Kategoriarkiv: Torngård

järnvägshistorisk sensation

inmatt_ralsMina damer och herrar… Alvarsamt kan i dag skriva ett nytt blad i den öländska järnvägshistorien. Vi gör det genom att visa den första räls som lagts på tidigare Ölands Järnvägars banvallar de senaste 55 åren! Tut i lur, hip hurra och fram med champagnen! Ölands Järnvägar lades ner 1 oktober 1961. I går vände den negativa utvecklingen när ett dussin meter räls lades vid stationen i Torngård. Den nya tänkta sträckningen till station Segerstad blir fyra kilometer lång. För föreningen Ölands Järnväg återstår således att lägga ytterligare 3 988 meter räls… I kommande inlägg följer vi – i sällskap med en skock får – den gamla banvallen fram till stationen i Segerstad.

Taggad , , , , ,

åter räls på södra Öland…

ralsenJärnvägarna på Öland lades ned 1 oktober 1961. I dag klockan 10:38 lossades de första två rälsknippena från en långtradare vid gamla Torngårds station på sydöstra Öland. Tanken är på sikt att lägga fyra kilometer räls mellan Torngård och Segerstad. Christer Ihregren, kassör i Ölands Järnväg, och långtradarchauffören Marcus Ottosson övervakar lossningen.

borjejonsson_hps_segerstadBörje Jönsson, HPS Lantbruk i Segerstad, justerar gaffeln på trucken inför det andra lyftet. Liksom många andra ställer Börje upp gratis för jobbet.

ralsen_lossas_1Ett av de två knippen räls som lossades i Torngård. Skenorna kommer från Hällabrottet utanför Örebro. Från vänster ser vi Christer Ihregren, Laila Ihregren, båda ledamöter i styrelsen för Ölands Järnväg, och chauffören Marcus Ottosson. Läggningen av rälsen på stationsområdet inleds redan i morgon och tanken är att den ska ligga färdig och fin till Skördefesten.

plockepinnDet är inga lätta grejor som hänger i stroppen. Marcus Ottosson och Christer Ihregren styr järnen, Börje Jönsson styr lastaren. I Bakgrunden skymtar stationshuset.

syllspikEn korg med skruv, mutter och spik hängde med leveransen från Hällabrottet. Bara att sätta igång och spika…

ihrengrenLaila och Christer Ihregren i föreningen Ölands Järnväg framför stationshuset med den nymålade skylten. Ett hårt jobb börjar visa på en realistisk och spännande framtid. Och man är redan nu medveten om att mycket lite brukar gå som på räls…

I nästa vecka kan du även lyssna på poddradio om det som händer vid gamla stationshuset i Torngård.

 

Taggad , , , , , ,

torngårds station

Det finns gott om järnvägsstationer på Öland. Men inga tåg. Och ingen räls – att tala om. Den öländska järnvägen lades ned 1 oktober 1961. Sveriges järnvägsnät blev över en natt 151 kilometer kortare.

1930 kunde du åka en kilometer för 4,5 öre. Det torde ha blivit i runda slängar 6:30 kronor i tredjeklass för hela sträckan Ottenby – Böda om vi räknar på 14 mil. I andra klass blev priset 7 öre/kilometer, alltså 9:80 kronor. Det låter billigt men omräknat till dagens penningvärde blir det 284 kronor, att jämföra med att vi i dag tar bussen från Färjestaden och betalar 300 kronor för 42 mil till Stockholm. Järnvägen har sannolikt sina svåraste år framför sig.

Häromdagen slog jag mina lovar kring det gamla stationshuset i Torngård. Med sina tomma fönsterögon har den nu stått och stirrat ut över Öland i dryga femtio år.

Stationen i Torngård med sitt kraftfulla mansardtak, som är brutet åt nockarna. Entrén vetter åt öster.
 
Stationen i Torngård åt väster, mot Alvaret.

Det finns mycket att läsa om den järnväg som inte längre finns. Förutsättningarna för en sentimental tår är utmärkta på samtliga nedanstående sajter.

Ölands Järnväg.
Södra Ölands Järnväg.
Borgholm Böda Järnväg.
Tidtabell från 1917.
Ölands Järnvägar, Wikipedia.
Fredrik Andersson om Ölands järnväg.

Taggad , ,

Äspingen

Antingen är den död eller så måste jag rädda den, tänkte jag. Den låg en meter ut på vägen. Jag tvärstannade cykeln med båda bromsarna.

Det var kväll. Troligen låg äspingen ute på vägen för att värma sig. Torngårdsvägen var fortfarande skönt ljummen efter dagens sol. Bredvid äspingen låg en mus. En död mus. Jag anar förloppet. Äspingen hade huggit musen och sen ringlat ihop sig ute på vägen. Giftormar har sällan bråttom till middagsbordet. De vet att giftet måste få tid att dels döda, dels verka en stund i bytets kropp för att underlätta matspjälkningen. När denna ”stund” har gått är det bara att spåra upp fångsten – som sällan har orkat ta sig så långt bort från attackstället – och låta sig väl smaka.

