alvarsamt fortsätter på alvarsamt2

Denna blogg är full men den fortsätter på Alvarsamt2.

Längst ned i bloggen hittar du sökruta. I den kan du söka personer, orter, händelser och mycket mer bland 1 760 inlägg med nästan 7 000 foton.

Är du intresserad av cykling klickar du här.
Vill du se mina foton tagna från drake klickar du här.

* * *

Sista inlägget på Alvarsamt

Sommaren var het och lång – och torr. Solen på ett strålande humör. Regndropparna ensiffriga. Men så slog det om. Sydvästan knockades av nordostan. Öland bytte ansikte. Löven ställde ut skorna över en natt och drösade i backen. Färgorgierna uteblev. Det ljuva Öland blev ett grått Östtyskland.

Ja, så kändes det – till en början. Men man vänjer sig vid allt. Efter tio till tjugo mörka ”ska-vi-gå-i-ide-dygn?” kom livslusten tillbaka. Regnet och den eviga ryssvinden kändes som utmaningar. Det var bara att kavla upp mungiporna och börja streta. Då pajade datorerna. Östtyskland blev Nordkorea. När går nästa kärra till Spanien!?

Men allt går över. Även Nordkorea. Det handlar om tid. Om när? Inte om, utan när? Ha det i åtanke när du ser videon nedan.

När!?

* * *

Svartvitt foto intresserar mig allt mer. Visst kan färg ge mervärden – för att prata byråkratiska. Men den kan också stå i vägen – för att prata politikiska. Efter att ha tagit denna bild vid en välskött rastplats satte jag mig ned för att försöka förstå. Jag lyckades inte.

Ut med spisen bara! Låt andra ta hand om skiten. Jag lever under egna lagar.

Nu står det första hjulparet på det nylagda spåret vid den gamla stationen i Torngård. Det är förstås järnvägsentusiasterna i Ölands Järnväg som jobbar vidare på sin vision att ”på något sätt återskapa en liten del av Ölands tidigare järnvägsnät”. Man arbetar konsekvent och steg för steg.

Hjul och axel. Vi väntar med spänning på nästa steg i utvecklingen…

Gråvädret håller Öland i ett järngrepp. Mitt på dagen måste jag använda 400 ISO för att få något så när hyfsade slutartider. Ljuset är spännande, eller ska jag säga ”frånvaron av ljus är spännande”? Mellan bilderna nedan från Seby läge är det bara minuter.

Söderut. Regnet har upphört och molnen lättat en aning.

Ljuset vid Seby läge växlar från sekund till sekund när mörka moln flyger fram på himlapällen. I rådande lågvatten blottas stora delar av kalkstensstranden.

Kalkstränderna är ofta indelade i nästan färglösa ”rutor”. 

Landskapet är många gånger paradoxalt, platt men kraftfullt.

Ännu har inte alla flyttfåglar dragit söderut. Det kacklas rätt friskt där uppe i skyn, även nattetid i kolmörker. Om vinden inte är för hård hör man ”gåsasnacket” på sannolikt en kilometers avstånd.

Väldresserade gäss flyger precis som jag vill och bildar vertikal från hörn till hörn. Bra jobbat!

Det är ofta intressant att detaljstudera sina foton. Ibland hittar man spännande – eller skrämmande – detaljer. På bilden ovan har jag retuscherat bort den. Men i delförstoringen nedan ser vi den tydligt: ”pinnen”. Jag kan ingenting om fåglar. Därför undrar jag om nån läsare har en aning om vad som hänger efter gås nummer tre – nedifrån räknat?

Ja, vad har gåsen hängande efter sig? Objektet har formen av en lång pinne med en ”visp” i änden.

Det fina med gråväder är att det, fotografiskt sett, finns så många möjligheter till udda bilder. Gråvädret suddar ut våra invanda bildschabloner av exempelvis landskap och vyer. Öland brukar oftast bada i sol och färg. Nu liknar ön ”visuellt gråpapper”. Nedan har jag tagit vara på det ännu gröna gräset i förgrunden mot det tristbruna fältet och den nästan helt färglösa bakgrunden.

Skördat fält i sluttning ned mot Kalmarsund. Strimman vi ser längst bort i bild är Sverige.

_ _ _ _ _

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 31 oktober.

hur ska det sluta?

