var denna sträcka från Södra bruket till skogen i fjärran inte asfalterad. Men det är den nu. Asfalt är inte fult. Fulare än fult är däremot kravallstaketet utmed slänten mot havet.

kravallstaketetMan kan undra vad 150 meter kravallstaket har kostat att köpa in och montera.

Märkt

asfalt genom skogen

cykelvägen_Albrunna_1Härifrån, nedanför Albrunna, är cykelleden nu asfalterad nästan ända fram till Södra bruket. Banan är ännu mjuk och underbar att cykla på. Snart är nog även resten av leden upp till Albrunna centrum svart som synden. Vi tycker inte att asfalten förfular. Det enda sorgliga i hela storyn är att promenadstigen decimerades till en liten tarm och att ”Ölands Amazonas” höggs ned. Men man kan ju inte få allt här i världen.

cykelvägen_Albrunna_2Norrut. Risken med denna långa härliga raksträcka är väl ”cykeldårarna” som kommer i 60 knutar på ljudlösa hojar och tycker att leden – och världen – är deras.

DSCF2231Utmed stranden finns gamla och nya knipholkar utsatta. Vad sägs om denna nybyggda faluröda etta med havsutsikt på andra våningen – dock utan hiss.

cykelvägen_Albrunna_4Vi ser söderut mot Albrunna. Alla tidigare inlägg om sträckningen av cykelleden Fyr till fyr mellan Degerhamn och Albrunna kan du läsa här.

Märkt ,

aprilväder

April har börjat som den ska: Lömskt. I förmiddags solade vi i shorts. Sen tog vi hojarna till Södra bruket. Det blev märkligt stilla – som ofta inför väderomslag. Och så kom de mörkblå molnen smygande. Och så kom de svarta molnen smygande. Och helt plötsligt small blixten av! Och så kom haglet. Och så kom regnet. Och så kom haglet igen. April lever hittills upp till sitt rykte…

påskåska_1Vindstilla. Lugnt. Tyst. Solen skapar miljoner reflexer i strandens våta stenar.

påskåska_2Två minuter senare anar man tuffare väder i fjärran. Ytterligare två minuter senare vräkte hagelskurarna ned – och åskan knallade. April!

Märkt

En varm dag

I kölvattnet av VM och EM slog jag i dag personligt utomhusrekord: shortsen på den 9 mars! Dessutom blev det tropiska + 48,1 grader, visserligen i solen men vad då? Är det så noga?

Det blev alltså shorts – mitt på dagen till naken överkropp. Och det blev citronfjärilar, flugor, blåsippor, spyflugor, myror, gäss i plogar, blomstersängar som jag inte vet namnet på, varken på svenska eller latin. Och talgoxen sjöng för kung och oss.

Mellan Södra bruket och Albrunna stötte vi samman med ”han med vandringsstav med klyka”, alltså Sylve. Han Sylve heter också Persson, är barnfödd i Albrunna och sen några år debarkerad sjöman. Vad han inte vet om landskapet här kan klassas som ”synnerligen oviktigt vetande”. I dag berättade Sylve om lärkan, om syrenbusken han planterat på stranden, om den ruttna ekan, om äppelträden som står alldeles vid Kalmarsund, om de just nu fula lärkträden, om den lokala svanfamiljen, om knipholken han och kompisarna satt upp, om Titicacasjön och Machu Picchu i Peru, om lastomsättningar på över en vecka för 15 000-tonare i hamn år 1985, om starens orgier i körsbärsträd, om Alvkälla, nässelsoppa med gräslök och om den märkliga svampen jordkragstjärna.

Så är det att bo på Öland. Ibland träffar man inte en käft på flera dagar. Andra dagar stöter man samman med nån själ som man kan snacka med tills stämbanden går ur led. Och allt hänger ihop. Jordkragstjärnan är lika viktig som Titicacasjön.

