hur ska det sluta?

11 september. Hett. Morgondimma, vindstilla. Senare började Kajsa jobba så smått. Alvarsamts regnmätningsstation, Storbrobäcken i dag klockan 11:43: Inte en vattenmolekyl så långt – det torra – ögat nådde. Nästaveckaprognosen är Saharatorr. Brunnarna sinar. Träd dör av torkan. Man söker vatten från helikopter. Ännu inga positiva besked? Vattningsförbudet ligger fast. Överlever vi? Ingen vet…

det ångar

Och så kom det då: regnet! Skyfall på skyfall anföll det stackars uttorkade Öland, som sög åt sig som ett tacksamt läskpapper. Och det var på tiden. Betena på alvaret liknar ökenområden och grundvattennivåerna har slagit i botten. Nu finns hopp om livet – och om annorlunda foton. Bilder som ångar. Livslust som ångar!

Mer eller mindre redan döda vildblommor i regnkvällens sena timme. Det ångar om den varma marken.

Fuktigheten blir ännu markantare om man låter motljuset från solen invadera – och färga in – bilden.

vattenjakt

Det är torrt på Öland. Vatten är bristvara. Men det finns stora mängder vatten i den öländska stenkroppen, mer än man kanske tror. Alvarsamt hamnade i Albrunnaslänterna ned mot Kalmarsund. Där röjer sig vattenådrorna för den som håller korpgluggarna öppna.

I kommande inlägg ska vi även se spår av grav- och bosättningar i samma område. Och vi kikar in i grävlingsgryt…

Här avslöjar sig en underjordisk bäck genom att gå i dagen. Den genomvåta marken har här trampats gropig av betande kreatur. Bäcken kan ha sin början flera kilometer härifrån – långt uppe på alvaret.

Under det gröna, som är andra växter än vanligt gräs, finns vatten. Man behöver inte vara geolog eller hydrolog för att göra enkla tolkningar av vattnets effekter i naturen.

En liten bäck med ursprung i en källa nåt 50-tal meter högre upp på slänten. Vi ser ena fundamentet för en tidigare bro, sannolikt byggd av trä. Flödet i bäcken var förr i världen betydligt kraftigare.

Hur kan vi se att en underjordisk bäck går ut i havet just här? Jo, gräset på fotot måste ha sötvatten för att kunna etablera sig och leva här. Och det går bra, trots att vågor med bräckvatten ideligen slår in över växten. Några meter längre bort finns inte dessa gräs.

ökentorka – igen

Då och genom åren har Alvarsamt använt Storbrobäcken i Skärlöv som indikator på Ölands vattentillstånd. Som alla vet är det extremt ont om vatten denna sommar. Vatten importeras från flera kommuner och forslas till Öland per tankbil och pumpas i rör över Kalmarsund.

Storbrobäcken ger onekligen ett dammtorrt och sterilt intryck från gamla bron i Skärlöv. I dessa värmeböljans dagar innehåller den inte en enda droppe vådis!

Storbrobäcken åt havet i öster 22 juli 2016. För att vara en bäck ger den ett minst sagt visset intryck.

Och en lika uttorkad framtoning ger ån åt väster med sin nakna kalkflaksbotten som vi här ser ända upp till bron över landsvägen.

Men viss tröst kan vi finna i det faktum att somrarna på Öland oftast är torra. Det var lika snustorrt i ån för ett år sen – den 6 juli. Klicka här. Men det finns som alltid undantag. För att se ån vattenfylld – i juli 2013 – klickar du här.

Slutsats: Storbrobäcken är inget bra mätinstrument för vattensituation på ön.

Men allt är inte öken och torka på Öland. Där finns även handlingskraftigt folk som jobbar mot torkan och dess förödande effekter. Kolla exempelvis in denna enorma bevattningsdamm!

torkan är total

Det är torrt på Öland. Snustorrt. Det känns som om det inte har regnat på månader. Grundvattennivåerna är rekordlåga, det råder bevattningsförbud. Men äntligen kan vi skåda räddningen. Ett enormt regnoväder är på väg norrut från Polen… Men många gånger denna sommar har ”av meteorologer förutspådda rotblötor” bara blivit ”dagglika fuktnedfall”, som torkat redan innan de nått jordytan.

Men nu så – jäklar vad det ska regna. Och vad vi ska njuta!

