Etikettarkiv: Degerhamn

henrys fyr

Birger Hagman är genomsyrad av hav och skutor. Han kan allt och lite till om öländsk sjöfart. Alvarsamt träffade honom under Internationella Fyrdagen nere i museet i Degerhamn där han visade Sjöfararkustens utställning. Han visade även fyren Ingrunden, som är ett HPD-arbete (hopplockade delar).

Birger Hagman berättar:
– När dom byggde vindkraftverken i sundet ville man ha en forskningsstation om vindar och strömmar. Då släckte man fyren Utgrunden och lyfte bort hela den övre delen och satte forskningsstation där. Den fick namnet Utblicken. Henry Claesson i Degerhamn ville få tag i den nermonterade fyrdelen. Han fick den. Cementa hjälpte till att gjuta fundamentet till fyrens övre del. Henry tiggde också till sej tändningssystemet – som fortfarande fungerar. Men i dag lyser Ingrunden bara in mot land – och hem till Henry. Fyren har alltså ingen som helst marin funktion i dag. Den invigdes 2004.

Alvarsamt besökte fyren redan 2012. Klicka här om du vill läsa även det inlägget.

ingrunden_1Birger Hagman i Ingrundens bottenvåning. Väggarna är fulla av historiska tillbakablickar.

ingrunden_2Fastän Ingrunden inte har nån som helst marin funktion är den marina prägeln mycket påtaglig.

trappanLejdaren upp till fyrtoppen är kort men brant.

ingrunden_4– Den är väl runt åtta meter hög, men ute i sundet var den mycket högre. Där var den en viktig fyr, berättar Birger. I dag finns ingen fyr där ute. Det finns andra navigationsmedel. Fyrarna tappar i betydelse. Många är ren kuriosa i dag, och på sikt försvinner nog alla fyrar. Men vi sjöbusar vill förstås ha dom kvar, erkänner Birger Hagman och ser aningen ledsen ut mitt i ett gapskratt.

ingrunden_museet_cementaFyren från norr i oktoberkvällsljus. Det större huset bakom Ingrunden är Degerhamns Hembygdsmuséum. Längst bak: Cementa.

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 10 oktober.
Taggad , , , , , ,

vattenled med tusenåriga anor

Sjöfararkusten_1En sammanfattning av Sjöfararkustens mål och mening finner du här. Kortfattat är Sjöfararkusten ”en organisation för sjöfartsmuseer i samverkan”.

Man kan inte annat än förundras över det starka intresse som ligger bakom arbetet i många klubbar, föreningar och intresseorganisationer i vårt land. Föreningen Sjöfararkusten är ett bra exempel. I Sjöfararkusten fokuserar man på det maritima livet i förgången tid. Sjöfararkusten har blivit en tummelplats för personer med ett brinnande intresse för havet, segelfartyg, skeppare, besättningar, hamnar och livsöden. Dryga tiotalet museer utmed kusten är med i föreningen: Rågö, Loftahammar, Västervik, Gamleby, Mönsterås, Figeholm, Oskarshamn, Degerhamn, Pataholm, Kalmar, Bergkvara och Borgholm.

– Vi kan ses som en paraplyorganisation för alla kustmuseer från Västervik i norr till Karlskrona i söder, berättar Birger Hagman, vice ordförande i styrelsen. Sträckan är en del av kung Valdemars segelled som finns omtalad redan under 1200-talet.

Birger Hagman guidade Alvarsamts utsända runt på skärmutställningen i det lilla men innehållsrika hembygdsmuseet i Degerhamn.
– Vi vill visa upp vad vi gör, kalla det gärna marknadsföring. Grundtanken är att skapa en stor databas. I den ska man småningom kunna söka allt som har med sjölivet i området att göra.

I utställningen figurerar också en liten bogserbåt, S/S NALLE. Han byggdes 1923, försvann till Köpenhamn, missköttes, rostade och blev nästan ett vrak. NALLE – ett fartyg som faktiskt är en ”han” – hittades av Burre Hellman som satsade pengar i honom. Resten är solskenshistoria som du kan läsa här.