Ja, Öland är märkligt. Häromdan höll vi på att frysa ihjäl. I dag var det i hetaste laget.

Sylve_KIckan– Om ni går 50 meter åt det hållet, viker av till höger vid den lilla tallen, svänger rakt norrut och går ytterligare 20 meter och tar vänster vid en ungtall, bara en meter hög, kommer ni att få se det verkligt unika här! Så talar han, Sylve Persson.

SylveSylve Persson vid den långa stenmuren utmed cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Alldeles bakom Sylve ser vi stora runda stenar. – Med dom märkte man ut var muren skulle gå, berättade Sylve. Ovanpå dom la man sen kalksten. Muren var alltså tänkt att bli längre, men av nån anledning fullbordades aldrig den utstakade sträckningen.

Märkt ,

kravallstaket in mot forna Amazonas

Den del av cykelleden Fyr till fyr som norrifrån leder in mot det ”Ölands Amazonas” som inte längre finns har nu försetts med ett räcke, modell ”minst sagt iögonenfallande”. Från stranden kan man tro att man byggt om Bergstigen till motorväg. I Stockholm finns ett skönhetsråd. Många anser att det också skulle behövas i Kalmar. Jag tycker det borde införas även på Öland.

DSCF1398Om man inte vet att räcket leder utmed en cykelled kan man tro att det hör till en motorväg.

DSCF1368Här har man i generationer gått och cyklat på en enkel, naturlig ”väg”. Nu ska metallkonstruktioner som för tankarna till kravallstaket rita blänkande linjalrak linje utmed den vackra strandslänten.

DSCF1379Från hamnen vid Södra bruket.

DSCF1409Från stranden.

DSCF1356Just denna del av Bergstigen var tidigare en av södra Ölands vackraste utsiktsplatser, det perfekta läget för naturintresserade flanörer och romantiska solnedgångsälskare. Hur mycket som nu känns naturligt och ursprungligt är upp till var och en att bedöma. Personligen tycker jag konstruktionen mer hör hemma runt en parkeringsplats i storstad än vid kusten i en av Sveriges minsta och känsligaste glesbygder. 

Märkt , ,

Öland krymper II

Alvarsamt har tidigare berättat om hur Öland krymper. De mindre jord- och mineralpartiklarna på öns västra sidan spolas ut i havet och branterna rasar, ett fenomen som är mycket påtagligt vid exempelvis Södra bruket. Stormen Egon har skyndat på ”Ölands upplösning i havet”. I dag lyser en stor ”gul limpa” under ett i luften ännu svävande jordtäcke, kvarhållet av gräsrötter. En tidigare ”trappa” ned mot stranden är puts väck och flera träd och buskar har blivit havets rov. Uppskattningsvis har en halv meter av den bevuxna delen av stranden lösts upp och dragits med ut i Östersjön – bara sedan juni. Det gör en meter om året. Öland är här ungefär sju kilometer brett. Skulle en meter sjappa varje år tar Öland sitt sista andetag om cirkus 7 000 år. Alvarsamt kommer att vara på plats…

erosion (2)Över ”den gula limpan” skjuter ett jordlager ut runt en halvmeter. Snart ramlar det och vågorna kan fortsätta mumsandet på Öland…

erosion (5)Närbild av ”gula limpan”,  som sannolikt är nåt slags svavelinnehållande avfall från brukets glansdagar.

erosion (6)I limpans nederdel syns tydligt hur havet bryter av och löser upp den, bit för bit. Allt ovanför ramlar då ned.

erosion (1)Lite till höger om bildmitten ser vi delar av den tidigare ”trappan”.

erosion (4)En stupad i kriget mot havet.

erosion (3)Ett uppochnedvänt träd mot den roströda bakgrunden blir till ett ”naturens stilleben”.

