Etikettarkiv: Albrunna

gåtan är löst – tage minns hur stenen försvann

Det pågår som bekant utgrävningar vid den så kallade Albrunnastenen, den enda synliga i en förmodad skeppssättning om 10 till 20 stenar.

Låt oss backa 77 år och landa i 1939, strax före andra världskrigets utbrott…

I Albrunna bor då som nu Tage Nilsson. Han är sju år och håller på att lära sig cykla herrcykel, alltså hoj med ram. Under en sån övning blir han åsyna vittne till hur den aktre flisan i skeppssättningen i Albrunna råkar stå i vägen för en såmaskin… Ett dygn senare är stenen spårlöst borta.

Tage Nilssons, 84, är den ende i livet som i dag kan minnas hur stenen försvann – för att aldrig mera ses. Slå på din dators högtalare och klicka här.

_mg_2483Tage Nilsson har minne som en häst. Det ska vi lyssnare vara glada för. Det han berättar i dagens poddradioinlägg är han ensam om att minnas. Tage finns att lyssna på i många inlägg på bloggen, här är ett av dem.

_mg_2503_bTage bor än i dag i Albrunna. Trots sitt stora historiska intresse hänger han med sin tid. Han fotograferar, rattar flera olika slags datorer och har tre TV-apparater. Nu har han köpt elcykel också…

Tage berättar också om en intressant detalj som kanske kan leda arkeologerna rätt i sökandet efter flera stenar i skeppssättningen:

– Mitt emot den sten där man i dag gräver, på andra sidan 136:an, grävde man ner självdöda hästar. Jag minns att dom som grävde hade ett litet helsike att komma ner med spadarna i jorden. Överallt mötte dom sten. Det kan vara så att man har tagit sten och fyllnadsmassor från andra sidan, alltså där stensättningen ligger, för att täcka över kadavren. Därför bör man kanske kika lite även där…

andra_sidan_vagenDen nedgrävningsplats för självdöda hästar Tage berättar om ovan bör gå att hitta bland buskarna mittemot den blå containern vid väg 136.

Taggad , , ,

i lunden den gröna – och vita

dagensolandsbild_192På andra sidan av det fält där Albrunnastenen undersöks hittar vi vackra Albrunna lund. När vi ändå hade kiten i luften i den härligt varma termikvinden passade vi på att kolla in läget i lunden. Från 30-40 meters höjd ser vi att många träd är döda, de står som vita skelett mot det vackert gröna. Vid tillfälle ska vi flyga nära in över skogen för en närmare titt. Vill du veta hur det är att möta folk i Albrunna lund klickar du här. Vill du veta hur det ser ut där inne på marken klickar du här. På den mycket större originalbilden ser vi ända över till östra sidan där Gräsgårds kyrka sticker upp sitt torn över horisonten. Om hur denna kyrka en gång smittades med ”något” kan du läsa – och se – här.

Taggad , , , , , ,

dagens ölandsbild 191

dagensolandsbild191I den lilla gropen i bildens mitt finns resterna av Albrunnastenen. I bakgrunden Kalmarsund. Till höger står kvarnen på trafikplatsen i Albrunna. Vill du läsa om när man renoverade kvarnvingarna kan du klicka här.

Taggad , , , , ,

en sten av många

albrunnastenenGrävningarna vid Albrunnastenen pågår även nästa vecka. På måndag kommer en grävmaskin till platsen för att ta upp resten av den sannolika skeppssättningen. Det berättar projektledaren Ludvig Papmehl-Dufay för Alvarsamt. Bilden är från Alvarsamts kiteflygning över stenen i går eftermiddag. Närmast kameran ser vi högar av grus och jord från siktarna. Kvadraten bakom högen är själva Albrunnastenen. Man tror att den bara är en av kanske 10-20 ursprungliga stenar i en större skeppssättning. Den bör ha sträckt sig bakåt i bilden. Albrunnastenen bör följaktligen vara stävsten i skeppssättningen. Låt oss därför flyga fram ett 30-tal meter, stiga 50 och tilta kameran rakt ned mot marken…

albrunnastenen_2Vi ser då stenen i nere i bildens vänstra hörn. Övriga stenar bör alltså ha stått uppåt i bild, mot norr. Vi ickearkeologer kan dock inte ana några som helst rester av dessa stenar. Kan du? Det enda iögonenfallande är den ”liggande rektangelramen” i bildens övre del – med ett mörkare hörn uppe till vänster. Kan det mörka partiet komma sig av ”annorlunda vattenförhållanden på grund av skeppssättningen”? Det är spännande att spekulera, men det sannolika är nog att ”ramen” är resultat av modernt jordbruk. Snart publicerar vi två poddradioinlägg om Albrunnastenen. I det ena kan du höra en albrunnabo som var med när skeppets norra sten togs ned och forslades bort. I det andra kan du höra arkeologen Ludvis Papmehl-Dufay och studenten Eva Eliasson berätta om grävarbetet vid denna stensättning, som troligen uppfördes under vikingatiden för runt 1 200 år sedan…

Taggad , , ,

på alla fyra

letarDe kryper omkring på alla fyra med nåt spänt i blicken. Vad letar de efter? Vad gör de? Potäteplockning? Guldvaskning? Maskletning? Svaret kommer inom kort i Alvarsamt…

Taggad , , ,

forskning pågår

Som vi tidigare har berättat pågår arkeologiska undersökningar vid den så kallade Albrunnastenen, som gick i backen under jordbruksarbete för några år sedan. Länsstyrelsen håller i projektet. Linnéuniversitetet är också med. Målet är att efter slutförda analyser gjuta en kopia av stenen och åter resa ”hela Albrunnas stolthet” på den plats den så tragiskt vek sig.

