veckan som gått…

I veckan kunde färder över bron kännas som ”oavsiktliga fyllefärder”. Kajsa lär ha friskat i upp mot 23 meter per sekund i stötarna.

Vinden blåser vart den vill, tror jag det står i bibeln. Så sant. Kanske borde en moderniserad verstion lyda: Vinden blåser så länge den vill. Den gångna veckan har nästan blåst bort, och somliga tider var Ölandsbron avstängd för vindkänslig trafik. Men Öland ligger kvar, kanske tack vare just bron!?

En ny kategori har tillkommit Alvarsamt: Veckan som gått… Kategori är de små rubriker som du ser under LÄMNA EN KOMMENTAR i varje inlägg. Där kan stå exempelvis DEGERHAMN, HAV OCH SJÖ eller HISTORIA. Klickar du på en sån kategori kommer alla inlägg i den kategorin upp på din skärm. Ett klick på DEGERHAMN ger säkert många hundra inlägg. Andra kategorier kan visa betydligt färre.

Kategoriernas placering.

Apropå bloggen… WordPress har ändrat lite på utseendet på fliken för att prenumerera – gratis, förstås. Du ser den längst ned till höger på bloggen. För att få bloggen per mejl är det bara att klicka på + vid gröna pilen och sen fylla i din e-postadress inom röda rektangeln och sen klicka på Skapa konto.

Nog om bloggen. En vecka har gått igen… Och Skördefesten inleddes och Skördefesten avslutades. ”Miljoner” bilar på vägarna kördes i ett obegripligt virrvarr mot till synes luddiga mål. Sen festiviteterna avslutades har det stora lugnet infunnit sig. Öland ligger tyst och öde, går i ide till slutet av mars. Själv tycker jag det är den största charmen med Öland: variationen av invånare/besökare. Ena månaden är vi ”miljoner”, en månad senare är Öland bara mitt – åtminstone känns det så här i söder.

Överallt i Södra Möckleby står pinnar med röda toppar. Med min sherlockska näsa för mysterier har jag klurat ut att de har med bredband att göra. Ett av statens mest misskötta mischmasch-projekt har äntligen nått Öland – decennier för sent och till skam för varenda regering sedan 1980-talet. Telefoni, bredband, post, skola, polis, militär och kriminalvård har körts i kompostkvarn och går kanske aldrig att få att funka igen. Går det att få flera samhällsfunktioner att halta? Jo, då. Tar man bara i lyckas man säkert även med sjukvården. Och med äldrevården. Och med…

Biblioteksparken i Södra Möckleby under Skördefesten.

Denna ko är den största jag nånsin sett. Hon är fotograferad genom vindrutan när hon stod som fastgjuten på vägen från Fyrplatsen. Då och då kastade hon en sinnesslö blick mot oss. Den uppfordrande blicken sa ungefär: Där kan ni stå era stollar! Till slut fick jag gå ur kärran och föra henne till utvisningsbåset. Domslutet väckte uppskattning i den uppkomna bilkön.

Jag har ägnat lite tid åt att försöka beskära på ett fräckare sätt. Målsättningen har varit att ”inte ta med allt”, ett framgångsrikt recept inom litteraturen. Jag övar det här då och då för att inte riskera att bli ”feg”. Ovan en gås.

Blottläggningen av skeppssättningen i Albrunna är utan tvivel det mest spännande som hänt på södra Öland under de år vi har bott här. Inte kunde jag ana att ”fallosen i Albrunna” bara var en av massor av stenar, sammanställda för tusen eller flera tusen år sen – ingen vet bestämt. Vi kunde inte hålla oss från att åka dit och ta ytterligare några bilder. Tyvärr var det för geggigt och blåsigt för att använda vårt sju meter höga höghöjdsstativ. Utgrävningen är nu igenlagd.

Skeppssättningens aktre del. I bakgrunden den nyligen renoverade väderkvarnen – och Kalmarsund, förstås!

Från aktern mot fören. Det är lika med från norr mot söder.

Från fören mot aktern. Den stora stenen, ”fallosens pung” ska stå kvar som stöttning för den kopia av stenen som just nu görs nere på Cementa i Degerhamn.