Märkt ,

salta fakta

Under en enda månad, december 2014, pressade vind och strömmar in 4 miljarder ton salt i Östersjön. Smaka på den summan: 4 000 000 000 ton salt! Visst biter den?! Detta grandiosa saltkar strömmade in med 200 kubikkilometer vatten. Kubikkilometer! En kubikmeter rymmer 1 000 liter. Och en kubikkilometer rymmer 1 000 000 000 kubikmeter, vilket är lika med… Nå ja. Jag vill inte blända mer med mina matematiska kunskaper.

Det är inte bara jag som säger tack och bock, även flora och fauna i det som ofta kallas världens mest förorenade hav får nu chans till ett bättre liv. Tillflödet har naturligtvis höjt vattennivån. Det talas om upp mot en halvmeter på sina ställen. Nere vid Södra bruket är vattennivåhöjningen tydlig. Tyvärr kan jag inte hitta bilder med exakt samma bildutsnitt, men skillnaderna mellan november 2014 och januari 2015 är ändå påtagliga.

salthögvatten_4I november 2014 är stranden i runda svängar drygt 10 meter bred. Det lilla tappra trädet står fortfarande kvar.

högvatten_4Nu i januari har trädet blåst bort och stranden är bara 2 till 5 meter bred.

salthögvatten_2Samma gäller åt söder. Stranden är i november förra året ungefär 10 meter bred.

salthögvatten_3Nu i januari 2015 är stranden mer än halverad. Du som vill veta mer om havet och det som påverkar livet däri kan klicka här.

 

Märkt , , ,

farhågor besannas

I flera inlägg har jag varit kritisk till skogsskövlingen för cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Nu verkar mina och andras farhågor besannas. Den utglesade skogen pallar inte längre för vindarnas tryck och i senaste stormen föll ett 20-tal träd, mest tall. Därmed får vindarna ännu större verkan på de allt färre stackare som står kvar. Så funkar naturen: Det ena ger det andra, eller som man ”ramsade” som barn: _ _ _ och katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktarn och slaktarn på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och…

Se här hur det en gång såg ut.

Amazonasskador_07Här i norra delen av det svunna Amazonas är förödelsen värst. Vi tittar norrut och inne i skogen till höger ligger runt 15 rotvältor. Området härifrån och 200 meter söderut var tidigare södra Ölands märkligaste naturområde. Ottenby och Albrunna lund blir vid en jämförelse bara bleka surrogat.

Amazonasskador_03Ett av maskiner bearbetat område blir denna talls öde.

Amazonasskador_02Den onödiga trädkapningen på båda sidor om cykelleden ger vindarna större kraft och tallarnas grunda rotsystem orkar inte hålla emot.

Amazonasskador_01Välta vid välta i skogen öster om leden.

Kickan_aktivisten (1)Litet rotsystem, tung stam och mänsklig klåfingrighet är ingen bra kombination. ”Ölands Amazonas” är raderat och därmed är södra Ölands mest exotiska stycke natur något man bara kan läsa om i böckerna – och se på Alvarsamt.

Amazonasskador_10Rotvältor in spe kommer att bli en allt vanligare syn i området…

Amazonasskador_09Som av ett osynligt yxhugg är denna tall förpassad till de sälla jaktmarkerna.

Amazonasskador_08Fotot behöver ingen text. Jag kan i stället berätta att samtliga bilder i detta inlägg är tagna med min fickkamera FujiX30, 400 ISO och i JPG-format. I detta format får man vara försiktig med ytterligare skärpning, eftersom risken för överskärpning är stor. Filmsimuleringsläget är Velvia/VIVID.

