Etikettarkiv: fototips

vi går på loppis, del I

Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik

KastlösaFyndbutik_01Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!

KastlösaFyndbutik_02Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.

järn_KastlösaEtt järn eller två sitter väl sällan ivägen?

KastlösaFyndbutik_03En världssensation: Svävande katt!  En sån måtte betinga skyhöga priser.

KastlösaFyndbutik_04De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.

KastlösaFyndbutik_05Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?

KastlösaFyndbutik_06Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.

KastlösaFyndbutik_07Det  jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.

KastlösaglasGlas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus  från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.

Kastlösa_diverseJa visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!

Taggad , , ,

svartvitt med kommandot blanda kanaler

Sista metoden jag tar upp för att göra svartvita bilder av färgfoton i PhotoShop heter Blanda kanaler. Det är den jag oftast försöker använda, eftersom den ger strålande resultat vid vissa motiv. Men den är jobbig; man kan drabbas av ”spaksjukan” och sporrad av djävulen bli sittandes i oändliga reglagedragningar – tills man stupar…

Tilläggas skall att det troligen finns många fler PhotoShopmetoder för konvertering av färgfoton till svartvita bilder. Den nyfikne har alltid mycket att upptäcka i detta bautaprogram.

blanda_kanaler_meny_1PhotoShop har inget kortkommando för den här metoden så vi får gå över menyraden Bild/Justeringar/Blanda kanaler…

blanda_kanaler_meny_2Börja med att bocka i rutan Monokrom. Bilden blir då genast svartvit. Nu börjar spakningen. Jag brukar börja med att dra spaken för motivets dominerande färg åt det ljusa hållet – i detta fall spaken Grön – åt höger. Sen gäller det att hitta rätt med spakarna för Röd och Blå. I det här fallet ska de sannolikt dras åt vänster. Gör pyttesmå justeringar i en färg åt gången. Eftersom det finns ”miljarder” inställningsmöjligheter gäller det att hitta nåt slags egen grundinställning för att sen jobba vidare med bilden i exempelvis Kurvor eller Nivåer.

blanda_kanaler_meny_3Skaparna av PhotoShop menar att summan av spakarnas inställningsvärden bör bli 100 procent, här inringad i röd ring. Jag har ibland lite svårt att instämma i denna åsikt; ofta krävs lite ”överdrag” åt ena eller andra hållet för att få en högre kontrast. Dock finns ytterligare en spak – underst. Den kallas Konstant. Jag testar vanligtvis att få ihop summan 100 procent och sen försiktigt dra spaken för Konstant åt vänster. 

blandakanalerresultatSå här blev min snabba bearbetning i Blanda kanaler. Jag försöker hitta ett resultat inom en minut. Risken är annars stor att du blir sittande tills Djävulen hämtar dig. När man kommit så här långt kan man lämna Blanda kanaler och fullända bilden med andra metoder…

vidarejobbat_blanda_kanaler_Kurvor_exponeringSlutresultatet efter en lätt justering i Kurvor och Exponering. Rent allmänt tror jag det är svårt att slå fast enkla regler för hur en rätt behandlad svartvit bild ska se ut. Ditt öga bestämmer!

Taggad ,

svartvitt med kommandot övertoningskarta

Att köra färgbilder genom Övertoningskarta… ger ofta bra svartvita bilder. Kanske är det den bästa metoden för dig som inte kan någonting om konvertering av färg till svartvitt. Den är enkel och vissa motiv blir helt perfekta, dock inte våra träd i sommarträdgård.

övertoningsmeny_1När vi öppnat bilden i PhotoShop måste vi använda menyn. Tyvärr finns inget kortkommando för Bild/Justeringar/Övertoningskarta…

övertoningsmeny_2Kommandot är kanske förinställt på svartvitt, den ruta du ser vid pilen. Är det inte det får du hitta denna ruta genom att klicka på den lilla pilen till höger om den avlånga rektangeln. Då kommer alternativen upp, alltså de rutor du ser under pilen. Det låter krångligt men ger sig då du testar.

övertoningsresultatResultatet i Övertoningskarta. Med lite vidarebehandling kan bilden bli riktigt bra…

Taggad ,

vitare men mörkare – varför?

Hör du till dem som plötsligt märkt att utomhusbilderna blir för mörka? Det kan bero på snön. Läs mer här. Orkar du inte läsa kan ett kortråd bli att du ger kameran mer ljus genom att ställa in + 1 bländarsteg.

