Plötsligt var sommaren här – igen. Medelhavsvärme. Sol som bränner. Svepande ljumma vindar. Blommor lever upp igen; penséer som sett anemiska ut visar plötslig livslust. Luktärtor sprider sin magiska doft. Naturens egen trollkarl uppträder.
Alla bilder är tagna i dagsljus med Sigmas glugg 150/2.8.
Scilla i beteshage. 24-millimetersobjektiv. Vidvinkelgluggar betraktas tyvärr ofta som ”överblicksobjektiv”. Det är synd för de går att använda till många olika avstånd. Prova även till porträtt!
Samma vidvinkel här som i fotot ovan. Jag tycker det går alldeles utmärkt att ta närbilder med vidvinkelgluggar. Här är jag bara 30 centimeter från blommorna. Vidvinkeln ger ofta mera ”närhet” än sin släkting teleobjektivet.
Att denna lilla blå hyacint också kallas rysk blåstjärna visste jag inte. Men nu vet jag.
Ett vanligare namn är Scilla. Just dessa blåmålar västerbackarna i Vicklebytrakten.
Minus 7 och en gnutta snö under flera dygn blev för mycket för våra ringblommor. De gav till sist upp. Nu ligger de ned med brutna stjälkar och stelfrusna blomblad. Vilka kämpar, dessa så kallade sommarblommor är!
Efter flera decennier i Jämtland är det varje år lika förvånande att uppleva den långa öländska sensommaren som i år tycks bli längre än nånsin. Bilderna nedan togs i går, men blommorna är lika livslevande i dag.
Ännu icke fullt utslagen luktärt. Senare på dagen slog den ut i full blom.
Luktärt. Just denna blomma använder jag som modell i ett kommande inlägg om ljussättning med lös hotshoeblixt.
Lika fräsch i november som i våras. Tyvärr kan jag inte blommans namn.
Ringblommor. Finns som fullt utslagna och som knoppar. De tycks tro på evig sommar.
Nästan utslagsmogen knopp av sommarmalva.I dag är allt som det ska. Gråfilten är nedsänkt över Öland. November känns lika munter som en underkänd självdeklaration. Men den 11 november, alltså i går, blev det strålande undantaget. Svaga vindar och sol. 10:00 hade Albrunna 11,2 grader, 12:00 11,5 och klockan 13:30 visade kvicksilvret 11,3. Inte så illa pinkat en månad före Lucia.
Färgsprak utmed skogskanten i Årsvik.
Nyutslagna maskrosor – men även knoppar som slår ut småningom – kanske till jul!?
Klar luft, nästan bleke.
Att hoja på ”klapperstensstigar” går bra. Men visst skakar och hoppar det en del.
Dessa båda skönheter riktigt reste sig på tå mot solen denna fridens dag.
Kortvuxen blomma, för mig okänd.
Öländskt novembergräs, grönare än grönt, tjockare än ryamatta.
Här har vi en som gjort sitt. Dags att ladda om…Sommarblommorna dör långsamt bort, och många perenner är både risiga och blomlösa. Men i Stadsparken i Kalmar har trädgårdsskötarna en närmast magisk hand med klorofyllen. Dessa bilder är tagna i molnigt väder med svala, friska vindar. Klar luft och en hotshoeblixt får färgerna att briljera.
Ett gigantisk vitt plastskynke? Ett upplag av kalk eller krita? Resultatet av en mycket lokal hagelskur? Det var frågor vi ställde oss när vi gått ett hundratal meter efter stättan vid Albrunna torg och såg det vita fenomenet på avstånd. Men förklaringen var ”blommor”. En grund gyttjepöl, enligt tipsare kallad Hålkärr, av en mindre fotbollsplans storlek är helt täckt av vita blommor, ganska lika vitsippor – men större. Samme tipsare säger att ”de stora vitsipporna” heter vattenmönja, Ranunculus aquatilis. Det tackar man för.
alvarsamt 