Kickan_aktivisten (3)Precis här började Ölands Amazonas för att fortsätta några hundra meter söderut – ”en magisk enklav” som en gång fanns…

Märkt ,

Ölands svunna Amazonas

Den är så fin. Den är så rak. Den är så bred. Den blir så härlig – för dem som aldrig tidigare varit där. Jag talar om cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. För så är det, Sydölands mest mystiska och egenartade skogsremsa utmed Kalmarsund finns inte längre. Det verkar som om man gått in för att ta bort lövträden, de som närapå skapade nattljus mitt på dagen. Kvar finns mest tall. Mystiken är död. Förr var området ett litet Amazonas. Nu är det bara ”typiskt svenskt tillrättalagt”. Förr tog vi dit gäster och alla gapade över det de fick se. Det känns rätt meningslöst nu. Var finns förståelsen för det unika? Inser inte ansvariga att den lilla säregna landremsa som södra Öland är måste behandlas med varsamhet och eftertanke? Svaret är nej.

cykelleden_02Vi lämnar Södra bruket och cyklar söderut. Ännu så länge ser allt bra ut.

cykelleden_04Här är första bäcken. Här började tidigare ”Amazonas”. Sommartid blev här lövträdens kronor så täta att det kändes som att cykla in i en kolkällare. Här var så mörkt att nästan ingenting kunde växa på marken. En bit längre fram fanns exotiska stammar med enorma rötter. Och det var mörkt, fascinerande mörkt.

albrunnaskog_01Här vandrade vi mot söder…

albrunnaskog_02Här gick backen upp mot Södra bruket. Det ser ljust ut på fotot men det krävdes minst 800 ISO,  full glugg och stadiga händer för att fånga det unika. Detta var en gång ”södra Ölands Amazonas”.

cykelleden_06Rakt. Prydligt. Trist. Men visst, årstiden är glåmig i sig och här kommer att se helt annorlunda ut i sommar. 

cykelleden_07Bäcken vid Alvkälla ser ut som ett industriutsläpp. Här gick tidigare en liten enkel träspång.

cykelleden_08Bäcken mot havet.

cykelleden_09Bäcken österut, upp mot Albrunna.

cykelleden_11Lövträd. Ned med dem!

cykelleden_14Här har stora ytor rensats från den tidigare så spännande vegetationen. Parkeringsplatser? Till för några veckor sedan låg här också en fin blåsippslokal

cykelleden_16Vi närmar oss stranden nedanför Albrunna. Även här är alla buskage borttagna och en vändplan är gjord runt ett ensamt stackars träd.

cykelleden_20Sträckan upp till Albrunna. Den blir säkert fin när den får växa ikapp. Här fanns tidigare ingenting att kapa och skövla.

cykelleden_24Vi tittar norrut mot Södra bruket. Tja, vad säger man? En bit trevlig cykelled – lik många andra. Jag kan bara hoppas att min kritik slår helt fel. Och jag vet att det är svårt att äta kakan och ha den kvar.

 

Märkt ,

mot Albrunna!

Cykelleden från Södra bruket till Albrunna äter sig fram genom sensommarlandskapet. Tugga för tugga glufsar sig grävare och skopor mot söder. Det luktar jord och diesel – och hav som skummar.

motAlbrunna_1

motAlbrunna_2

Märkt , ,

juläpplen

äppelfår (1)Det finns fortfarande vildäpplen att plocka. Vill man inte äta dem själv kan man bjuda fåren.

äppelfår (2)Det är inte lätt att locka på får. Kopplar de inte ropen till käk är intresset noll. Men har de en gång fått nåt gott är också minnet gott.

äppelfår (3)Får kommer från flera hundra meters avstånd. Men livet är hårt – juläpplena räcker inte till alla. Längst fram står vår favorit. Hon har det romantiska namnet ”1001”.

