Etikettarkiv: jylland

pigga upp enformiga landskap

Att plåta landskap med vidvinkel är svårt. Det blir lätt trist; ”stort” och ”långt”. Men ibland vill man lik förbaskat använda vidvinkeln för att få med mycket. Testa detta lilla tips!

Danmark2015_338Denna hed på Jylland är i verkligheten magisk. Men på foto gör den sig inte. Bilden saknar fixpunkt och flyter ut i ett våghav utan stringens. 

Danmark2015_350Här har jag vridit kameran en aning och fått med en häck med en relativt dominerande ros i förgrunden. Den ligger dessutom ganska nära gyllene snittet. Ögat får en utgångspunkt, avstånden blir tydligare. Rosen är en meter bort, horisonten flera kilometer. Fickkamera 1/250 sek, 100 ISO, full glugg i manuellt läge. Eftersom en fickkameras sensor är så liten blir skärpedjupet stort, även på full glugg – om du inte fokuserar på något extremt nära, förstås.

silhuetterPåStrandJyllands stränder mot Atlanten ger hisnande upplevelser för en som kommer från ett innanhav med i det närmaste obefintliga sandstränder. Här är stranden runt 35 mil lång och på sina ställen upp mot 200 meter bred. Men ”strandens själ” är svår att fånga på bild. Fotot ovan hade blivit trist utan människorna i silhuett. Deras kroppsspråk eggar fantasin, vad gör dom där i vattenbrynet? Fickkamera, 1/800 sek, bl 7,1, 200 ISO. Den korta slutartiden var nödvändig eftersom jag använde längsta tele, motsvarande nästan 400 millimeter på en fullformatskamera.

Märkt , , ,

resa utan mål

Haurvig Kyrka

Även om man bor på Öland måste man se nåt nytt. Vi kom till Jylland, Danmark. Där pratar alla tyska. Danskarna står bakom disk och vid kassa – och pratar tyska. Pizzorna presenteras på tyska. Zimmer är vanligare än vaerelse. Det är Morgen hit och tschüss dit, aldrig ett bye eller chiao och aldrig mötas de tu – eller tre.

Tiderna förändras. På Jylland finns inga cigarrökande damer. På Jylland finns inga svenskar. Nästan. På Jylland finns inga smil. Nästan. På Jylland finns inga invandrare. Men en och annan husbil rattas av kvinna, sannolikt tysk. I Sverige körs husbilar av män. Alla! På Jylland går inga ungdomar med Iphone-proppar i öronen. Nästan. Danmark är inte alls likt Sverige. Vi får för oss att Jylland är likt Tyskland.

Danmark har troligen inga landdistrikterne problemer, glesbygdsproblem. Det bor nämligen ingen ute på landet. Nästan. Bara en och annan bonderøv häckar i en ensom ejendom omgiven av enorma spannmålsfält. Man bor i by och småstad där alla pratar tyska. Nästan. Landet i landet Danmark är lika med spannmål. Och tyskar.

Vi far dit något pekar eller vinden styr. Vi hamnade vid Haurvig kyrka. Där fanns inte en enda tysk. Kyrkan har en krigskyrkogård. Det var dansk högsommar med sol och vackra cumulusmoln. Där mötte vi döden. Men vi var inte beredda på att möta döden denna varma dag med en svag vind som doftade ljung. Det är nog ingen. Det var nog heller ingen av dem som vi såg skymten av här: Oskyldiga små barn, amerikanare, engelsmän och kanadensare som blivit massakrerade, torpederade och sönderskjutna eller som drunknat, kvävts eller brunnit inne.

Livet går vidare. Snart finns ingen levande från andra världskriget. Vi glömmer. Alla generationer måste göra om samma slags misstag.

På Jylland finns inga cigarrökande gamla kvinnor. Alla pratar tyska. Det är Morgen hit och tschüss dit.

barmgravar_1Några har fått stenar med både för- och efternamn, till och med födelse- och dödsdatum. Vissa får bara ett förnamn.

barmgravar_2Anders, Svend och Mary. Vad skulle det ha blivit av dem om inte kriget dödat dem?

krigskyrkogårdKriegergrave/War graves.

stupade_1Sergeanten Allen John Ingram, 50 skvadronen i RAF. Hans bombplan av typ Hampden störtade under väg till Hannover utanför den holländska kusten. Allen John Ingram drev iland på stranden i Årgab 25 juli 1940. Han begravdes tre dagar senare. Resten av besättningen, fyra man, omkom också. Wing Commander Crockart och sergeanten Soothey är troligen begravda i utlandet. Den fjärde besättningsmedlemmen försvann i havet. Hans namn finns inte nämnt i informationsskylten på kyrkogården.

stupade_2Den amerikanske soldaten Albert Edw Barclay drev iland 12 juni 1945. Han begravdes fem dagar senare. De flesta flygare var mellan 20 och 25 år gamla.

stupade_3Natten till den 24 februari 1945 störtade ett bombflygplan av typen Stirling i Nordsjön. Liket av flygnavigatören F W Vebster drev iland på stranden utanför Bjerregård. Vebster begravdes i sanddynerna av tyskarna. Fyra man ur besättningen har ingen känd grav, men två ligger begravda på Sönder Nissum Kirkegård.

stupade_4 P/O. Colin John Blyth, RCAF 405 SWqdn. Under en bombräd mot Hamburg störtade en Lancaster i havet den 29 juli 1944. En av planets skyttar, kandadensaren C. J. Blyth, drev iland nord om Bjerregård den 7 eller 8 oktober 1944. Tyskarna begravde den stupade i sanddynerna och satte ett träkors med hans namn på graven. Resten av besättningen försvann i havet. Försök till samtal med tyskarna – sannolikt om en senare riktig begravning – misslyckades. Tyskarna hänvisade till ordern att ”fientliga flygare skulle grävas ned på stället.”

stupade_5 Här vilar radiotelegrafisten sergeant Arthur Robson. Liket av honom drev iland vid stranden i Nymindegab i oktober 1944. Tyskarna begravde honom i sanddynerna. Av de övriga i besättningen försvann två i havet, medan två ligger begravda i Esbjerg och två i Kiel: Sergeant K M Durrant och F/O H Wilkins. Den störtade eller nedskjutna Lancastern var på bombuppdrag mot Kiel.

