Kristin Möller och Marcus Larsson. Där har ni Järnladyn och Stålmannen. De vann Ironman Kalmar 2016. Resultatlistan hittar du här.
Nedan visar Alvarsamt flera bilder av kämparna i tävlingen när de lämnar Södra Möckleby efter ungefär sex mils cykling. Tolv mil på hojen återstår. Och så ett maratonlopp på det. Vi ska veta att de allra först simmade nästan fyra kilometer…
När detta inlägg publiceras återstår ”bara” maratonloppet – eller drygt två timmar – av Ironman Kalmar 2016. Bilderna nedan är tagna i Södra Möckleby efter ungefär fem mils cykling från Kalmar. Återstår 13 mil. Och så lite löpning på det… 😉
De finns över hela landet, de övergivna, förfallna och till och med bortglömda idrotts- och festplatserna, ofta byggda och underhållna av entusiaster. Men det kom nya tider. Folkhemmet förändrades, människor fick det bättre, kraven stegrades. Nu går man hellre på ombonat gym eller på konsert i Globen.
– Degerhamn IF har överlämnat ansvaret för tennisbanan i Degerhamn till Cementa. Det berättar en entusiastisk Andreas Johansson, suppleant i klubben. Cementa ska fixa nätet och domarstolen redan i år, och nästa år ska banan bli ännu finare… Förresten… Den som vill kan spela där redan nu.
Andreas vill också säga några ord om den fotbollsskola som Alvarsamt tidigare berättat om:
– Vi har haft tre träningar på Alunvallen för ungarna på låg- och mellanstadiet i Alunskolan. Till första träningen kom 13 ungar, till andra 17 och till tredje 22!
Två träningar återstår och sedan blir det avslutning.
Jag har bott i genuin glesbygd i mer än halva mitt liv. Jag kan inte tänka mig att bo i stad. Men ibland känns det som om framtiden på vischan kommer att bli knagglig. Medelåldern ökar och man hamnar snart på efterkälken i den tekniska och kulturella utvecklingen. Infrastrukturen imploderar. Tendensen är inte ny; folk har flyttat från land till stad under många decennier. Just nu står det 2-0 till urbaniseringen.
Inflyttningen till städer accelererar över hela världen. Därför känns det uppiggande att nån gång få läsa om folkströmmar åt andra hållet. Artikeln är snart två år gammal men förutspår måhända en framtida trend. Jag hoppas det. Kanske är det dags för en reducering till 2-1?
Alunvallen är ett exempel som gör mig fundersam. Degerhamn IF har slumrat in och den fina arenan står där som ett stumt monument över gångna tider – och över sig själv. En frivillig eldsjäl, Per Adéen, klipper gräset och håller allmän ordning. Men där utkämpas inga matcher, där finns ingen jublande publik som skriker sig hes mellan tuggorna på den kokta korven badande i ketchup.
Men det finns hopp, ty det spelas faktiskt fotboll på Alunvallen – igen!
Andreas Johansson, tidigare tränare och numera suppleant, i styrelsen för Degerhamn IF berättar:
– Vi har startat en fotbollsskola. Hittills har vi haft tre träningar för ungarna på låg- och mellanstadiet i Alunskolan. Första gången kom 13 barn och nu senast var dom 22. Och flera träffar återstår innan det blir avslutning.
Jag ser genast en ljusnande framtid framför mig, men Andreas drar en aning på svaret då jag frågar om seniorlaget kanske återuppstår:
– Det ska mycket till för det. Då får vi börja på ruta ett igen. Men man vet ju aldrig vad det kan bli av ungarna i fotbollsskolan. Vi har redan hittat talanger…
På lång sikt finns alltså hopp om ett blomstrande Degerhamn IF igen. Trots det frågar jag mig om det var den senaste eller sista matchen vi fick se på Alunvallen i våras?
