flera ironmanbilder

Kristin och Marcus vann Ironman

Kristin Möller och Marcus Larsson. Där har ni Järnladyn och Stålmannen. De vann Ironman Kalmar 2016. Resultatlistan hittar du här.

Nedan visar Alvarsamt flera bilder av kämparna i tävlingen när de lämnar Södra Möckleby efter ungefär sex mils cykling. Tolv mil på hojen återstår. Och så ett maratonlopp på det. Vi ska veta att de allra först simmade nästan fyra kilometer…

snart är segraren korad…

När detta inlägg publiceras återstår ”bara” maratonloppet – eller drygt två timmar – av Ironman Kalmar 2016. Bilderna nedan är tagna i Södra Möckleby efter ungefär fem mils cykling från Kalmar. Återstår 13 mil. Och så lite löpning på det… 😉

ironman

Just nu kör de sista cyklisterna i årets Ironman genom Degerhamn/Södra Möckleby. Alvarsamt återkommer då och då med en dusk bilder, i år koncentrerade på ansiktsuttryck och – kanske – lidande.

abstrakt landskap

Golfbanan i Grönhögen. Utslag för hål 14 till vänster i bild.

gräsmatta utan handikapp

Golfbanan i Grönhögen. Vid horisonten, något till höger om mitten, ser du en vit prick. Pricken heter Långe Jan.

2-0 till urbaniseringen

Jag har bott i genuin glesbygd i mer än halva mitt liv. Jag kan inte tänka mig att bo i stad. Men ibland känns det som om framtiden på vischan kommer att bli knagglig. Medelåldern ökar och man hamnar snart på efterkälken i den tekniska och kulturella utvecklingen. Infrastrukturen imploderar. Tendensen är inte ny; folk har flyttat från land till stad under många decennier. Just nu står det 2-0 till urbaniseringen.

Inflyttningen till städer accelererar över hela världen. Därför känns det uppiggande att nån gång få läsa om folkströmmar åt andra hållet. Artikeln är snart två år gammal men förutspår måhända en framtida trend. Jag hoppas det. Kanske är det dags för en reducering till 2-1?

Alunvallen är ett exempel som gör mig fundersam. Degerhamn IF har slumrat in och den fina arenan står där som ett stumt monument över gångna tider – och över sig själv. En frivillig eldsjäl, Per Adéen, klipper gräset och håller allmän ordning. Men där utkämpas inga matcher, där finns ingen jublande publik som skriker sig hes mellan tuggorna på den kokta korven badande i ketchup.

Men det finns hopp, ty det spelas faktiskt fotboll på Alunvallen – igen!
Andreas Johansson, tidigare tränare och numera suppleant, i styrelsen för Degerhamn IF berättar:
– Vi har startat en fotbollsskola. Hittills har vi haft tre träningar för ungarna på låg- och mellanstadiet i Alunskolan.  Första gången kom 13 barn och nu senast var dom 22. Och flera träffar återstår innan det blir avslutning.

Jag ser genast en ljusnande framtid framför mig, men Andreas drar en aning på svaret då jag frågar om seniorlaget kanske återuppstår:
– Det ska mycket till för det. Då får vi börja på ruta ett igen. Men man vet ju aldrig vad det kan bli av ungarna i fotbollsskolan. Vi har redan hittat talanger…

På lång sikt finns alltså hopp om ett blomstrande Degerhamn IF igen. Trots det frågar jag mig om det var den senaste eller sista matchen vi fick se på Alunvallen i våras?

12 första ut ur Södra Möckleby

Drygt 2:14 efter start kom förste cyklisten till Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Klockan var då 09:13. Ettan och tvåan kom tätt efter varandra. Om jag minns rätt dröjde det runt 10 minuter innan trean dök upp. Men loppet är långt och oerhört mycket kan hända.

Första dussinet järnmän kan ses på Alvarsamt en halvtimme efter passering Södra Möckleby

Ja, så är det. Det är dags för Ironman igen och de första 12 tävlande som passerar utfarten från Södra Möckleby kan i morgon lördag ses på Alvarsamt ungefär en halvtimme efter att 12:e man passerat mitt fotonäste. Senare läggs förstås flera foton ut på andra än den yttersta eliten. Fotot är från Ironman 2013.

Släppa flaskan

Nej, ”släppa flaskan” är inte ett nytt behandlingsprogram för alkoholister, utan en dansinfluerad rörelse hos drickalangarna under Ironman. Många säger att rörelseschemat har stora likheter med banderilljärens. Det gäller att först ”locka till anfall”, sen ”sätta in stöten”.

