Ja, så höga blev de, stockrosorna, älskade av oss – och av humlorna. Men nu blåser en efter en omkull. Men det var skoj så länge det varade…
alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Kategoriarkiv: Tävling
ny tävling på g…
Efter sista omgången av Vart är vi på väg? i månadsskiftet januari-februari bjuder Alvarsamt på en ny tävlingsform med gammalt namn: Vad heter byn? Nedan försöker vi förklara den. Den är lättare än man kanske först tror.
I tre på varandra följande tävlingsdagar – precis som i Vart är vi på väg? – får du en eller flera frågor. Första bokstaven i svaret/svaren ingår i namnet på den sökta byn. I exemplet nedan använder vi det fingerade namnet Kafteskär.
Låt säga att första dagens ledtråd är denna:
5 Går ofta i kabel?
5 står för att bokstaven vi söker är den femte i byns namn.
Rätt svar är: El
Du ska bara använda första bokstaven i svaret, som i detta fall är E. Du vet nu att femte bokstaven i bynamnet är E.
Nästa dag får du ny/nya ledtråd/ar:
2 Blogg om södra Öland?
8 Ringlande unge?
Rätta svar är: Alvarsamt och Äsping.
Du vet då att den andra bokstaven i bynamnet är A och att den åttonde är Ä. Sen tidigare vet du att den femte är E. Och så där fortsätter det. Ledtrådsfrågorna kan vara en eller flera per dag – beroende på hur långt bynamnet är. Du kan få en ledtråd första dagen och kanske fem dagen därpå för att få ytterligare fem sista tävlingsdagen.
Rätt lösning för denna demonstrationstävlingsomgång ser ut som nedan:
1 Kallas också vän? (kamrat) = K
2 Blogg om södra Öland? (Alvarsamt) = A
3 Öländskt oväder? (fåk) = F
4 Serveras helst i kanna? (te) = T
5 Går ofta i kabel? (el) = E
6 Hetlevrad utrikeskorrespondent? (Sune Flisa) = S
7 Finns ofta i nalle? (kamera) = K
8 Ringlande unge? (äsping) = Ä
9 Synonym till tät? (rik) = R
Rätt svar: KAFTESKÄR
Eftersom tävlingsformen är ny och vi inte har nån erfarenhet av den är vi tacksamma för synpunkter. Är idén hållbar eller kommer den inte att funka? Tyck gärna till i kommentar. /tävlingsledningen
Anna vann!
Hon var inte först med rätta svaret, men hon stod för det. Det gör Anna till segrarinna i andra omgången av Vart är vi på väg? Alvarsamt lyfter på hatten och bugar.
Någon var snabbare med rätt svar men kom senare med ett nytt. Vi reste alltså från Mörbylånga till Risinge. Nästa omgång dröjer till första veckan i april.
Lösningen:
Vi reser från ort vars akter berättar om fisk (långa) för årlig ceremonirätt (lutfisk/jul). Färden går mot by vars inledning är början på ett ord som i sin helhet blir synonym till ordet skamfilad (risig).
Du kör förbi produktion som för tanken till Laura (uttryck för ”vimsig”/”kyckling”) och som har sin namnlike på skådeplats i Kalmar (Guldfågeln Arena). Från startorten, vars inledning är lika med del av en av Stockholms rikaste kommuner (Mörby [i Danderyd]), har du bara några kilometer till slutmålet.
Målets tre första bokstäver kan både mätta och ge smärta (ris).
Målets avslutande kvartett bokstäver är förnamnet (Inge) på den fotbollsspelare (Danielsson) som gjorde båda svenska målen i kvalmatch mot Portugal 1966.
Väl framme i målbyn är det nog inge(n) Ris(k) att du svarar fel (Risinge).
vart är vi på väg?
1 poäng:
Väl framme i målbyn är det nog inge(n) Ris(k) att du svarar fel.
vart är vi på väg?
2 poäng:
Målets avslutande kvartett bokstäver är förnamnet på den fotbollsspelare som gjorde båda svenska målen i kvalmatch mot Portugal 1966.
vart är vi på väg?
3 poäng:
Målets tre första bokstäver kan både mätta och ge smärta.
vart är vi på väg?
4 poäng:
Du kör förbi produktion som för tanken till Laura och som har sin namnlike på skådeplats i Kalmar. Från startorten, vars inledning är lika med del av en av Stockholms rikaste kommuner, har du bara några kilometer till slutmålet.
vart är vi på väg?