11 september. Hett. Morgondimma, vindstilla. Senare började Kajsa jobba så smått. Alvarsamts regnmätningsstation, Storbrobäcken i dag klockan 11:43: Inte en vattenmolekyl så långt – det torra – ögat nådde. Nästaveckaprognosen är Saharatorr. Brunnarna sinar. Träd dör av torkan. Man söker vatten från helikopter. Ännu inga positiva besked? Vattningsförbudet ligger fast. Överlever vi? Ingen vet…

det ångar

Och så kom det då: regnet! Skyfall på skyfall anföll det stackars uttorkade Öland, som sög åt sig som ett tacksamt läskpapper. Och det var på tiden. Betena på alvaret liknar ökenområden och grundvattennivåerna har slagit i botten. Nu finns hopp om livet – och om annorlunda foton. Bilder som ångar. Livslust som ångar!

Mer eller mindre redan döda vildblommor i regnkvällens sena timme. Det ångar om den varma marken.

Fuktigheten blir ännu markantare om man låter motljuset från solen invadera – och färga in – bilden.

Den här hettan tar kål på mig…

– Jag tror jag går och badar…

soligt igen…

åskvädret drar in…

Under gårdagens åskväder i Degerhamnstrakten ändra himlen och havet ideligen färg – som en skrämd kameleont. Vi fick se allt från isgrönt till åskblått på naturens egen catwalk.

Det sista ljusa partiet på himlen har släckts och ersatts av en dov blå hotfull färg. Nu är det dags för att släppa fram de hårda vindarna och åskan. Det är en välregisserad föreställning vi ser…

Molnen blir åter synliga, vinden tilltar och inom några sekunder vräker regnet ned så kraftigt att sikten påtagligt försämras. Det kom säkert flera millimeter på bara några minuter…

hett bete

Nä, nu pallar vi inte längre. Gräset smakar kokt, det är + 45 i solen och hur mycket vi än dricker är vi törstiga. Dessutom går vi fortfarande klädda i vinterpäls!

var är turisterna?

Östran 7 juli, artikel om Jakob Franzén, destinationsutvecklare, och Staffan Smedfors, verksamhetschef och marknadsansvarig vid Ölands nya turistorganisation.

Staffan Smedfors: ”_ _ _ – Vi tittar på vilka trender som finns och på hur vi kan utveckla Öland mot de rådande trenderna. Marknaden styr mycket.”

_ _ _ Tidningen fortsätter: ”Jakob Franzéns främsta uppgift är att öka attraktionskraften för Öland som destination och han menar att deras två roller går hand i hand. – Destinationen måste leva upp till det vi marknadsför.”

Efter sådana intetsägande branschtypiska klyschor påstår man i alla fall att Trafikverket har räknat fram att det var drygt 13 000 fler personer på Öland under midsommar än förra året.

Det låter ju bra. Men jag tycker mig märka att vi har färre turister här nere i sydväst denna sommar. Det är fullt ös nere vid Fyrplatsen men i Degerhamn, Södra Möckleby och på cykelleden är det stilla. Jag kan bara hoppas att jag har fel.

Gårdagen var en fullkomlig sommardag. Men var fanns alla människor? Vi såg bara nån enstaka person på stranden vid Södra bruket. Och cykelleden hade vi för oss själva.

Växtligheten har satt gasen i botten sen vi fått regn. Det fula kravallstaketet utmed cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna syns snart inte längre.

Det var inte många människor vi mötte under vår cykeltur under denna kanske ”sommarens hittills skönaste dag”…

torkan är total

Det är torrt på Öland. Snustorrt. Det känns som om det inte har regnat på månader. Grundvattennivåerna är rekordlåga, det råder bevattningsförbud. Men äntligen kan vi skåda räddningen. Ett enormt regnoväder är på väg norrut från Polen… Men många gånger denna sommar har ”av meteorologer förutspådda rotblötor” bara blivit ”dagglika fuktnedfall”, som torkat redan innan de nått jordytan.

Men nu så – jäklar vad det ska regna. Och vad vi ska njuta!

Bollplanen Svarta Valla i Degerhamn ser ut som Bruna Valla.

Hur vilda blommor kan klara sig så bra utan vatten är imponerande. Dessa blåeld ser hur pigga ut som helst i det ökentorra landskap de bebor.