En drickalangare står med det så kallade drickat i 90 grader mot den anfallande cyklisten. Hen lockar cyklisten på engelska:

– Energy!
Eller:
– Water!

Det så kallade ”släppet” är viktigt. Misslyckas det kan både drickalangaren och cyklisten gå i backen. Nedan ser du tre proffs inom Släppa flaskan-rörelsen på Öland.

Fullt utsträckt arm, ett stadigt ”helgrepp” om flasktoppen och en fixerad blick på densamma utgör rörelsens inledningsfas.

Ett fulländat ”släpp”. Precis så vill lärarna inom Släppa flaskan-rörelsen att momentet med ”helgrepp” ska utföras.

Flaskan – liksom cyklisten – är på väg bort. Det gäller nu för drickasläpparen att med handen forma en lättavläst mix av ”det gick vägen” och ”lycka till”…

Observera hur drickasläpparen fullföljer rörelsen ända ut i cyklistens färdriktning. Ett mönstersläpp som kräver år av träning för att åstadkomma!

Denne drickasläppare använder sig av det något ovanligare ”vertikalsläppet”. Han droppar alltså flaskan rakt ned i förvissning om att cyklisten är med på noterna. 

”Vertikalsläppet” kräver ingen svepande överkroppsrörelse – i motsatts till ”helgreppet”. Fördelen är att drickasläpparen kan stå kvar med blicken riktat mot kommande cyklister och på så sätt hinna släppa ännu flera dricka per tidsenhet. Rekordet i Södra Möckleby, inofficiellt världsrekord, sägs vara 51 dricka på en minut.

Ett fullöldigt ”vertikalsläpp” innehåller även det ett avslutande avskedsmoment. Helt utsträckta fingrar rörs upp och ned för att säga ”allt gick vägen – lycka till mot målet”…

Kort repetition. Lockrop: – Energy! Armen ut i 90 grader. Denne drickasläppare begagnar sig av ”krangreppet” Han använder alltså pekfinger, tumme och vikt ringfinger.

Lockropet har lyckats. Stirra på flaskan. Släpp!

Fullfölj rörelsen i en graciös sväng. Tänk dig in i matadorens svepning med muletan och tag emot publikens applåder.

Uppdraget fullgjort. Vinka adjö. Förbered genast nästa drickasläpp genom att från vänster hand mata upp nästa dricka till högerhanden. Man kommer då blixtsnabbt ”till skott” – ungefär som med laddningsfunktionen i en pistol.

Ironman – en folkfest

Vid 9-tiden kommer de första i en rasande hastighet. Det viner som höstvindar om vissa hojar, andra går nästan ljudlöst. En del cyklar har Disk Wheels, andra ekerhjul. Några cyklister har mord i blick, somliga vinkar glatt eller gör tummen upp. Jag vet inte hur man är skapad för att först simma nästan en timme och sen cykla 18 mil i denna hastighet – för att avsluta med ett marathonlopp. Drygt åtta timmar håller de bästa igång.

Vanligt folk gick – som det heter – man ur huse för att följa det rullande skådespelet. Strax före 13 var allt över och tystnadens hand sänkte sig åter över glesbygden…

Full rulle på Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Dricka, hejarop, småsnack och flagga – den schweiziska! – och bakåtlutad avkoppling i campingstolar. Så ska en stenhård tävling avnjutas!

På väg ut ur Södra Möckleby mot Pilekulla och Torngård kan det vara gott med en banan. Men vem ska skala den?

Räddningstjänsten i Degerhamn fick flytta sina röda bilar från brandstationen till icke avstängt område – om larmet skulle gå. Vi ser korsningen Alunvägen – Torngårdsvägen.

Höger arm upp! kommenderar Degerhamn IF:s biträdande tränare Daniel Karlsson i vitt. Men underlydande gör höger arm ut.

Spontanläktare monterades på flera ställen utmed Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Inträdet var gratis.

Ironman

Ironman, med kvinnligt deltagande, snurrade runt på Öland i dag. Man plurrade först i vattnet nånstans i Kalmar och sen blev det hojen och på det ett marathonlopp. Alvarsamt fångade några cyklister på Torngårdsvägen. Bilderna talar för sig själva.

Fyra månader senare…

Apriltristgrått. Dimma i luften. Regn i fjärran. Solen har ännu inte vaknat upp ur idet. Planen Svarta Valla i Degerhamn gör ingen männ´ska glad…

Så var det då. I dag är det precis fyra månader sedan Alvarsamt besökte Degerhamns IF:s uppladdningsläger inför vårsäsongen i division 6 Kalmar/Öland. Stämningen var på topp och man trodde på bra spel framöver. Senare samma dag spelade man träningsmatch mot Skruvs IF. Du kan minnas den här.