Inom kort publicerar Alvarsamt intervjuer med inblandade forskare på plats alldeles söder om Albrunna city. Alvarsamt tror sig också om att inom kort – som enda kulturmedium i hela världen – kunna offentliggöra en synnerligen exklusiv poddradiointervju med den enda människa som såg eller vet hur den norra flisan i stensättningen bröts omkull och forslades bort för mycket, mycket länge sedan…

Alvarsamt behövs om man ska förstå historien – och nuet!

albrunnastenen_foten_1Resterna av ”Albrunnastenen” sedda från väster. Vi ser den tydliga brottytan efter den fallna huvudstenen. Flisan till höger i bild var den del i stensättningen som utgjorde ”pungen” i den av många klassificerade ”fallosskulpturen”. Den lilla gula stickan märkt ”K 1003” indikerar kanske ett slags fynd. Alvarsamt återkommer med detaljer…

albrunnastenen_foten_2Samma motiv från öster. Vi ser att mängder av jord är bortforslad för siktning och undersökning. Det går rykten om ”fynd”. Om de små stenarna uppe på den stora stenen är fynd eller inte tar vi upp i nästa inlägg. Alvarsamt har fått ta del av dokument som visar att stenen var av intresse för många decennier sedan då planer på en sockenbok om Södra Möckleby antog allt klarare konturer. Vi tror oss veta att denna bok kommer ut redan inom ett par år. Du möter några i redaktionen om du klickar här. Hur stenen såg ut innan den vek sig kan du se här.

Taggad , ,

K 1003

k_1003Sune Flisa, passande namn, är på kort Ölandssemester och skickar redaktionen denna bild utan ett ord till förklaring. Vi vet inte vad bilden föreställer men efterforskning pågår. Den lilla gula stickan i mitten berättar om kryptiska ”K 1003”. Vi återkommer i ärendet…

k_1003_2Ytterligare en bild har kommit till redaktionen från Sune – utan förklarande text. Även på detta foto finns den lilla stickan märkt ”K 1003”. Vi förstår ingenting…

_mg_2345Senare under kvällen har en tredje bild angjort redaktionen, denna gång åtföljd av en text. Trots dess kritiska karaktär måste vi publicera den, eftersom allt gode Sune tillför oss måste visas helt utan censur eller tillrättalägganden – enligt vårt ingångna samarbetsavtal. Sune skriver: ”Som världsmedborgare med vida vyer är det svårt för mig att samarbeta med en redaktion med så svåra intellektuella begränsningar. Jag – och i viss mån vissa forskare – undersöker just nu den så kallade Albrunnastenen strax söder om Albrunna. Ni har för bara några dagar sedan skrivit om den, ändå fattar ni nada av mina mästerliga foton. Det är kanske dags att se över vilka som låtsas arbeta på redaktionen och uppgradera med nytt folk med IQ över hundra. /Sune.”

Taggad , , , , ,

fallen fallos ska resas

albrunnastenenDen så kallade Albrunnastenen föll samman i tre delar för några år sedan. Nu ska den på något sätt räddas för eftervärlden. Men originalet är i för dåligt skick för en restaurering/sammanlimning. Alternativen är att hugga eller gjuta en kopia. Länsstyrelsen håller i projektet och Linnéuniversitet är också inblandat. Alvarsamt följer på nära håll arbetets gång…

fallenSå här utslagen och föga iögonenfallande har stenen legat paketerad några år. Men nu stundar nya tider…

Taggad , , ,

Ledare: Släpp farten fri!

Sommarlovet är slut. Nu börjar allvaret runt alvaret igen. Vi inom koncernledningen är i dag mycket glada över att kunna hälsa vår gamle medarbetare Sune Flisa välkommen åter, denna gång som ledarskribent. Vi tar därmed en uppenbar risk, ity det är med Sune som med vädret. Man kan aldrig veta trots noggranna prognoser och väl övertänkta beslut. Sunes absoluta krav för publicering av ledaren var dels 100 000 svarta i näven, dels ingen som helst ”rättning, justering eller censurering”. Vi tog tjuren vid hornen och sa ja. Välkommen, Sune!

Allan von Kompost
koncernchef (åtminstone dagen ut)
*  *  *

albrunna70_01Trafiken får här dundra fram i 70, trots korsande cykelled med många cyklister, även med småbarn i ”släpkärra”.

albrunna70_02Sommartid kör här en bil var tionde sekund. Mitt på dagen ännu oftare. Dessutom finns utfarter på båda vägsidorna.

Efter att i all hemlighet ha sommargästat min barndoms Öland iklädd kamouflagedräkt är jag åter tillbaka i Shimla, Indien. Och det är jag tacksam för, ity det jag upplevde i mitt gamla hemland har satt hemska ärr i själen under min resterade jordevandring. Öland har förvandlats från ett Schlaraffenland till ”den skeva maktens enklav”.

Landshövdingen svarar icke på för öborna fantastiska förslag om pengabesparingar för vattenletning. Sjukvårdsansvariga svarar ej på enkla mejlfrågor om vårdcentralers eventuella framtida existens. Landstingspolitiker svarar ej på mejl trots att de i mycket detaljerade mejlpolicys måste göra det. Chefer håller med om att så ska allt funka, men gör inget när man påtalar att det inte funkar. Kommunen hänvisar medborgarförslag om att rädda de öländska almarna till pågående utredning. Nya fartbegränsningar genom Degerhamn verkar gjorda med tärning, slumpgenerator och en skvätt vodka. Länsstyrelsen fattar ständiga Kalle-Anka-beslut, vare sig det gäller hastighetsbegränsningar eller ställplatser. För övrigt verkar det som om ett fåtal gnällspikar endast lever för att stoppa nästan alla öns utvecklingsmöjligheter. Allt ska vara som på farfars tid! Förändringar är livsfarliga.