äppelfår (4)”Kast med liten boll” fanns det nåt som hette i folkskolegymnastiken för 100 år sen. Takterna tycks sitta i: 46,75 meter!

att äta kakan – och att ha den kvar

Cykelväg_Albrunnaskogen_69

Jag känner mig tudelad. Som cyklist och naturälskare förstår jag att jag inte kan få både ett intakt ”Ölands Amazonas” och en asfalterad cykelväg med hög standard genom samma område. Men i dag känns det som om en av södra Ölands extremt få skogar inte längre finns. Den lilla tarm som blir kvar ger ingen ”skogskänsla”. Och jag frågar mig hur denna skogsslakt har planerats – och godkänts – och av vem? Är det bara tekniker och ingenjörer som nu för tiden bestämmer när leder och vägar i dag ska dras – även genom känsliga och skyddsvärda marker? Har naturintresserade på Länsstyrelsen tappat rösten? Var finns den genuina känslan för naturens storslagenhet? Var finns flexibiliteten och fantasin? Varför måste en cykelled vara lika bred i hela sin sträckning? Och varför i helskotta måste träd som står flera meter från leden sågas ned?

Mina frågor känns meningslösa. Allt är redan gjort. Skogen är nedmejad och de högar som i dag ligger som gravmonument över en svunnen tid blir sannolikt flis för att värma upp nån tätort i norr. Cykelleden blir säkert fin. Under hösten ser alla markarbeten katastrofala ut. Sommar och klorofyll målar småningom om hela landskapet. Men kapade träd förblir kapade. Skogskänslan i Ölands Amazonas är död.

Cykelväg_Albrunnaskogen_05Leden upp från sjön mot Albrunna. Här ska även rör för avloppsvatten mot Grönhögen grävas ned.

Cykelväg_Albrunnaskogen_14Vårt ”stambord” nedanför Albrunna står plötsligt så ödsligt. Varför har man mejat så många buskar och snår? Varför måste allt vara så tillrättalagt? Varför tämja det vilda?

skogstraktor_AutobahnLeden liknar en cyklarnas Autobahn. På sina ställen är det röjt runt tio meter brett. Till vänster om maskinen går den gamla stigen bland de få träd som finns kvar. Med facit i hand skulle leden naturligtvis ha dragits på andra sidan stenmuren – till höger i bild.

Cykelväg_Albrunnaskogen_25Vi tittar åt norr. När man vandrar här känner man inte igen sig. Men vi tror att den unika blåsippslokal som fanns låg ungefär här. Vad vi förstår är den skövlad.

Cykelväg_Albrunnaskogen_28Bäcken vid Alvkälla.

Cykelväg_Albrunnaskogen_32Bäcken mot ost. Den enkla gamla bron ligger kvar ett stycke upp från överfarten.

Cykelväg_Albrunnaskogen_37Här ser vi hur få träd det är kvar från leden mot Kalmarsund.

Cykelväg_Albrunnaskogen_40Linjalrakt!

Cykelväg_Albrunnaskogen_43Mot norr.

Cykelväg_Albrunnaskogen_62Vi närmar oss Södra bruket och tittar åt sydväst. Frågan känns självklar: Varför har man exempelvis kapat dessa träd som stod många meter från cykelleden?

Cykelväg_Albrunnaskogen_7474Leden söderut från Södra bruket.

Märkt ,

över bron

cykelbro_klar_30

Den allra första cykelturen över cykelbron strax norr om Södra bruket är gjord. Det var en njutning att långsamt rulla över den bastanta träkonstruktionen med underlag av tvärlagda plank som gör överfarten i det närmaste ljudlös. På mycket kort tid har det nu blivit möjligt att hoja från Degerhamn till Södra bruket och vidare på stigen genom skogen till Albrunna utan att behöva svära åt nån dödgrävare till bilist som trots möte ändå måste köra om oss på cyklar – även om risken för påkörning växer dramatiskt. En på hundra står på den intellektuella nivån, vilket man som cyklist alltid måste ha i bakhuvudet.