Ja, då kör vi omgång två av Vart är vi på väg? Du får fem ledtrådar, en varje morgon klockan 08:00 fem dagar i rad. Du kan bara svara genom kommentar. Priset blir ”den grandiosa äran som kommer att få dina grannar att buga och niga då du möter dem på byn”.
Vi reser bara inom Mörbylånga kommun. Alla fem ledtrådar publiceras innan det rätta svaret ges – hur många kommentarer som än kommer in under resans gång.
Detta är första ledtråden, värd 5 poäng:
Vi reser från ort vars akter berättar om fisk för årlig ceremonirätt. Färden går mot by vars inledning är början på ett ord som i sin helhet blir synonym till ordet skamfilad.
Andreas J vann!
Andreas J vann premiäromgången av Vart är vi på väg? Redan på första tävlingsdagen slog han till med rätt svar. Därmed har Andreas J för alltid skrivit in sig som hjälte i den öländska historieboken. Tävlingsjuryn bländades av Andreas chocköppning, och inspirerad av Svenska Akademien formulerade man spontant följande hyllningsmotivering:
Andreas J har genom direktverkande tillslagsmetodik, öländsk framåtanda och med en uppfriskande attityd och chosefri inställning visat var skåpet ska stå, var soffan ska placeras och i vilket hörn kommoden ska ståta. Genom sitt snabba svar har Andreas J sett till att Seby fortfarande intar sin gyllene plats på världskartan, den kanske mest gyllene i hela norra Europa. Hip, hip för Andreas J!
Lösningen:
5 poäng.
Vi åker från nära mot by man kan se nära havet… (ICA Nära i Södra Möckleby mot by man kan se nära havet…)
4 poäng.
Vägen går österut mellan torn och gårdar… (Torngårdsvägen)
3 poäng.
Framme vid kors av t tar vi vänster… (T-korsningen i Torngård)
2 poäng.
I byn finns bestämd form av rörelse som också är titel på teveserie av Galenskaparna… (Macken)
1 poäng.
Vi hamnar i målet, near by Se… (by Se = Seby)
Ny tävling publiceras om ungefär två veckor.
vart är vi på väg?
1 poäng:
Vi hamnar i målet, near by Se…
Rätt svar läser du om klockan 10:00. Då är också vinnaren korad…
vart är vi på väg?
2 poäng:
I byn finns bestämd form av rörelse som också är titel på teveserie av Galenskaparna…
vart är vi på väg?
Nu introducerar Alvarsamt den lilla frågeleken Vart är vi på väg? Du får fem ledtrådar, en varje morgon. De publiceras exakt klockan 08:00 fem dagar i rad med start i dag. Du kan bara svara genom kommentar. Priset blir ”den stora äran – för alltid inskriven i den öländska historien”. Om intresset verkar hyfsat tänker jag köra tävlingen en eller två gånger i månaden. Vi reser bara inom Mörbylånga kommun. Ibland åtföljs ledtråden av foton, ibland inte. Alla fem ledtrådar publiceras innan det rätta svaret ges – hur många kommentarer som än kommer in under resans gång.
Detta är ledtråd nummer ett, värd 5 poäng:
Vi åker från nära mot by man kan se nära havet…
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, IV
Det drar ihop sig till final i Öträffen 2012 på skjutbanan i Degerhamn. Datorn räknar och räknar och snart presenteras resultaten på den stora utomhustavlan.
Kom jag med till finalen? är just nu den viktigaste frågan av alla. Minspelen avslöjar det mesta… Jag möter Leif Janzon, Södra Möckleby, och frågar hur det gick. – Inte bra. Solen du vet. Jag såg nästan ingenting och sköt sex sju poäng under min vanliga standard. Jäkla sol!
Kroppsspråket säger mycket om hur man uppfattar sina resultat. Och som Gunnar Johansson, Gärdslösa skytteförening, säger: – Man kan inte alltid vinna. Så sant.
Om blickar kunde tala!
Mona och hennes kollegor Elisabeth och Aino i serveringen kan börja plocka ihop efter dagens övningar.
Idel öbor, gotlänningar och ölänningar, framför de ödesmättade resultattavlorna.
Skytte består av naturliga skäl av massor av siffror – mer eller mindre uppskattade av dem som skjutit ihop dem.
På resultattavlan visas vad man åstadkommit på måltavlan.
Denna bild tog jag med ett kortare teleobjektiv och fick alltså ”kikareffekt”. När jag ser på den kan jag inte förstå hur man kan träffa tavlorna längst upp, längst bort. Det är trehundra meter dit och den svarta cirkeln är sextio centimeter i diameter. Tian är, som tidigare sagts, ”stor som ett äpple”.