Taggad

med eller utan blixt?

En lös blixt, eller en vrid- och vinklingsbar hotshoeblixt, är många gånger skillnaden mellan bild eller inte bild – särskilt nu under mörka vintern. Men ofta är det viktigt att bevara motivets stämning i bilden. Att ”blixtra loss” på exempelvis motiv i en julmarknad i mörker ger ett katastrofalt intryck av ”konstgjort dagsljus”. Nä, då får man stå ut med att jobba i 6 400 ISO och 1/20 sekund. Skärpan blir många gånger låg men stämningen blir trovärdig.

Nedan ser vi Adam Hedins skulptur nere på Ölands södra udde fotograferad med och utan blixt. Motivet är exakt detsamma, men de fotografiska resultaten skiljer sig åt som natten från dagen.

vindpose_Adam_HedinVindpose, skulptur av Adam Hedin. Den är fotograferad utan blixt med avsiktlig underexponering för att få fram viss silhuettverkan. Vi riktigt ”känner” skraken i vinden där den står och torkar sina vingar. Detaljer är oviktiga, fotot ger ”totalintrycket” utan nåt som helst intresse för material eller skulptörens arbetsmetod.

vindpose_Adam_Hedin_blixtMed blixt förvandlas skulpturen ”från skrak till skrot”. Posen, som Adam Hedin sannolikt är ute efter, blir sekundär och våra ögon fastnar i stället på ovidkommande detaljer. Vi ser saxar och knivar och gångjärn och andra metallföremål men missar skulpturens ”kraft och själ”.

Taggad , ,

produktfotografering

Att fotografera föremål är inte så lätt som man kan tro. Proffsen kan använda hur många komplicerade och dyra lösningar som helst med riggar, lampor, blixtar, paraplyer, softboxar, filter, skärmar, flor med mera. Men man kommer ganska långt med enkla medel, eller som jag brukar säga till prylfixerade fotografer – och faktiskt mena det: Man kan i många fall få fram nästan professionella bilder med en fullständig kamerautrustning för under tusenlappen – om man inte har bråttom och är duktig att pruta: En begagnad kompaktkamera och en enkel hotshoeblixt. Det är allt som behövs.

Ponera nu att vi ska fota en vas eller en skulptur – eller som i mitt fall nedan, en kamerarigg för KAP. Vi tar vad vi har: En gammal enfärgad filt som bakgrund. En hotshoeblixt utan TTL och andra lyxfinesser och en pappskiva täckt med ugnsfolie. Studio blir vilket rum som helst där vi kan hitta två kvadratmeter ledig golvyta.

Jag använder nedan en systemkamera, men bytte jag den till min kompaktkamera skulle du inte se nån skillnad. Kameran spelar som alltid en ytterst underordnad roll. Vi jobbar alltid med ljuset – inte med kameran. Kameran är bara en ”registrator”.

bloggrigg_01För att vara tagen på golvet med enkla tillbehör är bilden helt ok. Visst hade jag kunnat anstränga mig mer och låtit den gröna filten plana ut mer och använt en större bländaröppning. Det hade gett en oskarpare bakgrund. Men som demonstrationsbild duger den gott. Här är min nya kamerarigg. Jag kallar den ”Himmelsöga I”. Mer fakta om den hittar du på min blogg 100meterupp.

Den lösa blixten på kameran är slagen rakt upp i taket, där ljuset studsar nedåt igen. Hur kan då alla skuggor vara så mjuka, och hur kan kameran och riggens inkråm synas så väl om ljuset kommer uppifrån? Svaren är två: Dels lyser blixtljuset upp åt alla håll på sin väg mot och från taket, dels har jag här tagit hjälp av en pappbit med en påklistrad bit ugnsfolie. Se nedan!

bloggrigg_02Längst till vänster ser vi folieskivan, som alltså fungerar som reflexskärm. Kostnad: under en krona. Den kan naturligtvis köpas men kostar då några hundra gånger mer. Alla skuggor är mjuka, alla detaljer är väl synliga. Med en gammal filt, en ännu äldre blixt och en skiva stanniol har vi lyckats ta en riktigt bra produktbild. Ljuset från blixten går upp till taket, studsar nedåt och lyser upp motivet. Men delar av ljuset från taket slår in i folieskivan där det studsar mot kamerariggen, som blir perfekt upplyst. Skivan står en aning bakåtlutad för att vinkeln mot kamerariggen ska bli optimal.