Läser en stort uppslagen nyhetsartikel i Shimla News (undrar förresten om den inte är snodd ur Östra Småland): Länsstyrelsen säger nej till att sänka hastigheten genom Albrunna. Det finns ingen anledning, menar ansvariga. Undrar om lustigkurrarna på Länsstyrelsen vet var Albrunna ligger? Har de cyklat genom byn i juli månad när varannan upphottad pärlbandsbilist ska om dig i minst 70 knutar även om det kostar dig livet, eller åtminstone hälsan, cykeln och en längre sjukhusvistelse? Det går att virtuellt övningsköra genom byn här. Ska det behövas en dödsolycka innan sömnmedlet går ur kroppen på maktens cykloper vid kaffekopparna fem mil bort?

Och apropå hastighetsbegränsningar… Här i Shimla har vi inga eftersom oxarna går i högst 4 kilometer i timmen, kamelerna i 5 och korna inte alls. Mitt förslag: Skrota alla hastighetsbegränsingar även i Sverige. Ingen bryr sig ändå om dem. Jag tillbringade några sommarveckor hos min broder Kjell-Elvis vid Torngårdsvägen. Där råder 40 kilometer i timmen men trafiken går i 70 till 120, eftersom alla vet att poliskåren har flyttat till Skåne och de som inte följt med dit har slutat. Även bussar och tung trafik dundrar på som om det vore sista chansen att slå nytt världsrekord sträckan Torngård-Södra Möckleby. Nej, fram för nytänkande. Släpp farten fri! Men vid minsta förseelse säljs bilen på auktion – omedelbart vid vägkanten. Och körkortet makuleras för eviga tider.

Jäklar vad lugnt det skulle bli. Som i Shimla!

hälsningar Eder

suneflisa

Sune Flisa,
filantrop
rallyåkare
strupsångare
konstjonglör
Taggad , , , ,

kolla in albrunna!

ÅtNorrSöder om Södra Möckleby ligger Albrunna, en vacker by med strålande utsikt över Kalmarsund. Här är kameran riktad norrut. Skorstenarna hör till Cementas fabrik i Degerhamn. Vill du veta mer om de två dammarna i förgrunden klickar du här.

norraBynUppe i högra hörnet ser vi byns norra del.

mellerstaBynMellersta delen av Albrunna.

södraBynAlbrunnas södra del. I bakgrunden ser vi skog. Den heter ”Albrunna lund” och är en liten pärla i sig. Om vintern ser man detta där inne under trädens nakna grenar. I mitten av april är framtoningen en annan. Och i slutet av april har alla sippor slagit ut.

ÅtSöderStranden nedanför södra delen av Albrunna. Härifrån är det ungefär 15 kilometer ned till Ölands sydspets.

Taggad , ,

på spaning efter den tid som flytt

Strax nedanför de norra delarna av Albrunna låg för länge sen Alsjö. Det berättar en lokal kännare. Alvarsamt drog ut på spaning, och mycket snart hittade vi spår av mänskligt liv här. Men de flesta mänskliga avtrycken är nästan helt dolda under gräs och sly eller till med jord. Man får vika undan, skrapa rent och titta flera gånger för att se det man vill.

För övrigt kan berättas att detta är blogginlägg nummer 1 700 och att Alvarsamt om några dagar firar femårsjubiléum.

_MG_8842Här låg Alsjö. I dag betar kreaturen här. Landskapet domineras av en tydlig platå med en sluttning ned mot havet. Platån blev en naturlig boplats – med strålande utsikt.

gravsättningHär står jag på toppen av en halvmeterhög kulle och fotograferar ned mot de stenar som omgärdar den. Vi räknade till tiotalet stenar. Sannolikt är detta en gravsättning. Fartygstrafiken var tidigt intensiv i Kalmarsund och folk skadade sig och dog och stupade i strider och någonstans måste liken så snart som möjligt begravas. En jordhög med några stenar fick duga.

groparEn riktig fallgrop! Groparna har ingenting med naturens egna krafter att göra. De är nämligen grävda under världskrigen, kanske som värn, kanske som nån form av övningsobjekt.

_MG_8737Rester av något slags mänsklig byggnation. Just såna här landskapsdetaljer ser man mycket bättre från luften, som exempelvis i detta inlägg.

_MG_8741Vi kan än i dag se rester av utmärkningar av ägor/fastigheter/gårdar i området. Betydelsen av den här enkla stenen förstår man först då man ser att den ligger i rät linje med massor av andra stenar med ett dussintal meters mellanrum. Den ingick i arsenalen för den tidens ”lantmäteri”.

_MG_8838Något har här byggts. Och detta ”något” har senare rasat samman…

_MG_8840Högt uppe på kanten av slänten ned mot havet gick tidigare en enkel väg. På den kom mjölkerskorna med sina kärror och krus för att mjölka den betande boskapen. Här ser vi en bro över en bäck som vägen korsar. Vi upptäckte inte bron förrän vi rensat bland nässlorna runt den.

_MG_8843Vägen nedför slänten började vid denna grindstolpe som än i dag står på benen tack vare stöd av omgivande buskage.

Taggad , , ,

bloggspeeden sänks en aning…

På grund av andra jobb måste jag sänka bloggintensiteten. Det kan nog gå både en och två och ibland tre dagar mellan inläggen en tid framöver…

Närmast ska vi till Naturum Ottenby och kolla in hur det ser ut där efter deras grundliga ansiktslyftning.

