Från alvaret, några hundra meter öster om Pilekulla, låter vi kiten med kameran stiga till 150 meters höjd i den ljumma kvällssolens sken, ympat med stänk av guld. Färgerna är dramatiska, slagskuggorna långa, nästan hotfulla. Solen går ned över Kalmarsund; vi går snabbt mot skumtimmen då allt tonar ut och blir till dröm…
alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Etikettarkiv: cementa
sten blir cement
Det gäller att vara vaken när man närmar sig Cementas kalkstenbrott ute på alvaret öster om Albrunna.
Från luften ser vi nästan hela brottet. Den bortre lodräta väggen är mer än en kilometer bort. Bredden på brottet är ungefär en kilometer. Diagonalt i bilden går vägen mellan fabriken i Degerhamn och stenbrottet.
Vid norra delen av stupet ned mot brottet markeras kanten inte med staket utan med enorma stenar, eller flisor som det heter på öländska.
Inget stenbrott kan nog betraktas som ”vackert”, inte heller detta. Men det fula kompenseras mycket av sjön, där många fåglar lär trivas och häcka.
Här ser man att Öland är i stort sett bara sten – med ett tunt jordlager här och var.
Närmare stupkanten än så här vill jag inte gå…
Borrarna har lämnat lodräta avtryck i berget. Man borrar först och spränger sen. Därpå körs råvaran på lastbil till fabriken i Degerhamn.
Mitt i allt det hårda och karga kan man finna ett färgstarkt miniliv. Här några mossor och lavar på solvarm sten. Cementa gör en hel del för att stimulera den biologiska mångfalden. Läs mer här.
Här är brottets kanske mest dramatiska hörn där norr-söder-väggen möter väst-öst-väggen.
Ett fotografiskt sett svårt motiv. Väggen till höger är mycket mörk, sjön skimrar som blått silver. Det krävs en hel del bildbehandlingsjobb för att få ”fotografisk harmoni”.
Våra fantastiska ögon ser detaljer i förgrundens ljusa sten lika väl som i stupets kolmörka sida. Men kameran klarar inte det. Därför måste bilden behandlas i ett datorprogram.
I röret…
Om några dagar ska vi nå ända fram till krysset där de två lodräta stränderna möter vägen vid Cementas stenbrott ute på alvaret öster om Albrunna. Men vi flyger inte dit. Vi går.
stensjön – igen!
Är du i trakterna av Albrunna kan en kort vandring till Stensjön ”löna sig”. Du kliver över stättan vid Albrunna torg mitt i byn och följer leden märkt med vitmålade stenar. Kreaturen i hagen är inte farliga. Det kan jag som tidigare mjölkbonde intyga.
Sjön är ett gammalt kalkbrott. Cementa började bryta sten här redan 1888 och lite längre bort bakom Stensjön bryts fortfarande sten för tillverkning av cement. Om det brottet berättar vi i kommande inlägg.
Fågellivet lär vara rikt vid Stensjön. Informationsskyltar berättar att du kan se backsvala, gråhakedopping och skogsduva här. Dock säger vissa kännare att fågellivet här gått ned en aning under senare tid. Orsak okänd.
Ytterligare en stätta måste bestigas innan du är framme vid Stensjön.
Den första anblicken av sjön. Kalkstenen lyser på många ställen vit runt stränderna.
Vassruggar och öar. Öarna syns bäst från skyn, se flygbilden längre ned.
Den geologiskt intresserade kan nog finna intressanta detaljer.
Stensjön skulle nog kunna ”uppdateras” till en spännande sportfiskesjö. Kanske endast för flugfiske? Nån som nappar – på idén?
Här ligger kalkskivorna som brädor i en brädstapel.
Från luften ser vi Stensjön mot Kalmarsund. Sjön går på båda sidor om vägen i bildens nederkant. Bebyggelsen är Albrunna.
På större delen av sjön anar man botten. Är det nån som vet hur djup Stensjön är på djupaste stället?
Här syns tydligt hur kalkstenen ligger i närmast identiskt jämntjocka lager. En och annan liten fisk bryr sig inte om detta utan simmar till synes planlöst omkring i det grunda och varma vattnet. Jag har ännu inte kunnat artbestämma dem.