Bollplanen Svarta Valla i Degerhamn ser ut som Bruna Valla.

Hur vilda blommor kan klara sig så bra utan vatten är imponerande. Dessa blåeld ser hur pigga ut som helst i det ökentorra landskap de bebor.

Personligen tycker jag vildblommor är vackrare än odlade. Vinden som såningsman skapar mer levande blomsterängar än ”vi pedanter med små fröpåsar i händerna som ska så allt i rader”. Dessa bedagade skönheter växer bara en halvmeter från väg 136.

ölands största pool?

När torkan slår sina förlamande klor i jordbruksmarken är det inte lätt att hitta lösningar. Regndans? Bön? Intala sig att allt löser sig? Sätten är många, och vissa människor går pang på röbetan. Det gjorde bröderna Christer och Mattias Wahlström i Skärlöv…

– Vi tog hjälp av två entreprenörer och körde igång. I december var bassängen färdig, säger Mattias.

Idén är att bassängen samlar regnvatten och det vatten som rinner av väg 136 och ned i havet.

– Nu hamnar det här i stället – där det gör nytta.

Alvarsamt lyfter på hatten. Snacka om mycket verkstad och lite snack.

Genom ett teleobjektiv kan man i dag tro att husen nere vid Skärlövs hamn ligger på en pir ut i havet. Men så är det inte. Eller? 😉

Den är inte vacker, bassängen. Men när vallarna blir gröna smälter den bättre in i landskapet. Här åker vi ned mot Skärlövs hamn. Vallarna är 30 meter breda i botten, 5 på toppen.

Måtten är imponerande: 250 x 350 meter! ”Pinnen” i vattnet är en nivåmätare.

Den totala volymen är 125 000 kubikmeter.

Här är dammen långt ifrån halvfylld: 45 000 kubikmeter.

Vattnet sugs upp från det dike som för bort regnvattnet från väg 136 – mot havet.

Ett litet pumphus och några slangar. Det enkla är ofta det geniala.

Det enkla pumpsystemet sett från luften.

Vattnet från dammen går ut i nedgrävda ledningar till 115 hektar åker. Dammen blev klar i december. Man började pumpa in vatten i dammen i februari och den första åkerbevattningen gjordes under två veckor i början av maj.

ett mörkt moln seglade in från söder och förmörkade jorden och vi trodde…

_ _ _ . Men, nej, det innehöll inget regn. Vi fortsätter att vänta…

apropå vattenbristen…

På väg ned mot Skärlövs hamn ligger denna enorma vattenbassäng, som ska användas till åkerbevattning. Måtten är enligt ”husse” Mattias Wahlström 350 x 250 meter och de tre meter höga vallarna är cirka 30 meter breda i botten, 5 på toppen. Hur mycket rymmer denna jättepool? Tja, om det och annat kan du läsa i kommande inlägg – eller vänta tills vår bok om södra Öland kommer ut. I den samlar vi pärlorna.

tro, hopp och – evtentuellt – vetande

I den tidning jag läser, Östran, skrivs dagligen om vattenbristen på Öland. Det är bra. Men intrycket av alla artiklar blir mentalt kaos. Den ena efter den andre experten får säga sin mening om läget och resultatet blir ett enda stort ”va”?

I måndags sade Bo Thunholm från Sveriges Geologiska Undersökning: ”Det finns ingen anledning till oro men man bör se det som en varning och börja fundera över vattenförsörjningen.”
Men milda Amalia, vi har ju snackat och funderat på vattenförsörjning i 40 år nu! Ska vi tänka i 40 år till?

I Östran och andra tidningar har har många sagt att läget verkligen är oroande. Några har använt orden besvärligt, problematiskt, jobbigt och att vattenfrågan på sikt måste lösas. Och några menar att det inte är så farligt, allt ordnar sig, tag det bara lugnt, sitt still i båten, det är ingen ko på isen. Jag såg till och med ett geni uttala sig i stil med ”inge fara – vi bor ju på en ö omgiven av vatten!” En logisk kullerbytta i den högre skolan.

Men i dag var det dags för krigsrubrikerna i Östran: Utan vatten går Öland i konkurs! Så blir det om vattnet tar slut. Och risken för det är påtaglig. Därpå radas följderna upp: Nödslakt, Guldfågeln klappar ihop, turismnäringen kraschar. Det blir latrinhämtning, ity vattentoaletterna blir obrukbara, etcetera, etcetera…

Denna apokalyps målades upp av Niclas Beermann, Mörbylånga kommuns tekniske chef, vid en information i går kväll.

