i lunden den gröna – och vita

På andra sidan av det fält där Albrunnastenen undersöks hittar vi vackra Albrunna lund. När vi ändå hade kiten i luften i den härligt varma termikvinden passade vi på att kolla in läget i lunden. Från 30-40 meters höjd ser vi att många träd är döda, de står som vita skelett mot det vackert gröna. Vid tillfälle ska vi flyga nära in över skogen för en närmare titt. Vill du veta hur det är att möta folk i Albrunna lund klickar du här. Vill du veta hur det ser ut där inne på marken klickar du här. På den mycket större originalbilden ser vi ända över till östra sidan där Gräsgårds kyrka sticker upp sitt torn över horisonten. Om hur denna kyrka en gång smittades med ”något” kan du läsa – och se – här.

många vindfällen i albrunna lund

Höststormarna möblerade om Albrunna lund. Vindfällena är många, rishögarna likaså. Fällen som hamnat över stigar kapas och läggs undan men resten får ligga kvar. Vi tror det är bra; skogen får ett naturligt liv utan för mycket mänsklig inblandning. Insekter, svampar och lavar bör bli vinnarna.

Fällen och trädbråte ger på sina ställen ett dramatiskt intryck.

På andra ställen ser det nästan nystädat ut.

Det förvånar hur många träd som man tycker står skyddade inne i den täta lunden ändå får stryka på foten.

Här och var signalerar blåsippan sin existens. Vitsippan hade när vi var där bara knoppar. Gulsippan var på väg…

Här får man huka sig för att ta sig fram.

Rotvälta. Rötterna ser klena ut.

Här tar man sig inte fram utan mycket möda och stort besvär.

Det är skönt för ögat att se en naturlig skog, att slippa se ”städade skogar”.

Här går faktiskt en liten stig som är helt stängd av risbuskar. Fram med macheten!

Typisk stig genom Albrunna lund.

Vril, modell större. Denna är säkert en meter i diameter.

Bara några meter utanför muren på alvaret växer dessa små blommor där alvaret bildar gropar och där träden i lunden skuggar dem. Kanske är även betande kreatur ett av livsvillkoren för dem. Vet nån vad de heter?

våradonis

Jo då, den har slagit ut även i år, våradonisen som också kallas arontorpsros. I mina ögon är den fulsnygg, ser ut som en blomma parad med en liten gran.

Våradonisen är giftig till tusen, innehåller bland annat cymarin. Dessa exemplar fann vi i Albrunna lund.

öland från luften – Albrunna lund

Flygbild av Albrunna lund, en av södra Ölands pärlor, tagen i slutet av september. När jag detaljstuderar den undrar jag om det kan anses normalt med så många vita döda träd…

djungel

Känner du för att komma ifrån civilisationen en stund och uppleva djungelatmosfär utan att lämna Öland? Är svaret ja har jag ett förslag: Knalla in i Albrunna lund och gå till Norra ängen. Stigen slingrar sig bitvis fram under ett tak av löv och du dränks i kanonader av fågelsång, kompade av ett lågmält vindbrus uppe i trädtopparna.

En bild som tagen ur Djungelboken. Stigen är smal men just nu så torr att det går att cykla här – långsamt.

Norra ängen, en av södra Ölands fridfullaste oaser.

Där ängen tar slut tar alvaret vid.

snart

I Albrunna lund känns det i luften att mängder av magasinerad livskraft i stammar och rötter snart kommer att släppas lös…