Det blir mycket Albrunna i detta inlägg. Ser att Mark- och miljödomstolen har synat lokalen för de tänkta fem vindkraftverken i Albrunna. Östra Småland berättar att ett 50-tal personer besökte stenbrottsområdet i Degerhamn, Gettlinge gravfält, Pilekulla, Kvinsgröta och Grönhögen. Varför Gettlinge och Grönhögen, tro? Vore inte Albrunna och Södra Möckleby mera logiskt?

Jag startade en gång en blogg om detta projekt (Snurrorna) i tron att ”här kommer mycket spännande att hända: diskussioner, föreläsningar, vetenskapliga framsteg”. Jag trodde fel. Ingenting hände mer än ”krig och tjat”. Så går åren och man glömmer, gud ske lov. Men ibland kan det vara givande att titta tillbaka. Hur var det Tage Danielsson sa: Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp. Alvarsamt vägrar inte att se bakåt utan backar till dagens datum för fyra år sedan. Då skrev Alvarsamt om en gammal vackert pustande Fordson Dexta. Vad är det för nåt? Lyssna och kolla här. Från det inlägget kan du gå till annat inlägg och höra massor av andra pustande och stånkande manicker som genom åren gjort så mycket nytta…

Utmed den tidigare så vackra 136:an söderut blir det kanske stora scenförändringar framöver. Allén – en av landets vackraste – dör inom kort. Smittan går snabbare i jorden än i luften. Sen blåser kanske hela härligheten omkull eller står upprätt som ett kritvitt bladlöst grenskelett mot skyn till turisternas fasa.
– Aldrig mera Öland! Det var det läskigaste jag sett!
Som tröst monteras de 130 meter höga snurrorna. Vissa kallar det utveckling, andra kallar det avlövning.

Allén 2012. Nu har almsjukan sina klor i den. Inom några år är den stendöd.

Så här ser det ut på allt flera ställen. Och ”ingen” säger nåt, ingen gör nåt. Häromdagen mötte jag en person som sa: – Äh, det går över. Det tar sej igen. På ett sätt har han rätt: Allt går över. Även livet.

Det är knappt jag vågar säga det men det var först i veckan jag såg Karlevistenen. Den är betydligt mindre än jag trodde, och den ser ung och fräsch ut trots sina tusen år på nacken. Det blir ytterligare blogginlägg om den småningom…

Frånsidan av stenen har också inskriptioner, men färre än framsidan. Som alla ser är versmåttet dróttkvætt.

Stenens framsidesskrift lagd på sidan. Översättning torde vara onödig, men för dig som ännu inte börjat skolan kan berättas att den betyder: ”Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, ‘stridernas Truds arbetare’ i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark ‘Vagn-Vidur’ på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark.”

Liz Janzon stänger sin trivsamma butik i Södra Möckleby och går i pension. Det känns vemodigt; Liz lilla ateljé har jag alltid förknippat med ”byns centrum”. Alvarsamt besökte henne redan 2012. Läs mer här. Återstår att se vem som tar över. Lokalen är i sig en liten pärla. En liten året-om-öppen krog skulle sitta fint om jag får önska fritt.

För att återknyta till inledningen om bloggnyheter kan jag berätta att jag snart öppnar en ny blogg. Den handlar om Kite Aerial Photograpy, alltså fotografering från kite (drake). Bloggen kommer att förutom text och foton att innehålla en hel del videor, poddar och diverse ljudupptagningar. Mer info småningom.

Den som eventuellt tror att det blåst färdigt tror sannolikt fel. Det dammar fortfarande på rätt bra från ost eller nordost. Fyrplatsen var i går dränkt i vvv, alltså vådis, vågor och vindbrus. Sånt är livet på ”torkans ö”, se denna video.
_ _ _ _ _

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 17 oktober.

poddradio: bra jobbat!

Grävningarna vid Albrunnastenen avslutas under dagen. ”Grävlingarna” har under ledning av arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay bjudit på stor arkeologisk underhållning av högsta karat. Ur en vanlig åker har tusentals år blottats och visats upp för den som vill se. Tack för en prima föreställning! säger Alvarsamts medarbetare i kör. Ovan ser vi förstävstenen prydd med en pumpa – så passande denna dag då Skördefesten inleds. Bakom pumpan breder det uppmätta och noggrant dokumenterade skeppet ut sig.