Långa stycken är stränderna lodräta. Det gäller att inte gå och drömma för mycket…
den smala vägen
Går du den smala vägen här i livet? Om inte kan du testa den här, tvärs över Stensjön lite öster om Albrunna. Det går snitslade leder från ”Albrunna torg” mot både Stensjön och Cementas stenbrott. Till Stensjön går du på tio minuter. Till stenbrottet tar det några minuter till.
Den smala vägen känns betydligt bredare i marknivå än från luften. Den större delen av Stensjön ligger här till vänster om vägen. Stensjön på vintern kan du se här. Under hösten ser den ut så här.
snacka om tält
Jag minns att man under campinglivets guldera under 1950- och 1960-talen använde beteckningar som tvåmanna- och fyrmannatält. Hur Cementas supertält ska ”mannaklassas” är i dagsläget oklart. Men nog skulle man få in några tusen pers i skapelsen. Måtten är bara uppskattade: 80 x 50 x 10 meter.
cementabygge
Nåt slags hall eller tälthall byggs just nu strax söder om själva cementfabriken i Degerhamn. Dimensionerna är imponerande och den naturliga frågan blir förstås: Till vad ska hallen användas? Svar väntas inom kort från Cementa…
Och svaret kom. Enligt kommunikatör John Ståhl är konstruktionen ”en tältkonstruktion som temporärt ska användas till att lagra materialet från forskningsförsök av nya miljöcementet, så kallat BCT cement.”
Bilderna nedan är tagna från sjösidan, alltså mot öster från vägen ned till vindsnurran.
att angöra Degerhamn
Under eftermiddan fick vi skåda en skickligt genomförd fartygsmanöver utanför Degerhamn. Fartyget Envik gick inte som vanligt rakt in i den smala leden, utan vände i stället upp mot vinden, minskade motorvarvet och dejsade med vinden ned mot Degerhamn och in genom den lilla öppningen mellan pirarna för att slutligen lägga till vid bryggan hos Cementa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men alla som backat en båt med inombordsmotor vet hur svårt det är. Och M/S Envik är inte vilken liten jolle som helst. Hon har en dödvikt på nästan 4 000 ton.
Envik tuffar på som hon brukar in mot hamnen i Degerhamn…
Men här börjar M/S Envik tappa fart…
… och mycket långsamt går hon upp mot vindögat, ligger i stort sett stilla för att senare långsamt börja dejsa ned mot Degerhamn.
Här har Envik drivit ungefär en sjömil – baklänges! Det börjar bli för mörkt för att fotografera. En halvtimme senare såg vi Envik vid kaj utanför Cementa. En tjusig manöver av en skicklig besättning! Men varför man gjorde den vet jag inte. Vet du?
PS. Att angöra en brygga hette en populär film av Hasse och Tage på 1960-talet. Den titeln är en språklig groda, menade en seglare som jag träffade i Grönhögens hamn sommaren 2012. Seglaren Bo lärde mig att man förtöjer vid en brygga och angör en destination. Du kan läsa hans marina språklektion här.
öland från luften – cementas kalkstensbrott
Cementas kalkstensbrott söder om Södra Möckleby. Vid horisonten den blå Östersjön i trakterna av Gräsgård. Flyghöjd drygt 100 meter.
att söka är att lära
Om man bara fick sina nyheter serverade av medierna skulle man snart tro att världen är räddningslöst förlorad. Men är man nyfiken och i stället söker verkligheten på det så kallade nätet upptäcker man att medierna inte skildrar en bråkdel av allt det som finns och händer på vår jord – och i universum. Internet har för mig blivit den nyttigaste vitaminsoppan och det förnämsta universitetet. På nätet finns allt, inte bara det som medierna frossar i.
Låt mig nämna en enda sajt, Youtube. Den som inte har varit där tror kanske att där bara finns effektsökande musikvideor med rökmaskiner och discodunk, rullar om gulliga ungar, om tillgjorda brudar, om killar som försöker visa att de är män – och om livsfarliga djur, ofta kallade ”monster”. Nå väl, sånt tröttande material finns det tyvärr oceaner av. Men det finns lika mycket som verkligen är intressant – och framför allt lärorikt. Det är uppbyggande med alla dessa människor som gör videor där de berättar om sina intressen, färdigheter och lärdomar inom specifika ämnen, utan vinstintresse, bara för att det roar dem – och förhoppningsvis andra.
