Kategoriarkiv: Ventlinge

Ventlingeloppis

Sommar på Öland är lika med loppis. Vissa dagar står loppisarna som störtregn i backen. Mycket lump, somt roligt, ett och annat töntigt och – mycket sällan – fynd! Men viktigast är kanske att förstå hur mycket onyttigt man verkligen behöver. Det fattar man på loppis. Pryttlarna och grunkorna nedan hittade vi i Ventlinge.

Alvarsamt gör flera loppisnedslag under sommaren…

PS. Även i Stockholm har loppis blivit inne.

Ventlingeloppis_A_1En liten bandspelare, sannolikt för ljudböcker. Är det månne originalasken med alla kändisporträtt som hänger med? Är någon av de två kvinnsen och elva gubbarna din idol så ökar sannolikt det så kallade ”affektionsvärdet” för just dig. I bakgrunden John Irvings ”Den fjärde handen” och till vänster Henning Mankells ”Danslärarens återkomst”. Jag skulle tro att man kan få hela klabbet för en 50-lapp.

Ventlingeloppis_A_2En Dardel för 50 bagare! Inte illa pinkat!

Ventlingeloppis_A_7Skalan av prylar går från taktegel och ljusstakar till stor konst och världslitteratur.

Ventlingeloppis_A_4Prinsessan Christina pryder omslaget på Svensk Damtidning från 17 april 1964. Tidningen kostade då 80 öre med omsen inräknad. I dag får du ge mer för den – kanske till och med på loppis.

Ventlingeloppis_A_5Varför är mamma vit? Läs om Sammys och May Britts stora problem”, uppmanar denna kulturtidskrift från 1964.

Ventlingeloppis_A_3För samlare av bälgkameror är det bara att skynda till Ventlinge och köpa. Vi köpte den inte, trots blygsamt pris om 50 kronor. En sajt med många gamla vackra bälgkameror är denna.

Ventlingeloppis_A_6KulleSchollin tillsammans igen”. Infama rubriksättningar var lika vanliga under 1960-talet som i dag.

Taggad ,

att tillaga en löktavla

Recept på Löktavla à la Ventlinge:

Ingredienser:
800 kg lök, eller 6 000 lökar av sorterna silverlök, röd lök, gul sättlök och gul frölök + purjolök
4 000 skruvar
2 000 spikar

Tillagas på trätavla, 9 x 2,5 meter, lutad mot informationspelare om Världsarvet.

Gör så här:
Odla löken.
Bygg tavlan i trä.
Skissa motivet.
Spika och skruva fast löken enligt skissen.
Tillagningstid ungefär fem dagar. Rör om i grytan då och då.
Krydda slutligen med ett kommunalråd, exempelvis Kent Ingvarsson.
Servera drinkar.
Bjud alla på fri lök.
Var glad och småtokig.

Och kommunalrådet Kent Ingvarsson kom. Och han invigningstalade. Avtäckning. Applåder!

Så gick det till när Sveriges första – och därmed absolut största – löktavla invigdes i Ventlinge i dag.

Ett hundratal entusiaster mötte upp i regnet för att bevittna invigningen av tavlan som är målad med flera sorters lök.
 
Bortre raden, från vänster: Kent Ingvarsson, Ingvald Petersson, Theo Janson och Ingegerd Petersson. Främre raden: Ingen aning.
 
Spänd väntan inför tvåslaget, invigningstalet och avtäckningen av konstverket…
 
– Skördefesten måste hela tiden utvecklas. Nya, bra idéer måste till. Löktavlan är en sån. Låt mej citera Theo Janson: ”Varför ska man åka till Provence när Ventlinge finns?” Det och en hel del annat sade Kent Ingvarsson i sitt invigningstal.
 
En sol, ett träd med tre kossor av rasen charolais, av Theo stundom kallad Chevrolet.
 
– Jag började jobba med löken i söndags, berättade konstnären Theo Janson för publiken. Och jag blev färdig först i dag två timmar före invigningen!
 
