I veckan kunde färder över bron kännas som ”oavsiktliga fyllefärder”. Kajsa lär ha friskat i upp mot 23 meter per sekund i stötarna.
Vinden blåser vart den vill, tror jag det står i bibeln. Så sant. Kanske borde en moderniserad verstion lyda: Vinden blåser så länge den vill. Den gångna veckan har nästan blåst bort, och somliga tider var Ölandsbron avstängd för vindkänslig trafik. Men Öland ligger kvar, kanske tack vare just bron!?
En ny kategori har tillkommit Alvarsamt: Veckan som gått… Kategori är de små rubriker som du ser under LÄMNA EN KOMMENTAR i varje inlägg. Där kan stå exempelvis DEGERHAMN, HAV OCH SJÖ eller HISTORIA. Klickar du på en sån kategori kommer alla inlägg i den kategorin upp på din skärm. Ett klick på DEGERHAMN ger säkert många hundra inlägg. Andra kategorier kan visa betydligt färre.
Kategoriernas placering.
Apropå bloggen… WordPress har ändrat lite på utseendet på fliken för att prenumerera – gratis, förstås. Du ser den längst ned till höger på bloggen. För att få bloggen per mejl är det bara att klicka på + vid gröna pilen och sen fylla i din e-postadress inom röda rektangeln och sen klicka på Skapa konto.
Nog om bloggen. En vecka har gått igen… Och Skördefesten inleddes och Skördefesten avslutades. ”Miljoner” bilar på vägarna kördes i ett obegripligt virrvarr mot till synes luddiga mål. Sen festiviteterna avslutades har det stora lugnet infunnit sig. Öland ligger tyst och öde, går i ide till slutet av mars. Själv tycker jag det är den största charmen med Öland: variationen av invånare/besökare. Ena månaden är vi ”miljoner”, en månad senare är Öland bara mitt – åtminstone känns det så här i söder.
Överallt i Södra Möckleby står pinnar med röda toppar. Med min sherlockska näsa för mysterier har jag klurat ut att de har med bredband att göra. Ett av statens mest misskötta mischmasch-projekt har äntligen nått Öland – decennier för sent och till skam för varenda regering sedan 1980-talet. Telefoni, bredband, post, skola, polis, militär och kriminalvård har körts i kompostkvarn och går kanske aldrig att få att funka igen. Går det att få flera samhällsfunktioner att halta? Jo, då. Tar man bara i lyckas man säkert även med sjukvården. Och med äldrevården. Och med…
Biblioteksparken i Södra Möckleby under Skördefesten.
Denna ko är den största jag nånsin sett. Hon är fotograferad genom vindrutan när hon stod som fastgjuten på vägen från Fyrplatsen. Då och då kastade hon en sinnesslö blick mot oss. Den uppfordrande blicken sa ungefär: Där kan ni stå era stollar! Till slut fick jag gå ur kärran och föra henne till utvisningsbåset. Domslutet väckte uppskattning i den uppkomna bilkön.
Jag har ägnat lite tid åt att försöka beskära på ett fräckare sätt. Målsättningen har varit att ”inte ta med allt”, ett framgångsrikt recept inom litteraturen. Jag övar det här då och då för att inte riskera att bli ”feg”. Ovan en gås.
Blottläggningen av skeppssättningen i Albrunna är utan tvivel det mest spännande som hänt på södra Öland under de år vi har bott här. Inte kunde jag ana att ”fallosen i Albrunna” bara var en av massor av stenar, sammanställda för tusen eller flera tusen år sen – ingen vet bestämt. Vi kunde inte hålla oss från att åka dit och ta ytterligare några bilder. Tyvärr var det för geggigt och blåsigt för att använda vårt sju meter höga höghöjdsstativ. Utgrävningen är nu igenlagd.
Skeppssättningens aktre del. I bakgrunden den nyligen renoverade väderkvarnen – och Kalmarsund, förstås!
Från aktern mot fören. Det är lika med från norr mot söder.