– I dag ligger NALLE renoverad och vacker i hamnen i Oskarshamn, berättar Birger Hagman och ser genuint lycklig ut.

Sjöfararkusten_4– I den databas vi just ny bygger upp finns dels en föremålsavdelning, dels sökbara register för fartyg, rederier, varv och personer, berättar Birger Hagman, här framför planschen om Degerhamns sjöfartsmuséum – som ingår i den skärmutställning om Sjöfararkusten som för en dryg vecka sedan avslutades i just Degerhamns sjöfartsmuséum.

Sjöfararkusten_2En av de två utställningsskärmarna i Degerhamns sjöfartsmuséum. – Nu går utställningen vidare till Gamleby, berättar Birger Hagman. Den databas som Sjöfararkusten byggt upp innehåller i dag 15 000 föremål, 600 fartyg, 15 000 personer och 34 000 mönstringar.

Sjöfararkusten_3Den praktiska skärmkonstruktionen är gjord i Polen. – Av ekonomiska skäl, förklarar Birger Hagman. Den som vill få tillgång till den gigantiska databasen kan vända sig till någon av medlemsföreningarna.

Sjöfararkusten_5Öländska 200-åringen Borgholm har en egen plansch i expon. Borgholms stadsmuséum hittar du här.

Taggad , , , ,

golvad men inte utslagen

ladan_2

Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…

ladanNorra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.

Södra_Möckleby_138Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.

Taggad , , , ,

i röret…

Birger__2Birger Hagman vid en av planscherna på utställningen ”Sjöfararkusten” i Degerhamns sjöfartsmuséum.

Vi konstaterar – i bild – att sommaren har gjort comeback. Och så fortsätter vi loppissvängen. Nästa besök bland glas, tomtar, kannor och konst för allt mellan 50 och 500 000 spänn görs i Bredinge. Och så går vi på muséum – i lilla Degerhamn! Där har en skärmutställning om Sjöfararkusten just avslutats. Sjöfararkusten! Vad 17 är det för nåt? Läs Alvarsamt så får du svaret…

Eftersom det i går var Internationella fyrdagen kliver Alvarsamt även in – men icke upp – i en fyr, eftersom vår utsände lider av svår svindel, så våldsam att han inte ens kan gå i skor med tjocka sulor. Vi  hoppas också kunna visa svindlande vackra bilder tagna från luften. Av vad återstår att se…

Taggad , , ,

rödfyrens landskap

rödfyrÖverallt runt Degerhamn lyser gamla högar av rödfyr. Här utmed cykelvägen mellan Södra bruket och Albrunna får rödfyren extra lyskraft i solnedgången.

Taggad , ,

romi

RomiI måndags tuffade en för mig ny bekantskap förbi på sin färd mot Degerhamn, 88 meter långa Romi. På bilden är hon närmare en halvmil ut i havet från min gamla slitna kompaktkamera. På den fungerar snart ingenting korrekt. Den överexponerar två eller ibland tre steg. Slutartiden går inte att ändra, objektivlocket fastnar halvvägs och blixten ger helt olika ljus från exponering till exponering. För att få användbara bilder med den måste jag följaktligen lura den – en nog så kul övning, ja riktigt lärorik, rent fotografiskt sett. Men att skiljas från en kamera man haft i många år är som att säga definitivt adjö till en god vän. Jag behåller den tills den lägger av helt. Att raka detaljer på fartyget, liksom snurrorna på vindkraftverken ute i Kalmarsund, ser ”skrangliga och vingliga” ut är dock inte kamerans fel. Det beror på att det finns så många olika luftlager mellan kameran och motivet.

Taggad ,

åter till Indien!

– Jag trodde det var ett försenat aprilskämt, säger en yrvaken Sune Flisa i telefon till redaktionen nu på morgonkulan. Enligt Östran har Länsstyrelsen upphävt kommunens strandskyddsdispens och Degerhamns ställplats har därför tagit ner skylten!