På Youtube kan du lära dig allt. Jag har lärt mig massor om datorer, akvariefiskar, desktop publishing, datorprogram, foto, lödning, flyg, aerodynamik, språk, RC-flyg, grammatik, motorer, svagström och Kite Aerial Photography. Sista ämnet valde jag med avsikt på engelska, eftersom det ofta är det allra viktigaste när man söker: Att söka på engelska, speciellt på Youtube. Det ger hundratals gånger flera träffar än om man gör det på svenska.
I augusti såg jag första gången M/S Envik i Degerhamns hamn. Jag visste ingenting om henne så jag började kika lite på nätet. Och om en så blygsam liten tramp finns massor av information. Det finns till och med en video tagen ombord, visserligen en rätt enformig rulle där hon stångar sig fram på ett vågigt Östersjön. Andra länkar om lilla anspråkslösa Envik är denna. Och denna. Och denna. Och det finns säkert många andra…
Den vetgirige lever i den bästa av världar, i den bästa av tider. Allt finns att ta reda på. Allt finns att lära. Det är bara att söka. Men det gäller att söka rätt. Men att söka rätt är en konst som kräver vetgirighet och kunskap. Vetgirigheten får man stå för själv. Kunskapen finns på nätet. En bra början är att söka kunskap om hur man lär sig att söka kunskap!
M/S Envik, en liten cementfraktare som jag tack vare ”nätet” vet en hel del om.
idrottsnytt
I dag ser tennisbanan i Degerhamn rätt skröplig ut, men nu ska det bli ändring på det, tack vare Cementa. – När planen är uppfräschad kommer också dom gamla intressanta ugnarna bättre till sin rätt, säger Andreas Johansson, Cementa och suppleant i Degerhamn IF.
– Degerhamn IF har överlämnat ansvaret för tennisbanan i Degerhamn till Cementa. Det berättar en entusiastisk Andreas Johansson, suppleant i klubben. Cementa ska fixa nätet och domarstolen redan i år, och nästa år ska banan bli ännu finare… Förresten… Den som vill kan spela där redan nu.
Andreas vill också säga några ord om den fotbollsskola som Alvarsamt tidigare berättat om:
– Vi har haft tre träningar på Alunvallen för ungarna på låg- och mellanstadiet i Alunskolan. Till första träningen kom 13 ungar, till andra 17 och till tredje 22!
Två träningar återstår och sedan blir det avslutning.
Här på Alunvallen kickas det nu boll igen – i fotbollsskola!
m/s västanvik
Hon kommer och går som en kär gammal vän, hon Västanvik. Här syns hon vid gårdagens angöring till Cementas kaj. På den ovan länkade sidan avslöjas en världsnyhet: Hon är byggd 1966 men sjösatt redan året före!
I en telebild som denna kan man inte tro att Västanvind är drygt 90 meter lång.
Nej då, Västanvind har inte gått på grund. Skeppar´n har lagt fören mot kaj och ger här lagom med gas. Med dikt styrbordsroder lägger sig fartyget småningom snällt med fören ut mot hamninloppet. När man har lastat är det bara att säga mors och dra.
Hamnen och Cementa. Bilden är tagen från kajen vid det enda återstående vindkraftverket i Degerhamn. Utan att överdriva kan man nog påstå att Cementa är ”bygdens motor”.