Från fören mot aktern. Den stora stenen, ”fallosens pung” ska stå kvar som stöttning för den kopia av stenen som just nu görs nere på Cementa i Degerhamn.
Det blir mycket Albrunna i detta inlägg. Ser att Mark- och miljödomstolen har synat lokalen för de tänkta fem vindkraftverken i Albrunna. Östra Småland berättar att ett 50-tal personer besökte stenbrottsområdet i Degerhamn, Gettlinge gravfält, Pilekulla, Kvinsgröta och Grönhögen. Varför Gettlinge och Grönhögen, tro? Vore inte Albrunna och Södra Möckleby mera logiskt?
Jag startade en gång en blogg om detta projekt (Snurrorna) i tron att ”här kommer mycket spännande att hända: diskussioner, föreläsningar, vetenskapliga framsteg”. Jag trodde fel. Ingenting hände mer än ”krig och tjat”. Så går åren och man glömmer, gud ske lov. Men ibland kan det vara givande att titta tillbaka. Hur var det Tage Danielsson sa: Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp. Alvarsamt vägrar inte att se bakåt utan backar till dagens datum för fyra år sedan. Då skrev Alvarsamt om en gammal vackert pustande Fordson Dexta. Vad är det för nåt? Lyssna och kolla här. Från det inlägget kan du gå till annat inlägg och höra massor av andra pustande och stånkande manicker som genom åren gjort så mycket nytta…
Utmed den tidigare så vackra 136:an söderut blir det kanske stora scenförändringar framöver. Allén – en av landets vackraste – dör inom kort. Smittan går snabbare i jorden än i luften. Sen blåser kanske hela härligheten omkull eller står upprätt som ett kritvitt bladlöst grenskelett mot skyn till turisternas fasa.
– Aldrig mera Öland! Det var det läskigaste jag sett!
Som tröst monteras de 130 meter höga snurrorna. Vissa kallar det utveckling, andra kallar det avlövning.
Allén 2012. Nu har almsjukan sina klor i den. Inom några år är den stendöd.
Så här ser det ut på allt flera ställen. Och ”ingen” säger nåt, ingen gör nåt. Häromdagen mötte jag en person som sa: – Äh, det går över. Det tar sej igen. På ett sätt har han rätt: Allt går över. Även livet.
Det är knappt jag vågar säga det men det var först i veckan jag såg Karlevistenen. Den är betydligt mindre än jag trodde, och den ser ung och fräsch ut trots sina tusen år på nacken. Det blir ytterligare blogginlägg om den småningom…
Frånsidan av stenen har också inskriptioner, men färre än framsidan. Som alla ser är versmåttet dróttkvætt.
Stenens framsidesskrift lagd på sidan. Översättning torde vara onödig, men för dig som ännu inte börjat skolan kan berättas att den betyder: ”Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, ‘stridernas Truds arbetare’ i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark ‘Vagn-Vidur’ på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark.”
Liz Janzon stänger sin trivsamma butik i Södra Möckleby och går i pension. Det känns vemodigt; Liz lilla ateljé har jag alltid förknippat med ”byns centrum”. Alvarsamt besökte henne redan 2012. Läs mer här. Återstår att se vem som tar över. Lokalen är i sig en liten pärla. En liten året-om-öppen krog skulle sitta fint om jag får önska fritt.
För att återknyta till inledningen om bloggnyheter kan jag berätta att jag snart öppnar en ny blogg. Den handlar om Kite Aerial Photograpy, alltså fotografering från kite (drake). Bloggen kommer att förutom text och foton att innehålla en hel del videor, poddar och diverse ljudupptagningar. Mer info småningom.
Den som eventuellt tror att det blåst färdigt tror sannolikt fel. Det dammar fortfarande på rätt bra från ost eller nordost. Fyrplatsen var i går dränkt i vvv, alltså vådis, vågor och vindbrus. Sånt är livet på ”torkans ö”, se denna video.
_ _ _ _ _
alvarsamt 