Alla öländska politiker och kommuntjänstemän gör nog klokt i att från och med nu uttrycka sig som det klaraste källvatten i just vattenfrågan. Som medborgare kan man inte värdera ”sanningen” när bedömningarna går från inget att oroa sig för till Öland går i konkurs och nu får vi börja gå på torrdass igen – eller flytta till det hemska Sverige.

Berätta om de kommande skattehöjningarna för dygnet-runt-hämtningen av vatten i Sverige. Stäng av vattnet till dem som vattnar dag och natt, tvättar bilar och skiter i alla förmaningar. Låt dem själva hämta sitt vatten i Småland eller Göteborg. Visa nån gång lite kommunal stake, lite jävlar anamma.

Allan von Kompost
ledarskribent

mikroperspektiv

En underbar artikel går i dag att läsa i Östran. I korthet: Ölands vattenförsörjning var på väg att lösas redan för 40 år sen genom projektet Sydostvatten. Ölandsbron byggdes med utrymme för tre ledningar som skulle föra vatten från Småland. Grundvattnet var i botten. Läget var akut. Men så började det plötsligt regna! Öländska kommunpolitiker sa nej till fortsatt medverkan.

Så kan det gå.

Det finns vissa likheter med försvaret:
– Oj, titta en rysk ubåt!
– Nu måste vi upprusta!
– Nej, nu försvann den!
– Då behöver vi inte upprusta!

i väntan på…

_ _ _vatten kan vi se att landshövdingen och kommunerna blir allt desperatare i jakten på just den varan. Hela uppslag i tidningarna visar allvarliga ansikten, torra fakta. Landshövding Carlsson yrar åter om geoskanning, ett projekt som Alvarsamt för länge sedan erbjöd sig att genomföra för halva priset. Hövdingen svarade inte ens, så nu blir det inga fler förmåner från Alvarsamts sida. Nu kan hövding Carlsson bjuda hur många miljoner som helst, Alvarsamt rör icke ett finger! Linda i växeln lägger till och med på luren bara hon hör hans röst. Bud, bud kommer aldrig igen.

Annars är det enkelt att samla in vatten till rabatter och odlingar. Senaste två regndagar gav oss runt 500 liter ur ett enda stuprör. Låt oss leka med tanken att det finns 100 000 stuprör på Öland och att alla ger lika mycket som vårt. Det skulle bli den nätta lilla skvätten 50 miljoner liter eller modiga 50 000 kubikmeter.

Låt en med C i matte fortsätta räkna vattenvolymer. Öland är 1 347 kvadratkilometer stor. Det är lika med 13 470 000 kvadratmeter. De senaste två regndygnen gav enligt tidningsuppgifter runt 50 millimeter regn, ”nästan en rotblöta”. Hur många liter vatten föll då på ön? Håll i dig nu. Om jag räknat rätt plaskade 673 500 000 liter ned mellan norra och södra udden. Det är lika med 673 500 kubikmeter.

Jag räknar vidare… Varje dag körs 260 kubikmeter vatten över bron – från det hemska Sverige. Tvådagarsregnet motsvarar 2 590 dygns vattenbilskörning, eller drygt sju års svängande och tutande med 260 kubikmeter vådis per dygn.

För en gångs skull är det kanske vettigt att tänka mer himmelskt än jordiskt.

Delar av vårt insamlade regnvatten. I den stora svarta hinken i mitten ser vi Sune Flisas slagrutor ligga i blöt. Snart kommer hans lektion i hanteringen av detta moderna precisionsinstrument, som enligt Sune är helt överlägset stenåldersmetoder som geoskanning, provborrning, avsaltning, regndans, bön.

Allan von Kompost
ledarskribent

vatten, bara vanligt avsaltat vatten

Tidningarna är proppfulla om vattenfakta, vattenbrist, vattenbristlösningar. Kommunledningarna har fått panik. Bolaget som lägger rör mellan Sverige och Stora Rör har gått i kk och arbetet har avbrutits. Landshövdingen yrade inledningsvis om geoskanning, men sen blev det tyst. Bevattningsförbudet kvarstår men många bryter mot det. Nu ska avsaltning rädda läget.