dagens ölandsbild 110
Känns något ”konstigt” när du ser denna utsikt över hamnen i Degerhamn? Stod det inte nåt på piren där ute? Jojo mensan. Där stod tre vindkraftverk. De är nedmonterade och sålda till Polen för två veckor sen. Man glömmer snabbt…
när oddsen är mot dig
Det går nästan alltid att ta bra bilder med en enkel kamera, även under urusla förhållanden som dåligt ljus, hård vind och stora avstånd – om man har tålamod och är alert nog ”att ha zoomen i benen”. Viktigast av allt när fotoförhållandena är svåra är att hålla kameran stilla. Ofta vill man också hitta inställningar så att kameran bländar ned åtminstone ett steg. I dåligt ljus och automatläge exponerar många kameror hellre efter full öppning och kort exponeringstid än med nedbländad glugg och längre slutartid. Skärpan och skärpedjupet blir då sämre. Välj då manuellt läge och/eller skruva upp ISO-läget! De flesta smällor tål gott 400, 800 eller möjligen 1 600 ISO. Vid högre värden än så börjar dock många enkla kompakter att ”gröta till det ordentligt”. Det är viktigt att söka stöd för exponeringen – mot väggar, bord, biltak, knän eller vad som helst som står stilla och är stabilt. För fotot nedan av Wilson Lisbon i Degerhamns hamn hade jag alla odds mot mig: skymning, hård vind och ”avlångt motiv” som ger skärpedjupsproblem. Men med list och envishet blev bilden godkänd – med luft framför fartyget, inte bakom. Skärpeinställningen är förstås gjord på stäven och skärpedjupet är ok trots att skutan är 90 meter lång.
Har man ambitionen att jobba med nedbländade objektiv måste man veta var gränsen går för den egna förmågan att hålla kameran stilla vid olika brännvidder. Jag har ibland lyckats ta knivskarpa bilder på en hel sekunds exponeringstid – utan stativ men lutad mot vägg eller med armbågarna mot ett stadigt bord. Det är därför jag ogillar kameramodeller med endast display, alltså utan optisk/elektronisk sökare. En sådan kamera hålls ofta på mer eller mindre raka armar vilket ger en ofantligt mycket större/värre skakningsoskärpa än en kamera tryckt mot pannan. Med stadigare kamerahållning kan du välja längre exponeringstid och mindre bländare för bättre skärpa och skärpedjup. Rent allmänt kan sägas att nästan alla kameror och objektiv ger bäst resultat vid några stegs nedbländning.
Ibland strävar man naturligtvis efter kort skärpedjup, som exempelvis vid porträttfoto. Men se det är en annan femma! 😉
Canon Powershot SX230 inställd på 400 ISO. 1/25 sekund, bländare 5,7. Resultat är ok, speciellt om man betänker att brännvidden är ovanligt lång: motsvarande 392 millimeter på en 35-millimeterskamera. Det absolut nödvändiga stödet för kameran fick jag med armbågarna mot ett bord. Bilden är alltså tagen med kamerans längsta brännvidd. Orsaken är enkel: Mellan mig och fartyget ligger hela hamnbassängen och det finns ingen annan möjlighet att komma närmare Wilson Lisbon än att kasta sig i plurret och simma – något som jag denna kylslagna dag avstod ifrån. Om möjligt skulle jag gå så nära som möjligt med en vidvinkelinställning. En vidvinkelbild blir ofta fartigare än de ”platta, sammantryckta och livlösa” bilder som teleobjektiven ger.
cykelbron invigd
Klockan 14:09 invigde Claes Kollberg, platschef på Cementa Degerhamn, cykelbron vid Alunvallen. Utförligt bildreportage publiceras i morgon.
Bro för säker cykling
Fästena för cykelledsbron över Cementas väg till stenbrottet armeras i dagarna. Av dimensionerna att döma blir det en rejäl bro. Som cyklist är det bara att tacka. Att hoja över nuvarande vägbro och dels få möte, dels bli omkörd hör inte till livets höjdpunkter. Cykelleden heter Fyr till fyr. Hur det såg ut här 25 augusti kan du se här.
Södra cykelbrofästet. Den gula lastaren kör norrut på väg 136.
Även här ser vi det södra cykelbrofästet med vägen ned mot Cementa i bakgrunden.
Vi ser söderut. Bilen kör på väg 136.
Alunhälsan gym och friskvård
Saxen skar genom bandet. En ballong exploderade. Applåder. Alunhälsan gym och friskvård var invigt. Runt 100 personer mötte i går upp och att döma av kön till årskortsköp blir södramöcklebyborna snart de friskaste på Öland, ja kanske i hela världen.