Hur som helst, bron är fin och vi cyklade fram och tillbaka på den som två små barn. Man får som bekant inte roligare än man gör sig. Nu ser vi med spänning fram mot nästa etapp, som enligt ”vanligtvis tillförlitliga källor” inleds om en vecka eller två. Den som lever får se…

cykelbro_klar_22Jo, man blir glad av nya cykelbron. Testa själv får du se! Men trots flera turer mellan Södra Möckleby och Albrunna har vi ännu inte sett till nån annan cyklist.

cykelbro_klar_05Bron mot söder.

cykelbro_klar_01Bilen kör mot söder: Ventlinge – Grönhögen – Ottenby. Cykelbron och bron över väg 136 går inte riktigt parallellt, cykelbron ”vrider sig en aning åt väster”.

cykelbro_klar_20Utsikt från en bro skänker perspektiv, sjöng en gång Brita Borg. Här ser vi ned på vägbron.

cykelbro_klar_08Två broar över Cementas väg mellan stenbrott och fabrik.

cykelbro_klar_09Brosidorna är höga; det är ingen risk att man kör av.

cykelbro_klar_15Cementas väg ned till fabriken. Dagen var grå som läskpapper. ISO 400 och 1/60 sek med bländare 5.

Märkt , ,

Det tar sig

Projektet Fyr till fyr sätter allt tydligare spår även på södra Öland. Exempelvis börjar sträckan Södra Möckleby – Södra bruket ta form. Förra inlägget från samma vägsträcka kan du läsa här.

cykelvägen_1I går söndag stod grävaren parkerad mellan Södra Möckleby och Cementas garage vid väg 136. Vi tittar här mot söder.

cykelvägen_2Även här tittar vi mot söder och ser cykelvägen från Cementas garage ned mot Alunvallen – dit en avstickare görs – och ända fram till vägen ned till Södra bruket.

cykelvägen_3Här ser vi cykelbanan från söder mot norr. Den delas av Cementas transportväg till stenbrottet. Avståndet över transportvägen är ungefär 25 meter. Man får alltså som cyklist ta en jäkla fart för att hoppa över. Men kommer det in pengar byggs här förhoppningsvis en bro. Den sas i projektets början att den skulle gå som en utbyggnad vid sidan av den befintliga bron, en idé som nu verkar skrotad.

cykelvägsbro_8Samma vägparti som ovan men från norr. Cementalastbilen är precis under den bro som senare ska byggas. Bakom räcket uppe till vänster går väg 136.

cykelvägen_4Här ser vi cykelvägen från nedfartsvägen till Södra bruket. Vi tittar alltså norrut. Vad Alvarsamt kan bedöma blir cykelvägen lagom slingrande och flera meter bred.

 

Märkt ,

Öland krymper

Redan förra året berättade Alvarsamt om hur västra Öland rasar. Och de små skreden fortsätter år efter år, årmiljoner efter årmiljoner – och till slut är hela Öland ett minne blott. Så passa på att njuta. 😉

Orsaken – om jag fattat saken rätt – är att havet frigör och spolar bort det finare materialet från stränderna. Stränderna undermineras, branterna blir ännu brantare – för att till slut rasa. Träd och buskar följer med. Ända till dess har deras rötter hållit samman branterna och när träden blir havets rov blir branterna ännu skörare. Det fina materialet i det som rasat ned förs bort av vågor och strömmar och förloppet upprepas om och om igen…

Öland_krymper_1En brant vid Södra bruket i Degerhamn. En buske har fått ge upp. Ytterligare en hänger på den så kallade gärdsgårn.

Öland_krymper_2Uppe till höger hänger ett stort sjok gräsmatta ut över kanten. Det syns ännu tydligare på bilden nedan.

överhängNu behövs bara ett regn som gör ”uthänget” tyngre för att det ska bli havets rov…

Märkt ,

spår av Fyr till fyr

Några jordhögar och ett och annat hjulspår söder om Södra Möckleby visar att något är på gång med cykelleden Fyr till fyr. Tidigare har lantmätare varit där och gluttat i sina märkliga instrument.

_MG_5347_0005Väg 136 mot söder. Här ska cykelleden gå precis nedanför vägbanken.