Vad som inte står i tidningarna är ofta intressantare. Avsaltat vatten smakar inte gott. Fråga nån som jobbat på kryssningsfartyg! Det kan dessutom vara giftigt. Och det kan – i vissa fall – bli jäkligt dyrt, eller vad sägs om ett literpris på över fem kronor.

Makten och härligheten bör kanske tänka till ytterligare ett varv. Och ta ett glas vatten för att dämpa paniken…

 

att marknadsföra öland

Se hit, du som vill få en extra kick i ditt resande. Turista på Öland! Upplev något nytt, spännande och fräscht. Se döda träd i svart och vitt. Se skogar sluta sina dagar, upplev en rejäl farsot på nära håll. Och ännu bättre: På Öland kan du även studera hur säd, oljeväxter, rovor och potatis torkar bort på åkrarna. Tag tillfället i akt och vandra runt i övergivna hus och gårdar, upplev en dödande vattenbrist på nära håll. Grundvattnet på Öland är helt slut, de livgivande slangarna till omvärlden kapade. Du behöver inte åka till Afrika för att se nöden och döden. Möt den på Öland – ön utan vatten, utan fiber men med förlamande hastighetsbegränsningar och enorma högar av död ved. Boka redan i dag. I morgon har bron kanske rasat och den sista invånaren flytt ön…

Jo, det var en mardröm. Men den kändes inte helt orimlig. Grundvattnet på Öland har sjunkit i ”massor av år”, i 30 läste jag nånstans. Trots det blir kommunledningarna överraskade när vattnet nästan är slut. Hur är det möjligt? Om man ser ett plan tappa ena vingen i luften, blir man då överraskad av att det en stund senare kraschar?

Almsjukan slog till på Öland för 15 år sen. Trots det ser jag ingen kommunal eller nationell eller lokal handlingsplan för hur den ska bekämpas. Varför gör ingen nåt mot den farsot som på kort tid kommer att förfula alla skogliga delar av ön och på sikt försvaga Öland som turistmagnet?

Jag får fundera vidare…

.Den vackra Albrunna lund är inte så vacker längre.

Döda sotiga toppar mot en sommarblå himmel.

Albrunna lund. Detta är bara början. Snart är alla almar på hela Öland svarta och döda. Sen vitnar de och ser ut som skelett…

Väg 136.

erkänner mer än gärna maktlöshet

Läser om nån vattenansvarig i kommunen som beredvilligt tidningsförklarar att kommunen inte har några lagliga vapen mot dem som bryter mot bevattningsförbudet. Lika intelligent brukar polisen vara i sitt desperata döljande av sin egen inkompetens:
– Mot trimmade mopeder står vi totalt maktlösa. Dom där ungarna är för smarta. Mot dom har vi inte en chans.

Min slutsats: Det är ibland fult att tala sanning. Givetvis skulle vattenansvarige ha sagt att ”nu ska vi jävlar anamma sätta åt smyg- och nattvattnarna.”
Ty vem skulle göra sig besväret att kolla upp om kommunen har laglig rätt att kräva bevattningsstopp?

Och polisen kunde väl nån enstaka gång kavla upp ärmarna och visa lite stake och säga nåt riktigt modigt, som exempelvis: ”Moppetrimmarna här i byn ska få ett helvete den närmaste tiden!”

Men sånt går väl inte för sig i den svenska stiltjen… Snart styr vi kosan mot Spanien. Där spelar polisen den roll den ska spela. Den inger respekt.

sune flisa skriver limerick

Den 4 mars fick landshövdingen pappersbrev från Alvarsamt. I det fanns lösningen på den i dag akuta vattenbristen. Brevet är ännu obesvarat. I stället har hövdingen i maskopi med kommunerna återgått till Hedenhösmetoder som exempelvis ”tankbilar med vatten över bron”. Paniken sprider sig, skattemiljonerna flyter iväg…

I samma veva framkommer att hövdingen – som nästan alla i maktställning gör efter en tid – börjat slarva med redovisning och kvitton. ”Jag har viktigare saker att ägna mig åt”, säger han i Östran. Kan även jag använda detta argument – jag har viktigare saker att ägna mig åt – när Skatteverket frågar om varför jag inte redovisat utlägg på avdragsbegärda 14 000 Gurra?