Låt oss nu titta på studion. Du ser den nedan. Kan den göras enklare?

bloggrigg_03Ett vardagsrum. En gammal filt. En billig Kinablixt utan fördyrande TTL. En hemmagjord reflexskärm. Det är hela studioutrustningen.

Vid all fotografering gäller ”att tänka ljus”. Med lite övning känner man snart hur ljuset går, hur det studsar, vilka effekter det får. Och minns det allra viktigaste: Det är inte kameran som tar bilden. Det är du.

Taggad

skjutklar kamera

De som gick min fotokurs i somras fick lära sig något som jag själv hade nytta av häromdan: Att ställa in kameran i ”transport- och beredskapsläge”. Man gör det genom att välja ett högt ISO-tal och en kort slutartid med slutarförval och kontinuerlig exponering, alltså att kameran tar bilder så länge avtryckaren hålls nere. I detta läge kan du blixtsnabbt börja ta bilder av något dramatiskt eller intressant även om det bara varar några sekunder. Händer inget överraskande är det bara att minska ISO-talet och ställa in en normalare slutartid när du ska plåta.

Jag brukar rekommendera:
800 ISO i kompaktkamera, 1 600 i systemkamera
1/250 sekund
kontinuerlig exponering
RAW-format, om kameran har den möjligheten
största möjliga bildyta i högsta kvalitet

slutarförval

Med ovanstående inställningar kan du ta bilder av ganska snabba förlopp i riktigt dåligt ljus. Och som sagt, häromdagen fick jag nytta av dem själv när vi helt spontant svängde ned till Degerhamns hamn. Vid pirens början ryttlade en rovfågel bara 15 meter från oss. Jag greppade kameran och gick ur bilen. Fågeln brydde sig inte. Min lilla kompaktkamera har ett mycket kort teleläge, men som alltid inom det fotografiska tager man vad man haver. Jag lät kameran spotta bilder och efter en dryg minut, lång som timmar, slog fågeln till. I skymningsljuset såg jag knappt vad som hände, det var först när jag laddade in bilderna i datorn som jag upptäckte att jag inte hade fångat ett nedslag – men väl ett uppflog, tack vare rätt kamerainställningar och envishet. Och det med en enkel fickkamera med klent teleläge. Nedan visar jag två originalbilder och två delförstoringar av dessa.

Det behövs alltså inte alltid värstinggrejor, som Canongluggen här för 420 000 kronor, för att fånga dramatiska naturhändelser. Men rätt kamerainställningar och en gnutta tur kan man komma rätt långt med en billig fickkamera.

Eftersom jag inte kan skilja mellan kaja och sparv kallar jag fågeln nedan för just ”fågeln”. Nån läsare kan kanske hjälpa mig med artbestämningen. Fågeln är runt en meter mellan vingspetsarna och vingarna är vita/ljusa undertill.

5677.bHela originalbilden. I bildmitten ser du fågeln i uppflog med musen i klorna.

5677I en delförstoring får man en hyfsad uppfattning av fågeln i ett dramatiskt ögonblick.

5680bMed middagen i klorna styr fågeln ut mot havet. Men i förhållande till nedlagt arbete blev måltiden mager.

5680Utsnitt ur originalbilden. Genom att jobba i största möjliga format och .raw kan man kompensera ”brist på teleobjektiv” med måttlig beskärning.

Taggad

drunkna inte i gulstick

_MG_18881Kyrkogården i Södra Möckleby i kväll, Alla helgons dag. Exponeringstiden är 15 sekunder. Om jag inte hjälpte kameran att se lite mer i mörker skulle kontrasterna bli alldeles för stora. Här har jag därför ”penslat” raden av gravstenar med ljuset från en LED-lampsficklampa. Det ljuset är blått och kallt, vilket kan behövas eftersom ljuset från många stearinljus ofta återges alldeles för gult av många kameror. Här har jag trots mitt extra blåljus fått ta bort en del gul färgmättnad.

_MG_18941I detta foto var jag tvungen att dra ned den gula färgmättnaden med runt 50 procent. Och detta trots att jag – precis som i fotot ovan – har spetsat bilden med blått ljus från en vanlig LED-lampsficklampa. Du ser det tydligast till vänster i bild. Utan dessa båda åtgärder hade bilden blivit oanvändbar genom ett groteskt gulstick.

Taggad ,

pigga upp enformiga landskap

Att plåta landskap med vidvinkel är svårt. Det blir lätt trist; ”stort” och ”långt”. Men ibland vill man lik förbaskat använda vidvinkeln för att få med mycket. Testa detta lilla tips!