Publiken applåderar det färdiga verket. Hör publikreaktionerna här när täckelset föll.
 
Uppifrån ser vi gul lök, purjolök, röd lök. Även silverlök fanns på paletten.
 
Det svåra under arbetets gång var att få överblick av hela tavlan. Theo Janson kunde nämligen bara backa några få meter från tavlan, eftersom man hade byggt en vägg av halmbalar som skulle hindra insyn från vägen. Den var nu riven.
 
Även rötter på gul lök används som färg. Icke fullt vetenskapliga beräkningar säger att tavlan bör hålla en till två månader.
 
– Jag har haft idén i många år, berättade Ingegerd Petersson från Kalmar för Alvarsamts utsände. Men först när hon nämnde den till sin Facebookkompis Ninni, Ingvalds fru, började stenen/löken rulla. – Ninni tände direkt och sen var det bara att köra…
 
Många i publiken stod länge och beskådade löktavlan, trots det envisa regnandet. Omdömena var genomgående mycket positiva.
 
Efter invigningen blev det dricka, snack och mingel. 
 
Idel, ädel glada miner när publiken samlades runt ”baren” och Ingvald Petersson tackade alla som ställt upp. 
 
Det gick åt mängder av cider sedan löktavlan invigts. Lotta Janson och Ninni Petersson fyller på glas på glas på glas…
 
Det var tyvärr få ungdomar på invignigen, men rätt så många barn. Love var kanske yngst av dem alla?
 
Som tack för hjälpen fick Kent Ingvarsson en låda lök. – Tyvärr är jag allergisk mot lök, blev kommunalrådets skrattande tack.
 
– Ja du, polarn. Det där gjorde vi bra. Du ska få en låda grönt som tack, sa Ingvald till Theo. Men dom du inte kan namnge måste du lämna tillbaka.
 
Ingegerd Petersson, Kalmar, är upprinnelsen till hela det trevliga spektaklet i Ventlinge. – Jag är intresserad av kultur och av bilder och mat. Idén om en löktavla bar jag på i flera år innan jag nämnde den för Ninni. Sen hände saker slag i slag och här står vi nu. Jag väver mycket och har några andra idéer på lut. Vi får se nästa år, säger Ingegerd kryptiskt, här avtackad med en större dillkvist.
Taggad

Bara resten kvar

Det rör på sig i Ventlinge. Återigen är det duon Ingvald Petersson och Theo Janson som har slagit sina huvuden ihop och fått sprutt på snilleblixtmaskinen. Dessa mogna ynglingar har verkligen leksinnet i behåll. Dessutom har de känsla för bygdens utveckling. Man kan bara spekulera i hur många tusen besökare som har lockats till Ventlinge av majslabyrinten och konstsalongen. Och nu förses upplevelsepaletten med ytterligare en skinande pärla: Löktavlan – Ventlinges svar på Kiviks äppeltavla.

När Alvarsamt träffade bonden Ingvald och konstnären Theo i torsdags var båda kreatörerna i toppform.
– Det får regna färdigt på fredan, sen drar vi igång, sa Ingvald segervisst.
– Ja, nu är bara resten kvar, sa Theo och pekade på den hittills enda löken på tavlan.

Pannån” och ramen som håller den är färdiga. Nu är det bara att börja måla – med lök och spik.

Har ni testat ”färgerna”? frågar Alvarsamt.
– Ja då, vi har kollat alla slags lökar och färgerna är fler än man kanske kan tro. Det blir inga problem. Och som du ser har jag börjat skissa motivet, berättar Theo…

Från i dag pågår alltså arbetet för fullt bakom halmbalarna vid norra infarten till Ventlinge. Man kan göra mycket med enkla medel och goda idéer.

Lördagen 22 september 14:00 invigs hela härligheten av kommunalrådet Kent Ingvarsson.

Och apropå kommunalråd… Alvarsamt har en idé: Kommunen borde ge dessa ”ungdomar” ett marknadsföringspris ”för öländsk sprallighet i tiden”. Kreativitet är ändlig och mår alltid bra av uppmuntran.