I nästa blogginlägg, som är en poddsändning, hör du mer om detta första steg i visionen Kultur – Hälsa – Äldreomsorg i och kring Alungården, ett projekt lett av Sockenföreningen med stöd av
Mörbylånga kommun, Sparbanksstiftelsen, Cementa, Korpen och Intersport.
”Som sardiner i en konservburk”. Men det skulle bli mer packat än så här i korridoren fram mot invigningsceremonins insignier: bandet, saxen och Claes Kollberg.
Eva Törngren Hansson, Sockenföreningens ordförande, höll allra först ett kort tal. Notera det uppspända bandet mellan två stolsryggar. På stolen till höger i bild skymtar den gula saxen.
Spänningen är oliiiiiiiiiiiiiiidlig. Claes Kollberg, platschef på Cementa Degerhamn, har precis låtit saxen dela bandet och gymmet är därmed invigt. Rolf Hansson, Claes Kollberg, Eva Hansson Törngren. I bakgrunden en annan nyckelperson, Eva Matthis.
Ingalill Moren Hybbinette, tidigare läkare, berättade att det aldrig är för sent att börja träna. Även hundraåringar kan bli alertare av fysisk träning.
En glad sextett: Kommunalrådet Henrik Yngvesson, Eva Matthis, Margaretha Lööf-Johansson och Bength Andersson, båda socialdemokratiska lokalpolitiker, Ingalill Moren Hybbinette och Eva Hansson Törngren, den kanske mest drivande i projektet.
Eva Hansson Törngren fick böcker, vackra ord och applåder, senare också en orkide och en blomma modell större.
Margaretha Magnusson hyllade Eva Hansson Törngren med blomsterprakt från den egna trädgården.
Margaretha Lööf-Johansson, Rolf Hansson, Bength Andersson, Eva Hansson Törngren och Ingalill Moren Hybbinette. Invigningen är över – dags att kolla in lokaliteterna!
Flera av lokalerna har verkligen generösa mått.
Ingegärd Lang var inte bang för att genast börja testa de hiskeliga apparaterna som mera ser ut som tortyrinstrument än hälsofrämjande manicker.
Kön till årskortsförsäljningen blev genast lång. Eva Hansson Törngren skriver för brinnande livet och antecknar ytterligare en brukare som snart kommer att känna sig tjugo år yngre: Josef Reithmeier.
Ventlinges första astronaut i träning inför uppskjutningen till Mars? Nej, bara ventlingbon Richard Lang som mycket försiktigt tar några trevande tag i en av ”helvetesmaskinerna”.
Här fattas väl bara några mustiga historier och en platta öl.
– Titta man kan rida på den också! utbrister Bength Andersson, Södra Möckleby.
Britt Bergman och Richard Lang fascineras av löpbandets instrumentbräda med nästan lika många klockor, givare och mätare som i en jumbojet.
Anna-Britt Lagerström drar i startsnöret till världens konstigaste utombordare.
Löpbandet väckte mycket stor uppmärksamhet så länge ingen kunde få igång det. När det väl startade minskade intresset.
Lokalerna är i absolut i toppskick. Allt är renoverat, putsat och målat. Invånarna på södra Öland har fått ett gym av modernaste snitt.
Efter ett hårt träningspass är det skönt att vila. Och kanske få en avslappnande massage…
hemmablind
Ovanstående bild hittade jag bland mina tusentals sommarfoton. Först förstod jag inte riktigt vad jag såg, trots att fotot var märkt ”Degerhamn”. Allt såg bakvänt ut. Jag använde uteslutningsmetoden; det finns inte så många industrier i Degerhamn. Bilden visar alltså Cementa.
Men vad är det då som inte stämmer? Jo, bilden visar fabriken som jag bara har sett den en enda gång – från sjön och inte från land.
När jag sedan hittade bilden nedan klarnade begreppen.
Det är lätt att bli hemmablind.
Vindsnurreprotester i Albrunna
Det har hettat till i Albrunna. Tändvätska behövs inte; det brinner redan. Orsaken är de sex planerade vindkraftverken på alvaret nordost om byn. Engagemanget är starkt och argumenten mot planerna många.
