världspremiär!

Världspremiär i Folkets hus Degerhamn. Vi ser ”John i muren” Nilsson i berättartagen. I Olle Nilssons film från 1991 intervjuas han av Christina Davoust Wennberg.

I lördags fick upp mot 30 framsynta och lyckligt lottade personer uppleva världspremiären av filmen John i muren Nilsson på Folkets hus i Degerhamn/Södra Möckleby. Filmen spelades in 1991 och har sedan dess inte setts av en enda käft – förutom av filmaren själv, Olle Nilsson i Södra Möckleby.

– Jag började filma redan med vänd 8-kameror. Sen blev det Super 8 och senare köpte jag videokameran som den här filmen är gjord med. Den spelade in på band, berättade Olle Nilsson.

Det har blivit mycket film i Olle Nilssons liv. – Jag började köra bio här i kåken redan 1974. Det var 35-millimetersfilm på den tiden. Men 1997 fick vi lägga ner, intresset hade sjunkit till noll. Men nu är vi igång igen. Vi har en filmklubb med ett 40-tal medlemmar. Vi ser halva filmen, fikar och har kul. Sen kör vi resten av rullen.

Du kan höra John i muren dra en av sina många historier i filmen. Den handlar om Karl XV och pigan och kan betraktas som en ”mild fräckis”. Slå på högtalarna och klicka här.

John i muren, en Ölandslegend. I filmen är han 93 år, bor på ålderdomshem men står i sin butik varje dag. Läs mera om honom här.

Men… Det visades inte mindre än tre filmer denna dag i Folkets hus. Den ovan nämnda av Olle Nilsson plus två rullar av Tommie Skoog, Ölandsfåk och Ölandsnatur. Filmvisningen i Folkets hus var egentligen bara ett dragplåster till dagens stora egentliga evenemang, nämligen visningen av det nya köket, som efter hundratals arbetstimmar nu är färdigt, blänkande och tindrande rent som i en annons för Tomteskur. Där finns diskmaskin modell större, köksfläkt och mikro. – Jag har officiellt lagt ner 116 arbetstimmar på köket, men i praktiken är dom ännu flera, berättade Olle Nilsson. Hans fru Ann-Christin har också hjälpt till, liksom en handfull andra personer, ingen nämnd och ingen glömd.

– Hälften av slantarna kommer från Boverket, 30 procent från kommunen och 20 från Folkets husföreningen, berättade Olle Nilsson.

Förhoppningen är nu att flera ska uppmärksamma och utnyttja de fina lokalerna i ”den utifrån sett inte helt fräscha kåken”. Man hyr ut de tre salarna till nästan skrattretande låga priser, eller vad sägs om A-salen, ”en teatersalong”, för ynka 700 kronor per dygn – inklusive det från och med nu toppmoderna köket. Förutsättningarna är onekligen goda för lyckade konferenser, bröllop och partaj – och för gamla och nya cineaster!

Ann-Christin och Olle Nilsson vid nya diskmaskinen. Olle har gjort rörjobb och kaklat, Ann-Christin har målat. – Men det har varit ett teamjobb, säger de med en mun.

– Sen oktober har vi tillbringat vår mesta fritid här på Folkets hus, berättade Ann-Christine Nilsson, här med maken och tidigare rörmokaren Olle.

Olle och Ann-Christine Nilsson i den minsta salen, C-salen. Den är stor nog för ett regeringssammanträde och kostar bara 450 kronor per dygn att hyra – och då ingår köket!

Olle och Ann-Christine pustar ut efter världspremiären och kökvisningen. – Visst hade vi önskat oss ännu flera besökare, tyckte Olle. Men vi får vara nöjda i dessa VM-tider…

Hembygdsföreningen festar om

För några dar sen träffades medlemmar i Södra Möckleby Hembygdsförening för middag i Folkets hus. Det blev en kväll att minnas med mat, dryck, frågesport och lättsamt umgänge med många skratt. En Gissa namn-tävling orsakade mycken men lättbotad huvudvärk. Tre av många frågor var dessa:

• vilket är hans namn – ”han är gnagare med stamtavla”? (svar här)
• vilket är hennes namn – ”gjorde hon när hennes gamla gjorde slut”? (svar här)
• vilket är hans namn – ”tar han på Gotland till mineralsamling”? (svar här)

Och jag säger som jag brukar säga: Då återstår bara att se fram mot nästa fest!

Vad försiggår där borta? undrar från vänster Ki Myrbäck, Laila Henell och Gunvor Backlund. Alvarsamt saknar svaret.

Birger Hagman med sin – som han säger själv – högvinst Maritha Aurell.

När tankemödorna nådde maxnivå knarrade och knirkade den gamla Folkets hus-byggnaden. Från vänster Ann-Christin Nilsson, Susanne Henell, Olle Nilsson, Laila Henell och Rolf Hansson. 

Walle Dickson i djup koncentration för kontakt med guden Facit.

Degerhamns/Södra Möcklebys motsvarighet till Dramaten, ”Teatersalongen” i Folkets hus. Scenen ligger åt kameran till.

Lars Henell längst till höger sjunger en trudelutt efter sin överlägsna seger i frågesporten. Han vann alltså förstapriset, en Mercedes CLA250 – eller var det en träslev? I mitten Josef Reithmeier och längst till vänster Rolf Hansson. ”Johan från Hammarby” visar ryggtavlan mot kameran.

Från vänster: Anna-Britt Lagerström, Uno Magnusson, Margaretha Magnusson. Uno menade att den här typen av frågor kräver en whisky. Någon sådan serverades dock icke. Därför gick det som det gick: Dåligt.

Om du, Lars Henell, tittar till vänster så tittar jag, Kurt Arvidsson, till höger. Kurt fyllde förresten 70 bast några dagar senare. Alvarsamt lyfter på hatten.

Eva Matthis och Britt Bergman ser chockade ut, kanske för att laget skakade om världseliten genom att komma tvåa i frågesporten. Britt Bergman lämnade festen med ett stadigt grepp om priset: Två stearinljus.

Med ansiktena mot kameran: Ki Myrbäck och Roland Andersson.

Bernt Petersson till höger kastar en mycket diskret blick i Kurt Arvidssons frågeformulär. Bernt byggde mycket av sina frågesportsframgångar på desinformation. Han mumlade exempelvis högt om att ”Skriet” är en målning av en ålänning och att Åland ligger i Atlanten. Hur många som gick på de råa lögnerna förtäljer icke historien.

Eva Hansson Törngren höll i frågesport och tävling som du kan smaka på i inläggets inledning.

Birger Hagman och Henry Claesson.

Södra Brukets Sångläger tar ton

Lyssna på ljudfilen från Folkets hus i Södra Möckleby här. Medan du lyssnar kan du titta på bilderna.

I det förra inlägget om konserten – du kan se det här – använde jag mig av ett fast makroobjektiv på en fullformatskamera. Bilderna nedtill är tagna med ett zoomobjektiv på en kamera med APS-C-sensor. Rent tekniskt blir fotona inte lika bra, men utrustningen är så mycket smidigare att jobba med, speciellt då det händer mycket och avstånden till motivet skiftar.

Det är som alltid: Livet är att välja.