Gunnar Johansson, skytten och skjutledaren från Gärdslösa skytteförening. Alvarsamt ställde den självklara frågan: – Hur har det gått i dag? Gunnar Johansson plirade mot himlen och svarade med självklar pondus: – Det är fint väder i dag. Ja, det är faktiskt ett underbart väder i dag!
Resultaten i Öträffen 2012 hittar du här.
Lyssna på en skjutomgång från Öträffen. Skjutledare är Gunnar Johansson, Gärdslösa skytteförening. Vissa längre tystnader är bortklippta. Slå på datorns högtalare och klicka här.
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, III
Snart dags för första skjutlaget att inta sina positioner. Men ännu inte en skytt så långt ögat når. Många av dem satt i serveringen och samlade kraft – och kalorier. Att skjuta gevär är jobbigare än man kan tro, speciellt i stående.
Man kan ladda på många sätt. Alvarsamt såg till och med skyttar som vilade i bagageluckor.
Mona och Elisabeth i serveringen där det ännu så länge är ganska lugnt. Men snart ska skotten brinna av och då gäller det att skydda öronen. De låter högt!
Publiken var inte stor – men intresserad. Och givetvis måste även åskådarna ha hörselskydd.
Leif ”Cyklopen” Janzon från Södra Möckleby räknade med att skjuta bra i dag. – Formen är rätt ok, sade han. Men jag är lite orolig för solen. Du ser hur hårt den slår in snett framifrån.
Magnus Rosell är första skjutledaren under dagens tävlingar. Som sådan ska han ha koll på allt – och säkerheten kommer alltid först. En kula från dessa bössor går drygt fyra kilometer och har en enorm anslagskraft.
En stilstudie. Skytten här har laddat upp ammuniton till både provskjutning och tävling. Skytte är en sport som kräver ordning och reda.
Gunnar Johansson, Gärdslösa Skytteförening, fällde ned allt som gick att fälla ned i kepsen. Men Alvarsamt tror att han såg en aning framåt. – Min pipa har använts till mer än sextusen skott, berättade Gunnar. Man bör kanske byta redan vid fyratusen, så träffbilden kan nog bli lite si och så i dag. Men jag skjuter bara för att det är kul, även om jag tidigare var rätt så bra. Jag var med i SM i fältskjutning en gång men minns inte hur det gick. Jag säger som jag brukar: -Man kan inte vinna varje gång!
Stilstudie. Mycket behärskat väntade denna skytt in skjutledarens kommandon.
Först är det alldeles tyst. Sedan smäller första skottet. Och snart även de andra. Och krutröken sprider sig…
Gunnar Johansson har skjutit färdigt. Nu är han skjutledare. – Jag är en mycket bättre sån än skytt, sade han och såg inte ut att mena det. ”Hur gick skyttet?” frågade Alvarsamt. – Jag hör ingenting, svarade Gunnar Johansson och pekade på hörselskydden.
Några kvinnor var med i tävlingen. Rekryteringen kan säkert öka genom satsningen på luftgevärsskytte för ungdom. Många unga tjejer är på g att bli storskyttar.
Enligt Gunnar Johansson, som vi inte ser här på bilden, går skytte ut på ”att första kulan ska gå perfekt – sen ska alla följande gå exakt som den första. Det trettionde skottet ska vara precis som det första.” Det låter lätt men är det inte. Titta i siktet på en sådan här bössa så förstår du varför.
Här ligger de på rad, till synes helt opåverkade av vad som sker omkring dem. Det gäller att kunna ”tänka bort allt som stör”.
Ungdomar – och äldre med krämpor – får skjuta med stöd. Ungdomar skjuter bara liggande.
Denna kvinna i publiken såg lika koncentrerad ut som många av skyttarna.
Sista skottet är avlossat. Gick det bra eller gick det åt skogen? Eftersom man får reda på hur man skjutit efter varje serie vet de flesta ganska bra om man ska kyla champagnen eller skylla på sliten pipa och ojämnt laddad ammunition.
fortsättning följer…
DESSA FANTASTISKA MÄN OCH KVINNOR MED SINA SMÄLLANDE MUSKEDUNDER, II
Om du ser en röd flagga hissas under den svenska bör du se upp. Då kan det nämligen smälla ordentligt. Det gjorde det i lördags då Degerhamns Skytteförening stod värd för tävlingen Öträffen, en kamp mellan 53 skyttar från Öland och Gotland. Exakt hur många som kom från Gotland fick Alvarsamt aldrig riktigt kläm på men enligt flera oberoende källor rörde det sig om minst tjugo, kanske trettio. Något som däremot var alldeles glasklart var ordningsnumret för denna öprickskyttarnas duell. Alla tillfrågade menade att tävlingen gick för femtioandra året i rad.
