i lunden den gröna – och vita

På andra sidan av det fält där Albrunnastenen undersöks hittar vi vackra Albrunna lund. När vi ändå hade kiten i luften i den härligt varma termikvinden passade vi på att kolla in läget i lunden. Från 30-40 meters höjd ser vi att många träd är döda, de står som vita skelett mot det vackert gröna. Vid tillfälle ska vi flyga nära in över skogen för en närmare titt. Vill du veta hur det är att möta folk i Albrunna lund klickar du här. Vill du veta hur det ser ut där inne på marken klickar du här. På den mycket större originalbilden ser vi ända över till östra sidan där Gräsgårds kyrka sticker upp sitt torn över horisonten. Om hur denna kyrka en gång smittades med ”något” kan du läsa – och se – här.

dagens ölandsbild 191

I den lilla gropen i bildens mitt finns resterna av Albrunnastenen. I bakgrunden Kalmarsund. Till höger står kvarnen på trafikplatsen i Albrunna. Vill du läsa om när man renoverade kvarnvingarna kan du klicka här.

dagens ölandsbild 190

Betande kreatur vid Möckelmossen.

dagens ölandsbild 189

Grönhögens hamn med båtar och husbilar från många europeiska länder. De svenska seglarna Barbro och Bo som Alvarsamt träffade just här i Grönhögens hamn 2012 kan du också träffa. Här.

visst är jag stilig!

När jag tog några icke dansanta steg mot den här tjurkalven i Seby gjorde han några graciösa danssteg bort från mig, arrière, alltmedan han höll stenkoll på mig och mina reaktioner. Håll med om att han är väl medveten om sin skönhet.

åter räls på södra Öland…

Järnvägarna på Öland lades ned 1 oktober 1961. I dag klockan 10:38 lossades de första två rälsknippena från en långtradare vid gamla Torngårds station på sydöstra Öland. Tanken är på sikt att lägga fyra kilometer räls mellan Torngård och Segerstad. Christer Ihregren, kassör i Ölands Järnväg, och långtradarchauffören Marcus Ottosson övervakar lossningen.

Börje Jönsson, HPS Lantbruk i Segerstad, justerar gaffeln på trucken inför det andra lyftet. Liksom många andra ställer Börje upp gratis för jobbet.

Ett av de två knippen räls som lossades i Torngård. Skenorna kommer från Hällabrottet utanför Örebro. Från vänster ser vi Christer Ihregren, Laila Ihregren, båda ledamöter i styrelsen för Ölands Järnväg, och chauffören Marcus Ottosson. Läggningen av rälsen på stationsområdet inleds redan i morgon och tanken är att den ska ligga färdig och fin till Skördefesten.

Det är inga lätta grejor som hänger i stroppen. Marcus Ottosson och Christer Ihregren styr järnen, Börje Jönsson styr lastaren. I Bakgrunden skymtar stationshuset.

En korg med skruv, mutter och spik hängde med leveransen från Hällabrottet. Bara att sätta igång och spika…

Laila och Christer Ihregren i föreningen Ölands Järnväg framför stationshuset med den nymålade skylten. Ett hårt jobb börjar visa på en realistisk och spännande framtid. Och man är redan nu medveten om att mycket lite brukar gå som på räls…

I nästa vecka kan du även lyssna på poddradio om det som händer vid gamla stationshuset i Torngård.

 

oändlighetens landskap

Att vandra nere på Ölands sydspets leder ofta till att du invaggas i ett tidlöst tillstånd. Tystnaden får tiden att stanna under det eviga himlavalvet. Timmar, dagar och år upplöses. Men här var tiderna bråda redan för mycket länge sedan.

Här betade får för över tusen år sen, och invånarna fiskade sill och gjorde affärer med kött, skinn och ull. Ännu i dag betar fåren här. Och korna. Och människan går på sina stigar, på de märkta lederna. Ett ledmärke ser du i bildens nedre högra hörn, en stolpe. Det finns många leder i Ottenby som tar dig till olika mål.

Fåren har sina stigar, sina egna smala leder. En sådan ser du i övre bildens vänstra del, som ett mörkt streck ritat i det ännu gröna septembergräset. I bilden möts fårens stig och människans led. Söderut går vi följaktligen på samma stig, eller ska vi säga på samma led?

Att gå åt samma håll är inget problem, men när man möter får på denna vår gemensamma vandringsled viker de artigt åt sidan, tittar på dig med tidlös nollställd blick – frågande, avvaktande, inte rädda men försiktiga. Man får intryck av att de är medvetna om att de har gått här i tusen år, och att de tänker gå här i många tusen år till.

Den smala fårstigen går lodrätt in i bildens vänstra del. Människans led gör entré i nedre högra hörnet.