Personligen tycker jag vildblommor är vackrare än odlade. Vinden som såningsman skapar mer levande blomsterängar än ”vi pedanter med små fröpåsar i händerna som ska så allt i rader”. Dessa bedagade skönheter växer bara en halvmeter från väg 136.

Sven-Eriksjön – resultat av våt idé

Man skrev 1970. Det var torrt på södra Öland, då som nu. De som bäst behövde vatten var bönderna. En bonde i Torngård började fundera. Han hette nästan som byn: Sven-Erik Tornegård, 1920-2007. Han ville lösa vattenproblemen. Kusinen Gunnar Andersson, Kvinsgröta, berättar:
– Sven-Erik var en klurig man. Han hade en mycket egen teori om varför regnmolnen tycktes undvika alvaret. Han menade att det varma alvaret föste ut regnet åt sidorna av ön. Om man därför kunde kyla av alvaret med stora vattenområden skulle nederbörden bli större, vilket skulle ge mera grundvatten. ”Vatten skulle dra till sig vatten”, menade han.

Övertygad om sin teoris riktighet vallade därför Sven-Erik tillsammans med några andra bönder in bäckarna från Torngårdsvägen ned mot sydost. Avsikten var att ta vara på det vatten som annars rann ut i Östersjön.
– Vi hjälptes åt med grävare och traktorer, minns Gunnar. Vi fick gäddor i skoporna. Dom vandrade upp från havet och gör nog så än i dag.

Alvarsamt har som enda kulturpublikation i världen fått följa med ut på alvaret för att titta på den sjö som runt 1970 väckte både allmän och medial uppmärksamhet. Sven-Erik fick ta mycket skit för sin idé. ”Han förstör alvaret”, minns kusin Gunnar Andersson att tidningarna skrev.
– Det gick så långt att Sven-Erik skulle åtalas och bötf’ällas för sin ambition att få mer vatten på ön. Men jag minns inte om han verkligen blev tvungen att öppna plånboken, Han lär också ha blivit lovad gratis cement från Cementa, men det löftet slutade visst i en faktura, berättar Gunnar till ett klädsamt hästgnägg.

Svågern Jan Sellman skriver i ett mejl till Alvarsamt: Han fick lida en hel del för sitt tilltag – framför allt från ”förståsigpåarna” inne på Länsstyrelsen. Han hade dock – klurig som han var – med cement daterat ”brottet” tio år före verkställigheten varför det så småningom efter myckna skriverier preskriberades. Delar av denna invallning finns ännu kvar dock i något förfallet skick. Sven-Erik var på så sätt flera år före sin tid med planer om Sydölands vattenförsörjning.

Just den medvetet och eventuellt felaktiga dateringen av ”brottet” blev något av det första Alvarsamts utsände fick ögonen på när vi efter en tre kilometer lång och synnerligen skumpig resa på fyrhjuling kom fram till ”brottsplatsen”. Gunnar Andersson hade då inte varit där på 25 år. Trots det hittade han likt en spårhund över marker som för en ovan ter sig som ständiga upprepningar av hed, träsk, vatten, åar, småbroar, rösen, mera hed, flishögar, flera träsk, ytterligare små vattensamlingar, nya åar – och så de ibland så smärtsamma hagtornsbuskarna med taggar som till och med kan punktera en tuff fyrhjuling.

Väl uppe på den omgivande dämmvallen gick Gunnar direkt fram mot ett större stenparti och började skrubba bort mossan på det. Och se! Inför våra ögon trollades historien fram ur det fördolda. Ett tydligt årtal ristat i betong uppenbarade sig: 1970.

Nu hör till alla historier att minnen grumlas, fakta förvandlas, ja kanske hela förlopp skrudas i nya kläder efter att ha berättats och stötts och blötts i hundratals samtal, på fester, i skvaller och i media. Alvarsamt kan därför inte med bestämdhet påstå att invallningen gjordes 1970 eller om den gjordes tio år senare, som svågern Jan Sellman påstår. Men vad gör det? En intressant historia behöver inte alltid vara sann till alla delar. Den blir kanske till och med bättre om några detaljer inte helt lösgör sig ur i historiens dimbankar.

