skeppssättningen blottlagd

Under förmiddagen blottlade en grävare hela skeppssättningen i Albrunna. Från ovan syns tydligt skeppets form med fören åt höger i bild, mot söder. Det finns märken av så kallade ”stenlyft” (märken av flyttade stenar) även innanför relingarna, skeppets konturer. Vad dessa beror på vågar man bara spekulera i. Kanske har de stöttat pålar eller olika slags stag under bygget.

Här har jag lagt till lite färg vid alla så kallade stenlyft, alltså märken efter stenarna i skeppssättningen. Vid den gula pilen har den aktre stenen en gång stått, den som Tage berättar om i föregående inlägg. Vid blå pil står resterna av stävstenen, den kollapsade som nu ska ersättas med en kopia. Vid röda pilen hittar vi en trolig grav. Att den ligger i östlig-västlig riktning kan betyda att den är grävd under kristen tid.

Rektangeln som kan vara en grav. Du får en viss uppfattning av skeppets storlek genom att jämföra med mannen i nedre högra hörnet.

Grav eller inte grav? Vi får avvakta besked…

Från några meters flyghöjd ser vi tydligt skeppets konturer. Stävens sten mot kameran, akterns sten vid den fotograferande mannen. Skeppssättningen är 44 alnar lång, ungefär 26 meter.

Från luften tittar vi rakt ned i en konstruktion som byggdes för runt tusen år sedan – eller ännu längre sedan.

Vi ser här skeppet från nedre högra hörnet upp mot det övre vänstra. Strax vänster om mitten ser vi mörkt avtryck av akterstenen. I övre högra bildhörnet ligger schaktmassor. Alldeles till vänster om dessa syns den möjliga rektangulära graven. För dig som vill titta närmare på detaljerna i bilden finns en stor version här. Observera dock att bilden inte är fri, den får bara användas för privat bruk.

Här har jag förmörkat skeppssättningens yta en aning – och ljusat upp graven några snäpp för tydligare lägesbild. Norr är uppåt i bild.

Midskepps. Norr/aktersten uppåt i bild. Söder/försten nedåt. Här ser vi tydligt de stenlyft jag talar om i översta bildtexten. De löper i stort sett mitt i skeppet och studenterna har ringat in och försett dem med numrerade pinnar. Även denna bild kan du se i stor version, här.

Ett glatt gäng ”grävlingar” strax efter att spåren efter hela skeppssättningen blivit synlig. De står vid den förliga stenen, dagen till ära prydd med en pumpa.

Skeppssättningens försten prydd med pumpa längst till höger. Skuggorna uppe till höger kommer från ”grävlingsgänget”. Alla stenlyft syns på denna bild. De är dels inringade, dels försedda med märkpinnar. Även denna bild kan du se i stor version, men bara för privat bruk. Klicka här.

om flisa – men ej sune

Här och var ser alvaret ut som om en vansinnig hackspett har gått till attack och hamrat på för kung och fågelholk. Århundraden tillbaka är Öland präglat av stenbrytning och förädling av sten, eller flis/flisa som det heter här på ön. Vi fotograferade stenbrytning från både marken och från luften söder om Torngårdsvägen…

Tusen och åter tusen brutna kalkflak ligger och står utmed mindre vattensamlingar.

Även i små vatten ute på alvaret kan det finnas gädda. Det berättade lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, då Alvarsamt besökte Sven-Eriksjön. Upptill ser vi Torngårdsvägen löpa vågrätt över bilden. Långt upp i vänstra hörnet lyser kyrkan i Smedby vit.

Det är svårt att tänka sig ett hårdare arbete än att manuellt bryta sten i denna miljö. Stekhett och torrt under sommaren, svinkallt och blåsigt under vinter och vår.

Alvaret sönderbrutet av kalksten i olika färger, storlek och tjocklek – travade i högar som enorma friluftsskulpturer. 

I röret…

Alvarsamt kommer naturligtvis att berätta en hel del om den stundande Skördefesten. Vi börjar med ett besök i Albrunna och bymuseet där, av föreståndaren Lars ”Perennen” Henell kallat ”Albrunna – Förr och Nu”…

Vi fortsätter till bland annat Seby och Ventlinge, där man på båda ställena kan uppleva märkliga saker efter solens nedgång…

Ett enda äpple fyller upp ett helt inlägg. Anledning: Det är så vackert.

Så har vi glädjen att berätta att vår högt aktade ledarskribent Sune Flisa har varit på mentalhygienisk charmkurs i Rättvik, betald för stora slantar av tidningsledningen.
”Kursen har förändrat hela mitt liv, jag är en helt ny människa”, skriver Sune i ett mejl till redaktionen.
”Förr var jag så kantig i mina åsikter. Jag såg allt i svart eller vitt och hade svårt att tygla mitt temperament. Nu är jag sval som en västanvind och ser livet på ett nyanserat och mångfacetterat sätt”, skriver han. Och han avslutar:
”Kurskamraterna här kallar mig `Ölands Dalai Lama´. Det förpliktigar. Gosekramar, Eder Sune Flisa.”

Redaktionen håller med. Denna älskvärda framtoning förpliktigar.

Vi avslutar september med – förhoppningsvis – en presentation av månadens vinnare i tävlingen Vad heter byn? Många felaktiga men också två rätta svar har kommit in, men ett kom onekligen först… 😉

Ungefär så ser det ut framöver…

Staffan

Ledare

Som vi redan tidigare har berättat kommer Alvarsamt då och då att publicera en ledare, en opolitisk sådan. Alla ledare skrivs av Alvarsamts nyvunne medarbetare Sune Flisa, importerad för nålpengar från en av Nordens största, dödsdömda drakar. Sune Flisa är, enligt egen utsago, utrustad med ”ett glasklart intellekt, knivskarpa åsikter, en dubbeleggad huggare och en järnvilja av härdat kromvanadiumstål”.