Det var bara i Kalmar man kunde följa alla tre discipliner i gårdagens Ironmanlopp. Här på södra Öland fick vi hålla till godo med cykelfasen. Jag älskar att cykla men blir trött bara av att se på dessa tävlande. Vilket lidande! I den hårda ostliga vinden måtte färden över bron och alvaret mot Torngård ha varit rena tortyren. Och när man väl hade simmat och hojat färdigt skulle man kuta i tre timmar också!
Cyklarna är ett kapitel för sig! Priserna lär ligga på upp mot 100 000. Men då får man märkliga ljud på köpet. Vissa låter som stressade vindkraftverk, andra som milda vårvindar medan somliga inte låter alls. Hur som helst tror jag att dessa supercyklister höjer allmänhetens intresse för att hoja. Det ser jag som den största vinsten med Ironman.
Resultaten hittar du här.
Patrik Nilsson vann årets Ironman.
Simningen i Ironman Kalmar blev dramatisk. Hela 39 deltagare fick bryta och plockas upp ur vattnet, skriver Aftonbladet. De hade mått illa, kanske blivit sjösjuka och spytt i vattnet.
Efter att det första dussinet cyklister kört ut ur Södra Möckleby kom bland andra vi som trampar på nedan…
Drygt 2:14 efter start kom förste cyklisten till Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Klockan var då 09:13. Ettan och tvåan kom tätt efter varandra. Om jag minns rätt dröjde det runt 10 minuter innan trean dök upp. Men loppet är långt och oerhört mycket kan hända.
Jag trodde dagens version av Degerhamns IF skulle mangla sönder sina äldre klubbröder från 1994 i gårdagens historiska match på Alunvallen. Jag var beredd på en för gubbarna tragisk sorti, haltande och lytta till folkets burop och ungtupparnas glåpord. I stället vann de på knockout. De blå gamla järnkaminerna hade en både bokstavlig och bildlig tyngd och fastän mödan att bära rätt många kilon över idealvikten hade de ett förvånansvärt intensivt spring i benen. Pang och pang och saken var klar. Man vann matchen med 2 – 0 och efterföljande straffsparksläggning med 3 – 2.
Nära slutet ropade optimistisk pojkspoling i vittröja: ”Kom igen nu grabbar, nu kroknar dom snart!”
Men si det gjorde de icke, i stället använde man det fina spelsinnet för att ställa upp sig likt levande stridsvagnshinder. Och tidigare tränaren Jan Mårtensson sken som sola till gratiskaffet i paus:
– Det var ett sagolikt lag jag tränade på 90-talet. Och så bra dom är än i dag!
Nedan följer textlös bildsvit.
Nu på onsdag 10:00 – 12:00 berättar Gösta Wahlgren om sjöolyckor. Han gör det på Alungården i Södra Möckleby. Alvarsamt är förstås där.
Kommande söndag sparkas det boll på Alunvallen. Tid ännu okänd. Spelare från 1994 års lag möter lirare i årets nedlagda Degerhamn IF. Lyckas man inte ragga ihop fulla lag är man beredd att ”plocka in lite vad som helst”. Kan nog bli en munter match med idel ädel bortförklaringar från förlorarlaget. 😉
Någonstans mellan ovanstående sevärdheter dyker det förstås upp en ny omgång av Vart är vi på väg? – tävlingen som redan fått flera vinnare att uppnå kändisstatus i nivå med Greta Garbos.
Ett och annat löst skott från höften kan också hamna på bloggen…
Entrén till Alunvallen är stängd – och kommer att förbli så hela 2015. Fotbollslaget Degerhamns IF i division 6 har ställt dobbskorna på hyllan.
– Det har blivit för svårt att samla laget, berättar lagledare Patrik Johansson. Min son Andreas som har varit tränare har verkligen slitit men nu har han tröttnat och kastat in handduken. Det är sorgligt men det finns kanske ett ljus i tunneln. Planen kommer att skötas om och vi hoppas på att andra lag kan komma hit och träna. Det kommer alltid nya tider…
En enda gång detta år kommer dock entrén att garanterat stå öppen.
– Vi som spelade i laget 1994 möter den 16 maj dagens lag – om det går att ragga ihop. Går det inte får vi plocka lite lösgubbar här och var, för match ska det bli! avslutar Patrik Johansson.