Alvarsamts moraliska vindflöjel Sune Flisa har tagit mycket illa vid sig och i ”mental desperation” åkt tillbaka till Shimla.
– Jag står inte ut i denna perversa ankdamm. Publicera denna sanningens limerick – nu drar jag mot friheten! Får jag inte Nobelpriset i år heller kommer jag aldrig mer hem, blev hans sista ord när han lämnade redaktionen i öländskt tokraseri. Han liftar just nu tillbaka till sitt kära Shimla i Indien.

Och Alvarsamt publicerar naturligtvis den första limericken ur poetens, rallyförarens, jonglörens och gravörens stora fatabur. Håll till godo.

Det var en bandklippande och törstig landshövding uti Kalmar
som fick brev med vattenbristlösningen på Ölands malmar.
Men han fann det viktigare att slarva bort kvitton från krogen än att svara,
denne man som hellre sa nej till råd på pränt än till flytande lyxvara,
så gick det som det brukar och intresset för honom kallnar.

Alvarsamts vattenletningskurs del I: att tälja sig en slagruta

Bra ölänning reder sig själv, heter ett gammalt ordspråk. Medan makten surrar och tjafsar om hur vattnet ska rinna till på ön startar Alvarsamt sin vattenletningskurs. I ett antal inlägg går vi från slagruta till porlande vatten.

Slagrutan skär du helst av vide/sälg. Men jag har också testat rönn med gott resultat. Skär den nu på våren då den är mjuk och vattenstinn. På bilden ser du endast en perfekt slagruta – den längst till höger. De andra har mindre eller större fel. Jag kan inte de korrekta beteckningarna för slagrutans delar men låt oss kalla skänklarna för handtag, uppåt i bild. Nedre delen  av slagrutan kallar jag skaftet. Var klykan sitter säger sig självt.

Mer om slagrutan kan du läsa här.

Slagruta 1, från vänster: Här har jag tvingats skära bort utväxande gren precis i klykan. Ger mycket sämre hållfasthet.

Slagruta 2: Vänster handtag är för klent. Det är mer en gren på det högra handtaget.

Slagruta 3: Höger handtag för klent. Kraftiga knoppar och skott på vänster handtag. Risk för brott när handtagen ska vinklas ut.

Slagruta 4: Kraftigt skott, som en ”bula”. Risk för brott.

Slagruta 5: Felfri. Ungefär lika grova handtag utan för stora knölar, knoppar och annat. Långt och relativt rakt skaft. Spetsen på skaftet brukar jag skära snett, med skärytan uppåt. Men jag har ingen aning om detta påverkar slagrutans funktion.

Ursprungligen tänkte vi engagera den erfarne slagrutemannen Edwin Rutthén från Timmernabben för undervisning i arbetet med slagrutan. Dessvärre har Edwin drabbats av ett så kallat bakslag (skaftet på slagrutan far uppåt med våldsam kraft, vilket kan tyda på att han gått rakt in i en nickelfyndighet). Edwin ligger just nu chockad på Oskarshamns lasarett med en kraftig bula i pannan och beräknas inte vara på benen förrän om en vecka. Alvarsamt har därför blixtinkallat Slagrutekonstens Konung, Sune Flisa, som helt gratis åtagit sig uppdraget. Snart ska vattnet upp i dagen! Snart ska vattnet porla och flöda på hela Öland! Snart går Sune lös med klykan! I väntan på första lektionen kan du tälja dig en slagruta enligt råden ovan.

Fyra dåliga och en bra slagruta. Förvara slagrutan med skaftet nedsänkt i en hink med vatten. Då håller den sig mjuk. Torkar den ut bryts den vid användning.

urvattnat

I dagens Östran kan man läsa miljöminister Åsa Romsons svar på tre frågor ställda av Anders Åkesson (C). Romson säger bland annat:” _ _ _ det är viktigt att ha ett avrinningsområdesperspektiv. _ _ _” 

Ordet var: avrinningsområdesperspektiv!

Sven-Eriksjön – resultat av våt idé

Man skrev 1970. Det var torrt på södra Öland, då som nu. De som bäst behövde vatten var bönderna. En bonde i Torngård började fundera. Han hette nästan som byn: Sven-Erik Tornegård, 1920-2007. Han ville lösa vattenproblemen. Kusinen Gunnar Andersson, Kvinsgröta, berättar:
– Sven-Erik var en klurig man. Han hade en mycket egen teori om varför regnmolnen tycktes undvika alvaret. Han menade att det varma alvaret föste ut regnet åt sidorna av ön. Om man därför kunde kyla av alvaret med stora vattenområden skulle nederbörden bli större, vilket skulle ge mera grundvatten. ”Vatten skulle dra till sig vatten”, menade han.

