poddradio: bra jobbat!

Grävningarna vid Albrunnastenen avslutas under dagen. ”Grävlingarna” har under ledning av arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay bjudit på stor arkeologisk underhållning av högsta karat. Ur en vanlig åker har tusentals år blottats och visats upp för den som vill se. Tack för en prima föreställning! säger Alvarsamts medarbetare i kör. Ovan ser vi förstävstenen prydd med en pumpa – så passande denna dag då Skördefesten inleds. Bakom pumpan breder det uppmätta och noggrant dokumenterade skeppet ut sig.

Eva Eliasson, arkeologistudent, och arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay. Hör deras tankar och förväntningar under utgrävningens inledning. Slå på högtalarna och klicka här.

Avannons: Sa sist Eva Eliasson, arkeologistuderande. Vi hörde också arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay. Några dagar efter att denna intervju gjordes låg hela skeppet blottlagt, så både Evas och Ludvigs föraningar besannades: ”Albrunnastenen” är verkligen en av många i en större skeppssättning. Den bortforsling av den aktre stenen som Ludvig berättar om i inslaget skedde 1939. Hör den i dag enda levande människa som med egna ögon såg vad som hände. Klicka här för att komma till inlägget där Tage Nilsson, 84, berättar.

– Det blottlagda skeppet kommer att ligga öppet under hela nästa vecka, berättar Ludvig Papmehl-Dufay. Enligt Ludvig är diskussionen väckt om att låta rekonstruera inte bara Albrunnastenen utan hela Albrunnaskeppet. Ärendet ligger i Länsstyrelsens knä och Alvarsamt bevakar utvecklingen.

på alla fyra

De kryper omkring på alla fyra med nåt spänt i blicken. Vad letar de efter? Vad gör de? Potäteplockning? Guldvaskning? Maskletning? Svaret kommer inom kort i Alvarsamt…

K 1003

Sune Flisa, passande namn, är på kort Ölandssemester och skickar redaktionen denna bild utan ett ord till förklaring. Vi vet inte vad bilden föreställer men efterforskning pågår. Den lilla gula stickan i mitten berättar om kryptiska ”K 1003”. Vi återkommer i ärendet…

Ytterligare en bild har kommit till redaktionen från Sune – utan förklarande text. Även på detta foto finns den lilla stickan märkt ”K 1003”. Vi förstår ingenting…

Senare under kvällen har en tredje bild angjort redaktionen, denna gång åtföljd av en text. Trots dess kritiska karaktär måste vi publicera den, eftersom allt gode Sune tillför oss måste visas helt utan censur eller tillrättalägganden – enligt vårt ingångna samarbetsavtal. Sune skriver: ”Som världsmedborgare med vida vyer är det svårt för mig att samarbeta med en redaktion med så svåra intellektuella begränsningar. Jag – och i viss mån vissa forskare – undersöker just nu den så kallade Albrunnastenen strax söder om Albrunna. Ni har för bara några dagar sedan skrivit om den, ändå fattar ni nada av mina mästerliga foton. Det är kanske dags att se över vilka som låtsas arbeta på redaktionen och uppgradera med nytt folk med IQ över hundra. /Sune.”

dagens ölandsbild 180

Grävningarna vid Sandby borg är igång igen. Man ska gräva i fem veckor. Foto från 31 maj. Alvarsamt bevakar utveckling och resultat…

spaden i jorden – igen!

Vi ser Sandby borg från söder. Rykten säger att grävningarna vid borgen på Ölands östsida återupptas i dag. Vid Alvarsamts besök i torsdags iakttogs en grupp människor som sannolikt har koppling till sökandet efter flera pusselbitar om borgens märkliga – och blodiga – historia. Här slogs invånarna ihjäl för 1 500 år sedan. Vill du även se foton från marknivå kan du här se och läsa inlägget från vårt besök i mars.

sandby borg – ett cirkelrunt stenrös

Från backen är den egentligen inte så mycket att se – om man nu inte fascineras av stenrös. Den ser nämligen ut som just ett slarvigt utkastat cirkelformat stenrös – Sandby borg på sydöstra Öland. 2010 gjorde man de första smyckefynden i borgen och efter fyra grävsäsonger börjar den ohyggliga sanningen om borginnevånarnas öde att framträda allt klarare. Borgen anfölls för drygt 1 500 år sen, invånarna slogs ihjäl och blev liggande. Livet stannade, Sandby borg blev en vrakplats på land.

Alvarsamt återkommer med bilder från luften.

Video om utgrävningarna kan du se här.

Som besökare undrar man varför borgen byggdes just här. Kanske fanns här då förutsättningar för sjöfart och jordbruk som inte finns i dag.

Murarna har rasat genom århundradena. En för oss förvånande detalj är att så många stenar är runda. Såna är svårare att stapla än platta.

Den återfyllda platsen för ett genomgrävt hus. Jag har markerat området en aning i PhotoShop. Det syns inte lika tydligt i verkligheten.

Borgen åt norr.

Borgen åt söder. Innermåtten varierar mellan 66 och 92 meter.

Mot öster. Den mur som ses långt in i bild är av modernare datum. Borgmuren fortsätter ”genom” den ned mot havet.

Många tusen ton sten skyddade en gång i tiden människor från fiender. Men en dag förändrades allt. Borgen anfölls och kanske slogs alla invånare ihjäl. Hittills har man hittat ett dussintal mänskliga kvarlevor.

Här har man grävt. Och lagt igen.

Bara fantasin sätter gränser för att återuppleva vad som här en gång har utspelats. Och det finns enorma ytor att gräva vidare i.

Vi tittar söderut och anar den yttre borgmuren mot öster. Från den är det bara knappt 50 meter ned till vattnet.

på spaning efter den tid som flytt

Från luften ser man naturligtvis vissa detaljer i landskapet mycket bättre än från backen. Gamla murar, exempelvis. Nedan flyger vi över Karl X Gustavs västra murände söder om Grönhögen…

Originalbilden.

Kopia av bilden ovan med PhotoShops filter ”glödande konturer”. Muren syns tydligt, men vi anar också ett slags pärlband under den, vågrätt över bildmitten.

Här har jag satt strålkastarljus på pärlbandet och under det markerat sträckningen med en röd linje.

Det inramade området vill jag nu förstora för att se bättre…

Jo då, visst går här en gammal stenmur. Under varje något så när synlig sten har jag satt en röd prick. Slutsats: Man ser många gånger bättre från skyn än från backen och en kamerautrustad kite kan göra många slags jobb.

parallella linjer

Vi stannar kvar vid Karl X Gustavs mur. På både södra och norra sidan av muren, strax till höger om hålet för landsvägen om man tittar norrut, visar mina foton tämligen parallella linjer i landskapet, som ”solstrålar utifrån ett okänt centrum”. Fotona nedan är skräp men linjerna syns väl. Nån som vet hur dessa har uppkommit? Inlandsisen? Forna gränser? Beteshagar?

Även ett dåligt foto kan vara intressant… Dessa ”strålar”, varifrån emanerar de?

Och ännu intressantare blir ett dåligt foto med linjerna förstärkta med lite färg.