Alvarsamt kan bara upprepa: Minns 16 maj på Alunvallen. Gubbar mot grabbar. Det blir fajt, det!
Apriltristgrått. Dimma i luften. Regn i fjärran. Solen har ännu inte vaknat upp ur idet. Planen Svarta Valla i Degerhamn gör ingen männ´ska glad…
Så var det då. I dag är det precis fyra månader sedan Alvarsamt besökte Degerhamns IF:s uppladdningsläger inför vårsäsongen i division 6 Kalmar/Öland. Stämningen var på topp och man trodde på bra spel framöver. Senare samma dag spelade man träningsmatch mot Skruvs IF. Du kan minnas den här.
Det kan vara intressant att så här i efterhand kolla in hur det har gått i den så kallade ”verkligheten”. Det gör du här.
Här dansar Degerhamnsbaletten! Rytmkänsla är viktig i fotboll. Notera hur färglös och ”kall” naturen ter sig i vårmånaden april.
Och så svänger vi tvärt åt andra hållet. Håll takten, gubbar!
Andreas Nilsson är målvakt i laget. Han trivdes bra på tvådagarslägret. – Vi tränar och spelar lite poker. Men jag bara förlorar. Det gick rätt kass för laget förra året, men jag var hyfsat bra. I år ska det gå bättre. Och det har börjat fint. På fyra träningsmatcher har jag bara släppt in fyra bollar. Man kan ju inte ta allt. Backlinjen gör ju sina missar! 😉
Det är sällsynt med två målvakter i samma mål. Men på Svarta Valla kan man få uppleva detta fenomen.
Koner och ihopfällbara ”stegar” lyser i grälla färger mot den färglösa gräsplanen. De är viktiga detaljer i träningen.
Spelarna är samlade, med och utan mössa. Ett visst allvar ligger i luften – trots skämten och skratten.
Andreas Johansson är rörmokare och tränare för klubben. Han tillhör den lagminoritet som bor i Degerhamn. Han flyttade hit med sin flickvän Sofie Lovrén. Som de flesta tränare har han ett förflutet som spelare.
Daniel Karlsson, ålderman – vid 27! – och assisterande tränare. – Jag har tidigare spelat i lite högre divisioner, började här förra året och tycker det är väldigt kul, trots att jag får resa ända från Nybro hit, 16 mil turochretur för ett träningspass. Jag har en viss erfarenhet och kan – liksom potatisen – användas till det mesta. Back eller ytter är egalt. Jag kan till och med tänka mej att hoppa in som målvakt. Förra säsongen kom vi sist i tabellen, jättesist. Nu är målet att hamna i mitten. Vi är många spelare i truppen nu, vi har kört hårt med telefonen. Åtta av tio spelare är dock från Kalmar eller Färjestaden. Bara några få är från södra Öland.
På ett träningspass går det åt mängder med dricka trots den låga temperaturen.
Att stretcha är viktigt. Sträckningar och muskelbristningar är några av fotbollsspelarens gissel.
Tränaren Andreas Johansson instruerar. – Vi springer dit, vänder och kutar tillbaka!
En klubb i division 6 får leva enkelt. Kläder och skor får man ställa vid sidan av planen.
Skratten är ständigt närvarande under en träning. Det vet alla som någon gång varit med i en klubb.
Den jag kallar för stegen kan ses som fotbollsspelarnas hopphage. Den är lätt att ta sig igenom i lugn takt, men tanken är att det ska gå undan till tusen. Och då blir den jobbig.
Ett träningspass innehåller koncentration och lek. Allvar och skoj. Njutning och plåga.
Att lägga bra hörnor är en konst som måste nötas in timme efter timme. En perfekt hörna kan gå direkt i mål, trots noll graders vinkel. Förklara det den som kan!
Man kutar hit. Och man kutar dit. Man tittar hit. Och man tittar dit. Fotboll bygger mycket på blick för spelet. Vissa ”läser” spelet bättre än andra.