Övertygad om sin teoris riktighet vallade därför Sven-Erik tillsammans med några andra bönder in bäckarna från Torngårdsvägen ned mot sydost. Avsikten var att ta vara på det vatten som annars rann ut i Östersjön.
– Vi hjälptes åt med grävare och traktorer, minns Gunnar. Vi fick gäddor i skoporna. Dom vandrade upp från havet och gör nog så än i dag.

Alvarsamt har som enda kulturpublikation i världen fått följa med ut på alvaret för att titta på den sjö som runt 1970 väckte både allmän och medial uppmärksamhet. Sven-Erik fick ta mycket skit för sin idé. ”Han förstör alvaret”, minns kusin Gunnar Andersson att tidningarna skrev.
– Det gick så långt att Sven-Erik skulle åtalas och bötf’ällas för sin ambition att få mer vatten på ön. Men jag minns inte om han verkligen blev tvungen att öppna plånboken, Han lär också ha blivit lovad gratis cement från Cementa, men det löftet slutade visst i en faktura, berättar Gunnar till ett klädsamt hästgnägg.

Svågern Jan Sellman skriver i ett mejl till Alvarsamt: Han fick lida en hel del för sitt tilltag – framför allt från ”förståsigpåarna” inne på Länsstyrelsen. Han hade dock – klurig som han var – med cement daterat ”brottet” tio år före verkställigheten varför det så småningom efter myckna skriverier preskriberades. Delar av denna invallning finns ännu kvar dock i något förfallet skick. Sven-Erik var på så sätt flera år före sin tid med planer om Sydölands vattenförsörjning.

Just den medvetet och eventuellt felaktiga dateringen av ”brottet” blev något av det första Alvarsamts utsände fick ögonen på när vi efter en tre kilometer lång och synnerligen skumpig resa på fyrhjuling kom fram till ”brottsplatsen”. Gunnar Andersson hade då inte varit där på 25 år. Trots det hittade han likt en spårhund över marker som för en ovan ter sig som ständiga upprepningar av hed, träsk, vatten, åar, småbroar, rösen, mera hed, flishögar, flera träsk, ytterligare små vattensamlingar, nya åar – och så de ibland så smärtsamma hagtornsbuskarna med taggar som till och med kan punktera en tuff fyrhjuling.

Väl uppe på den omgivande dämmvallen gick Gunnar direkt fram mot ett större stenparti och började skrubba bort mossan på det. Och se! Inför våra ögon trollades historien fram ur det fördolda. Ett tydligt årtal ristat i betong uppenbarade sig: 1970.

Nu hör till alla historier att minnen grumlas, fakta förvandlas, ja kanske hela förlopp skrudas i nya kläder efter att ha berättats och stötts och blötts i hundratals samtal, på fester, i skvaller och i media. Alvarsamt kan därför inte med bestämdhet påstå att invallningen gjordes 1970 eller om den gjordes tio år senare, som svågern Jan Sellman påstår. Men vad gör det? En intressant historia behöver inte alltid vara sann till alla delar. Den blir kanske till och med bättre om några detaljer inte helt lösgör sig ur i historiens dimbankar.

Oavsett när Sven-Eriksjön skapades är själva idén intressant. Alvarsamt frågade meteorologen och klimatologen Weine Josefsson på SMHI: Drar vatten till sig vatten? Weine Josefsson svarar:

Tyvärr tror jag inte att det ligger så mycket i hans teori. De höjder i atmosfären där moln och nederbörd uppstår ligger en bit upp och är oftast i ständig rörelse, med typisk hastighet på 10-20 m/s. Den överliggande atmosfären passerar alltså sjön på omkring 10 minuter. Sommartid skulle en sjö bidra till ökad fukt genom avdunstning men den fukten förflyttar sig snabbt och eventuellt regn skulle då hamna någon annanstans. Det krävs tämligen stora sjöar för att påverka nederbörden i närområdet och hela Öland är omgivet av vatten. Östersjön är nästintill en stor sjö så det saknas inte vattenytor. Nej, avsaknaden av nederbörd beror snarare på avsaknaden av att luften stiger tillräckligt. Varför det är så framgår delvis av denna artikel.