Danmark2015_338Denna hed på Jylland är i verkligheten magisk. Men på foto gör den sig inte. Bilden saknar fixpunkt och flyter ut i ett våghav utan stringens. 

Danmark2015_350Här har jag vridit kameran en aning och fått med en häck med en relativt dominerande ros i förgrunden. Den ligger dessutom ganska nära gyllene snittet. Ögat får en utgångspunkt, avstånden blir tydligare. Rosen är en meter bort, horisonten flera kilometer. Fickkamera 1/250 sek, 100 ISO, full glugg i manuellt läge. Eftersom en fickkameras sensor är så liten blir skärpedjupet stort, även på full glugg – om du inte fokuserar på något extremt nära, förstås.

silhuetterPåStrandJyllands stränder mot Atlanten ger hisnande upplevelser för en som kommer från ett innanhav med i det närmaste obefintliga sandstränder. Här är stranden runt 35 mil lång och på sina ställen upp mot 200 meter bred. Men ”strandens själ” är svår att fånga på bild. Fotot ovan hade blivit trist utan människorna i silhuett. Deras kroppsspråk eggar fantasin, vad gör dom där i vattenbrynet? Fickkamera, 1/800 sek, bl 7,1, 200 ISO. Den korta slutartiden var nödvändig eftersom jag använde längsta tele, motsvarande nästan 400 millimeter på en fullformatskamera.

Taggad , , ,

beskära redan i sökaren

De som gick min fotokurs i somras fick lära sig att beskära redan i sökaren. Om man slarvar med detta måste man senare göra beskärningar i bildbehandlingsprogram, ofta med betydande kvalitetsförluster som följd. Ett av de bästa motiven att öva just beskärning är kreatursflockar. Djuren ligger eller står ofta slumpmässigt osymmetriskt men är ofta relativt stillsamma, och de finns överallt på ön.

Min erfarenhet är att hur man än beskär dem blir något i bilden lidande. Man kan bara göra så gott det går. Efterbeskärning blir nästan alltid nödvändig. Nedan några smakprov av en flock på södra ön.

kreatur_01Här finns ingen kapad djurdel. Alla kräken är hela. Men för att lyckas med det har jag tvingats välja ett rätt udda format. Men varför inte?

kreatur_14Djuren till vänster i bild har fått både nosar och bakdelar kapade men kanske att man trots det köper beskärningen som egentligen är gjord för situationskomikens skull. Kon längst fram till vänster vrider bort huvudet i avsky och säger till den stående kon: – Kan damen möjligen vara en smula diskretare?

kreatur_20Denna beskärning är ungefär hälften av kompaktkamerans originalbild. Beskärningen är stenhård, men jag tycker den håller. Senare års kompaktkameror bjuder på finfin bildkvalitet. Här är halva bilden bortskuren, trots det är skärpa och toner imponerande. Kompakterna är – och kommer att vara – överlägsna telefonsmällorna.

kreatur_37Liten del av stor flock. Hur man än kapar får man nästan alltid något oönskat med på bilden. Här: rumpan längst ned till vänster. Visst kan man klona bort den, men är det värt besväret?

 

Taggad

bättre selfies

GorillaPod_2Stolsryggar, grenar, ledstänger, cykelstyren, räcken, stativ, staket, bilbackspeglar… Gorillapod klänger sig fast på det mesta.

Selfies och wefies är ok men jag börjar tröttna på alla ”hysteriskt leende, hopslagna och stornästa människor med fokus på sig själva” som sköljer över världen. Kanske ketchupeffekten kom efter Mandelas begravning i december förra året då Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt tog den i dag världsberömda selfien av sig själv, Barack Obama och David Cameron. Helle vägrar att visa den för världen, men ögonblicket för selfiens tillkomst finns dokumenterad.

För att slippa selfiens alla negativa sidor – litet avstånd, oskärpa, stora näsor, ansträngda ansiktsuttryck – tipsar jag om ett makalöst bra stativ: Gorillapod. Det kan användas som konventionellt, trebent ministativ eller fästas på de mest omöjliga och möjliga ställer. Och det sitter!

selfie
wefie

GorillaPod_1Här sitter jag bra! Stativet levereras med fiffigt snabbfäste som dessutom är låsbart. En av de vettigaste fotoprylarna i min utrustning. Modellen för kompaktkameror kostar runt 200 kronor.

Taggad