Återbesöket vid Parboäng gård kommer också som inlägg. Men Johan Parboäng tycker mycket om det mesta så inlägget tar lite tid att redigera. Men det kommer småningom…

Och så ska vi – äntligen! – fatta varför en viss trappa ser ut som den gör.

7 juni uppmärksammar jag mig själv. Då tar nämligen kommunstyrelsen upp mitt medborgarförslag om att söka EU-bidrag för bekämpning av almdöden och på så sätt rädda Öland från tvinsot, turistflykt och total ödeläggelse. Märker jag att intresset är svalt har jag totat ihop en sjutton timmar lång filibuster…

Vi kikar på en hamn som håller på att slamma igen och så gör vi ett besök i det hemska Sverige – för att njuta av ett stycke natur som faktiskt inte har sin like på Öland.

Det blir också ett andra inlägg om ”Ölands största pool” – i Skärlöv, där två bröder har fixat bevattning till 115 hektar åker! Mycket verkstad och lite prat, alltså.

Vi ska också lära oss att finna, borra och dricka vatten från Ölands undre värld. Sune Flisa är lärare.

Och så blir det en massa annat smått och gott.

Njut av sommaren!

Stensjön_Albrunna_1_juni_2016Stensjön öster om Albrunna. Egentligen borde den heta Stensjöarna eftersom en väg delar den i två. Foto från gårdagens kiteflygning.

Taggad , , ,

motgång och medgång i fyr till fyr

– Det blir ingen cykelled mellan Albrunna och strax norr om Mörbylilla. Där får man cykla på 136:an. Det berättar Bo Thoor, projektledare för det stora cykelledsprojektet Fyr till fyr.
Alvarsamt har hört sig för i bygden och fått besked att det lär kinka med markägare.

– Naturligtvis är det en black om foten för projektet, säger Bo Thoor. Nu gör vi helt om och jobbar från söder mot norr i stället. Vi smiter förbi golfhuset i Gröhögen, går väster om 136:an och ned till stranden där golfbanan slutar. Därifrån fortsätter vi genom talldungen och upp till Ventlinge. Från Ventlinge går leden väster om och intill 136:an till strax norr om Mörbylilla. Därifrån får man cykla på landsvägen fram till Albrunna och ned mot havet igen där leden åter tar vid.

Den positiva nyheten är att sträckan från Grönhögen och söderut kan bli en riktig paradsträcka. Eller vad sägs om att få cykla hela vägen utmed södra sidan av Karl X Gustavs mur? Markägaren Johan Parboäng berättar:
– Leden ska gå här mellan min fågelsjö och badstranden. Sen smiter den förbi murens västra slut alldeles nere vid havet och svänger tvärt vänster upp utmed muren fram till 136:an.

Alvarsamt vågar redan nu påstå att denna del av leden kommer att bli en av de vackraste på södra Öland. Vi cyklister har fått nåt att se fram mot!

Alvarsamts läsare kan också se fram att snart få läsa om vad Johan Parboäng tycker och tänker om sina fågelsjö- och gäddyngelprojekt, om jordbruk, om ekologisk odling, om Stomp, om jakt, om vatten, om mjölkpriser, om Öland, om…

Johan har ett projekt på var sida om ön, liksom en gård på västra och en gård på östra sidan! Johan Parboäng är som ett självspelande piano. Om sig själv säger han: – Jag diskuterar inte. Jag för monologer…

Johan_Parboäng_cykelledJohan Parboäng på den plats där cykelleden mellan Grönhögen och Ottenby ska dras, alltså mellan Johans fågelsjö och badstranden alldeles söder om Grönhögen. Leden fortsätter söder om Karl X Gustavs mur – i bakgrunden – och på södra sidan om den upp mot väg 136. En sträcka att njuta på – och av!

cykelled_ParboängMot söder! Vilket äventyr att få trampa på här mot Ottenby. Leden ska dras till höger om stängslet. Nånstans bort i dimman står fyren Långe Jan.

Taggad , , , , , ,

kampen mot den dödsbringande alrunan

Den kan döda sin husbonde. Den kan skrika. Den kan göra livet surt för många, alrunan. Växten ansågs viktig vid förtrollningar och den som försökte dra alrunan ur jorden skulle ögonblickligen falla död ned. Lösningen var att binda ett rep i växten och i svansen på en svart hund. Hunden drog – och dog. Det gick alltså åt en hund för varje planta. Det förekom också att man spände en oxe för repet i stället för en hund. Även oxarna dog på fläcken.

Alvarsamt bestämde sig för – efter ett rekordlångt redaktionssammanträde där risker vägdes mot läsarintressen – att kontrollera sanningshalten i sägnerna. Lars Henell anmälde sig som frivillig till det dödliga experimentet. Anna-Britt Lagerström likaså. Båda var väl insatta i de eventuella följderna, fördubblade sina livförsäkringar och kom till dragkampen i god form, nystretchade och relativt lugna. En stor planta alruna snarades med ett rep hållande för två ton, dragarna stötte klackarna i jorden och den livsavgörande envigen inleddes…

Slå på högtalarna och hör Lars Henell, vd vid Albrunna Perenner, berätta mer om denna dödens växt för Alvarsamts utsände – och det spännande och livsfarliga uppdragningsförsöket. Klicka här.

alruna_1Den respektingivande alrunan på Lars Henells mark. Detta exemplar har en pålrot på nästan en meter så det krävs enorma krafter för att dra den ur jorden.

alruna_2Det starkaste repet i hela Albrunna väljs ut. Riskerar man sitt liv vill man komma så väl förberedd som möjligt. Vi ser Lars Henell och Anna-Britt Lagerström inför kampen.

alruna_3Trots tappra försök, mängder av svordomar och blödande skavsår i händerna satt alrunan som fastspikad i backen. Den skrek inte ens och står än i dag kvar på samma plats. Och tack vare den misslyckade rotuppdragningen lever fortfarande både Lars Henell och Anna-Britt Lagerström.