Oavsett när Sven-Eriksjön skapades är själva idén intressant. Alvarsamt frågade meteorologen och klimatologen Weine Josefsson på SMHI: Drar vatten till sig vatten? Weine Josefsson svarar:

Tyvärr tror jag inte att det ligger så mycket i hans teori. De höjder i atmosfären där moln och nederbörd uppstår ligger en bit upp och är oftast i ständig rörelse, med typisk hastighet på 10-20 m/s. Den överliggande atmosfären passerar alltså sjön på omkring 10 minuter. Sommartid skulle en sjö bidra till ökad fukt genom avdunstning men den fukten förflyttar sig snabbt och eventuellt regn skulle då hamna någon annanstans. Det krävs tämligen stora sjöar för att påverka nederbörden i närområdet och hela Öland är omgivet av vatten. Östersjön är nästintill en stor sjö så det saknas inte vattenytor. Nej, avsaknaden av nederbörd beror snarare på avsaknaden av att luften stiger tillräckligt. Varför det är så framgår delvis av denna artikel.

Sven-Erik Tornegård, Gunnar Andersson och några andra bönder skapade Sven-Eriksjön. Den ligger där den ligger, tyst och stilla, omtalad och hånad. Om den har någon som helst inverkan på Ölands vattentillgångar är föga troligt. Men osvuret är bäst.

Vi ser sjön längst upp i bild, från söder. Vattnet nedan och många andra små bäckar och källor fyllde småningom Sven-Eriksjön till brädden.

Sven-Eriksjön – som Alvarsamts redaktion har döpt vattnet till – är omkring 150 x 120 meter i yta. – Därute är djupet drygt en meter, säger Gunnar Andersson och pekar. Om uppskattade mått stämmer innehåller Sven-Eriksjön 18 000 kubikmeter eller 18 miljoner liter vatten. – Jag tror det ligger nåt i Sven-Eriks teorier, säger Gunnar. Men sjön skulle ha blivit mycket större, flera tusen gånger större för att få önskad effekt.

Förre lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, på den fördämningsvall han tillsammans med Sven-Erik och ytterligare några bönder i trakten lade upp med lastare 1970 – eller 1980! Till vänster bakom Gunnar ser vi utloppet, som i dag sannolikt är större än vid sjöns tillkomst.

Anläggningsåret skrivet i betong. Är det sant eller osant? Vem vet?

På denna bild ser vi Sven-Eriksjön söder om Kvinsgröta till vänster. Till höger gapar Cementas sjölika stenbrott i Degerhamn.

Här syns fördämningsvallen tydligt. Decennierna har troligen fått den att sjunka ihop en aning. Sven-Erik, Gunnar och de andra bönderna måtte ha gjort ett bra jobb eftersom sjön hållit sig inom vallarna utan något som helst underhåll.

Gunnar skrattar och minns… – Ja, jäklar. Sven-Erik var verkligen en klurig gubbe! Men det ska sägas: Ingen har nånsin sagt ett positivt ord till oss för det vi gjorde. Ingen!

Sven-Eriksjöns vatten är absolut kristallklart och något senare på året skulle jag gärna bada i den. Och som synes har Sven-Eriksjön till och med en ö!

– Minnen bleknar. I dag är jag inte säker på om Sven-Erik verkligen fick böter eller inte. Men det spelar ju ingen som helst roll i dag, säger Gunnar.

I det stilla avloppet från Sven-Eriksjön växer olika sump- och vattenväxter. Våtmarker som denna torde vara idealiska för gäddans lek.

Dags att fara hem igen. Gunnar Andersson, 80, vid styret. Gunnar är en skicklig chaufför. Likt en motocrossförare tog han oss fram över stock och sten. Ska det dröja ytterligare 25 år innan han är här vid Sven-Eriksjön igen…

ögat och optiken

Under vårens kanske disigaste dag såg vi inte hundra meter ut i Kalmarsund. Men genom kompaktsmällans längsta teleläge anas horisonten flera kilometer bort. Vi är på ställplatsen i Degerhamn där en husbilsentusiast trotsar skitvädret – som faktiskt var riktigt skönt att cykla i. Och finväder väntar…

från mitt fönster

_ _ _ kan jag konstatera att det blivit vinter igen.

isläggning – och om blå och mindre blå snöbilder

Natten mot i går var kallare än minus tio och isen lägger sig nu långsamt från stränderna ut mot Kalmarsund. Den fasta isen når ännu sällan längre ut än tio meter, men drivisen ligger på sina ställen många hundra meter ut i sundet.