Kreatörerna framför löktavlan – den kanske första i hela världen? Både Theo och Ingvald är lugna som filbunkar, trots att de nu bara har en vecka på sig fram till invigningen av konstverket.
 
– Läget är lugnt. Vi hinner bli färdiga! lovar teamet Theo-Ingvald. Den första löken (läs ”färgklicken”) är ju redan fastspikad!
 
Bakom dessa halmväggar fulländas nu löktavlan, mitt emot väderkvarnen vid byns norra infart.
 
Taggad

spanande tranor hittar sitt mål

De senaste dagarna har jag sett alltfler tranor i luften. Ofta kommer de flygande i tre eller fyra grupper till ett självbelåtet kraxande.

I dag cyklade jag som en guldmedaljör i velodromcykling för att komma till bulls eye – alltså exakt under de tre flockar som slutligen möttes över väg 136 mellan Albrunna och Ventlinge.

Varje flock verkar ha sin egen frihet inom kollektivet. Flock A flög vänstervarv till synes på spaning efter den tid som flytt. Flock B roterade åt höger och guppade dessutom lite upp och ned och såg allmänt vilsen ut. Flock C flaxade mer eller mindre rakt fram ut mot Sverige tills den plötsligt slog av på farten, vände ned mot flockarna A och B, och utan protester föll in i ledet.

Hela församlingen ABC drog sedan ned mot söder. Det verkade som om den äntligen visste vad den ville med livet denna soliga torsdag då det mesta kändes bättre än på länge…

Han bytte korna mot grönsakerna

Ingvald_NYIngvald Petersson i Ventlinge inspekterar sin färgsprakande solrosodling. – Den bör kunna ge nåt ton fågelfrö om allt går bra. Längst upp till höger i bild jobbar vattenspridaren. Tjugofem kubikmeter vatten i timmen hämtas i rör från den lilla sjön på golfbanan.

– Vi har odlat sen stenåldern, säger Ingvald Petersson, bonde i Ventlinge. Det började med jordgubbar och självplock. Men tiderna förändras. Sen lång tid tillbaka orkar ingen plocka. På 1970-talet kom folk och plocka kanske hundra liter. Man saftade och syltade. Det gjorde alla på den tiden. Sen sjönk orken…

– När ungarna var små ville dom dryga ut veckopengen. Dom hade en liten cykelkärra här och sålde lite potatis och lök. Och sen byggde vi en kiosk här som vi sålde grönsaker i. Men 1996 tog vi steget fullt ut och slutade med korna för att börja med grönsaker. Kiosken blev kortvarig. 1997 byggde vi den nuvarande gårdsbutiken där nere mitt emot väderkvarnen, säger Ingvald och pekar norrut.Vi var lite oroliga för ekonomin, men det har gått bra.

I dag förädlar man så mycket man kan och hinner. Förädlingsansvarig är Ingvalds fru Ninni. Hemma har man åtta frysar om 500 liter fulla med jordgubbar och annat ”vitaminsprängt grönt och rött”.

Odlingen är på 2,5 hektar. Det låter lite men man ska veta att grönsaksodling kräver mycket arbete, det mesta manuellt.
– Värsta plågan är ogräset, säger Ingvald och drar upp en nykomling ur ogräsgalleriet. Jag vet inte ens vad den heter. Den är seg och hemsk och förökar sej snabbt, blir till stora buskar. Ett annat gissel är nattskatta. Vi har en kille från Estland som hjälper oss här under sommaren – gud ske lov.

Man odlar västeråsgurkor och potatis. Morötter och palsternackor. Sallader. Vitkål. Purjolök och lök, rovor och pumpor.
– Pumporna är en ny gröda som ger fina inkomster, berättar Ingvald. Dom vackra säljer vi för att dom är just vackra. Dom mindre vackra blir bland annat pumpamarmelad.