Taggad , , , , , ,

i röret…

På förekommen anledning, som det brukar uttryckas då man vill säga någonting av vikt…

Alvarsamt genomförde under veckoslutet ett fantastiskt biologiskt och botaniskt experiment tillsammans med handelsträdgårdsmästare Lars Henell, Albrunna Perenner. Försöket gick ut på att med mänsklig handkraft – medelst snara på grov tross, dra ett exemplar av den antika växten alrunan ur jorden, något som i de bokliga hävderna brukar benämnas som ”uppenbart självmord”. De historiska texterna rekommenderar i stället att plantan slitas ur jorden av hundar eller oxar och att markägaren håller sig på avsevärt avstånd från uppdragningsplatsen med igenproppade öron och ögonbindel. Ingetdera av dessa kriterier uppfylldes under söndagens botaniska och audiologiska försök, varför vi på Alvarsamt har haft morgonmöte om publicering eller inte av det kanske blodigaste reportage vi gjort genom alla tider. Publiceringssidan vann med två ynka röster: 138-136.

Dock vill vi varna alla känsliga läsare för att läsa inlägget utan starka solglasögon och att INTE slå på högtalarna, ity de ångestskrik som plantan levererade har orsakat sprängda fönsterglas, knäckta flaggstänger och bortblåsta tak i den – tidigare – så idylliska byn Albrunna.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , , ,

mot söder!

Bo Thoor, ledare för cykelledsprojektet Fyr till fyr, tittade i dag in på redaktionen, vecklade upp sina stora kartor och började rita och berätta om vad som händer med ledens fortsättning söderut från Albrunna.

– Om allt går som vi vill fortsätter vi alldeles utmed havet, förbi dom två vattendammarna nedanför Albrunna fram till ungefär Albrunnalundsreservatets södra gräns. Där går vi rakt upp mot väg 136, som vi cyklar bredvid – inte på. Efter Kristinelund bär det av rakt ned mot kusten igen. Vi smiter utmed havet ända ner till norra änden av golfbanan. Därifrån knixar vi oss vidare mellan dammen och husen utmed vägen, ned mot klubbhuset, träskofabriken och badplatsen vi Parboäng.

– Sen blir allt lite mer komplicerat, säger Bo.

Han syftar på de olika markägarna. Statens Fastighetsverk äger marken söder om Gustav X:s mur. Kungsgårdens arrendatorer har åsikter, hovet har åsikter liksom Länsstyrelsen. Och vägen ned från 136 till fyren är Trafikverkets.

– Därför kan jag inte säja så mycket om sträckningen söder om Parboäng i dagsläget. Ambitionen är att leden ska gå utmed och söder om vägen mot Ås. Hur det blir ned mot fyren får vi avvakta med. Vi har en del komplicerade frågor på den här sträckningen. Det är rödlistade djur, rödlistade växter, fornfynd, fågelliv, gamla murar och mycket annat.

Ekonomiskt är läget ok.

– Vi har i dag runt 60 miljoner kronor, berättar Bo Thoor. I år byggs inte mycket men det ska byggas desto mer 2017 och 2018. Faller alla bitar på plats kan vi kanske fortsätta från Albrunna i höst, men osvuret är bäst.

Sedan rullade Bo Thoor ihop sina stora kartor, sa mors och försvann mot nya kontakter, nya diskussioner, nya möjligheter…

AlbrunnadammHär till höger om dammen är det tänkt att fortsättningen av cykelleden ska gå vidare söderut från Albrunna. De två dammarna ska bli en med dubblerat vatteninnehåll. Vi cyklar alldeles utmed havet bort till gränsen för Albrunnalunds naturreservats södra gräns…

Taggad , , ,

upp för att ta ned – II

Den stora gårdsalmen vid handelsträdgården Albrunna Perenner anfölls av almsplintborren 2014. Två år senare är den stendöd – i almsjukan. Det var bara för handelsträdgårdsmästare Lars Henell att ringa de hårda gossarna i Arborist Öland för att ta ned större delen av trädet. För ett smittat träd finns ingen bot.

arboristerna_7Det första momentet i en fällning är att kasta upp en plugg i en tunn lina runt en gren eller klyka. När pluggen kommer ned igen är det bara att fästa själva säkerhetslinan – och hissa upp den och göra fast nere på backen. Här är Christoffer Wernersson är klar för uppstigning. För den oinvigde är det svårt att förstå hur alla linor, karbinhakar, knopar och taljor fungerar tillsammans. Men det gör de!

arboristerna_9Det ser så enkelt ut när Christoffer börjar ”luftklättra” uppför en av stammarna. Notera den hängande motorsågen – som ”alltid” startar på första rycket. Att sitta uppe i en trädtopp och försöka bli vän med en ”bråksåg” är en mardröm.

arboristerna_2En arborist måste hela tiden vara med på noterna. Jobbet är ingenting för den som då och då drömmer sig bort. En sån dröm kan bli den sista…

arboristerna_3Vänstra stammen är kapad till önskad längd. Lars Henell valde att lämna så här mycket kvar för den vackra murgrönans skull. – Men trädets mjukt skuggande funktion är borta för alltid, suckar han.

arboristerna_6Lunchen är över. Cristoffer Wernersson och Fredrik Stålgren gör sig beredda inför andra halvlek. Nu ska den högra stammen fällas. – I dag klättrar jag och Fredrik är på backen, berättar Christoffer. I morgon byter vi. Vi turas om för att hålla alla kunskaper så levande som möjligt.