Is och drivis. Lägg märke till en del optiska konstigheter i denna bild, tagen i teleobjektivläge på fickkamera. Ett slags hägringseffekt får vindkraftverken på Eckelsudde att se delade ut av molnen. Det gröna lateralmärket i leden in till Cementa ”har hoppat upp ur vattnet och simmat iväg till Eckelsudde, drygt en mil bort”. Det röda ligger däremot kvar ungefär där det ska, även om det ”höjt sig upp ur vattnet” (mitt på horisontlinjen). De optiska misstolkningarna beror nog på de lugna kalla och sannolikt skiktade luftmassorna, värmen i det intensiva solljuset och på de stora avstånden. Det gulaktiga vertikala strecket till vänster om mitten är dock ingen synvilla utan ett grässtrå nära kameran.

Denna bild är tagen i motljus, vilket får vattnet att se mycket blekare ut än bilder tagna i medljus, som ovan och nedan. Men snön är vit i både med- och motljusbilderna.

Kameramodeller tecknar ofta snö och is och vatten ganska olika. Om du tycker att dina vinterbilder blir alltför blå kan du testa att lägga till lite gult i bildbehandlingen. Har du svårt att få teckning i den vita snön kan du i PhotoShop lägga på några procent ”högdagrar” i kommandot Bild-Justeringar-Skuggor/högdagrar. Var observant på att det kommandot även ökar färgmättnaden. Den är i sin tur enkel att reglera genom kommandot Nyans/Mättnad, där du kan minska mättnaden i Master = alla färger, eller välja att påverka en speciell färg (av röda, gula, gröna, cyaner, blå, magenter).

storstädning

Alvarsamt har tidigare berättat om den stora ladugårdsbyggnaden som bitvis blev till plockepinn i orkanen Gorms anfall i slutet av november. Då såg det ut som ovan.

Nu ser det annorlunda ut, men jobbet har alltså tagit över en månad.

Och riktigt färdigstädat är det inte ännu…

Utifrån ser det för en lekman ut som om undervåningen är i stort sett intakt. Men vindsvåningen är historia.

 

tulpanplantering i jord eller djupsnö

Jag minns ofta fel om tider och väder. Jag har fått för mig att denna vinter ända tills nu har varit rekordvarm. Men går vi exakt tre år bakåt i tiden ser vi att det var mycket mer vår just då i alla fall. Det var till och med tider för tulpanplantering! Det skulle vara svårt att syssla med i dag.

Enkät: Vad tycker du om att det har blivit vinter?

Till helt nyligen strålade ringblommorna som solar i det gröna gräset, och somliga flyttfåglar sköt på obestämd tid upp charterresan till Medelhavet eller Afrika. Men tillvaron byter snabbt kläder. Nu har det snöat och termometerspriten har tagit hissen ned mot 10 minusgrader – på södra Öland! Alvarsamt insåg genast det allvarsamma i detta väderfaktum och begav sig ut på byn för att fråga folk om vad de tycker om den hastigt etablerade vintern.

Annelotta Rolfsdotter bor i Mellby på Öland, veckopendlar till Eskilstuna där hon arbetar med missbruksfrågor: – Yes! Äntligen vinter!  Blir det mer snö kan det snart bli skidåkning. Jag är skidåkare och vill ha en vit januari och februari. Sen ska våren komma i lagom takt, inte för tvärt och snabbt. Jag har bott 20 år i Norrland och där kommer våren ”bara pang på”. Redaktionens tillägg: Den som eventuellt tror att det aldrig går att åka skidor på Öland kan klicka här.

Bengt Hultenheim bor i Gårdstorp. Även han tillhör vitvarusympatisörerna: – Det är bara bra med vinter. Lite snö måste vi ju ha, även om det blir en del halka. Det är verkligen på tiden. Vi har inte haft vinter på flera år. Det får gärna vara vinter hela januari. Sen kan det kanske räcka.

Rolf Hansson, Södra Möckleby. – Det är bra att det har snöat och blivit vitt. Visserligen blir det lite mer jobb, men det blir ljusare och då mår man bättre. Snön får gärna ligga kvar en månad. Sen är våren välkommen.

Namnlös från Midningsbråte utanför Tingsryd i Småland på besök hos kompis i Södra Möckleby: – Nej, vintern gillar jag inte. Men trots den har vi gjort flera promenader om dan så nu kan jag byn. 

vit eller grön jul?