Sven-Erik Tornegård, Gunnar Andersson och några andra bönder skapade Sven-Eriksjön. Den ligger där den ligger, tyst och stilla, omtalad och hånad. Om den har någon som helst inverkan på Ölands vattentillgångar är föga troligt. Men osvuret är bäst.

Vi ser sjön längst upp i bild, från söder. Vattnet nedan och många andra små bäckar och källor fyllde småningom Sven-Eriksjön till brädden.

Sven-Eriksjön – som Alvarsamts redaktion har döpt vattnet till – är omkring 150 x 120 meter i yta. – Därute är djupet drygt en meter, säger Gunnar Andersson och pekar. Om uppskattade mått stämmer innehåller Sven-Eriksjön 18 000 kubikmeter eller 18 miljoner liter vatten. – Jag tror det ligger nåt i Sven-Eriks teorier, säger Gunnar. Men sjön skulle ha blivit mycket större, flera tusen gånger större för att få önskad effekt.

Förre lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, på den fördämningsvall han tillsammans med Sven-Erik och ytterligare några bönder i trakten lade upp med lastare 1970 – eller 1980! Till vänster bakom Gunnar ser vi utloppet, som i dag sannolikt är större än vid sjöns tillkomst.

Anläggningsåret skrivet i betong. Är det sant eller osant? Vem vet?

På denna bild ser vi Sven-Eriksjön söder om Kvinsgröta till vänster. Till höger gapar Cementas sjölika stenbrott i Degerhamn.

Här syns fördämningsvallen tydligt. Decennierna har troligen fått den att sjunka ihop en aning. Sven-Erik, Gunnar och de andra bönderna måtte ha gjort ett bra jobb eftersom sjön hållit sig inom vallarna utan något som helst underhåll.

Gunnar skrattar och minns… – Ja, jäklar. Sven-Erik var verkligen en klurig gubbe! Men det ska sägas: Ingen har nånsin sagt ett positivt ord till oss för det vi gjorde. Ingen!

Sven-Eriksjöns vatten är absolut kristallklart och något senare på året skulle jag gärna bada i den. Och som synes har Sven-Eriksjön till och med en ö!

– Minnen bleknar. I dag är jag inte säker på om Sven-Erik verkligen fick böter eller inte. Men det spelar ju ingen som helst roll i dag, säger Gunnar.

I det stilla avloppet från Sven-Eriksjön växer olika sump- och vattenväxter. Våtmarker som denna torde vara idealiska för gäddans lek.

Dags att fara hem igen. Gunnar Andersson, 80, vid styret. Gunnar är en skicklig chaufför. Likt en motocrossförare tog han oss fram över stock och sten. Ska det dröja ytterligare 25 år innan han är här vid Sven-Eriksjön igen…

vatten från skyn

Nu när det är bevattningsförbud är det enkelt att lagra regnvatten. Det känns dessutom sunt. Även stuprör som går rakt ned i backen går att ”slanga”. Lyft bara upp nedre delen med lövfångaren och sätt dit en 70-gradersböj i stället. En riktig rotblöta är på runt 30 millimeter regn på ett dygn. Har du ett platt villatak på 80 kvadratmeter fångar det 30 liter x 80 m2  = mer än 2 000 liter. Ju mer vinklat taket är, desto mindre vatten fångar det, förstås.

visionära bönder med känsla för vatten

Inom kort besöker vi sjön upptill i bild. Den skapades för 46 år sedan av några bönder. Syftet var framsynt och djärvt, men skratten och hånen blev många. I dag sinar Ölands grundvatten och vi måste importera vatten från Kalmar. Kanske var bönderna som gjorde sjön långt före sin tid…

alvkälla

Vill man känna sig levande i vår schemalagda värld bör man kanske lära sig att ibland ta sig tid till sådant som kan tyckas ”onödigt”. Många är i dag fokuserade på ”effektivitet”, ”mål och mening”, på att allt man gör ska ”generera världen, helst pengar”. Så förgängligt! Så torftigt!

Själv tror jag inte på någonting. Jag tror inte på nån lära, inte på nån tro, inte på nån gud, inte på nån som helst mening med livet och inte på ett liv efter detta. Denna icketro ger en stark frihetskänsla, och tack vare den känns det logiskt att ibland ägna sig åt sådant som av många betraktas som ”synnerligen improduktivt, kanske rent av ointressant eller löjligt”.

