Vi återvänder till ställplatsen i Degerhamn och lyssnar in vad vårt pratviga gäng från fastlandet tycker om ön – Öland alltså. Är den nåt att ha? Har den en framtid? Vad säger exempelvis vår kvartett om turismklyschor som att Öland är paradiset på jorden?
– Dom som säger så är kanske inte så beresta som vi, säger Per Lagerling och ler lika brett som klaviaturen på en Steinwayflygel. Vi som har sett oss om i världen och kort och gott säger att Öland är bra delar ju ut ett gott betyg. Eller hur? Det är ett annorlunda landskap, unikt i hela världen.
– Men för mej är Öland inget märkvärdigt, kontrar Roland Nilsson från Kalmar. Det bästa med ön är närheten till Kalmar. Så är det.
– Men visst är alvaret nåt extra, inflikar Jane Mårtensson. Mina svärföräldrar bodde i Stora Frö och där var jag ofta. Men jag fick inte upp ögonen för orkidéer förrän i mogen ålder. Men så är det nog för dom flesta.
– Just nu tänker vi mera på Västervik än på Öland, säger Barbro Lagerling. Vi köpte en tomt där i går. Kanontomt med sjöutsikt för nästan ingenting. Det blir närmare till kontinenten därifrån. Vi säljer nog kåken på Värmdö och bygger i Västervik. Tanken är att hyra ut halvårsvis i Västervik och kuska runt på kontinenten i husbilen…
– Men hur kan man leva så? undrar jag. Är ni pensionärer?
– Ja, på sätt och vis, säger Per. Vi har eget företag och sysslar med energideklarationer. Jag är energiexpert och har kontoret i bilen. Vi har besiktningsmän som åker runt i landet och mejlar alla data till bilen. Sen gör vi energideklarationerna – och fakturerar. Det är ett trevligt sätt att leva. Blir det många faktureringar en dag går vi på krogen.
Livet i husbil ger för en novis ett nästan oförskämt sorglöst och lyxigt intryck. Man är sin egen lyckas smed – och befälhavare. När man är mätt på ett ställe drar man till nästa – på Öland eller kontinenten.
Vi pratar mer om Öland. Jag berättar om mina farhågor för framtiden. Bredbandsutvecklingen och kollektivtrafiken står på u-landsnivå. Hälften av befolkningen i Mörbylånga kommun är i icke arbetsför ålder och turismen går kräftgång. Vilken företagare eller ungdom med visioner vill flytta till en sån kommun?
Per Lagerling är tyst en sekund. Så tar han till orda:
– Ingen fara. Ni kommer att räddas.
– Av vem? frågar jag.
– Av Nato, säger Per.
– Förlåt? säger jag.
– Av Nato, säger Per. Dom svenska politikerna har börjat förstå allvaret. Jag vet vad jag talar om. Jag är byggnadsingenjör och var reservare inom ingenjörstrupperna. Men jag skolade om mej till fortifikatör, alltså en sån som bygger skyddsrum och annat åt militären i fredstid.
– Ja ha, säger jag och försöker se intelligent ut.
– Nato kommer att bygga på både Gotland och Öland, trots att vi inte är medlem i pakten. Det måste göras. Annars sätter sej ryssen här. Och det kommer att bli strålande tider för er ölänningar. Det blir amerikanska stridskrafter på båda öarna. Dom behöver skolor och underhåll och mycket annat. Det blir mycket att göra, så mycket kan jag säja.
– Så vi får jobb av det…?
– Ja visst. Hotet från Ryssland blir Ölands motor för framtiden.
– Det är svindlande perspektiv du målar upp, Per Lagerling.
– Ja, men det finns också negativa såna…
– Jaså, vilka då?
– Jo, Öland kan välta!
– Välta?
– Ja, det finns två öar i hela världen som kommer att välta. Den ena är Bornholm. Den välter först. Ingen vet när men så kommer att ske, säger Per. Det behövs bara att nån båtägare glömmer lossa tampen från bryggan när han ska därifrån så är det kört.
– Vi såg på kartor i Köpenhamn att det faktiskt är så, säger Barbro. Bornholm står liksom på en nålspets.
– Jag läser massor om såna här saker, säger Per. När Bornholm har slagit runt är det Ölands tur. Öland välter inte av sej självt, det behövs en kraft utifrån, en tsunami till exempel. Men då är det kört. Det är bara att hoppas på att den välter åt väster – där bron kan hålla emot en aning…
Alvarsamts utsände tar sig nu för pannan och ber om ett glas vatten. Per Lagerling föreslår glatt en titt in i husbilen och jag tackar genast ja till inviten. Här gäller det att göra nåt annat, att komma in i stugvärmen, att börja tro på de vanliga gamla slitna klyschorna om Öland och dess framtid, om utveckling av ett landskap där bara en av 200 har ett snabbt bredband och där kollektivtrafiken är lika intensiv som den i Gobiöknen. Det blev glatt och trevligt i husbilen, vilket förhoppningsvis framgår av fotona nedan.
Men i dag, drygt en vecka efter husesynen på ställplatsen i Degerhamn, kan jag bara konstatera att försvarsuppgörelsen är i hamn och att politikerna är överens om att undersöka för- och nackdelar med medlemskap i olika försvarsallianser, Nato inkluderat.
Han Lagerling snuddar vid sanningen om Nato och Gotlands och Ölands framtid. Med tiden kan han få ännu mera rätt. Ska han också få rätt om… Nä, jag sätter punkt här.
I paret Lagerlings husbil. Från vänster ser vi Barbro Lagerling, Jane Mårtensson, Roland Nilsson och Per Lagerling. Bordet i mitten kan göras större, och från taket kan en tvåbäddskonsol sänkas ned på bara några sekunder. Bilen har vattenburen centralvärme och kostar ny runt två miljoner. – Men vår är sju år gammal, berättar Per.
Barbro Lagerling i aktre sängkammaren. På nattygsbordet i mitten sover katten, som också den älskar husbilslivet.
Barbro och Per. – Tomten i Västervik var nästan gratis och ändå var vatten och avlopp inräknat, berättar Barbro. Vår idé är att bygga där, sälja på Värmdö, hyra ut i Västervik och kuska runt halva året ute i Europa. Och spela så mycket golf vi orkar och hinner! Handikapp? frågar Alvarsamt. – Inte vad jag vet, svarar Barbro.
Fotografen står här inne på toaletten, som genom ett magiskt handgrepp kan förvandlas till toalett med dusch. Och när den inte är dusch är den garderob – om Alvarsamts utsände nu minns rätt. Hur som helst var det smått geniala trollkonster Barbro visade upp.
Det första inlägget om den pratglada kvartetten kan du läsa här. Och ett äldre inlägg från Ställplats Degerhamn finns att läsa och lyssna på här.
alvarsamt 