Eva Eliasson, arkeologistudent, och arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay. Hör deras tankar och förväntningar under utgrävningens inledning. Slå på högtalarna och klicka här.

Avannons: Sa sist Eva Eliasson, arkeologistuderande. Vi hörde också arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay. Några dagar efter att denna intervju gjordes låg hela skeppet blottlagt, så både Evas och Ludvigs föraningar besannades: ”Albrunnastenen” är verkligen en av många i en större skeppssättning. Den bortforsling av den aktre stenen som Ludvig berättar om i inslaget skedde 1939. Hör den i dag enda levande människa som med egna ögon såg vad som hände. Klicka här för att komma till inlägget där Tage Nilsson, 84, berättar.

– Det blottlagda skeppet kommer att ligga öppet under hela nästa vecka, berättar Ludvig Papmehl-Dufay. Enligt Ludvig är diskussionen väckt om att låta rekonstruera inte bara Albrunnastenen utan hela Albrunnaskeppet. Ärendet ligger i Länsstyrelsens knä och Alvarsamt bevakar utvecklingen.

Akterskeppet grävs ut

Den rektangel som i går förmodades vara en grav grävdes delvis ut i dag, se ”det liggande timglaset” uppe till vänster. Eftersom man ser ben i botten av den högra timglasdelen torde den förmodade graven verkligen vara en grav. – Men det är en häst som ligger där, berättar arkeologen och ledaren för utgrävningen Ludvig Papmehl-Dufay för Alvarsamt. Antagligen är graven handgrävd under 1920-talet. 

Stensättningen i eftermiddagens solljus över Kalmarsund, som skymtar i bakgrunden. Vi ser att många andra delar av skeppssättningens akterskepp har grävts fram under dagen. Aktern i skeppet är åt höger.

Hela skeppssättningen. Vid pilen skymtar skelettdelar av en häst, se nästa bild.

Inte ett tusen år gammalt skelett, bara hundra. ”Graven” var slutstation för en häst.

Hela skeppssättningen sedd från söder. Nu återstår – tyvärr – bara tre dagar av det grävande projektet…

skeppssättningen blottlagd

Under förmiddagen blottlade en grävare hela skeppssättningen i Albrunna. Från ovan syns tydligt skeppets form med fören åt höger i bild, mot söder. Det finns märken av så kallade ”stenlyft” (märken av flyttade stenar) även innanför relingarna, skeppets konturer. Vad dessa beror på vågar man bara spekulera i. Kanske har de stöttat pålar eller olika slags stag under bygget.

Här har jag lagt till lite färg vid alla så kallade stenlyft, alltså märken efter stenarna i skeppssättningen. Vid den gula pilen har den aktre stenen en gång stått, den som Tage berättar om i föregående inlägg. Vid blå pil står resterna av stävstenen, den kollapsade som nu ska ersättas med en kopia. Vid röda pilen hittar vi en trolig grav. Att den ligger i östlig-västlig riktning kan betyda att den är grävd under kristen tid.

Rektangeln som kan vara en grav. Du får en viss uppfattning av skeppets storlek genom att jämföra med mannen i nedre högra hörnet.

Grav eller inte grav? Vi får avvakta besked…

Från några meters flyghöjd ser vi tydligt skeppets konturer. Stävens sten mot kameran, akterns sten vid den fotograferande mannen. Skeppssättningen är 44 alnar lång, ungefär 26 meter.

Från luften tittar vi rakt ned i en konstruktion som byggdes för runt tusen år sedan – eller ännu längre sedan.

Vi ser här skeppet från nedre högra hörnet upp mot det övre vänstra. Strax vänster om mitten ser vi mörkt avtryck av akterstenen. I övre högra bildhörnet ligger schaktmassor. Alldeles till vänster om dessa syns den möjliga rektangulära graven. För dig som vill titta närmare på detaljerna i bilden finns en stor version här. Observera dock att bilden inte är fri, den får bara användas för privat bruk.

Här har jag förmörkat skeppssättningens yta en aning – och ljusat upp graven några snäpp för tydligare lägesbild. Norr är uppåt i bild.