Det är varmt. Vi hade + 10 i natt. Bara superoptimisterna tror fortfarande på en vit jul. Hur många som tror på tomten är okänt. Men om han kommer, hur vallar han släden?

Adventsljusen brinner i Smedby kyrka. Vallarna är gröna. Det finns utslagna blommor i rabatterna.

Vy från Smedby mot fjärran Cementa i Degerhamn. När bilden togs häromdan var det 11 grader varmt.

snart julafton

Vi skriver 12 december. Solen går upp som en blåslampa bakom moln i olika färger. Plus 4 men vi hade frost för en vecka sen. Nästan alla blommor seg- eller tvärdog. Men som alltid finns undantag. Här är två. De inbillar sig att det är vår. Varje morgon slår de ut sina blad mot solen, mera ju soligare det är. Till kvällen sluter de sig långsamt och går diskret till sängs. Jag tror förbaske mig att de hänger med in i 2016…

i smällkalla vintern

Dubbdäcken sprittlar mot asfalten. I bakluckan skramlar då och då en snöskyffel i aluminium till mot Toyotans kalla plåt. Isskrapa i handskfacket. Bogserlina. Varningstriangel. En dörrmatta att lägga under slirande däck. Vi är beväpnade till tänderna. Det är december. Det är vinter och snart är det jul och vi får kanske ytterligare en snöskrapa i klapp…

Från ”Brännvinsstigen” väster om 136:an. Ett praktfullt vintermotiv med åkerfält och Resmo kyrka.

I fjärran en kvarn i den isande decembervinden.

Nånstans mellan Nedra och Övra Väderstad ser vi ut över det ännu isfria Kalmarsund. Vinden är svag och termometern visar 10,4 grader Celcius. Plus. Bjällerklang, bjällerklang… Snart kommer tomten på sin släde över sundet…

I Paris sluter man sannolikt snart avtal om att det inte är så farligt med uppvärmningen av Tellus. Vi kör på med kolet några decennier till!

Här satt vi nyss och funderade på ett dopp i sundet. Men vi hade glömt baddräkterna så det blir kanske i morgon i stället…

jätten gorm drog upp träden med rötterna

Bilderna från Degerhamnsvägen genom Dalsjö.

gorm härjade vilt

Många kunde hålla sig för skratt efter stormen Gorms vilda framfart på Öland. Obekräftade uppgifter säger att man på Cementa uppmätte över 40 meter per sekund, alltså riktig orkan. Nedan ser vi den bortsopade ladugårdsbyggnaden i Södra Möckleby, tillhörande Degerhamns gård. Alvarsamt har mött folk som är ute och letar efter sina växthus. Andra har hittat plåttak i sina trädgårdar som lär ha flugit flera hundra meter. Mängder av fönster krossades. Gorm vred till och med vägskyltar ur led. I korsningen 136-Degerhamnsvägen får man nu uppfattningen att den sistnämnda numera går parallellt med den förstnämda.

vindsäckar

Vi gillar att sitta länge vid havet alla dagar, oavsett väder. Men ibland blåser det så långkallingarna fladdrar och är det då några minusgrader hjälper inga kläder i världen. Ganska snart är du genomkyld, eftersom vind kyler mer än temperatur.

Vindsäckar vore kanske lösningen? tänkte vi. Men vem pröjsar 1 800 Gurra för en nylonpåse att krypa ned i? Märkeshysterin och modetramset har erövrat även friluftsmarknaden. Efter fem minuters klurande fann vi lösningen. Kan tomten i Södra Möckleby använda blå plastsäck kan vi köra sopversionen. Nedan presenterar vi vårens iögonenfallande kollektion, redan i lager. Håll till godo.

Modellen ”Black shame” i 80 % polypropylenpollymull och 20 % kashmirull i djärv skurning med sluten botten och topp i baraxelsnitt med stor fri yta för bijouterier. Utgångsmaterielen är svart sopsäck, 125 litersmodell. Pris för topp: 2 kronor. Pris för påskjol: 2 kronor. Den värmehållande effekten har av Södra Möckleby Testaktiebolags utvecklingsavdelning uppmätts till 98,7 procent.