Det kan vara intressant att så här i efterhand kolla in hur det har gått i den så kallade ”verkligheten”. Det gör du här.

Här dansar Degerhamnsbaletten! Rytmkänsla är viktig i fotboll. Notera hur färglös och ”kall” naturen ter sig i vårmånaden april.

Och så svänger vi tvärt åt andra hållet. Håll takten, gubbar!

Andreas Nilsson är målvakt i laget. Han trivdes bra på tvådagarslägret. – Vi tränar och spelar lite poker. Men jag bara förlorar. Det gick rätt kass för laget förra året, men jag var hyfsat bra. I år ska det gå bättre. Och det har börjat fint. På fyra träningsmatcher har jag bara släppt in fyra bollar. Man kan ju inte ta allt. Backlinjen gör ju sina missar! 😉

Det är sällsynt med två målvakter i samma mål. Men på Svarta Valla kan man få uppleva detta fenomen.

Koner och ihopfällbara ”stegar” lyser i grälla färger mot den färglösa gräsplanen. De är viktiga detaljer i träningen. 

Spelarna är samlade, med och utan mössa. Ett visst allvar ligger i luften – trots skämten och skratten.

Andreas Johansson är rörmokare och tränare för klubben. Han tillhör den lagminoritet som bor i Degerhamn. Han flyttade hit med sin flickvän Sofie Lovrén. Som de flesta tränare har han ett förflutet som spelare.

Daniel Karlsson, ålderman – vid 27! – och assisterande tränare. – Jag har tidigare spelat i lite högre divisioner, började här förra året och tycker det är väldigt kul, trots att jag får resa ända från Nybro hit, 16 mil turochretur för ett träningspass. Jag har en viss erfarenhet och kan – liksom potatisen – användas till det mesta. Back eller ytter är egalt. Jag kan till och med tänka mej att hoppa in som målvakt. Förra säsongen kom vi sist i tabellen, jättesist. Nu är målet att hamna i mitten. Vi är många spelare i truppen nu, vi har kört hårt med telefonen. Åtta av tio spelare är dock från Kalmar eller Färjestaden. Bara några få är från södra Öland.

På ett träningspass går det åt mängder med dricka trots den låga temperaturen.

Att stretcha är viktigt. Sträckningar och muskelbristningar är några av fotbollsspelarens gissel.

Tränaren Andreas Johansson instruerar. – Vi springer dit, vänder och kutar tillbaka!

En klubb i division 6 får leva enkelt. Kläder och skor får man ställa vid sidan av planen.

Skratten är ständigt närvarande under en träning. Det vet alla som någon gång varit med i en klubb.

Den jag kallar för stegen kan ses som fotbollsspelarnas hopphage. Den är lätt att ta sig igenom i lugn takt, men tanken är att det ska gå undan till tusen. Och då blir den jobbig.

Stilstudie 1.

Stilstudie 2.

Ett träningspass innehåller koncentration och lek. Allvar och skoj. Njutning och plåga. 

Att lägga bra hörnor är en konst som måste nötas in timme efter timme. En perfekt hörna kan gå direkt i mål, trots noll graders vinkel. Förklara det den som kan!

Man kutar hit. Och man kutar dit. Man tittar hit. Och man tittar dit. Fotboll bygger mycket på blick för spelet. Vissa ”läser” spelet bättre än andra.

Birgitta Rosquist har tidigare suttit som klubbordförande i tio år. – Nu vill jag göra annat för klubben än att svinga ordförandeklubban. Laget ser bättre ut än på många år. I dag har vi tyvärr bara ett lag, det du ser här på planen nu. När jag började som ordförande var dom fem: Ett A-lag, ett B-lag, ett flick- och ett pojklag + miniknattarna. Jag började spela i flicklaget. Min pappa Jan-Olof Rosquist hade hand om damlaget. Det var tider, det! Så roligt man har haft i omklädningsrummen… Om några timmar spelar vi mot Skruv FF. Vi vinner med tvåsiffrigt! 😉

Hockey på Hålkärr

Öländsk hockey är väl inte direkt världsberömd. Men i dag såg vi den live – på Hålkärr på alvaret öster om Albrunna.

Den glider in i mål… (från VM 1962).