Oändlighetens landskap sett från motsatt håll. Trots att vi är bra mycket högre upp än Långe Jans topp ser vi inte så värst mycket längre än till Kungsgården – uppe i vänstra hörnet. Den ligger knappt tre kilometer från fyren. Jordytans krängning begränsar synfältet. Vi skulle ha sett mycket längre om vi levde när jorden var platt. Men då måste vi backa minst 2 366 år. Detaljer ser vi alltså dåligt på stora avstånd. Ljus ser vi bättre. Skenet från Långe Jan, nästan 42 meter hög, kan i mörker ses på drygt fyra mils avstånd. En intressant detalj är det alldeles svarta vattnet i bildens nederkant. I den här vinkeln mot vattenytan blir vattnet alltså svart, men skulle jag tilta kameran en aning nedåt skulle svart förvandlas till ett färgfyrverkeri – som i detta inlägg.

ett stycke räls…

En bild från i dag får mig att fråga: Ska de återuppstå, Ölands Järnvägar, 55 år efter nedläggningen? Föreningen Ölands Järnväg snackar inte bara. Den planerar och utför också det man planerat. Föreningens visioner kan du läsa om här. Vid Torngårds gamla stationshus har man grävt och lagt syllar för ett gott stycke räls. Det ska bli spännande att följa föreningens anakronistiska arbete. Hur som helst verkar man sikta mot stjänorna… Alvarsamt lyfter på hatten. Imponerande är ordet! Torngårds station 2012 kan du se här.

hur ska det sluta?

11 september. Hett. Morgondimma, vindstilla. Senare började Kajsa jobba så smått. Alvarsamts regnmätningsstation, Storbrobäcken i dag klockan 11:43: Inte en vattenmolekyl så långt – det torra – ögat nådde. Nästaveckaprognosen är Saharatorr. Brunnarna sinar. Träd dör av torkan. Man söker vatten från helikopter. Ännu inga positiva besked? Vattningsförbudet ligger fast. Överlever vi? Ingen vet…

svanarna

traktorspåren

södra möckleby när solen går ned…

Längst ned i bild ser du taket på biblioteket. Där kan man träffa Helena, bland andra. I nedre vänstra hörnet ser vi ICA Nära Södra Möckleby. Där kan du träffa Anna och Tobbe, bland andra.

traktorn

Södra delen av Södra Möckleby. Det börjar bli kväll. Det är varmt. Mycket varmt. Solen dalar snabbt över Kalmarsund och färgar skuggorna i disblått. Som alla ser kör Staffan Petersson traktorn. Troligen är han på väg ned till sin potätemaskin på Strömmelns gård. 

golvad men inte utslagen

Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…

Norra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.

Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.

vägen går mot Resmo

Vi lyfte från parkeringsplatsen vid Möckelmossen i varma, nästan  heta vindar. Från bara några tiotal meters höjd ser vi så mycket mer än från backen – den cirkelrunda stensättningen i bildmitten, till exempel. Vid horisonten sticker Resmo kyrka sitt torn i vädret. Kör du vägen åt andra hållet hamnar du i Stora Brunneby.

Den här hettan tar kål på mig…

– Jag tror jag går och badar…

södra grönhögen

En större version av bilden hittar du här.

och det blev sommar igen…

Grönhögens hamn i dag klockan 16. Varma, lugna sydvästvindar med skulpturala cumulusmoln i bakgrunden. Från nu fram till jul bjuder Öland på en eller ett par grader varmare väder än fastlandet, tack vare det omgivande varma havsvattnet. 

Du som vill se flera detaljer i bilden kan klicka här för att få upp en större version av bilden.

se tvärs över öland

Det är en mäktig känsla att kunna gå utmed stranden på ena sidan Öland medan man fotograferar den andra. Det gjorde vi i dag. Här går vi utmed västsidan ned mot fyren och ”ser” samtidigt Schäferiängarna på östra sidan ön.

det var en gång en hamn II

En del av en brygga är nästan allt som finns kvar av den gamla hamnen i Gåsesten, Hammarby. Du ser den ovanifrån i inlägget under.

det var en gång en hamn

Gåsesten. Här låg för länge sen en liten hamn. Av den ser vi bara ett litet bryggfragment i dag – och den rostiga stolpen till nåt slags vinsch. Om lik som flyter iland i Gåsesten kan du läsa här.

dagens ölandsbild 188

Äldre byggnad i Grönhögen. Enkel. Vacker.

dagens ölandsbild 187

Söderhavsö? Nej, landstrippen mellan sjön och havet väster om Hammarby.

båten

åskvädret drar in…

Under gårdagens åskväder i Degerhamnstrakten ändra himlen och havet ideligen färg – som en skrämd kameleont. Vi fick se allt från isgrönt till åskblått på naturens egen catwalk.

Det sista ljusa partiet på himlen har släckts och ersatts av en dov blå hotfull färg. Nu är det dags för att släppa fram de hårda vindarna och åskan. Det är en välregisserad föreställning vi ser…

Molnen blir åter synliga, vinden tilltar och inom några sekunder vräker regnet ned så kraftigt att sikten påtagligt försämras. Det kom säkert flera millimeter på bara några minuter…

bastun

kvinna på strand

på bryggan

bryggan

svalka mellan två vatten

En underbar dag med en magiskt varm vind krävde luft under vingarna och svalka från helst två vatten. Vi fann det vi sökte på landtungan mellan sjön och havet väster om Hammarby. Mot söder ser vi skorstenarna på Cementa.

Åt norr. Vingarna på snurrorna på Eckelsudde flimrar vid horisonten och på betet nära havet ligger krittren och idisslar. Observera färgskillnaden på vattnen. Bräckt vatten till vänster, sötvatten till höger.