nattmaran

Jag blev kidnappad av ett för mig helt okänt sällskap. Alla bar ansiktsmasker föreställande skitiga grisar, loppätna gamar och skabbiga råttor i olika grimaserande poser med huggtänder, hängande tungor, hångrin.

– Nu ska du få en åktur du aldrig ska glömma, sa en av råttorna. Man föste in i mig i baksätet på en bil med en gris till vänster och en asgam till höger om mig.
– Kör nu, Dyster! sa Asgamen till Asråttan bakom ratten.
– Ok, chifen, svarade slemmet.

En tandlös svartråtta satt bredvid föraren. Han vände sig om mot mig och log tandlöst och presenterade sig som Äcklet. Andedräkten var surströmming gånger tio.
– Hoppas du kommer att uppskatta det du nu ska få se, skrattade han.

Bilen startade med ett ryck och alla utom jag hånskrattade. Asgamen till höger om mig nöp mig i armen och kraxade:
– Kanske bäst att jag nyper dej för att du ska fatta att det du nu kommer att få se är sant. Ha, ha, ha!

Bilen svängde vänster, ned mot södra ön. Vi körde förbi Alunvallen.
– Här börjar det bli riktigt vackert! grymtade Skitgrisen till vänster om mig.
Han luktade apa gånger fem.

– Titta och njut! kraxade Asgamen och pekade med sina läskiga klor mot allén. Se så vacker den har blivit de senaste åren. Dödare och dödare. Så fint med dom svarta stammarna mot himlen.
– Å snart blir stammarna vita och sen ramlar dom i backen! tjoade Dyster från förarplatsen och alla skrattade hysteriskt och stampade i golvet, alla utom jag.

Dyster saktade in…
– Njut lite extra nu. Titta! Död, dödare, dödast. Snart är hela allén äntligen stendöd! grymtade Skitgrisen. Äntligen! Skadegörare kan härja fritt.

Vi närmade oss Albrunna.
– Vilken njutning, stönade Asgamen och såg ut att mena det. Så fasansfullt skönt med dessa sotsvarta spretgrenar mot himlen. Och så dödshärligt att veta att dom är stendöda – och att den underbara pesten fortsätter att sprida sig. Snart ska hela Öland vara kalrakat. Då blir det fest, ska du veta.

Asgamen tog fram några fotografier för att visa mig.
– Se här hur äckelläckert pesten drar fram, inte bara här utan på hela södra ön. Visst är det fett mysigt! Fett mysigt i Bredinge, i Mysinge, i Smedby, i Össmo och i Enetri. Hela ön ska till slut bli som en enda stor vit skimrande plockepinnvedtrave med stendöda träd. Framtiden har aldrig sett mer lovande ut än i dag, eftersom politiker, Trafikverket och andra är helt paralyserade. Asgamen skrockade och de andra tjöt av djälvulsskratt.
– Paralyserade! Ja, det är rätta ordet, skrattade Asgamen och flaxade med vingarna av glädje så lopporna yrde i den lilla bilen.

Precis vid skylten Albrunna tog jag min chans. Nu skulle åren vid päronboll och slagsäck ge utdelning. Det sa poff och pang och Skitgrisen och Asgamen skulle inte vakna mer den dagen. Med all kraft vräkte jag mig mot högra dörren och kastade mig ut i farten, landade som en fullblodsstuntman mitt i ett stenröse, slogs blodig, bröt några ben men kom trots det upp på benen.

Solen sken. Det var tyst. Jag sträckte på mig. Klockan var 06:40. Hög tid att stiga upp. Vi skulle visst åka till Albrunna fram mot åttasnåret…

Skadegörare kan härja fritt. Slå på högtalarna och klicka här. Hur man ska bekämpa almsjukan hittar du här.

i lunden den gröna – och vita

På andra sidan av det fält där Albrunnastenen undersöks hittar vi vackra Albrunna lund. När vi ändå hade kiten i luften i den härligt varma termikvinden passade vi på att kolla in läget i lunden. Från 30-40 meters höjd ser vi att många träd är döda, de står som vita skelett mot det vackert gröna. Vid tillfälle ska vi flyga nära in över skogen för en närmare titt. Vill du veta hur det är att möta folk i Albrunna lund klickar du här. Vill du veta hur det ser ut där inne på marken klickar du här. På den mycket större originalbilden ser vi ända över till östra sidan där Gräsgårds kyrka sticker upp sitt torn över horisonten. Om hur denna kyrka en gång smittades med ”något” kan du läsa – och se – här.

ks sa ja

KS i Mörbylånga sa i går ja till mitt medborgarförslag om att kommunen ska söka EU-bidrag för att bekämpa almsjukan. Bra jobbat! 😉

Förtydligande
2016-0607 skriver kommunen till mig på sitt sedvanliga kryptiska byråkratspråk:

”Medborgarförslaget besvaras, med hänvisning till en utredning som pågår och beräknas vara klar under 2016.”