arboristerna_8Christoffer ”apar sig”. Det går snabbt uppför stammen. En meter tar bara runt tre sekunder. Väl uppe börjar kapningen, först av mindre grenar och kvistar – även med handsåg. Sedan tar man sig nedåt och mot de allt kraftigare grenarna. Stammen kapas bit för bit.

arboristerna_1En bit murgröna strök med när denna Y-stam fick stryka på foten. Allt som sågas av firas i rep. För extremt tunga grenar eller stamsektioner finns en speciell fästanordning nere på marken. – Innan vi köpte den fick jag vara motvikt, berättar Fredrik. Ibland var stambiten mycket tyngre än jag – då var det iväg uppåt!

arboristerna_4Fredrik Stålgren, Lars Henell och Christoffer Wernersson i halvtid. Lars Henell ser ju riktigt glad ut, trots att det nu bara blir kaffeved av hans kära alm. – Men jag har sörjt färdigt nu, säger han med ett leende. Det är dessvärre många som kommer att få sörja sina almar de närmaste åren. – Jag är övertygad om att i stort sett alla almar på Öland kommer att dö, säger Christoffer. Tråkigt nog slår nu en annan sjukdom även mot asken.

arboristerna_5Vänstra stammen är färdigfriserad. Hur den högra blir får du se i ett kommande inlägg…

* * *
För den fotointresserade kan berättas att bilderna i detta inlägg är gjorda automatiskt med PhotoShops kommando Bildbearbetare under Arkiv/Skript. Genom att i det lägga in egeninspelade makron kan jag få programmet att göra det ibland så tradiga bildbearbetningsarbetet. Jag kan lägga flera hundra bilder i en mapp, klicka på önskat makro – och gå och käka middag. När jag kommer tillbaka ligger alla foton fixade. PhotoShop har justerat, förminskat, ramat in, skärpt och sparat. Småningom ska jag försöka göra ett inlägg om ”metoden som spar hur mycket tid som helst”. Tio timmars bildjobb kan gå på en kafferast och resultatet blir många gånger ”bra men inte perfekt”.
Taggad , , , ,

upp för att ta ned

arboristerDe kallas arborister och är professionella trädvårdare/trädfällare. Han i trädet heter Christoffer Wernersson, han på backen Fredrik Stålgren. Just nu fäller de den stora gårdsalmen vid Albrunna Perenner. Den angreps av almsjuka 2014 och är nu stendöd. – Det är bara att ta ner den. Och nu har jag sörjt färdigt, säger handelsträdgårdsmästaren själv, Lars Henell. Alvarsamt följer dramat…

Taggad , ,

fackeltåg

De står där i Albrunna och lyser som facklor – kungsljusen. Mäktigare blomster är svåra att hitta – åtminstone på Öland. Växten är tvåårig. Första året bildas endast en bladrosett. Under andra året växer det ut en lång stjälk med mängder av kortskaftade gula blommor . Det finns flera slags kungsljus. Ölandskungsljus, läkekungsljus och grenigt kungsljus är några. Vilken sort vi ser nedan vet i 17.

Kungsljus_1Linné berättar att bladens ull tidigare användes till fnöske.

Kungsljus_2Det påstås att hosta kan lindras av te gjort på blommorna. Det är dock inte undertecknad som står bakom påståendet/rekommendationen/receptet. 😉

Kungsljus_4Kungsljus mot kaprifolbakgrund – en läcker blomstermix.

Kungsljus_6Fiskeintresserade bör känna till kungsljusens magiska effekt. Den virtuella floran berättar att ”örten eller fröen stötte och med mjölk formerande til små degklimpar kastade i sjön, bringar fiskar i dwala, at de upwända buken, och tages med händerne”.

Taggad ,

bara spurten kvar

Vi stannar kvar i Albrunna. De pumpor som under Skördefesten väger tio, tjugo kilo, är i dag bara stora som pingisbollar och väger knappt hektot. Pumpor har alltså en enorm spurtförmåga.

pumpor_1Pumpor på sluttande fält ned mot Kalmarsund, strax söder om Albrunna.

pumpor_2Här och var lyser det gult.

pumpor_3Precis under blomman bildas pumpan, ej i bild.

Taggad , ,

märklig odling

Äntligen lite molnigt. Bra fotoväder. Dessutom svag vind från sydost, vilket inte är så vanligt. Inte en våg i Kalmarsund. Inget brus. Landskapet söder om Albrunna liknar just i dag Frankrike, tycker vi båda med en mun. Men vad är det man odlar i slänten ned mot havet? Vet någon?

Albrunna_12Rad efter rad med en planta i varje cylinder som ser ut att vara gjord av plast. Och så en pinne att klättra på… Är det vindruvor, månne?

Albrunna_15Mellan ”plastcylindrarna” växer också ett slags gröda, sannolikt täckt av halm. Vi förstår ingenting. 😉

Taggad

kajsas lilla röda

Nästa år kan den börja säljas, Kajsas lilla röda.

För några dagar sen berättade vi om Djävulsklon, den mycket ovanliga växten från Sydeuropa, som nu finns i Albrunna.

Nu är vi tillbaka hos Lars Henell på handelsträdgården Albrunna Perenner för att beundra ytterligare en botanisk nyhet: En synnerligen vacker ros med rötter i grannbyn Gårdstorp.

Slå på datorns högtalare och klicka här för att höra Lars Henell berätta om rosen från Gårdstorp som nu ska odlas fram och spridas över världen.

_MG_7774Lars och Kajsa. Lars heter Henell i efternamn. Kajsa är rosen i krukan.

_MG_7779Visst är den vacker med blad i olika nyanser av rött och gult och grönt.