_MG_5350_0008En aning längre söderut ser vi upptill väg 136 mot norr. Under den går vägen till Cementas stenbrott. Om informationen från i höstas fortfarande gäller ska här en cykelbana byggas till på sidan av bron. Den kan bli en svindlande överfart…

Märkt

ingen IKEA-möbel

Det står mellan Södra bruket och Albrunna. Nere vid stranden. Det är gammalt. Men det är starkt. Det är byggd av virke från en lastlucka, bordet. Även soffan är snickrad av rester från en fartygsdetalj, jag minns inte vilken. Bordet är enormt. Man kan servera helstekt oxe på det – om man vill. Soffan, eller ska jag kalla den ”sittstocken”, är tjock som ett kroppsbyggarlår och håller för ett helt regemente.

Delarna vinschades hit en gång i världen, förbi och runt udden åt söder – hur nu det var möjligt. Vinschen står kvar en bit från möblemanget, nu gammal, vind, rostig, slut. Bredvid den ligger en flatbottnad eka, rutten och på väg att bli mull.

Alert och ungdomlig är dock Sylve Persson, Albrunna. Det var han som för några dagar sen berättade om vad han en gång gjorde: En sittmöbel för kontemplation och njutning.

Den som slår sig ned här och inte känner ökad livslust inom en kvart bör söka läkare.

Strandsoffan_1Möbeln. Framför den planterade Sylve en syrénbuske. Bakom bordet, utanför bild, står ett vackert gullregn, planterat för dryga 60 år sen av ”nån annan än Sylve”.

Strandsoffan_2Sitter man vid bordet och tittar rakt ut ser man i disigt väder ut i havets oändlighet. Tittar man i klart väder ser man Sverige.

Strandsoffan_3Kastar man sina blickar åt sydväst ser man denna vy med udden som Sylve lyckades runda med sitt virkespaket för sin strandmöbel – med en vinsch! Fråga inte mig hur han bar sig åt!

Märkt

Premiär!

scenenScenen är på plats. Föreställningen kan börja. Torsdag 9 maj 21:00 bjuds ”En gungande försmak av Öland Spirar” på Scenen Södra Bruket. Tidigare inlägg om projektet läser du här.

Framförandet görs av Kulturskolans ungdomskör + lärare och en ungdomsgrupp ur Södra Ölands Musikteater. Vuxna 50, ungdom 20 kronor. Tag med egen stol.

Biljetter köper du på Färjestadens och Mörbylånga bibliotek, Galleri Blå Kulan i Mörbylånga, ICA Nära Södra Möckleby eller Ateljeliz i Degerhamn.

Arrangör är Föreningen Scenbrottet.

 

En scen – eller två – för södra Öland

Vad vore världen utan entusiaster? Svar: Tråkigare. Att spela opera, operett, musikal, jazz, visa och dessutom dansa och spela teater på en scen på södra Öland låter som ett aprilskämt. Men trots april är det sant. Det har till och med stått i tidningen!

ScenenSödraBruket_1Lilla scenen vid Södra bruket börjar ta form. Den kommer att premiäranvändas under Öland Spirar

ScenenSödraBruket_2Bara tanken på att sitta här på sluttningen ned mot scenen och lyssna till en bra konsert medan solen går ned som en glödande apelsin i bakgrundens Kalmarsund får mig att vilja skynda på tiden…

ScenenSödraBruket_3Den gamla alunfabrikens ruiner i Degerhamn skapar stämning för många slags framföranden. Varför inte spela Hamlet här småningom?

ScenenSödraBruket_4På lite håll ser scenen ganska liten ut. Men den tappra skaran kulturivrare bakom projektet tänker sig småningom även en andra, större scen – också den på Södra bruket. Den som lever får se…

Märkt

Sommarlängtan

HästgravstenPå väg ned mot Södra bruket accentueras min längtan till sommaren. Jag associerar bruket med varma sommardagar, musik och sång och långväga gäster. Flisan på fotot, från juni 2010, står söder om vägen när du åker ned mot bruket. Den är gravsten för – en häst! Du kan läsa mera här.