Man upphör aldrig att förvånas… Vad menar man med ordet besvaras?! Jag besvarar brev och mejl. Men här… Vad är det som besvaras!? Varför ska byråkraterna hålla fast vid ett språk som ingen levande själ utom de invigda förstår?

Förklaringen är enkel: Vi ska inte förstå.
V S B

miljoner träd dör i svampsjukdomar

Är en alm angripen av almsjukan är det kört. Då är frågan inte om utan när den dör. Den kan dö på ett par månader. Den kan dö efter ett par år. Det har Alvarsamt tidigare berättat om i ett flertal inlägg, exempelvis detta.

Mörka bilder målades upp av Pia Barklund vid Sveriges Lantbruksuniversitet när hon i går höll föredrag i Smedby sockenstuga:
– Ett träd kan smittas på våren och dö redan under hösten. I exempelvis södra Storbritannien finns i dag inte en enda levande alm!

Trots att almsjukan har funnits i Sverige sedan 1950-talet år är det först under senare år den slagit till med våldsam kraft på Öland. Och vad värre är, under 1980-talet kom en aggressivare variant av sjukan till Sverige. Ingen kan nog förklara varför, men Pia menade att många faktorer spelar in. Ett träd dör sällan av bara en orsak.
– Världen krymper, vi reser mer än tidigare, folk tar med sej växter hem från andra länder och importen av träd och växter är stor. Miljöförändringarna och stigande temperaturer kan också spela in. Dom flesta organismer som orsakar sjukdomar gillar värme.

Frågorna efter Pia Barklunds föreläsning blev många. Det är tydligt att informationen om almsjukan bör bli bättre – och tydligare. Alvarsamt går här inte in på alla komplicerade faktorer för sjukdomens uppkomst. Viktigare för oss lekmän är vad vi ska göra – och inte göra – för att bekämpa sjukdomen:

• Såga inte i alm.
• Hamla inte alm.
• Spar inte delar av träd. Ta bort hela trädet.
• Ta ned trädet så snart du upptäckt almsjukan – så tidigt som möjligt på året innan det blir vår. Under våren börjar nämligen almsplintborren att flyga – och sprida den svamp som orsakar almsjukan.
• Lagra inte almved. Förflytta den inte.
• Barka gärna färskt almvirke men elda upp barken.
• Alla verktyg som används vid arbeten med alm måste desinficeras med T-sprit, eller ännu hellre brännas med gasol. Det gäller även om du inte ser tecken på almsjuka.

Pia Barklund var trots alla smittor och svampar och sjukdomar och utbrott och destrueringar ganska optimistisk inför framtiden.
– Massor av träd kommer att dö men skogarna överlever, om än artfattigare.

Det lät bra. Ganska bra. Eller: Inte helt åt skogen.

Den intressanta tillställningen avslutades med gott kaffe och prima bullar.

Pia Barklund från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet längst till vänster i bild. Ett 30-tal personer kom för att lära mer om almsjukan. – Men vi hade räknat med många fler, sa Jeanette Sköld, för tillfället besviken kassör i Ölands Smedby Hembygdsförening.

Almsjukan i schematisk form. Till denna ska läggas det slags smitta som sker under jord, mellan rotsystem. – Den smittan gör att träd i alléer är särskilt utsatta, berättade Pia. En bra sajt för att lära mer om skador på skog hittar du här. En fin summering av almsjukan och askskottssjukan är skriven av Pia Barklund. Ett kandidatarbete om almens vara eller icke vara, med bland annat fakta om resistenta almar, läser du här.

Pia Barklund berätta även en del om askskottssjukan som också härjar på Öland. Den är dock inte riktigt lika ”hätsk” som almsjukan, men de flesta angripna träd dör. Askar som under lång tid levt tillsammans med den svamp som orsakar sjukdomen kan faktiskt bli resistenta. Forskarna kallar en sådan samexistens för coevolution. Försök tyder också på att sjukdomen går att bromsa en aning. Läs mera här. 

upp för att ta ned – II

Den stora gårdsalmen vid handelsträdgården Albrunna Perenner anfölls av almsplintborren 2014. Två år senare är den stendöd – i almsjukan. Det var bara för handelsträdgårdsmästare Lars Henell att ringa de hårda gossarna i Arborist Öland för att ta ned större delen av trädet. För ett smittat träd finns ingen bot.

