Etikettarkiv: house of the rising sun

– Miljonerna var målet!

Stilstudie av Staffan Petersson, bonde och gitarrist, under spelningen på kulturfestivalen Dikt & Lögn i Södra Möckleby. Staffan spelade tre låtar: House of the rising sun, Nidälven och Last date. Den första kan du lyssna på här.

Än i dag händer det att bonden Staffan Petersson tar fram gitarren och drar några låtar hemma i Södra Möcklebyvillan. Nyligen spelade han på kulturfestivalen Dikt & Lögn i Södra Möckleby.

– Det musikaliska äventyret började 1967. Beatles var stora. Om jag minns rätt spelade dom i Madison Square Garden 1968 och fick 1,4 miljoner för 20 minuter. Det var lagom, tyckte vi. Det blev målet för oss ungtuppar. Men vi kom inte ens över Kalmarsund. Vi spelade på danser i Torngård och Gårdby och här på Kupan i Södra Möckleby. Inte ens för en helafton fick vi 1,4 miljoner. Som mest blev det 600 – att dela på fyra. Men vi hade roligt.

Som tusentals andra ungdomar under 1960-talet bildade Staffan orkester. Fyra unga män samlades under det stolta namnet Addox. Idolerna var Beatles.

– Vi ville vara lika gåtfulla som dom, berättar Staffan. Många undrade varför gruppen hette just Beatles. Ingen visste. Så ville vi också vara, hemlighetsfulla. Min far hade en räknemaskin, en stor sak som vägde massor av kilo. Den hette Addo-X. Vi strök bindestrecket och blev Addox.

Nu vet världen bakgrunden till Addox. Men gåtan Beatles återstår att lösa.

Repertoaren var tidstypisk. Man spelade Beatles, Hepstars, Stones, Tages.

– Vi höll på några år men runt 1972 började tjejer och annat locka mer än repetitioner. Bandet splittrades. En i kvartetten bor i dag i Mörbylånga så honom morsar jag på ibland. Men dom två andra har jag inte träffat sen vi gick åt skilda håll. Dom flyttade till Lund, respektive Malmö. På Alvarsamt under ”About” har du förresten fått en kommentar av Bobby Sommerstein. Han var en av utflyttarna och skriver att han blir så sentimental när han läser din blogg. Han bodde nere i Dalsjö nedanför min gård…

– Oj, vad tiden går. Nån gång i framtiden måste vi ses alla fyra, säger Staffan och får ett stänk vemod i ögonvrån.

– Vi bara måste.

Taggad