– Vi har hört att Cementa och vindkraftbolaget O2 nu har lämnat in en bygglovsansökan för dom 130 meter höga snurrorna. Verken är tänkta att placeras i en rak linje ute på alvaret mellan Albrunna och Södra Möckleby, berättar Ove Johansson, Albrunna.
– Dom här idéerna saknar helt proportioner, säger Sven Arrelöv, som med sin fru Carin Jadesol köpte hus i Albrunna för drygt ett år sedan.
– Vår tanke har varit att flytta hit för gott. Men nu vet i sjutton… Tänk dej sex snurror högre än Uppsala domkyrka där ute på det platta alvaret!
Ett första protestbrev har landat hos kommunstyrelsen i Mörbylånga. Fler än 70 personer har skrivit under.
– Men namnlistan växer hela tiden. Det blir flera brev, säger Carin Jadesol.
I brevet till kommunstyrelsen pekar man på tre faktorer som – enligt protestgruppen – kommer att ta stryk om planerna blir verklighet: Världsarvet, naturen, ljudmiljön.
Gruppen menar att världsarvet Södra Ölands odlingslandskap är ett åtagande. Genom att skriva under det tar man på sig att landskapets unika miljö ska bevaras – med alla till buds stående medel. Detta åtagande rimmar illa med en vindkraftsutbyggnad. Man poängterar att världsarvet är ett av de viktigaste skälen till att turister besöker Öland.
Naturen kommer att påverkas, liksom upplevelsen av alvarets storslagenhet. Om de 130 meter höga snurrorna skriver man: ”De kommer att vara synliga över det öländska alvarlandskapet upp mot 50 kilometer, vilket innebär slutet på den unika miljö av obruten horisont som så många finner unikt med södra Öland och som utgör en viktig orsak för många att både besöka och bosätta sig i området.”
Ljudmiljön riskerar att försämras, menar ”protestanterna”. Det lågfrekventa ljudet från verken, det som ligger under den gräns som det mänskliga örat förmår uppfatta, kan orsaka problem och till och med sjukdomar.
Det är inte bara stora delar av de boende i Albrunna som protesterar mot de tänkta vindkraftverken. Även den världsomspännande kulturmiljöorganisationen ICOMOS sågar planerna. I ett brev till kommunstyrelsen i Mörbylånga och Länsstyrelsen i Kalmar 2011-11-21 skriver man bland annat: ”_ _ _ om de planerade anläggningarna kommer till stånd är det högst troligt att världsarvet inte bara allvarligt ifrågasätts utan att Södra Ölands odlingslandskap kan komma att förlora sin världsarvsstatus.”
Du kan läsa hela brevet från ICOMOS här.
Kommunalrådet i Mörbylånga, Kent Ingvarsson, säger till Alvarsamt att kommunen inte har besvarat brevet. Det har däremot Länsstyrelsen gjort. Svaret läser du här.
Fortsättning följer i morgon då kommunalrådet Kent Ingvarsson berättar för Alvarsamt vad han tycker om vindkraftverken…
Carin Jadesol, Ove Johansson och Sven Arrelöv är tre av de drygt 70 som skrivit under protestbrevet till Mörbylånga kommun. Trion står här vid grinden mot alvaret på ”Albrunna torg”. Vindkraftverk nummer sex ska placeras i riktning mot det grå huset mellan det stora trädet och Carin. Du ser huset om du klickar på fotot för att få det större.
– Vi kommer att jobba mot dom här planerna tills ärendet är klubbat och klart. Vinner vi är det bra, förlorar vi är det bara att acceptera fakta. Så fungerar en demokrati. Men debatten måste föras. Alldeles för många vet på tok för lite om dom här planerna. Somliga känner inte till dom alls. Det säger Ove Johansson i mitten, omgiven av Carin Jadesol och Sven Arrelöv.
Aktionsgruppen i Albrunna har gjort en skiss på ett av de sex vindkraftverken. På skissen jämförs det med – från vänster – ett av de befintliga verken i Kristinelund, Långe Jan och Södra Möckleby kyrka. – Det är först när man ser hur enormt höga snurrorna blir som man riktigt förstår effekterna, säger Sven Arrelöv.
alvarsamt 