Det första momentet i en fällning är att kasta upp en plugg i en tunn lina runt en gren eller klyka. När pluggen kommer ned igen är det bara att fästa själva säkerhetslinan – och hissa upp den och göra fast nere på backen. Här är Christoffer Wernersson är klar för uppstigning. För den oinvigde är det svårt att förstå hur alla linor, karbinhakar, knopar och taljor fungerar tillsammans. Men det gör de!

Det ser så enkelt ut när Christoffer börjar ”luftklättra” uppför en av stammarna. Notera den hängande motorsågen – som ”alltid” startar på första rycket. Att sitta uppe i en trädtopp och försöka bli vän med en ”bråksåg” är en mardröm.

En arborist måste hela tiden vara med på noterna. Jobbet är ingenting för den som då och då drömmer sig bort. En sån dröm kan bli den sista…

Vänstra stammen är kapad till önskad längd. Lars Henell valde att lämna så här mycket kvar för den vackra murgrönans skull. – Men trädets mjukt skuggande funktion är borta för alltid, suckar han.

Lunchen är över. Cristoffer Wernersson och Fredrik Stålgren gör sig beredda inför andra halvlek. Nu ska den högra stammen fällas. – I dag klättrar jag och Fredrik är på backen, berättar Christoffer. I morgon byter vi. Vi turas om för att hålla alla kunskaper så levande som möjligt.

Christoffer ”apar sig”. Det går snabbt uppför stammen. En meter tar bara runt tre sekunder. Väl uppe börjar kapningen, först av mindre grenar och kvistar – även med handsåg. Sedan tar man sig nedåt och mot de allt kraftigare grenarna. Stammen kapas bit för bit.

En bit murgröna strök med när denna Y-stam fick stryka på foten. Allt som sågas av firas i rep. För extremt tunga grenar eller stamsektioner finns en speciell fästanordning nere på marken. – Innan vi köpte den fick jag vara motvikt, berättar Fredrik. Ibland var stambiten mycket tyngre än jag – då var det iväg uppåt!

Fredrik Stålgren, Lars Henell och Christoffer Wernersson i halvtid. Lars Henell ser ju riktigt glad ut, trots att det nu bara blir kaffeved av hans kära alm. – Men jag har sörjt färdigt nu, säger han med ett leende. Det är dessvärre många som kommer att få sörja sina almar de närmaste åren. – Jag är övertygad om att i stort sett alla almar på Öland kommer att dö, säger Christoffer. Tråkigt nog slår nu en annan sjukdom även mot asken.

Vänstra stammen är färdigfriserad. Hur den högra blir får du se i ett kommande inlägg…

* * *

För den fotointresserade kan berättas att bilderna i detta inlägg är gjorda automatiskt med PhotoShops kommando Bildbearbetare under Arkiv/Skript. Genom att i det lägga in egeninspelade makron kan jag få programmet att göra det ibland så tradiga bildbearbetningsarbetet. Jag kan lägga flera hundra bilder i en mapp, klicka på önskat makro – och gå och käka middag. När jag kommer tillbaka ligger alla foton fixade. PhotoShop har justerat, förminskat, ramat in, skärpt och sparat. Småningom ska jag försöka göra ett inlägg om ”metoden som spar hur mycket tid som helst”. Tio timmars bildjobb kan gå på en kafferast och resultatet blir många gånger ”bra men inte perfekt”.

dagens ölandsbild 163

En av landets vackraste alléer finns mellan Södra Möckeby och Albrunna. Med viss bävan inväntar vi lövsprickningen. Hur många träd har almsjukan dödat under vintern?

det tar sig i Södra bruket

På Södra bruket spirar hoppet om en Ölandsframtid med träd. När tusentals almar snart dör i alléer, runt och på kyrkogårdar och i skogar och lundar blir dessa nya träd viktiga symboler för ”skönhetsorienterad, mänsklig handlingskraft”. Fyra silveroxlar är hittills planterade. Alvarsamt hoppas på flera småningom…

Det krävs rejäla doningar för att stötta klena träd när decemberstormarna är lika återkommande som pärlor i ett halsband. Det fjärde trädet kan vi bara ana långt in i bilden, bakom de stora hamlade almarna.

