förlista på kyrkogården i södra möckleby

Gösta Wahlgren föreläser på Alungården. Du kan även läsa om förlisningen i detta inlägg på sidan 22 i denna pdf-fil från Kalmar muséum. 

Som Alvarsamt tidigare berättat höll lokalhistorikern Gösta Wahlgren nyligen ett långt föredrag om förlisningar i vattnen utanför södra Öland. Skeppsbrottet i detta inlägg kan vi se konsekvenserna av än i dag – på kyrkogården i Södra Möckleby. Där ligger två unga tyska sjömän begravda, under var sin sten. Så här mötte de sina öden:

Vi skriver 1932. Motorgaleasen Herta Grube från Hamburg går ut från Gamleby mot Stettin i Polen. Den 19 november angör fartyget Kalmar för bunkring av olja. Den 22 november lämnar Herta Grube Kalmar och styr söderut. Flera andra fartyg avgår samtidigt Kalmar, bland andra MS Mathilda från Degerhamn. Under dagen blåser det upp en mycket hård och byig sydvästlig vind. MS Mathilda söker nödhamn i Bergkvara. Men Herta Grube fortsätter sin gång i den hårda sjön.

Den 23 november hittas en drivande obemannad livbåt utanför Grönhögen. Mängder av virke driver i land mellan Grönhögen och Västerstad. I gryningen den 24 november upptäcker man två manslik på stranden i Årsvik strax norr om Degerhamn. De två är styrman Erich Wolff och kocken Heintz Peters – från Herta Grube. De två begravs på Södra Möckleby kyrkogård den 4 december 1932. Flera hundra kyrkobesökare följer akten; inte en enda plats är ledig.

Alvarsamt berättar småningom om ytterligare någon förlisning som Gösta Wahlgren kastade ljus över med sitt föredrag…

 Gravstenarna på kyrkogården i Södra Möckleby. Den vänstra bekostades av den omkomnes familj. På den står det, översatt till svenska: ”Här vilar i frid långt hemifrån vår älskade son och broder styrmannen Erich Wolff från Ückermünde, född 12 december 1908, död 22 november 1932, sörjd av sina föräldrar och syster.” Kocken Heinz Peters kom antagligen från fattigare förhållanden. Pengar till hans gravsten samlades in av sjömän i Degerhamn. Gösta Wahlgren berättade att det på den här tiden var vanligt att omkomna sjömän begravdes på närmaste kyrkogård, var de än dött i världen.