Modellen ”Transparent sensuality” är vävd i 90 procentig komfortfiber, miljömärkt, utblandad med 10 procent plastopanopropanmassa, återtagen ur polska glassburkar av märket ”Proszackz”. Genomskinlig topp och botten kostar tillsammans drygt 4 kronor. Modellen kan fås både med och utan axelvaddar, snävt eller rigoröst snitt i halslinning och ärm. Värmehållande effekt som modellen ovan.

”Transparent sensuality”, endast botten, håller här vinden stången fastän det blåser drygt 15 meter per sekund. Modellen är 125-litersmodellen men finns också i storlek 240 för obetydligt högre pris. Vår erfarenhet säger att den värmehållande effekten är viktigare och bättre i bottendelen än i toppen.

gormfakta

Stormen Gorm nådde sitt maximum klockan 00:20 på södra Öland. Då uppmättes 32,4 meter per sekund i byarna vid mätstationen i Albrunna. Det är 0,3 meter per sekund för lite för att klassas som orkan.

tvära kast

Vi skriver 29 november. Klockan är 13. Det blåser 17 meter per sekund i byarna. Havet dånar. Där borta vid horisonten börjar stormen Gorm att visa musklerna. En kvart efter att denna bild togs kom störtregnet. Sikten blev 50 meter. Ytterligare en halvtimme senare blev det helt klart med bländande solsken och dubbla regnbågar. Sen mojnade vinden; ”lugnet före stormen”. När detta skrivs vet vi alltså inte hur besvärlig Gorm blir. Nu klockan 21 blåser det fortfarande 17 meter per sekund i byarna men  kulmen ska nås 02, måndag morgon. Det vi ser är det sista tre meterna av södra Öland som försiktigt kryper ned i havet, vaggad att små vågor som krockar – från sydväst och från sydost, precis som utanför Skagens udde.

En av de två regnbågar som hastigt målades upp på himlen för att efter bara nån minut senare lösas upp och försvinna i intet. Strax efter att denna bild togs blev det nästan helt molnfritt med bländande solsken. Här tittar vi ut över insjön på Grönhögens golfbana.

Här slår ena bågen ned i Grönhögen. Vi antecknar position och förbereder kommande skattletningsexpedition.

ensamma på udden en blåsig dag

I Ölands sydspets tycks finnas en inbyggd ”vågmagnet”. Det blåste nog 15 meter per sekund. Nordlig vind. Trots detta drogs vågorna från Ölands ostkust in mot spetsen som de rundade och började gå mot vinden – som en seglare i dikt bidevind. När vågorna bröt blåste skummet inte som i vanliga fall framåt utan bakåt, alltså åt söder.

Gässen verkade mycket tamare än vanligt, kanske tack vare den hårda vinden. Vid ett tillfälle kom de ”som nedkastade från skyn” till ett evinnerligt kacklande. Jag blev verkligen överraskad men lyckades få upp kameran och ta några skott när de passerade mellan mig och fyren Långe Jan.

I plus 3 grader och 15 meter per sekund sjunker kroppstemperaturen – trots vinterkläder – till något man själv uppskattar till runt 20 grader. Fingrarna stelnar, öronen signalerar rött, fötterna domnar och ryggen känns som ett is-spett. Sällan är en bil så uppskattad. Man vrider om startnyckeln, slår på värmen och finner än en gång att man har överlevt.

Vi tittar rakt söderut. Vinden blåser åt det håll vi tittar. Trots det ser vi att vågorna har ”smugit runt spetsen från ostsidan” och nu är på väg mot vinden – åt nordväst. När de bryter kastas vattnet bakåt, åt sydost.

Gässen var orädda denna dag. Plötsligt kom de vinande på bara några meters avstånd från oss. Här har vi ett bra tillfälle att lära sig att ”skjuta från höften” – med kameran, alltså.

Det är inte så ofta en fågel flyger mot kameran på så här nära håll. Men det gjorde de denna vindpinade dag. Men det är nog inte så märkligt som det låter. Blåser det hårt föredrar fåglar att lyfta i motvind, något man kan utnyttja som fotograf.

Här ett överraskningsanfall från väster. Det envisa kacklandet tränger långt genom vinden.

1/320 sekund, bländare 7.1 och 200 ISO. Slutartiden ger lagom rörelseoskärpa vid fotografering av dessa fåglar. Till tranor och svanar skulle jag nog använda 1/160 och till svalor och andra ”raketer” 1/500 sekund eller ännu kortare exponeringstid.