Taggad , , ,

Vardag i Albrunna, del II

Vi fortsätter vår spaning efter de år som flytt – i Albrunna, den lilla byn på Ölands västsida. Där har Lars Henell ett bymuséum på gården till sin affärsrörelse Albrunna Perenner. Här inne finns tusentals minnen och många fakta om de dagar som aldrig kommer tillbaka.

Olle Axelsson och hans morbror Knut Olsson. Hästen blev den sista på gården innan traktorerna tog över. Men pendeln slår. I dag har sonen Berth och hans sambo Ingela hästar igen.
 
Otto Olsson, morfar till Olle på bilden ovan, drev gården tills sönerna Knut och Ture tog över. Otto var byns sista byordningsman. Här står han tillsammans med Selma Jakobsson, mjölkerska på gården.
 
Bygdeorginalet Viktor Nilsson tillsammans Axel Olsson, som led av den märkliga sömnsjukan. ”Ibland stod han bara och sov en liten stund lutande sig över ett handredskap”, skriver Walle Dickson i dokumentationspapperen. Hör Tage Nilsson berätta om Viktor Nilsson för Lars Henell och Alvarsamts utsände. Som grädde på moset lägger Tage till en historia om den erkänt duktige historieberättaren Gustav Granberg. Den handlar om hans Ölandssnipa, och du kan höra den här.
 
Fyra män i ett traktorekipage: Erik Henell, Olle Johansson, Lill-Nisse och Stor-Nisse, de senare döpta efter kroppshydda. Maskinen efter traktorn är en självavläggare. Den slagna säden fick bindas ihop manuellt. Senare kom självbindaren, som både slog och band ihop nekarna (kärvarna). Foto från 1931.
 
Till höger Göta Bergman i änglalik konfirmationsklänning. Hon dog i mitten av 1990-talet. Till vänster ser vi att Tage Nilsson varit framme med kameran igen. Stora delar av byns moderna historia har passerat genom hans objektiv.
 
Referat av Tage Erlandertal i Albrunnalund 1960. Tage Erlander blev riksdagsman 1932 och statsminister 1946, en post han hade i 23 år, den längsta tid som en regeringschef oavbrutet har suttit i någon parlamentarisk nation. Han dog 1985, 84 år gammal.
 
Småannonser i Från våra bygder. Långt ned ser vi en annons från John Nilsson, också kallad ”John i Muren”, som höll igång sin affär i nästan ofattbara 75 år.
 
Mannen bakom disken i Trofast filial i Albrunna heter Bert Söderqvist. Han flyttade senare till Stockholm. I tidningen Rekordmagasinets Idrottsalbum nummer 35 från 1957, finns bild av det svenska fotbollslandslaget. Vi ser, stående från vänster: Gösta Löfgren, Torbjörn Jonsson, Gunnar Gren, Henry Källgren, Åke Johansson, Gösta Sandberg. Knästående från vänster: Olle Håkansson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom, Sigvard Parling. Landslagets resultat mellan 1950 och 1959 kan du se här.
 
En liten orts uppgång och fall. Men så var utvecklingen över hela landet från andra världskriget och framöver. Och ordet ”fall” är överdrivet. Albrunna finns fortfarande kvar!
 
Hjalmar Jaensson hette dåtidens taxichaufför i Albrunna. Man ringde honom på nummer 94 när man hade ”behov av bilskjuts”. Hjalmar var också slaktare.
 
Denna eleganta bil var den första i trakten. Tage Nilsson vill minnas att den köptes av antingen Gustaf Johansson eller Kalle Wahlgren, som lär ha haft taxirörelse med bilen. Senare sålde han rörelsen till Hjalmar Jaensson, se fotot ovanför detta. Tage Nilsson minns när en skock kor stångade sufletten sönder och samman. Korna tillhörde Einar, bror till Hjalmar. Efter incidenten mötte Tage den hulkande Hjalmar som berättade vad som hänt med den exklusiva sufletten och dess bågar: – Den ena pekar hit och den andra pekar dit och dom andra pekar åt helvete!” Passagerarna i bilen heter från vänster: Hildegard Johansson, Hulda och Albert Petersson och Karl Sterner. Chaufför: Gustav Jansson.
 
Elly Nilsson Blom heter tjejen på motorcykeln med registreringsnummer H1578. Platsen är Albrunna och året är 1934. Elly körde bil även efter att hon fyllde 90 och är enligt Tage Nilsson närmare 100 i dag.
 
Här ovanför halmbalen i museet samsas korpral Roth och två skolklasser från Albrunna med dåtidens filmstjärnor Elisabeth Taylor och James Dean. Fotona nedan är delförstoringar av ovanstående. 
 
Ett foto utan minnesanteckningar. Kanske en skolklass i Albrunna från 1950-talet?
 
Så här såg en söndagsskoleklass ut i Albrunna i slutet av 1950-talet. Lägg märke till de två främre ungarnas totala ointresse för fotografens förehavanden.
 
”Museiintendenten” själv, Lars Henell, i pastor Simonssons soffa från prästgården i Gårdstorp. I bakgrunden skymtar en av museets två entréer. Hör Tage Nilsson berätta om sin mamma och pastorns sista dop. 
 
 
Taggad ,

Albrunna förr och nu, vardagsliv

Hur såg vardagen ut i Albrunna förr i världen? Bymuseet ger en bra fingervisning. Låt oss titta in där, i ”Albrunna förr och nu”!

Albrunnas vardagshistoria inom glas och ram. Nere till vänster brinner valborgselden, i mitten monteras bryggan och till höger firas Växt- och vårmarknad på Torget. Uppe till höger har vi en samling bussresenärer, som syns bättre i nedanstående delförstoring.
 