Sune Flisa fortsätter:
– Jag kom hem från Indien i går efter en besvärlig bilresa. Och detta vansinne är det första som slängs i mitt ansikte. Här går inte att stanna. Makten har gett sej den på att ta död på södra Öland – med alla medel. Med hastighetsbegränsningskatastrofer, med Länsstyrelsebeslut, på alla sätt som går. Jag dricker en kopp kaffe nu och sen blir det tummen tillbaka till Indien. Där råder åtminstone nån jävla ordning och reda. Det minsta man kan begära är att landshövdingen avgår, slutar Sune Flisa och kastar på luren, rasande, kolerisk, störtförbannad.

Alvarsamts redaktion kan inte annat än instämma i Sunes krav: Landshövdingen måste avgå. Nu!

Degerhamns_ställplatsDegerhamns ställplats, november 2015. Vägen i mitten leder ut till norra pirarmen.

Taggad , ,

bergstigen utvecklas ständigt

fågelsjön_1Hembygdsföreningsgänget bakom Bergstigen går från klarhet till klarhet. Senaste satsningen var en grill vid Utsikten. Nu har man snickrat en lättgången trappa upp till utsiktskullen vid Fågelsjön i Degerhamn. Det blir nu lättare att ta sig upp på kullen för den som inte vill använda ”bergbestigningsrepet” som skymtar till höger i bakgrunden.

fågelsjön_2Uppe på utsiktskullen finns nu ett bastant räcke uppsatt. Hur upphetsad man än blir av det man ser av fågellivet i sjön behöver man alltså inte ramla av kullen och slå halvt ihjäl sig. Lördagarna 16 och 23 vårstädas Bergstigen mellan 9 och 15. Den som vill är välkommen att hjälpa till, samling vid Utsikten. Tag gärna med räfsa, såg, sekatör. Hembygdsföreningen bjuder på fika och korv med bröd. 

Taggad , ,

blogginlägg nummer 1 500 och 6 000 foton

SödraBruket_Degerhamn_SödraMöcklebySödra bruket med den gamla skorstensruinen från alunbrukets dagar. Uppe till vänster Degerhamns hamn med sina pirarmar och Cementafabriken. Långt bort anas Södra Möckleby med kyrka i kvällsdiset. Foto från gårdagens solnedgång.

Ja, så är det. Detta är blogginlägg nummer 1 500 på Alvarsamt. Och om bara några dagar passeras gränsen 6 000 fotografier. Dessvärre börjar bloggutrymmet ta slut. Det är snart bara 13 procent kvar av det fria utrymmet. Men bloggen tuffar vidare i ny skepnad. Mer om den senare.

Du vet väl att du kan gratisprenumerera på Alvarsamt? Längst ned i skärmens högerhörn klickar du på det lilla svarta fältet Följ och fyller i fortsättningen.  Du får då bloggen med e-post sekunden efter att ett inlägg publicerats. På så sätt är du alltid garanterad läsning av ”världens enda sant feministiska kulturpublikation med södra Ölands bästa och en rättvis värld för ögonen”.

Välkommen!

Taggad , , , , ,

att angöra Degerhamn

Under eftermiddan fick vi skåda en skickligt genomförd fartygsmanöver utanför Degerhamn. Fartyget Envik gick inte som vanligt rakt in i den smala leden, utan vände i stället upp mot vinden, minskade motorvarvet och dejsade med vinden ned mot Degerhamn och in genom den lilla öppningen mellan pirarna för att slutligen lägga till vid bryggan hos Cementa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men alla som backat en båt med inombordsmotor vet hur svårt det är. Och M/S Envik är inte vilken liten jolle som helst. Hon har en dödvikt på nästan 4 000 ton.

tilläggning_2BEnvik tuffar på som hon brukar in mot hamnen i Degerhamn…

tilläggning_3Men här börjar M/S Envik tappa fart…

tilläggning_5… och mycket långsamt går hon upp mot vindögat, ligger i stort sett stilla för att senare långsamt börja dejsa ned mot Degerhamn.

tilläggning_6Här har Envik drivit ungefär en sjömil – baklänges! Det börjar bli för mörkt för att fotografera. En halvtimme senare såg vi Envik vid kaj utanför Cementa. En tjusig manöver av en skicklig besättning! Men varför man gjorde den vet jag inte. Vet du?