Birgitta Rosquist har tidigare suttit som klubbordförande i tio år. – Nu vill jag göra annat för klubben än att svinga ordförandeklubban. Laget ser bättre ut än på många år. I dag har vi tyvärr bara ett lag, det du ser här på planen nu. När jag började som ordförande var dom fem: Ett A-lag, ett B-lag, ett flick- och ett pojklag + miniknattarna. Jag började spela i flicklaget. Min pappa Jan-Olof Rosquist hade hand om damlaget. Det var tider, det! Så roligt man har haft i omklädningsrummen… Om några timmar spelar vi mot Skruv FF. Vi vinner med tvåsiffrigt! 😉
Det finns inga regler för beskärning. Men jag försöker jobba efter några grundläggande riktlinjer som jag tycker fungerar bra efter 45 års fotografering:
Återstår att se om jag lever efter mina egna regler. Här är flera fotbollsbilder från träningsmatchen Degerhamn-Skruv tidigt i våras…
Fotboll är ett utmärkt motiv för att öva upp sig i konsten att beskära. Nedan visar jag bilder från Degerhamns möte med Skruvs IF i mitten av april. Ett tidigare inlägg om den träningsmatchen kan du läsa här.
Fotona nedan saknar bildtexter. De är i detta fall onödiga eftersom inlägget handlar om foto och inte om fotboll. Fotbollen är bara övningsmotiv.
Det är svårt att fotografera bollspel. Allt går snabbt och det är ofta rörigt på planen. Plåtar man som jag har gjort här med ett fast kort tele får man ofta med för lite eller för mycket på bilden. Räddningen heter ofta beskärning. Och ofta gäller samma regel som när man beskär buskar och träd: Ta i ordentligt!
Rent tekniskt kräver fotbollsmotiv ofta 400-1 600 ISO. Jag exponerar oftast på 1/250 sekund för att få lagom rörelseoskärpa. Ett enbensstativ är guld värt, liksom en snabb motorkamera, gärna en som river av 5-10 bilder i sekunden.
I början av juni kommer ett reportage från Degerhamnskillarnas träningsläger i april. Och i morgon visar jag ytterligare beskärningsbilder från samma träningsmatch.
Nej, det var inte Zlatan som spelade för Degerhamns IF i lördagens träningsmatch mot Skruvs IF. Liraren med ”Zlatantofs” heter Amadeus Marmolin och var kanske inte i Zlatanklass – men bra nära. Han var i alla fall en av de bättre i laget.
Siffrorna skrevs 1-4. Men siffror säger inte allt. Undertecknad tycker att Degerhamn långa stunder förde matchen. Men målkanonerna visade sig vara lite slarvigt kalibrerade. För att uttrycka sig på skidskyttespråk rekommenderar Alvarsamt ”två snäpp vänster” så kommer näten i motståndarkassarna framdeles att behöva lappas och lagas mycket ofta.
Marcus Andersson, nummer 2, i Degerhamn vände många gånger på en femöring och var en av hemmalagets bästa spelare – kvick som en vessla.
Léonell Vallée i vitt slet och jobbade som ett djur. Trots det vann gästerna matchen på Svarta Valla. Fotboll är otacksamt ibland.
Från vänster: Amadeus Marmolin, Pontus Johansson (skymd i blå mössa), Stefan Lovren, Calle Karlsson och Daniel Karlsson.
Hemmaspelarna Calle Karlsson och David Grenmyr framför motståndarmålet. David har verkligen ögonkontakt med kulan i luften.
Ett längre reportage om Degerhamns IF kommer småningom att publiceras i andra sammanhang. När och var meddelas på Alvarsamt.
Det tisslas och tasslas om att Zlatan spelade för Degerhamns IF i lördagens träningsmatch mot Skruvs IF. Ryktet lär ha sitt ursprung i Alvarsamts foto taget under uppvärmningen strax före avspark.
Inom kort kommer inlägg om matchen där vi rätar ut alla frågetecken och njuter av en härlig kämpainsats.