Kärt återseende

Den mediala jakten på våren känns jobbig ibland. Men jag smälter som vax när jag ser henne. Och det gjorde jag i går. Jag såg henne i det som kan beskrivas som en ”öken” av döda löv, små pinnar, torra kvistar och barr. Och mitt i detta torra ”elände” står hon i klungor – lysande blå, skir, så kysk.

blåsipporSå här ser det ut just nu på vissa partier av stigen mellan Södra bruket och Albrunna.

blåsippor_2Prålig? Nej. Påträngande? Nej. Exhibitionistisk? Nej. Hon bara ”är” – blåsippan.

En känsla av…

Klockan är 19. Jag sitter och skriver med öppet fönster. Det är fortfarande ljummet.

Man lär av sina misstag. Observera att jag i detta inlägg inte på något ställe påstår att det är vår. Det har jag gjort flera gånger tidigare i år – och fått äta upp.

Nej, under dagens promenad nere vid Södra bruket fick jag bara en känsla av att våren inte är så långt bort. Denna min känsla förstärktes då jag träffade en pappa med tre döttrar som entusiastiskt och med ett yvigt kroppsspråk berättade att man sett massor med blåsippsknoppar – och en enda utslagen blåsippa!

Det är nästan så man skulle våga påstå att det är…

Södrabruketväderkvarn

vattenstenar

fjäril

När jag lagt in de två översta fotona i detta inlägg, kvarnen vid Södra bruket och ett isfritt Kalmarsund, fick jag besök. Genom det öppna fönstret kom en nässelfjäril. Den är helt oblyg och sätter sig i mitt hår, på mina händer då jag skriver. Men när jag tar fram kameran blir hen blyg och sätter sig under skrivbordslampan med nedslagen blick. Vi kommer överens om att hen får vara kvar som gäst under natten för att värma sig och vila ut. Men i morgonbitti åker hen ut!

En nässelfjäril på kvällsbesök den andra april… Det är nästan så man skulle våga påstå att det är…

Märkt

Blåsvart från Sverige ger vitt Öland

Det var vår i dag. Sol och vindstilla. Vid lunchtid berättade en granne om våldsamt snöfall i Kalmar och Färjestaden. Vi hade svårt att tro det.

Nere vid Södra bruket värmde solen i tystnaden. Vindsnurrorna stod stilla. Ångan från kaffet svävade över kopparna. Några svanar kivades ute på isen.

Men lika snabbt som i fjällen slog vädret om. En gråmurrig mur växte upp ur havet i norr. Vindsnurrorna började rotera och runt 15-pixet vällde enorma moln från Sverige in över Kalmarsund och Öland. Sedan klockan 16 snöar det.

Det var vår i förmiddags. Sedan 17 är Öland vitt – igen.

snöoväder_1På en klarblå himmel sköt plötsligt dessa moln in från norr och väster – från Sverige.

snöoväder_2Denna bild är tagen tre minuter senare än den övre. Molnen i väster är blåsvarta. Fem minuter senare började snön falla.

En flisa för Brunte

flisa_0004_Hög

I dessa dagar är hästen på allas läppar. Det är häst i lasagne. Det är pålle i köttbullarna på IKEA. Det är springare i käk från Rumänien, Belgien, Ryssland, Danmark, Norge och Schweiz. Det är alltså inne med kuse – på tallriken.

Hästen var säkerligen ännu mer inne då denna mer än två meter höga sten restes till vänster om nedfartsvägen mot Södra bruket. Jag har fått mig berättat att den restes som gravsten – för en häst som slitit färdigt i detta korta jordeliv.

Det krävdes säkerligen mycket arbete för att få upp stenen, som lär väga upp mot ett halvt ton. Det är inte svårt att tänka sig hur mycket den hädangångna kraken saknades av sin husbonde, som med arrangemanget förhoppningsvis fick en lisa av sin flisa.