Prydligt uppställda för fotografering, prydligt klädda för bussresa är dessa albrunnabor på upptäcksfärd någonstans ute i stora, vida världen…
 
Längre ut i världen än till Degerhamn ville måhända denne yngling, Lars Henell. Eller räckte lilla Albrunna till? Läs och begrunda. I dag driver Lars Albrunna Perenner – och bymuseet – om nu någon inte vet.
 
En radioapparat blev under tidigt 1900-tal ett måste. Axel Holstensson var förutseende. Han startade företaget Luxor två år innan Radiotjänst bildades 1924 och startade sina sändningar den 1 januari 1925. De följande åren kunde allt flera lyssna på farbror Sven och andra.
 
Glaskonstnären Erik Höglund ägde under 1960-talet två grisar tillsammans med sin partner Monica Backström, också hon glaskonstnär. Svinen blev med tiden alltmer lika vakthundar, och de åkte gärna bil tillsammans med husse och matte. De sällskapliga grisarna, ursprungligen en gåva på en vernissagefest, gick fria på tomten i Albrunna och nöffade och njöt av livet. 
 
Med slagruta tog Edvin Karlsson ut runt 500 brunnar på Öland. Inte vid något tillfälle missade han. Målningen är gjord av hans dotter Ann-Marie Karlsson. Den är skänkt till museet av Hasse Karlsson.
  
Havsörn och stare. Lyssna här på hur Tage Nilsson äntligen lyckades komma tillräckligt nära för att fotografera örnen. Tage berättar själv.
 
Gård nummer 5, här med 360 års väldokumenterad ägarhistoria från 1640 till 2000.
 
Grisen slaktas. Vi ser Hjalmar Jansson, Johan Engström, Matilda Engström, Birger Nilsson och Ingrid Falk. Lantbrukaren framför välten är Nils Henell, pappa till Lars.
 
Albrunna 1947. Listan med telefonabonnenter omfattar 27 namn. Ville man till Förlossningshemmet slog man 47. Handlanden Karl Trofast hade ett kort och bra nummer: 6. Butiksfilialen i Albrunna svarade på nummer 30.
 
Trofasts butiksfilial i Albrunna med telefonnummer 30, fotograferad i helikopterperspektiv. Senare bodde här Sigge Samuelsson. I dag bor familjen Koblanck där.
 
Han byggde stora han byggde små, han byggde några med segel på…
 
Ottilia och Edvard Andersson. Ottilia var helt blind sedan ungdomen. Hör Tage Nilsson berätta om den fruktansvärda orsaken.
 
Alfred Berggren var en av tre albrunnabor som seglade jorden runt med fartygen Vega och Vanadis i slutet av 1800-talet. Alfred dog ungefär 1930. Forskaren Otto Nordenskjöld lyckades med sitt fartyg Vega segla genom Nordostpassagen 1878-1880. Vega deltog också i Vanadis världsomsegling 1883-1885. Notabelt är också att man hos Trofast kunde köpa tio tvålar för en krona och femtio öre.
 
Emma Jansson i Albrunna fyller 70. Hör Tage Nilsson berätta mer. 
 
1993 startade Eva Matthis och Walle Dickson Galleri Karneval i glaskonstnären Erik Höglunds gamla ateljé i Albrunna. 
 
Sotare August Palm i Albrunna var känd för att vara ”slängd i käften”. Han var gift med Tage Nilssons mormors faster och han dog runt 1930. Hör Tage berätta historien om August Palm i uppdrag på Ölands östsida
 
Tage Nilsson minns och berättar för bland andra Lars Henell till vänster – och för dig.
Taggad , ,

Vi gläntar på dörren till albrunna förr och nu

Framöver kommer flera inlägg att handla om bymuseet Albrunna förr och nu hos Lars Henell, mannen bakom Albrunna Perenner. Museet är inrett i ett hus från 1700-talet och rymmer massor av intressanta foton, tidningsklipp, förteckningar, reklam, skivor, prylar och arkeologiska fynd från den lilla byn på Ölands västsida.

En betydelsefull man i sammanhanget är Tage Nilsson, också han från Albrunna. I dag är han 80 och fortfarande nyfiken på livet och den tekniska utvecklingen. Tage är foto- och datafreak och har fotograferat det mesta som hänt i byn. Dessutom är han ett socialt geni; han känner allt och alla. Därför blir Tage Nilsson vår livs levande ciceron när vi vandrar runt i museet.

Nedan ser vi Lars Henell och Tage Nilsson utanför entrén till museet, där de skrattar åt gemensamma minnen.

Till vänster innanför entrén ser vi den arkeologiska avdelningen. Den består av fynd som Lars Henell har gjort under åren – utan att egentligen anstränga sig. – Det finns många föremål i jorden, berättar han. Vill man hitta så gör man det. Jag vet bönder som är intresserade av historia. Dom hittar grejor så snart dom kommer ut på fälten. Dom som inte är intresserade hittar aldrig minsta grej. Kuriosa: 1339 skrevs Albrunna som Eluæbronh och precis 200 år senare som: Allebrænne
 
Till höger finns avdelningen ”nöjen” med mängder av klipp om artister som har gästat Albrunna. Utan att överdriva vågar man påstå att publikrekordet slogs för bra länge sedan…

I kommande inlägg gräver vi först ned oss i myllan och ser vad vi hittar där. Senare tittar vi närmare på nöjeslivet i byn. Det blir också inblickar i albrunnabornas vardag – ”dagar som slutligen bildar ett liv”…

Här kan du förresten höra Tage Nilsson berätta om sin enorma båt som han byggde själv på kvällarna efter jobbet på Cementa – och om flera sorters fiskar som det förr fanns massor av…

Taggad ,