Ingvald_porträtt-På den tiden vi hade kor gjorde vi viss vinst. Vi fick bättre betalt då än man får nu. Vi hade 3:40 per kilo + kobidrag. I dag är jag glad för att vi ändrade inriktning på driften. Allt har gått bra.
 
grönt_NYGrödor skadas olika mycket av ”objudna gäster”. – Kråkorna är hemska på att äta, liksom hararna. I år verkar nån hare ha kallat på kompisarna och bjudit alla på middag. Och dillen gick helt åt skogen i år, berättar Ingvald. Den brukar växa som 17 annars.
 
Vitkålshuvuden på rad. Många ”experter” framhåller i dag kålens fördelar och nyttigheter.
 
Ingvald med en pampig majrova. Den är prima i råkost och sallader men kan också stekas och avnjutas varm.
 
Majrovan har i många århundraden spelat en stor roll i nordisk matkultur. Den är en rik på C-vitamin.
 
En ljus, ren och vacker kålrabbi. Den smakar åt broccoli-hållet men är sötare och mildare.
 
Broccoli odlades redan för 2 000 år sedan av greker och romare. Tack vare sin härdighet odlas den över hela Sverige. Efter att man skurit av huvudet växer ett nytt ut, dock inte så stort som det tidigare.
 
Polkabetor tillhör de lite mer udda rovorna – och vackraste. Inuti ser den ut som en polkagris. Den är släkt med rödbetan men mildare i smaken. – När vi grillar brukar vi mixa skivor av morötter, rödbetor, polkabetor, gulbetor och kanske lite sockerärtor mot slutet. Lägg dom på en plåt, lägg på rödlök, svep över olja och Ölandskryddor, tipsar Ingvald.
 
Den knallgula gulbetan lyser mot den bruna jorden. Gulbetan smakar som rödbetan.
 
Rödbetor i olika storlekar och färgschatteringar.
 
Ingvald Petersson med ett färskt knippe nyttigheter dragna ur jorden på odlingen i Ventlinge.
 
Purjolök i rader. Den är en tålig rackare som till och med står ut med tjäle. Till höger ser vi den del av odlingarna som redan är skördad. 
 
Grönt i skivor, olja, Ölandskrydda och rödlök. 200 grader inte längre än att viss krispighet finns kvar. Bon appetit!
 

Ventlingeduo utmanar Kiviks äppeltavla

De ligger inte på latsidan, bonden och skulptören i Ventlinge. Först blev det konsthall. Sedan majslabyrint. Nu blir det löktavla! Smaka på den ni – ni i Kivik!

– Man måste vara två för att dansa tango, säger Ingvald Petersson. Danspartnern han syftar på är grannen, vännen och skulptören Theo Janson. Tillsammans ”målar” de snart den löktavla som ska skapa aha-känslor och måhända framkalla strida tårar till Skördefesten.

Måtten blir gigantiska. Verket blir tre meter högt och åtta meter brett. I stället för färg använder konstnärerna olika sorters lök.

– Vi målar med klippta, oklippta, röda, gula, ljusare och mörkare lökar i olika storlekar. Det går nog åt ett ton. Vi kör igång i dagarna med planeringen och skisserna, berättar Ingvald.

Och motivet?

– Schyssta lökar, är mitt förslag. Men Theo är nog för seriös för det, skrockar Ingvald Petersson.

Du kan läsa mer om honom och hans grönsaksodlingar i veckoslutet.

Purjon är också en lök. Kanske kommer även den att användas ”som färg” i löktavlan in spe. Herrar Petersson-Janson är svåra att förutspå.
Taggad

Grisen Glenn och kossan Kristin

För precis en vecka sedan invigdes majslabyrinten i Ventlinge. Alvarsamt var där, och du kan se inlägget här.

Årets labyrint har ett sagotema som här inte ska avslöjas. Men vi visar några av de figurer/träskulpturer som man i nuläget kan stöta på under en promenad i den 800 meter långa labyrinten på bonden Ingvald Peterssons ägor.