Midskepps. Norr/aktersten uppåt i bild. Söder/försten nedåt. Här ser vi tydligt de stenlyft jag talar om i översta bildtexten. De löper i stort sett mitt i skeppet och studenterna har ringat in och försett dem med numrerade pinnar. Även denna bild kan du se i stor version, här.

Ett glatt gäng ”grävlingar” strax efter att spåren efter hela skeppssättningen blivit synlig. De står vid den förliga stenen, dagen till ära prydd med en pumpa.

Skeppssättningens försten prydd med pumpa längst till höger. Skuggorna uppe till höger kommer från ”grävlingsgänget”. Alla stenlyft syns på denna bild. De är dels inringade, dels försedda med märkpinnar. Även denna bild kan du se i stor version, men bara för privat bruk. Klicka här.

gåtan är löst – tage minns hur stenen försvann

Det pågår som bekant utgrävningar vid den så kallade Albrunnastenen, den enda synliga i en förmodad skeppssättning om 10 till 20 stenar.

Låt oss backa 77 år och landa i 1939, strax före andra världskrigets utbrott…

I Albrunna bor då som nu Tage Nilsson. Han är sju år och håller på att lära sig cykla herrcykel, alltså hoj med ram. Under en sån övning blir han åsyna vittne till hur den aktre flisan i skeppssättningen i Albrunna råkar stå i vägen för en såmaskin… Ett dygn senare är stenen spårlöst borta.

Tage Nilssons, 84, är den ende i livet som i dag kan minnas hur stenen försvann – för att aldrig mera ses. Slå på din dators högtalare och klicka här.

Tage Nilsson har minne som en häst. Det ska vi lyssnare vara glada för. Det han berättar i dagens poddradioinlägg är han ensam om att minnas. Tage finns att lyssna på i många inlägg på bloggen, här är ett av dem.

Tage bor än i dag i Albrunna. Trots sitt stora historiska intresse hänger han med sin tid. Han fotograferar, rattar flera olika slags datorer och har tre TV-apparater. Nu har han köpt elcykel också…

Tage berättar också om en intressant detalj som kanske kan leda arkeologerna rätt i sökandet efter flera stenar i skeppssättningen:

– Mitt emot den sten där man i dag gräver, på andra sidan 136:an, grävde man ner självdöda hästar. Jag minns att dom som grävde hade ett litet helsike att komma ner med spadarna i jorden. Överallt mötte dom sten. Det kan vara så att man har tagit sten och fyllnadsmassor från andra sidan, alltså där stensättningen ligger, för att täcka över kadavren. Därför bör man kanske kika lite även där…

Den nedgrävningsplats för självdöda hästar Tage berättar om ovan bör gå att hitta bland buskarna mittemot den blå containern vid väg 136.

en sten av många

Grävningarna vid Albrunnastenen pågår även nästa vecka. På måndag kommer en grävmaskin till platsen för att ta upp resten av den sannolika skeppssättningen. Det berättar projektledaren Ludvig Papmehl-Dufay för Alvarsamt. Bilden är från Alvarsamts kiteflygning över stenen i går eftermiddag. Närmast kameran ser vi högar av grus och jord från siktarna. Kvadraten bakom högen är själva Albrunnastenen. Man tror att den bara är en av kanske 10-20 ursprungliga stenar i en större skeppssättning. Den bör ha sträckt sig bakåt i bilden. Albrunnastenen bör följaktligen vara stävsten i skeppssättningen. Låt oss därför flyga fram ett 30-tal meter, stiga 50 och tilta kameran rakt ned mot marken…

Vi ser då stenen i nere i bildens vänstra hörn. Övriga stenar bör alltså ha stått uppåt i bild, mot norr. Vi ickearkeologer kan dock inte ana några som helst rester av dessa stenar. Kan du? Det enda iögonenfallande är den ”liggande rektangelramen” i bildens övre del – med ett mörkare hörn uppe till vänster. Kan det mörka partiet komma sig av ”annorlunda vattenförhållanden på grund av skeppssättningen”? Det är spännande att spekulera, men det sannolika är nog att ”ramen” är resultat av modernt jordbruk. Snart publicerar vi två poddradioinlägg om Albrunnastenen. I det ena kan du höra en albrunnabo som var med när skeppets norra sten togs ned och forslades bort. I det andra kan du höra arkeologen Ludvis Papmehl-Dufay och studenten Eva Eliasson berätta om grävarbetet vid denna stensättning, som troligen uppfördes under vikingatiden för runt 1 200 år sedan…