För att läsarreaktionerna inte ska urarta och måhända ta sig uttryck i rent fysiska påhopp ska sägas att Sune Flisa bor på hemlig adress i den lilla byn Mansgröta, ”någonstans på södra ön, väster men också öster om mitten”. Han har varken telefon, internetuppkoppling eller väg fram till sitt pörte. Det är alltså ingen idé att försöka kontakta honom på något annat sätt än genom tankeöverföring. (chefredaktörens anm).

Det ska tilläggas att Sune Flisa under alla sina yrkesverksamma år har varit en man på barrikaderna. Han är modig, skärpt, orubblig. Sune Flisas radikala utveckling saknar gränser. Exempelvis konverterade han redan som treåring på dagiset Lavendelblomman i Gräsgård till den könsneutrala rörelesen ”Heja hen!”. Sune Flisa skriver följaktligen hen i stället för han och hon. (redaktionschefens anm).

Det är en stor glädje för Alvarsamts redaktion att få hälsa Sune Flisa välkommen. Ordet är ditt, Sune!

_ _ _

Tack för det. Det känns inspirerande och utmanande att få börja arbeta på ett så demokratiskt och mångfacetterat forum som Alvarsamt. Jag har alltid hyllat mångfald, rättvisa och likställdhet, och det tänker jag göra även i mina ledare. Naturligtvis är jag anhängare av det fria ordet, den genomtänkta idén, det hyfsade språket – fritt från påhopp och lättköpta poänger. Mörkningar och förenklingar står mig upp i halsen. Jag vill i stället dra en lans för ”öppenhet och vision i symbios med givmildhet och passion – för ett framtida Öland”. Och, som jag brukar säga under mina folkbildningsturneer: ”Ett lyssnande öra är bättre än tio igenvaxade i skogen”.

Men från och med nu vill jag inte höra nåt mer lismande ”trevlighestsnack” från redaktionens sida. Nu ska kanonerna mullra och MINA åsikter spikas fast med sjutumsspik i läsarnas medvetanden. Jag skriver inte för att det är roligt. Jag skriver för att rädda världen. Jag skriver för att rädda Öland. Därför undanber jag mig framgent såväl ris och ros som synpunkter och förslag från den så kallade redaktionen, den samling slagpåsar som fördriver dagarna med kaffedrickning, totospel och enklare korsordslösning – i mån av ork.

Nu ska Reinfeldt få vad han tål, eller ”Fredde” som jag kallar honom mellan skål och vägg. Lyssna nu! Men även Kent ”Kenta” Ingvarsson bör spetsa hörselorganen. Kenta verkar förresten tycka ungefär som jag i Östran, det som jag med strindbergskt ursinne kommer att hamra fast i kommande ledare som årtusendets enda sanning: ”_ _ _ att storstäderna får miljarder av hans (läs Kentas) egen regering, och kommunerna ute i landet lämnas utan stöd.”

Bra jobbat, Kenta. Men för lamt. Du saknar min eld. Så här ska det låta. Anteckna och lär!

Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.

Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!

Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!

En ”visstidsboende” kan exempelvis häcka sju månader i Täby kommun och fem i Mörbylånga. Ändå betalar hen kommunalskatt för tolv månader – till det dekadenta Täby! Mörbylånga kommun, kulturens högborg, får inte en spänn, trots att hen trampar öländsk mark i fem parasitmånader, kantade av stupida frågor och utstuderat habegär. Och det är värre än så. Hen kan ruva elva månader i Mörbylånga och en i Täby och ändå skotta in hela skatten till den redan förlorade kommunen Täby!

Alvarsamts förslag: En geografiskt baserad kommunalskatt, byggd på den så kallade verkligheten. Har man en kåk på Öland betalar man minst 1/12 av kommunalskatten till ön. Är man här hela sommaren betalar man 3/12. Åker man som en jojo mellan fastlandet och ön betalar man 6/12. Denna skattehistoriskt största innovantion sedan Krimkriget bör införas redan nästa vecka. Basta!

Fredde och Kenta. Det är dags att hyfsa ekvationen! Det är hög tid att leverera. Och det snabbt. Annars får jag ta itu med hela den kontaminerade skattelagstiftningen själv. Så här kan vi inte ha det. Skriv i en kommentar vad ni tänker göra åt eländet. Ta sen fram den niosvansade katten och piska upp tempot i verkstan, dra in kafferasterna, inför ackordslöner och slopa genast tankarna på en utredning som ska titta på frågan och lägga fram nåt mögelförslag 2043. Visa att ni är män som kan hantera en motorsåg.

Till eventuella kommentatorer i Täby, Djursholm, Östermalm, Lidingö, Vaxholm och andra hålor som aningslöst funderar på att ta inkräktarna i försvar och komma körande med de gamla vanliga tönterierna som ”men vi handlar ju i era affärer, vi går på era krogar, vi betalar för att gå på era evenemang och så har vi ju de kommunala skatteutjämningsbidragen bla bla bla” vill jag mycket kortfattat säga:

Lägg ägg. Koppla ur och törna in. Ge er inte in i en omöjlig kamp mot Sune Flisa. Jag är utrustad med oceaner av sensationellt sprängstoff i alla discipliner, vattentäta motbevis och en ljungande anfallslust som får en Stalinorgel att framstå som rena rama ärtröret. Min eld kan aldrig släckas av hysteriskt babyjoller.

Eder
Sune Flisa,
ledarskribent