Sista trädet åt söder. Det ska bli spännande att fotografera det i maj-juni nån gång…

Alla kalla fakta.

Ett ska växa och bli stort. Ett annat är sedan länge dödsdömt och har troligen satt sina sista löv…

fara å färde

De allt sjukare alléerna blir farligare för varje år som går. Som gående och cyklist är man oskyddad, och får man en sån här löst hängande gren i planeten är gröten färdigtuggad. Längre ned i korsningen Pildalsvägen ligger en ännu mycket grövre gren på backen. Den hade kunnat slå ihjäl en elefant i fallet.

färre träd, hårdare vindar

Ja, rubriken talar för sig själv. Måste tusentals almsjuka träd fällas – vilket är troligt – kommer naturligtvis vindarna att gå hårdare åt Öland. En av följderna blir ökad erosion. Men de riktigt subtila konsekvenserna blir säkert tusentals. Påtagligt blir det fulare landskapet, som i sin yttersta förlängning kanske till och med leder till minskad turism.

Vid Alunvägen jobbar man som synes resolut. Jag tror det är rätt metod, att fälla och så snart som möjligt plantera andra trädslag.

För bara några år sen skuggades vägen här av lummiga vackra träd. Utmed vänster sida av Alunvägen är de nu fällda. Det är bara några dagar mellan denna och nedanstående bild.

Ytterligare träd är borta. Vänster vägsida är helt renrakad. Vi får vänja oss vid synen av allt färre stora träd, speciellt i alléer, på kyrkogårdar och i parker.

för att förstå

_ _ _ effekterna av almsjukans härjningar visar jag en av Sveriges vackraste alléer, den strax norr om Albrunna.

Kan du tänka bort den?

skönhetskatastrof

Vi tog bilen söderut på ön… Skrämmande. Nu börjar det synas hur Öland kommer att se ut om ett år eller två. Renrakat. Allélöst, med tusentals svarta skelettstoder av tidigare träd – i parker, trädgårdar och på kyrkogårdar. Mot ljusa moln kommer vi att skåda en modern variant av svarta pesten, almsjukans triumf. Och alla är tysta. Ingen gör nåt. Länsstyrelsen? Kyrkan? Kommunen? Pressen! De andra medierna! Turismexperterna! Hallå!

Lyckligtvis finns ett och annat undantag. På Södra bruket är det mycket verkstad och lite snack. Här sågar man sig in i framtiden, trots stora kostnader.

– Hittills har vi fällt fem almar, säger Solweig Bejerstrand, ägare till Södra bruket. Jag tror alla våra almar är smittade, men dom som ännu inte är helt döda får stå kvar ett tag till. Det är dyrt att fälla och plantera nytt. Det är förfärligt det som sker. Jag gråter över alla sjuka almar.

Solweig Bejerstrand är mycket kritisk till det offentligas tystnad om problemet almsjukan.
– Jag tycker kommunen och Länsstyrelsen skulle göra en kraftsamling. Dom måste vakna, för detta är jättetråkigt. Men det verkar som om vår kommun inte har nåt intresse av att lyfta fram såna här frågor. I vår förening har almsjukan har varit det stående samtalsämnet ända sen i våras, berättar Solweig.

Alvarsamt:
– Vad tänker ni återplantera med?

Solweig Bejerstrand:
– Det blir troligen silveroxel.

Alvarsamt önskar Södra bruket lycka till. Det är härligt med mycket verkstad och lite snack…

De första fem almarna vid Södra bruket är nu fällda. De ska troligen ersättas med silveroxel, ett träd som kan bli upp till nio meter högt.

Tittar vi söderut ser vi att Södra brukets ståtliga alle´snart är stendöd. Men med nya träd kan brukets säregna charm bevaras. Almsjukan upptäcktes 2001 på Öland. Men inte mycket görs mot den…

en värld utan gränser

De senaste två dagarna har Alvarsamt haft nästan lika många besök från utlandet som från Sverige. Drösar av folk i Polen, USA, Sydkorea och några andra länder har kikat in… Och det är ju trevligt.