på alla fyra

De kryper omkring på alla fyra med nåt spänt i blicken. Vad letar de efter? Vad gör de? Potäteplockning? Guldvaskning? Maskletning? Svaret kommer inom kort i Alvarsamt…

forskning pågår

Som vi tidigare har berättat pågår arkeologiska undersökningar vid den så kallade Albrunnastenen, som gick i backen under jordbruksarbete för några år sedan. Länsstyrelsen håller i projektet. Linnéuniversitetet är också med. Målet är att efter slutförda analyser gjuta en kopia av stenen och åter resa ”hela Albrunnas stolthet” på den plats den så tragiskt vek sig.

Inom kort publicerar Alvarsamt intervjuer med inblandade forskare på plats alldeles söder om Albrunna city. Alvarsamt tror sig också om att inom kort – som enda kulturmedium i hela världen – kunna offentliggöra en synnerligen exklusiv poddradiointervju med den enda människa som såg eller vet hur den norra flisan i stensättningen bröts omkull och forslades bort för mycket, mycket länge sedan…

Alvarsamt behövs om man ska förstå historien – och nuet!

Resterna av ”Albrunnastenen” sedda från väster. Vi ser den tydliga brottytan efter den fallna huvudstenen. Flisan till höger i bild var den del i stensättningen som utgjorde ”pungen” i den av många klassificerade ”fallosskulpturen”. Den lilla gula stickan märkt ”K 1003” indikerar kanske ett slags fynd. Alvarsamt återkommer med detaljer…

Samma motiv från öster. Vi ser att mängder av jord är bortforslad för siktning och undersökning. Det går rykten om ”fynd”. Om de små stenarna uppe på den stora stenen är fynd eller inte tar vi upp i nästa inlägg. Alvarsamt har fått ta del av dokument som visar att stenen var av intresse för många decennier sedan då planer på en sockenbok om Södra Möckleby antog allt klarare konturer. Vi tror oss veta att denna bok kommer ut redan inom ett par år. Du möter några i redaktionen om du klickar här. Hur stenen såg ut innan den vek sig kan du se här.

K 1003

Sune Flisa, passande namn, är på kort Ölandssemester och skickar redaktionen denna bild utan ett ord till förklaring. Vi vet inte vad bilden föreställer men efterforskning pågår. Den lilla gula stickan i mitten berättar om kryptiska ”K 1003”. Vi återkommer i ärendet…

Ytterligare en bild har kommit till redaktionen från Sune – utan förklarande text. Även på detta foto finns den lilla stickan märkt ”K 1003”. Vi förstår ingenting…

Senare under kvällen har en tredje bild angjort redaktionen, denna gång åtföljd av en text. Trots dess kritiska karaktär måste vi publicera den, eftersom allt gode Sune tillför oss måste visas helt utan censur eller tillrättalägganden – enligt vårt ingångna samarbetsavtal. Sune skriver: ”Som världsmedborgare med vida vyer är det svårt för mig att samarbeta med en redaktion med så svåra intellektuella begränsningar. Jag – och i viss mån vissa forskare – undersöker just nu den så kallade Albrunnastenen strax söder om Albrunna. Ni har för bara några dagar sedan skrivit om den, ändå fattar ni nada av mina mästerliga foton. Det är kanske dags att se över vilka som låtsas arbeta på redaktionen och uppgradera med nytt folk med IQ över hundra. /Sune.”

fallen fallos ska resas

Den så kallade Albrunnastenen föll samman i tre delar för några år sedan. Nu ska den på något sätt räddas för eftervärlden. Men originalet är i för dåligt skick för en restaurering/sammanlimning. Alternativen är att hugga eller gjuta en kopia. Länsstyrelsen håller i projektet och Linnéuniversitet är också inblandat. Alvarsamt följer på nära håll arbetets gång…

Så här utslagen och föga iögonenfallande har stenen legat paketerad några år. Men nu stundar nya tider…