Märkt , , ,

Att marknadsföra södra Öland

Efter en kort Danmarkssemester bilade jag i dag runt södra Öland. Nästan sommarhetta i luften, varmt ljus över land, kallare blått över hav – häftiga färgkollisioner, vackert så man nästan grät.

Håll i er nu! Trots att Sydöland är vackert är det ingenting att hänga i gra´n i jämförelse med västra Jylland. Inte ett barr! Ljuset på Jylland är minst lika fascinerande och varierande som här; det uppskattades och avgudades redan av Skagenmålarna. Atlantens vågor är större än Östersjöns. Atlantvattnet är renare än Östersjöns. Atlantvattnet är varmare än Östersjöns.

Det finns lika spännande skogar på Jylland som på Öland. Lantbruket är lika intensivt, lika mångfacetterat. Krogarna är i regel några snäpp bättre än här. Vägarna är som biljardbord, cykelbanorna likaså. Campingbyarna är helt oslagbara, museerna många, det finns hur mycket som helst att göra, ofta till lägre priser än här. Och så har vi vinerna. På Jylland ger du åttio kronor för en låda prima rödvin på macken eller Netto. Du deltar i underhållande vinprovning på gågatan i Ribe. På södra Öland har vinet för länge sedan runnit bort och hittas först i en enda butik i Färjestaden. Men säg inte det till en dansk. Då tror han att vi är galna hela bunten.

Att marknadsföra Sydölands badstränder är en lek med livet – och samvetet – som insats. Ser en dansk eller danmarksturistande tysk Mörbylånga kommuns badstrandsutbud dör han sannolikt på fläcken – av skratt. Du förstår vad jag menar om du jämför med bilderna nedan, tagna några mil nordväst om Esbjerg.

Men Sydöland ger sig aldrig. Enligt ovanstående matchreferat leder Jylland med 20-0 över Sydöland, som raglar som en drucken Sylvester Stallone i ringen. Domaren ser ut att vilja bryta matchen när som helst. Jylland är nära en enkel knockoutseger. Bara nådastöten återstår…

Då reser sig Sydöland på nio efter senaste nedslagningen, tar några vingliga steg, jabbar tafatt med vänstern och laddar omärkligt med högern: Pang! Matchen är över!

Analys: Sydöland såg redan från första ronden ut som en loser. Jylland har så oändligt mycket större slagrepertoar. Sydöland har bara ett vapen, som det tog tid att hitta: Det stora alvaret. Men ett enda vapen kan räcka långt – om det är unikt. Efter att ha träffats av detta monsterslag är det få som fortsätter matchen. Om ens någon.

Det finns runt 30-35 mil(!) sandstrand utmed västra Jylland. Här lite norr om Esbjerg är den ungefär 100 meter bred men kan på sina ställen vara mycket bredare. Man hittar lätt ett ostört läge även under den intensivaste turistsäsongen.
 
Stranden består bara av fin sand. Här kan du inte ens hitta ett gruskorn. De små ”föremål” som eventuellt syns i sanden är snäckskal och små tångbitar. Det förekommer utåtgående strömmar. Råkar du ut för en sån ska du ta det lugnt och flyta med ut. Den avtar rätt snabbt i styrka och du simmar då åt sidan och i en båge tillbaka in mot land. Jag råkade aldrig ut för någon sådan ström.
 
Atlantens vatten är ett kapitel för sig. Det växlar ideligen färg och temperaturen är behagligt hög och stabil. I början av september gick det utmärkt att simma nån timme eller två. Vid frånlandsvind är det förbjudet att flyta på madrass. Det kan bli en lång resa till Amerika…
 
Stranden är nästan helt vågrät. Delen under vattnet sluttar något brantare men kan ändå karaktäriseras som långgrund. På delar av stränderna är biltrafik tillåten på körbanor av packad sand, tjugo- trettio meter breda i båda riktningarna. Här finns utrymme åt alla, och i ett kommande inlägg ska jag visa några aktiviteter på både strand och vatten.
 
 För danskarna – och för all del även för turisterna – är livet på stranden en naturlig del av livet. Många tar bilen dit och riggar olika slags vindskydd, somliga  fantasifulla, andra roliga.
 
Dessa nyckelpigor som dansar i vinden är exempel på dansk ”strandhumor”. Den största är ungefär en meter stor och ingen av dem har någon som helst praktisk funktion.
 
Morgnar och kvällar promenerar många med sina hundar på stranden. Och man kan gå mil efter mil efter mil…
 
En hel del fåglar kutar runt och letar föda som vågorna spolar upp på stranden. Tillåt mig gissa att detta är några slags ”snabbfotade snäppor”?
 
Det är sällan man ser så här många badare på så pass begränsad vattenyta. Ofta har du knappt en badare inom synhåll – så enorma är stränderna.
 
För många har naturligtvis promenaden på stranden, till vågornas eviga brus, ett kontemplativt inslag.
Märkt ,