PS. Att angöra en brygga hette en populär film av Hasse och Tage på 1960-talet. Den titeln är en språklig groda, menade en seglare som jag träffade i Grönhögens hamn sommaren 2012. Seglaren Bo lärde mig att man förtöjer vid en brygga och angör en destination. Du kan läsa hans marina språklektion här.

Taggad , ,

ledare – framtiden lockade 50 över 50

50 pers_möte_02Ungefär hälften av idésprutorna som möttes i Folkets hus för att forma framtiden på Sydöland. Inom kort publiceras också ett poddradioinlägg från mötet. I det hör du min intervju med Susanne Bredesjö Budge, näringslivsutvecklare med uppdrag att få fart på kommundelsutvecklingen. Du kan börja lyssna redan nu på hur intensivt snacket gick runt borden. Slå på högtalarna och klicka här.

Det blev knökfullt i Folkets hus Degerhamn när vi den 2 november kom för att prata allvar om Södra Möcklebys och Degerhamns utveckling i ett så kallat dialogmöte mellan kommunrepresentanter och invånare. Ett 50-tal personer med framtid i blick mötte upp, de flesta pensionärer med karriären bakom sig. Det synes vara denna grupp som besitter det starkaste futuristiska intresset. Folketshusluften fylldes snart av ord som styrkor, svagheter, hot, utvecklingspotentialer, synergieffekter, resurs- och kunskapsbanker. Och så brukar det vara. Nischade ord tenderar att falla lika tätt som duggregn genom den allt syrefattigare diskussionsluften. Jag har i flera decennier under liknande möten lyssnat, antecknat, druckit kaffe, antecknat ännu mer, ätit kaka och slutligen stapplat ut i friska luften igen, frågande mig själv: Vad var det egentligen vi kom fram till?

Så blev det även nu. Vad var det egentligen vi kom fram till? Svaret är nog ”alldeles för mycket”. Idéerna var otaliga, och som ofta ligger ett minfält av svårigheter mellan idé och nyckelfärdigt. Men det gäller att gneta på. Det är lika viktigt att skrota luddigheter utan annan substans än att dom ”låter bra” som att hårdsatsa på potentiella guldklimpar. Idédropping kräver intet. Att verkligen baxa hugskott i mål brukar däremot kosta kosing, svett, motgångar, jobb, kritik, mera jobb, mera kosing, envishet, kyligt beräknande och kanske till och med ett kryddmått hårdhet. Därför kan sammankomster som denna ibland anta likheter med frälsningsmöten. Vi vill så gärna tro. Vi vill ju alla att det ska gå bra för oss. Det idéregn vi sprutar ur oss likt verbala tomtebloss känns så underbart fint och nyttigt och bra och trevligt och vettigt och härligt. Hallelujah! Men det är ofta bättre att sätta ett frö för hand, vårda det väl och vattna regelbundet det än att kasta ut tusen frön i vinden, strunta i resten och hoppas på goda skördar.

Ändå är det just genom såna här processer vi formar våra liv i glesbygd. Ingen hjälper oss. Lägger livsmedelsaffären ned är det början till slutet. Kan vi inte kommunicera med omvärlden förblir den ointresserad av oss. Därför gäller det att gång på gång mötas för att brainstorma, vaska, rata och prioritera. Och kanske viktigast av allt: Vem eller vilka för en idé vidare från ritbord till fulländning?

Ett av kvällens förslag var att dra igång regattor med utgångspunkt Grönhögens hamn. Ett vettigt uppslag med – som det brukar kallas – rimlig utvecklingspotential. Det kan trimmas och spetsas och modelleras nästan hur mycket som helst. En enda regatta? En eller fem per år? En regatta med tio klasser varje sommar? En katamaranregatta? En regatta för världens snabbaste flerskrovsbåtar? Men vem tar rorkulten? Vem kavlar upp ärmarna på segelstället och ser till att startkanonen smäller av den första salvan?