Ett typiskt sådant litet projekt kan vara att följa en anspråkslös bäck från källa hav. Mina damer och herrar, tillåt mig presentera Alvkälla!

”En av kreatur vältrampad gyttjegrop” är det första synliga livstecknet av Alvkälla. Sannolikt kommer vattnet mycket längre härifrån, kanske ända uppe från alvaret, nån kilometer bort.

I mars var det i år ingen större tillrinning i Alvkälla. I fjärran ser vi tallskog och bakom den Kalmarsund. Alvkälla rinner under cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

Vi har vänt oss om för att titta uppåt källan. Just här är vattenytan helt övervuxen av en frodig växt jag inte kan namnet på. Vet någon?

I ett lugnt och flackt parti av bäckens sträckning spelar skuggorna bland knotiga stammar och vindfällda grenar och toppar.

Detta imposanta träd har sina södra rötter i och under bäcken. 

Vi närmar oss havet. En bro och en trumma återstår innan det är dags att slippa instängdheten mellan åkanterna och nå friheten i havet…

Trumman går under cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna, en del av det stora projektet Fyr till fyr. Hur fortsättningen blir från Albrunna och söderut återstår att se.

Framme! Sista biten ut i havet får Alkälla rinna genom en grusvall. Det var allt. Det var Alvkälla. En liten bäck bland tusen andra…

gräv där du står

Alvarsamt har helt naturligt handlat en hel del om vatten och vattenbrist den senaste tiden. De öländska grundvattennivåerna är oroväckande låga och tankbilar går varje dygn från Kalmar till Öland. Men det räcker inte; arbetet med ett vattenrör mellan fastlandet och Öland ska vara färdigt i sommar. Det råder dessutom bevattningsförbud på ön.

I Albrunna finns två mycket påtagliga spår av lantbrukares kloka insikter i vattenfrågan: Två grävda dammar för bevattning av åkrar med uppsamlat sötvatten. Den södra grävdes redan under 1960-talet av framlidne Nisse Henell. Platsen bestämdes med slagruta. Den norra dammen grävdes av Roger Henell nån gång under 1990-talet.

Många lantbrukare har gjort liknande insatser och den självklara frågan är om denna och andra metoder kan skalas upp för att höja grundvattennivån på Öland?

Snart far Alvarsamt ut på alvaret för att se vad en påhittig man gjorde för att trygga vattenförsörjningen redan för 25 år sen…

Dammen grävd av Nisse Henell. Om vi räknar med måtten 40 x 15 x 3 meter får vi fram den imponerande volymen 1 800 kubikmeter eller 1,8 miljoner liter.

Roger Henells damm är större. Om vi gissar måtten 40 x 30 x 3 meter blir volymen 3 600 kubikmeter eller 3,6 miljoner liter vatten. Inte illa pinkat!

vatten från alvar till kust – del IV

I detta det – troligen – sista avsnittet i serien Vatten från alvar till kust ser vi nedan dagens utnyttjande av den gamla tidens enkla men effektiva vattenförsörjningssystem. I det fick invånarna i Södra bruket sitt dricks- och tvättvatten genom ett bitvis stensatt dike från källor långt ut på alvaret.

Avsintt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.

Vi står vid vägen mellan Kvarnvägen och Alunvallen och tittar ned mot bruket och havet. I detta fält gick det gamla vattensystemet från alvaret till Södra bruket. Och än i dag utnyttjas resterna av systemet i jordbruket. Vattenmängderna är i dag mycket mindre än tidigare men kan ändå användas som ”hjälpbevattning”.

Ett av flera tappställen omslutet av ett skyddande cementrör. En fråga som inte går att släppa är naturligtvis om det skulle ”löna sig” att restaurera denna intressanta vattenled – till fromma för både lantbruk och turism?

alvarsamt ger landshövdingen chans att rädda öland

PS. Senast landshövdingen mötte Alvarsamt kan du läsa om här. Där kan du även höra honom, eftersom den trasiga ljudlänken nu är åtgärdad. Landshövdingen var redan då – 2012 – mycket mottaglig för goda råd och impulser, exempelvis i frågor som ”skäggets förstärkning av mannens pondus”.