Matsedeln erbjuder samma som i går och i förrgår och förra veckan: Färskt gräs till en sexa regnvatten.

att angöra Degerhamn

Under eftermiddan fick vi skåda en skickligt genomförd fartygsmanöver utanför Degerhamn. Fartyget Envik gick inte som vanligt rakt in i den smala leden, utan vände i stället upp mot vinden, minskade motorvarvet och dejsade med vinden ned mot Degerhamn och in genom den lilla öppningen mellan pirarna för att slutligen lägga till vid bryggan hos Cementa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men alla som backat en båt med inombordsmotor vet hur svårt det är. Och M/S Envik är inte vilken liten jolle som helst. Hon har en dödvikt på nästan 4 000 ton.

Envik tuffar på som hon brukar in mot hamnen i Degerhamn…

Men här börjar M/S Envik tappa fart…

… och mycket långsamt går hon upp mot vindögat, ligger i stort sett stilla för att senare långsamt börja dejsa ned mot Degerhamn.

Här har Envik drivit ungefär en sjömil – baklänges! Det börjar bli för mörkt för att fotografera. En halvtimme senare såg vi Envik vid kaj utanför Cementa. En tjusig manöver av en skicklig besättning! Men varför man gjorde den vet jag inte. Vet du?

PS. Att angöra en brygga hette en populär film av Hasse och Tage på 1960-talet. Den titeln är en språklig groda, menade en seglare som jag träffade i Grönhögens hamn sommaren 2012. Seglaren Bo lärde mig att man förtöjer vid en brygga och angör en destination. Du kan läsa hans marina språklektion här.

vad då, vinter?

SMHI varnar för vinter. På med vinterdäcken! Nu kommer kylan – och snön!

De flesta lyssnar och lyder. Men några låtsas bara som det regnar. Våra ringblommor till exempel, fotograferade under förmiddagen. De strålar som livsälskande solar i gråmörkret, växer och till och med sätter knopp. Snacka om att tro på framtiden.

utsikt mot sommaren

Snart mitten av november och 15 grader varmt. November kan bli varmast genom alla – moderna – tider om plusgraderna står sig. På Utsikten lever sommarstämningen fortfarande kvar och sen löven blåst från träden visar sig ett fjärran land vid horisonten – Sverige.

den stora friden

Glasen är tömda, korvarna slut och ridån går ned. Skördefesten är över. Nu börjar den kanske bästa tiden för den som vill utforska Öland på egen hand. Det är fortfarande shorts- och till och med badväder, och du slipper att trängas med andra. Man kan vandra i timmar utan att möta en människa på södra delen av södra Öland. Ottenbylund, Albrunna lund, stränderna på både väst- och östsidan är folktomma. När man ibland ser ett fotavtryck i sanden kan man känna sig som en sentida Robinson Crusoe. Det fattas bara en Fredag.

Den skarpögde kan se att det faktiskt sitter ett par här på stranden söder om Södra bruket. Men man är i stort sett ensam vart och var man än går. Man kan vandra i timmar utan att möta en människa på södra delen av södra Öland. 

Södra bruket från samma strand som ovan. Nu är allt som bäst på Öland. Det är lagom varmt, luften är hög och ren, ljuset är ”Skagenlikt”. För bara några timmar sen var Öland packat med folk. Nu härskar friden. För den som vill skriva, måla, tänka eller bara vara är Öland rätt plats på jorden – just nu.

”Ölandsbonusen”

Efter två kalla och regniga dygn är sommaren tillbaka. Ljuset är intensivt, luften klar. Nu kan vi börja njuta av ”Ölandsbonusen”. Så kallar jag den värmelagring i havet som ger milda höstar. Vi får den som plåster på såren för en aning kallare vårar än på fastlandet.

Albrunna brygga i något så ovanligt som nordlig vind. Vågorna har ännu inte helt anpassat sig till vindriktningen, utan släntrar på från nordväst. Gissningsvis kan man bada här med behållning ytterligare nån månad.

C-vitaminbomber på gren. För att ge dem full rättvisa i det hårda ljuset använder jag direktslagen blixt på kompaktkameran.

Vildäpplen växer ända nere vid strandkanten. Ännu så länge är de för små, men snart…