Som alltid gäller att minimera diskrepansen mellan snack och verkstad. Och jag frågar ofta – utan att få svar: Var är ungdomen? Är det vi åldringar som ska skapa dess förutsättningar och framtid?

Taggad , , ,

öland från luften – Degerhamn

Min kamera för KAP, Kite Aerial Photography, börjar nu äntligen uppföra sig som jag vill. Men den är så sliten att jag kan blåsa fram exponeringsvärdena på inställningsratten. Men när kameran verkligen lyder inställda värden blir resultatet imponerande för en liten kompaktsmälla där ”filmen”, alltså sensorn, bara är 6,7 x 4,5 – millimeter stor! Detaljrikedomen är excellent, speciellt om man vet att bilderna är tagna på stor höjd från en lina på en drake som ständigt får kameran att hoppa i både höjd- och sidled. Hela bildserien över Degerhamn är tagen vid en flygning under den sista(?) sommardagen i år den 2 november.

0392_beskurenDetta är första gången jag ser Degerhamn från sjösidan. Det svårt att känna igen sig. Min första tanke är att den stora hamnbassängen är vacker – och stor.

1655Första bilden från den släppta draken, som här nått bara tio meters höjd. Med rätt metod kan man stiga till flera hundra meter på bara några sekunder.

Degerhamn-DalsjöHär ser vi norra delarna av Degerhamn och Dalsjö. Längst uppe i högra hörnet skymtar Gårdstorp. Långt bort i fjärran kan kyrkan i Smedby anas. Denna bild togs på 150 meters höjd.

0755_rätadDen inre och mellersta delen av Degerhamns hamn. För att webbpublicera foton från luften krävs försvarsmaktens tillstånd. Som KAP-fotograf för jag därför loggbok över alla flygningar. I den för jag in datum, tider, ungefärliga flyghöjder och kamerapositioner. Postionen här är 56°21’14.9″N 16°24’19.6″E.

1327Båtladan i Degerhamns hamn. Här kan vi se att landgången till flytbryggan tvärs över inre hamnen är borttagen – ett sorgligt hösttecken.

Degerhamn-ställplatsHamnen med ställplatsen i mitten. På den stod denna dag en enda husbil. Men här har varit knökfullt under sommaren, och som Alvarsamt redan berättat blev ställplatsen landets mest besökta i år med fler än 5 000 husbilsnätter. Ställplatsen har två fält, det i bildmitten och det bakom Båtladan nere till höger i bild.

Degerhamns-StällpatsDel av ställplatsen från 30-40 meters höjd. Allra längst bort lyser vindkraftverken på Eckelsudde vita.

1109Norra Degerhamn. På Degerhamnsvägen ser vi en långtradare på väg från Cementa. Längst till höger löper Sadelvägen, som övergår i cykelleden förbi tennisbanan.

1306Båtladan i uppifrånperspektiv. Ljuset var fint denna ”sommardag” och exponeringsvärdena blev 1/2 000 sekund, bländare 3,5 vid 200 ISO. Den lilla kameran tar runt 4 000 bilder under den dryga timme batteriet orkar med.

1166Norrut. Bakom villorna i Dalsjö ser vi allén upp till Strömmelns gård. Nere i vänstra hörnet ser vi de två märkliga betongkonstruktionerna som Alvarsamt tidigare skrivit om.

0621Nedtill Cementas kaj. Ovanför den, alldeles nära högerkanten, ser vi hembygdsmuseet och fyren Ingrunden

1057Här tar hamnen slut. En båt ligger fortfarande och guppar i sitt rätta element.

0642Här ser vi en stor del av hamnen. Den är verkligen stor. Den här delen, den norr om Cementa, mäter ungefär 300 x 300 meter. Den söder om Cementa är ännu lite större.