– Tanken är att labyrinten successivt ska utvecklas, säger skulptören själv, Theo Janson, nybliven ventlingebo.

Åk till Ventlinge och gå labyrinten! Ju mer du går fel, desto bättre motion får du. Och ett gott skratt förlänger som bekant livet. Eller som OA uttryckte saken: Ett gott skratt förlänger käften.

Kossan Kristin tilldrar sig labyrintvandrarnas uppmärksamhet mitt ute i majsfältet. Mannen i vit tröja är skulptören Theo Janson. Han i svart tröja är bonden Ingvald Petersson. Övriga är djärva labyrintvagabonder.
 
Grisen Glenn på planka med några grässtrån…
 
Den stora av dessa tre gråsuggor är Greger. De mindre är hans barnbarn.
 
”Jordgubbstjuvarna”, relief i trä.
 
Kossan Kristin och hennes gäng.
 
Spindelmamman Sylvia på den trädgren som sedan i våras legat ute i majsfältet och orsakat Alvarsamt en smärre huvudvärk om ”sin eventuella mening?” Se här.
 
Porträtt av spindelmamman Sylvia. Konstnär: Theo Janson.
 
Tuppen Ture, här på en planka mitt ute i Östersjön. Varför han är just där får du själv ta reda på genom att gå labyrinten. Den ligger vid väderkvarnen i byns norra ände.
Taggad

Majslabyrinten i Ventlinge

Geografisk position: Ventlinge Konsthall vid väderkvarnen i byns norra infart.

Bakomliggande orsak: Två mogna farbröder med leklynnet i behåll. En är bonde, en är skulptör.

Resultat: En sextusen kvadratmeter stor majslabyrint med åttahundra meter gångar med här och var utplacerade skulpturer. Årets tema går i sagans tecken. Majslabyrinten är Sveriges enda och gjord av sådd fodermajs. I höst slås den till foder åt korna sedan besökarna – och förhoppningsvis även skulpturerna – har avlägsnats.

Livstid: Över Skördefesten. Under ”konstnatten” är hela labyrinten ljussatt.

Syfte: Ovisst, men knappast ekonomiskt. Entrén är blott en tjuga.

Invigning 2012: I lördags.

Ingvald Petersson, bonde, klipper bandet och inviger årets majslabyrint i Ventlinge. Applåder och visslingar.
 Vandringen ut på majslabyrintens alla gångar har inletts. Alvarsamt dröjde kvar en kort stund vid en skulptur och blev genast vilse i pannkakan. Trots hörselkontakt med gruppen tog det lång tid att ”hitta hem” igen.
 
Årets labyrint har ett sagotema som inte ska avslöjas. Theo Janson, skulptör i Ventlinge, berättar här om ”Spindelmamman Sylvia, som har trasslat in sig i nätet”. Som kuriosa kan nämnas att Theo blev svensk mästare i eldskulptur 1995 och 1997 och nordisk mästare i samma konstform 2000.
 
Väl ute i labyrinten tappar man genast orienteringen, eftersom majsen är så hög att man inte hittar några som helst referenspunkter.
 
Vid en av de sju åtta skulpturerna. De presenteras närmare i ett kommande blogginlägg.
 
Foto taget från 2,5 meters höjd. Till höger skymtar vi årets överraskning, en borg.
 
Vid borgen. Här kan alla vidga vyerna och bli barn på nytt.
 
Mellan borgens tinnar har man den utsikt man helt saknar på markplanet. – Titta, där borta startade vi!
 
Ingvald Petersson och Theo Janson nedanför borgen. Labyrinten utvecklas successivt fram till Skördefesten. Och under Konstnatten ljussätts hela härligheten. 

Du som inte följt majslabyrintens framväxt kan här se den i början av juni. I nästa inlägg träffar du Grisen Ted, Spindelmamman Sylvia, Kossan Kristin och hennes gäng med flera.