I går sköt man gevär. I dag gäller fältskjutning. Alvarsamt var med i går, på Degerhamns skjutbana ute på alvaret.
Flaggorna i topp. Den svenska överst behöver man inte ta så allvarligt – om man inte vill. Den undre bör man dock ha respekt för. Den talar om att ”här skjuts det skarpt”.
Magnus Rosell och Leif Janzon snackar igenom några detaljer strax innan det var dags för första skjutlaget att börja panga på mot måltavlorna 300 meter bort. Det är nog ingen djärv gissning att skytten i mitten heter Peter. Stämningen inför tävlingen var lugn och hjärtlig. Det märktes att många skyttar satte trivseln före resultatet – även om kampen öarna emellan skulle föras med största möjliga allvar.
Gunnar Johansson från Gärdslösa Skytteförening blottar vikingabringan i avsikt att skrämma gotlänningarna, men endast Hasse Thorell såg den och blev inte det minsta byxis. – Jag tävlar inte i dag för jag skjuter bara kpist, förklarade Hasse. Gunnar och jag drar några salvor då och då. – Det värsta är att Hasse har börjat vinna på senare tid, avslöjade Gunnar och avslutade påklädningsceremonin med en präktig skinnjacka och en imponerande keps, vars stora solskydd gick att fälla ned åt alla håll.
Mona och Elisabeth stod för dagens kanske viktigaste avdelning, serveringen.
Även Aino hjälpte till i serveringen. Här unnar hon sig själv en kopp kaffe. – Jag skjuter luftgevär nere i lokalen i Degerhamn, berättade hon. En gång sköt jag 200 poäng, alltså tjugo tior i rad. Alvarsamt skulle i vanliga fall varken tro på eller sprida en uppgift som denna, men eftersom vi vet att Aino är en pålitlig person gör vi det utan reservation.
Den här mannen fick nog många öländska skyttar att darra lite extra på manschetten. Gotlänningen Björn Alby poserar här med kollegas bössa i väntan på finalskjutningen. Björn sågs av många som möjlig segrare i sin klass. – Det är andra gången jag är här. Första gången var för tjugo år sen och jag minns inte ens hur det gick. I dag har det gått bra även om stående har kärvat. Men jag är nöjd med knästående och liggande. Björn är även med i söndagens fältskytte. – Det är svårare. Där brukar en lång erfarenhet avgöra, eftersom du inte vet avstånden till målen. Det tar många år att lära sig uppskatta dom rätt.
Louise Rosell heter en lovande tjej. – Har jag en bra dag hoppas jag kunna skjuta runt 245 poäng, avslöjade hon för Alvarsamt.
Gunnar Johansson ”torrskjuter” före start. – Det blir svårare och svårare att skjuta när man blir äldre. Man får ju ärva en del fel av sina föräldrar. Jag ser dåligt och har ärvt mors reumatism. I dag skjuter jag med stöd – och bara i liggande. – Jag ska försöka hålla mig på bana åtta, säger han och skjuter av ett dundergnägg. – Det händer faktiskt att man skjuter på fel tavla. Då är det bra att ha nåt att skylla på. Jag skyller först på pipan, sen på dåliga kamrater, därefter på ammunitionen och vädret – och allra sist på mig själv.
Det blev dags att kalla första skjutlaget till start. Skjutledare Magnus Rosell kollade läget, klockan och kommunikationen med gubbarna borta vid måltavlorna. Solen var för många ganska irriterande och vinden tilltagande… Den ännu öde skjutrampen skulle snart fyllas av skyttar med höga ambitioner och drömmar om idel ädel tior…
fortsättning följer…
Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder
Krutröken har vilat tung över alvaret i dag. Det har pangat och knallat ute på skjutbanan någon kilometer från Södra Möckleby. Över femtio skyttar från Öland och Gotland drabbade samman i tävlingar på liv och död – dock utan att skjuta på varandra.
Läs mer om evenemanget i morgon och övermorgon…
Allra längst upp i bild ser du måltavlorna 300 meter bort från skjutplatsen. Den innersta cirkeln, tian, är inte större än en apelsin. Ändå träffar många skyttar den – i skott efter skott.
alvarsamt 