0471Till vänster vågor i Kalmarsund. Innanför piren är vattnet nästan spegelblankt. Hamnen kan klassas som ”extremt skyddad”.

0154Uppe i högra hörnet ser vi norra delarna av Södra Möckleby, och följer vi bebyggelsen åt vänster är vi nästan framme i Gårdstorp. Östersjön på östra sidan ön syns också – som ett blått svagt välvt streck. Från 150 meters höjd ser man alltså tvärs över Öland.

0444En nästan abstrakt framtoning av Degerhamns hamn och Cementas kaj. Vattnets färg skiftar ofta under en flygtur beroende på varierande molntäthet och kamerans vinklar mot motivet. 

0392Från västra hamnpiren mot Smedby. Från 150 meters höjd ser man bra ungefär en mil – genom ett vidvinkelobjektiv. Det blå uppe till höger i bild, på Ölands östsida, är vattnet utanför Gräsgård. Du med hökblick ser även kyrkan i Smedby – om du klickar upp bilden i full storlek.

0152Vita vågmustascher förs i den västliga vinden in mot ställplatsen. På marknivå blåste det denna dag runt 7 meter per sekund. Högre upp var medelvinden runt 10.

pricken_CementaKAP är en billig och effektiv – men svår – metod för att få en uppfattning av olika tillstånd och faktorer på land och i vatten. Arkeologer använder den, geologer likaså. Naturvårdare, fastighetsbyråer, arkitekter, jägare, bönder och skogsfolk är andra som kan få olika slags besked från denna motorlösa, tysta och miljövänliga flygfotokonst.

0151Längs västra sidan av båtladan står i dag fler båtar än vanligt uppallade. Men vårt stambord – det åretruntuteplacerade bordet med stolar – får fortfarande plats.

Taggad , ,

mot skyn

skorstenenNär vi är nere vid tennisbanan i Degerhamn kan vi passa på att titta in i en av de gamla ugnarna… Med blixtens hjälp förvandlas det dunkla innanmätet till ”en sprakande tegelstensberättelse”. Tilläggas bör att rasrisken i ugnen är långt ifrån liten…

Taggad ,

Mot Degerhamn!

Det går undan i svängarna när en modern grävare sätter käftarna i backen. På eftermiddagen i dag var man nästan framme vid allén utmed Degerhamnsbacken. Hinner man inte ända fram i dag så gör de det garanterat i morgon. Sen ska det bli intressant att se hur Fyr-till-fyr-sträckningen blir ned mot Degerhamn och fortsatt norr ut… Karta över sträckningen hittar du här. Hur uppdaterad den är vet jag inte.

cykelväg_1Från allén ser vi grävaren käka sig norrut – mot kameran. Här är det bara knappt hundra meter kvar till Degerhamnsvägen.

cykelväg_3En lastbil laddas på bara några få minuter. Till vänster, bakom bilen, ser vi allén vid Degerhamnsvägen.

cykelväg_2Cykelleden Fyr till fyr blir mycket bred, åtminstone här. Det sägs att den förutom cykelbana även ska rymma en gångbana.

cykelväg_4Kameran riktad åt sydväst.

Taggad , , ,

poddsändning 4 – sockenboken

Sen snart två år tillbaka arbetar en grupp entusiaster på Södra Möcklebys första sockenbok. En av skribenterna är Uno Magnusson. Han har en klar uppfattning om varför man skriver boken…

Klicka här för att lyssna

Avannons:
Sa Birger Hagman. Före honom hörde vi även Uno Magnusson, Rolf Hansson, Laila och Lars Henell. Gästskribenter i boken blir författaren Nina Lekander, pensionären Hasse Karlsson, journalisten Emma Nordander Arenius, tidigare biskopen Jan-Olof Johansson och satirtecknaren Lars-Erik Håkansson, mera känd som lehån. Sockenboksgruppens nästa möte hålls klockan 18 den 6 oktober i museet, Degerhamn. Den som känner för att vara med eller bidra med foton är mycket välkommen.

Tidigare inlägg om gruppen kan du läsa här.

Taggad , ,