Taggad

Vilse i majsen

”Ska jag ta vänster eller höger? Eller ska jag stanna här och ropa på frugan så får hon komma och hämta mig?”

Majslabyrinten i Ventlinge, Sveriges enda, invigdes häromdagen. Alvarsamt var förstås där och premiärvimlade. I kommande inlägg irrar vi än hit än dit och stöter på de mest konstiga typer i trä formade av skulptören Theo Jansson.

Det tar sig i Ventlinge

Minns du majslabyrinten i Ventlinge där det senare i år blir konstvandringar? I början av juni var den inte mycket att skryta med, men nu börjar det hända saker…

Här fattas runt 180 centimeter

Det är svårt att tro att besökare ska irra omkring och söka utgången i den stora majslabyrint, som om två månader ska vara två meter hög på detta fält.

Jag skulle tro att både majslabyrintföreståndaren och bonden Ingvald Petersson, precis som majsen, önskar regn. Och kanske mer regn. Och en skvätt regn till…

Vad den utkörda trädtoppen ska fylla för framtida funktion är ovisst. Kanske får den något med Konstnatten att göra?

Ventlinge konsthall

En väderkvarn fångar mitt intresse. Bredvid den står ”en låda”. Lådan visar sig vara en konsthall. Om den i Näsby är Ölands och kanske världens minsta är konsthallen i Ventlinge den näst minsta.

Konsthallsföreståndaren och bonden Ingvald Petersson berättar:
– Om man räknade fel på 20 miljoner för konsthallen i Kalmar rör det sej här om nån tusenlapp.

Ingvald har arrenderat ut marken till sonen men har ändå mycket att göra.
– Gårdsbutiken kräver sitt. Och snart ska majslabyrinten fixas.
– Majslabyrinten?
– Ja, kom ska jag visa dej.

Ingvald Petersson drar iväg mej tjugo meter, pekar ut över ett halvt hektar brunjord med små gröna plantor på.
– Du ser majsen. Snart är den två meter hög. I den ska gångarna fixas, labyrintgångarna. Och ute bland dom ställer vi ut konst. Under konstnatten har vi till och med belysning. Det är den enda majslabyrinten i Sverige och det kommer massor med folk.

Så ska en slipsten dras. Lite snack. Mycket verkstad.

Taggad ,

Tysta, orörliga monument

Världen ska inte bara ses från markplanet. Högre föremål blir deformerade i underifrånperspektiv. En väderkvarn är ett sånt större objekt som blir spetsigt i toppen från marken. Därför tog jag ”monsterstativet” med mig ut i dag för att titta på kvarnar i ett ”jämbördigare perspektiv”. Det gick si så där. Vid vissa kvarnar blåste det för mycket, vid andra stod solen fel. Men det sistnämnda gick att utnyttja för att visa kamerans position i relation till kvarnen.

För den fotointresserade kan jag berätta att alla bilder är tagna med extrem vidvinkel.

vc3a4derkvarn-kastlc3b6saVäderkvarn vid väg 136 lite norr om Kastlösa. Längst till vänster skymtar Kalmarsund. Jag har aldrig sett en väderkvarn i arbete. Följaktligen har jag heller inte hört hur den låter. Men det kan du göra här.

vc3a4derkvarn_ventlingeDenna kvarn finns i Ventlinge. I bakgrunden till vänster står rader av väderkvarnens modernare släkting: vindkraftverket.

vc3a4derkvarn_tribergaEn av två väderkvarnar strax söder om Triberga på Ölands östra sida. Kameran är på drygt sju meters höjd. Du ser dess skugga på det högra vingparet.

vc3a4derkvarnar35Kameran är här precis framför kvarnens kraftfulla vingcentrum. Att förstå hur en väderkvarn arbetar är inte helt lätt. Här finns en del matnyttiga förklaringar.
Taggad

Som stöpta i samma form

Nu för tiden är bilarna lika varandra. Men ibland stöter man på en udda modell, som denna. Jag vill minnas att jag cyklade förbi den på väg 136 genom Ventlinge…