Men man undrar naturligtvis varför? Kan svaret vara att almsjukan är en farsot som sprider sig över stora delar av världen? Jag vet inte. Men jag vet att internet river murar, suddar ut gränser. Och inga främmande språk är längre helt omöjliga att förstå. Google har en översättningstjänst som fungerar hyfsat – om man inte har för stora pretentioner. Kolla själv nedan. Där kan du läsa Alvarsamts inlägg om almsjukan, Pesten slår till, på koreanska. Lycka till. 😉

전염병 파업

심지어 무거운 위스키 – 이제 우리는 강 자체가, 어쩌면 신경 진정제 태블릿을. 전염병은 여기!

화요일에 우리는 남부 Möckleby의 묘지 주위에 무릎을 갔다. 그것은 이해하기 충분했다 : 년 또는 두 마을이 완전히 다를 것입니다. 하나는 모든 병에 걸린 나무를 주름 및 마을 초원 문자를 취득, 또는 그렇게 스레드가 죽은 반 죽은, 흰색과 회색과 검은 색 남아있을 것입니다 그 푸른 여름 하늘을 거대한 해골. 그렇다면, 관광 안내 책자는 미래 설계?

그것은 다시 네덜란드 느릅 나무 병에 대해 이렇게, 또는 내가 전화로 괴롭히는. 네덜란드 느릅 나무 병이 먼저 공격 고틀란드, 보면 2005 년 어둠을 두려워합니다. 지금 살아 보려고로 절단하고, 섬에 35 유럽 연합 (EU) 만 저장 될 수있는 저장하기 위해.

그러나 OLAND, 다음!? 왜 여기에 문제에 대해 너무 작은입니까? 왜 이렇게 작은입니까? 여기에, 인정 하듯이 단어는 자연 재해 -하지만 상황은 말로 도움이되지 않습니다. 내가 이해하는 데 필요한 동력 사슬 톱과 다른 수종의 젊은 농장입니다.

아니면 우리는 그냥보고 그것을 밖으로 작동 할 것이라고 생각 하는가?

arma almar

Almsjukan skrämmer alltmer. Den härjar inte bara på Öland, vilket är en klen tröst. Under sommarens bilande såg vi dess gråvita utbredning även i Skåne, Blekinge och Småland. I Västerstads almlund börjar det se ut som om kriget dragit fram. Vilken futuristisk mardröm att se hela denna drygt hundra år gamla skog stendöd. Alvarsamt var där för drygt tre år sen och så gott vi minns såg vi då inga ”skeletträd”. Almsjukan utvecklas skrämmande snabbt.

Det intressanta är vad kommunen och länsstyrelsen vet – och eventuellt gör eller planerar att göra mot pestens utbredning. Det finns nämligen olika bekämpningsstrategier i landet och utrikes, vilket detta dokument från 1997 berättar om. En udda fråga är hur almsjukans utbredning och effekter påverkar begreppet världsarvet?

Gråvita och stendöda stammar i Västerstads almlund. Här ser det ut som om de döda träden bara står i lundens ytterområden. Dessvärre har vi sett på flygfotografier, som vi snart visar, att smittan slår även mot enstaka träd långt inne i lundar, exempelvis i Albrunna lund.

Under hösten planerar Alvarsamt flygfotograferingar över många skogar och lundar på södra Öland. Några av bilderna kommer att visas här på bloggen, men lejonparten av dem på min specialblogg för flygfoton, 100meterupp.

 

varningssignal

Allt är inte vackert på Öland. Allt är inte frid och fröjd. Vi ser fler och fler halv- och heldöda träd. Vad är på g? Det började med almsjukan. Nu lär också – enligt vissa – även ask och ek drabbas. Tanken på ett trädlöst Öland skrämmer…

Kan någon förklara?

Utmed väg 136, kameran mot alvaret.

En stendöd jätte bortåt Eketorp. Utan att kunna bekräfta får jag intrycket att något flera träd dör på västra än östra ö-sidan.

Kvällning mot väster i Albrunna allé.

Trädet till vänster om gravstenen för en trogen och älskad häst var nog synnerligen vackert då det levde. Men nu står det där som ett dödens monument. Så sent som 2010 var trädet friskt. Klicka här för att se det längst till höger i bild.

Dessa småträd är fotograferade i förrgår. I går såg de helt döda ut. Så snabbt går väl inget friskt träd in i höst- och vintervilan?

Sjuka och döda träd står i alla slags miljöer, på fält, på odlade tomter, på gårdar och i alléer.

De hamlade träden till vänster är nog på väg mot långsam undergång. Finns bot?

Spretiga, torra stammar i bjärt kontrast mot det livskraftigt gröna.

Södra Möckleby.

Södra bruket.

Inte helt dött – men snart…