Hålkärr 24 maj förra året, isfri men vit ändå – av vattenmönja, Ranunculus aquatilis. Om tre månader bör den blomma igen…

Tystnad råder

Att kliva in på en fotbollsarena om vintern får en att känna sig som en levande anakronism. Vindstilla. Tyst. Stilla. Ännu tystare.

Men snart ömsar tillvaron skinn. Vitt blir grönt. Kallt blir varmt. Med värmen kommer turisterna, fågelskådarna. Och Alunvallen lever upp, tystnaden bryts. Degerhamns fotbollskrigare intar planen. Domarn blåser; spelet börjar. ”Men passa´rå för fan”. ”Visselpipan är hjärndöd.” ”Zlatanera mera!”

att bli ung på nytt

Det är inte första gången jag skriver att danskarna leker mycket, speciellt på de enorma, västliga Jyllandsstränderna. Är det inte drakar, kitesurfning och vindbilar är det motordrivet, som exempelvis knallertkörning i grupp.

Det här gänget med folk från 30+ till 80+ dök upp från ingenstans en eftermiddag i augusti. Turen verkade mycket välorganiserad. Man hade till och med följebil lastad med reservknallertar.

Jag har aldrig tidigare sett så många gamla, fina och udda knallertar – och aldrig så många kvinnliga förare.

När jag går igenom samtliga bilder ser jag dessa märken:
Taarnby
Grand
Puch
SGO
Skylon 54 (Derby/Aarhus)
Vespa Piaggio
Solex
Hunter

Men det finns knallertlovers även i Sverige. Jan Malmstedt från Lidingö har till och med skrivit en bok om ett enda mopedmärke, Rusch.

Leve entusiaster och lekfulla!

Kitesegling

Öland är – något uttjatat – solens och vindarnas ö. Ändå ser man få på Öland som utnyttjar vinden om man jämför med exempelvis Danmark. Utmed Jyllands västkust är luften full av de märkligaste farkoster: Fantastiska drakar och supereffektiva kitesegel, styrda av barn från fem år upp till 80+damer. Lekfullheten är satt i system; man har kul på stranden – och i plurret.

Extremast är kanske kitesurfarna. Jag följde en av dem med kameran…

PS. Är du intresserad av hur vinden kan utnyttjas i olika sammanhang är denna välgjorda och vackra hemsida ett måste. Slå på högtalarna och njut av filmen!

Här blåser det runt 10-12 meter per sekund och farterna uppskattar jag till minst 20 knop. Man kan bara fantisera om vilka hastigheter man skulle kunna uppnå vid ännu hårdare vind…

 

Det krävs både styrka och snabbhet av en kitesurfare när vinden friskar i. Dels ska han navigera mellan vågorna, dels ska ”seglet” styras rätt för att inte gå i drickat – men samtidigt föra surfaren dit han/hon vill. Jag inbillar mig att kitesurfning är mycket svårare än konventionell segling.

 

Här går det undan! Ibland händer det att seglaren ”dras med upp på en flygtur” – upp mot tio meters höjd. Kiteseglet utvecklas ständigt och används numera även av handelsfartyg. Farten ökar men framför allt sjunker bränsleförbrukningen.

 

Jo då, du ser rätt. Surfaren lyfts inte upp i det blå av en magisk hand, utan av kiteseglet ovanför bild.

 

Kitesurfning kan nog upplevas som en kombination av segling och backhoppning… En skicklig kitesurfare kan lyfta från en helt slät vattenyta utan vågor – om det bara blåser tillräckligt.

 

Det var färgmässigt intressant att fotografera denne kiteseglare. Ena sekunden var vattnet djupblått, andra sekunden skiftade det i gult och grönt.

 

 

 

Öland – ett skidparadis

Så länge vi bodde i Jämtland åkte vi nästan aldrig skidor. Nu bor vi på Öland och i dag tog vi laggen ut på Alvaret. Jag minns inte om vi stakade tre kilometer eller tre mil men det spelar mindre roll. Viktigare är att det gick riktigt bra. Kommer ytterligare en decimeter snö blir förhållandena perfekta. Man kanske skulle träna lite mer… Ölandsmästerskapen nästa?

Stilstudie av min fru. Föret är alldeles utmärkt, liksom vädret.

Franska lagg associerar man sällan med Öland. Men rossignol betyder näktergal, Ölands landskapsdjur.

På Alvaret finns fläckar där vinden har sopat bort nästan all snö. I motljus kan skuggorna i de tunna snösträngar som lyckats hålla sig fast i backen se ut som ”blå stimfiskar”.

Jo, det är faktiskt sant. Våren är på väg. I solen efter turen blev det flera plusgrader – och fåglarna sjöng.