Den här lilla krabaten hotade mig flera gånger genom att spärra upp gapet på vid gavel. Men den högg aldrig. Ingen orm hugger ”för att det är kul”. En orm hugger antingen för att äta eller försvara sig.

För säkerhets skull föste jag in både äspingen och musen i vägrenens skyddande gräs och önskade den förstnämnda en smaklig måltid. Att säga nåt till den fyrbenta middagen var ingen större idé.

Tvärnit i Torngård

När jag såg de två nyanserna av blått nöp jag så hårt i de båda handbromsarna att den gamla racerhojen nästan stöp.

Kan det bli raffigare!? Svaret finns inte i något välformulerat facit, utan endast i betraktarens öga. Det tackar man för.

Sommar

Den äldre damen i grön hatt klev ur bilen utanför affären i Grönhögen. Hon gick rakt mot oss och sade med ett lyckligt leende:
– I går var det kallt. I dag är det 15 grader. Det är sommar. Det är Öland, det!

Hon hade rätt. Öland är plötsligt sommar. Fälten är gröna, blommor slår ut i tusental, miljontal. Och i skyn kvittrar lärkan på hysteriska vingslag. Vi såg en bonde som sådde, en annan som spred konstgödning. Andra sprätte koskit. Hela södra Öland ångar av koskit – och sommar.

Under cykelfärden hem såg vi färgkaskaden i en trädgård i Torngård. Vi stannade. Jag stack diskret in kompaktsmällan genom grinden och knäppte av. Sommaren var fångad.

Taggad

SPF Sydöland dansar och ler

Den som tror att pensionärer bara spelar bingo, stickar vantar åt barnbarnen och jojoåker till Ullared för att handla julklappar årets alla månader tror fel. Det kunde jag se med egna ögon då Sveriges Pensionärsförbund, SPF, slog klackarna i taket i Torngård häromkvällen. Ungefär 60 besökare räknades in.

SPF Sydöland har snudd på 200 medlemmar. Man ses nån gång i månaden för att umgås, informera sig om evenemang och kurser, äta gott och dansa. Ofta är nån underhållare eller musiker inbjuden.

I Torngård serverades en utsökt middag, och äkta paret Gunnel och Alf Olsson kåserade om barndomsminnen till lekfullt komp på fiol och munspel. Slutligen klämde Jan-Erik Johanssons enmansorkester i för fullt och satte färg och snurr på dansen.

blogg_01Lizbeth Janzon är kassör i SPF Sydöland. Här står medlemmar i kö för att få fylla hennes väska med slantar.

blogg_02Ordföranden Inger Andersson vid bordets kortsida delar ut information om bland annat sommaraktiviteter, friskvård, fester och studiebesök.

blogg_03Gun och Alf Olsson flankerar skrattande ordföranden Inger Andersson. 

blogg_04Lokalen i Torngård. Den har scen och används även som biograf.

blogg_05Snart inleds middagen och efter den drar dansen igång.

blogg_06Jan-Erik Johansson med sin enmansorkester imponerade stort. Killen har bra röst och en naturlig framtoning i alla de gamla slagdängor han betade av under kvällen.

blogg_07Britt Bergman och Berth Emilsson i en paus mellan danserna.

blogg_08Man kan dansa på många sätt, även blundande. Bert Johansson var flitig på golvet.

blogg_09Till vänster Rolf Hellberg och i mitten Inger Emilsson. Längst till höger dansar Ann-Charlotte Jönsson med för mig okänd kavaljer.

blogg_10Gunnel Andersson såg road ut under alla danser, här med Bert Johansson.

blogg_11Stundtals var det packat på dansgolvet. Man dansade mest foxtrot men även tango.

blogg_12Lisbeth Janzon, Inger Andersson och Siv Mellborg stämmer av kassan. För en kväll som den i Torngård betalar medlemmen bara 100 kronor. För det bjuds middag, underhållning och dans till levande musik. 

Taggad

Heja Berit!

Det tar sig. Meteorologerna skriver upp Berit. Hon ska tydligen blåsa på duktigt i morgon. Söndagens cykelsegling ska genomföras nån gång mellan 12 och 15… Då blåser ”nästan storm”, eller upp mot 22 meter per sekund, vilket bör räcka för en härlig slör från Ottenby till Torngård.

Leklust

I flera dygn har media varnat för stormen Berit. Experterna spår att södra Öland kommer att piskas av stormbyar i morgon, söndag. Äntligen kan jag kanske realisera min gamla tanke att cykelsegla över ön.

Med sydvästliga vindar bör Kajsa kunna blåsa mig från Ottenby i söder till Torngård knappa 15 kilometer norr ut – utan att jag ska behöva ta ett enda tramptag. Men som gammal seglare tar jag det säkra före det osäkra och tar med mig en spinnaker – ett mindre paraply.

Jag önskar mig själv ”god tur”.