Vi ser österut över kalkbrottet i Grönhögen. Brottets södra kant är markerad med stora stenblock.
Trots att brottet ligger helt nära byn syns det knappt från marknivå. Man måste upp en bit för att kunna se ned i den stora stengrytan.
En fascinerande miljö. Besöker vi en annan planet?
Vi ser österut och anar Östersjön på andra sidan Öland. Dit är det en halvmil.
Den gula lastmaskinen tenderar att bli allt vitare ju längre arbetsdagen lider.
En bild mot norr från låg höjd. Vägen ned mot brottet är avspärrad med en gigantisk skopa.
De fem vindsnurrorna i bakgrunden står i Ventlinge.
I bergväggen till höger syns spåren efter borrarnas arbete.
Sjön på området är en populär badplats. Man dyker i den också. Där lär också finnas fisk och kräftor. Alvarsamt återkommer från brottet när vi ”flugit in sjön i våra kameror”…
Det gäller att vara vaken när man närmar sig Cementas kalkstenbrott ute på alvaret öster om Albrunna.
Från luften ser vi nästan hela brottet. Den bortre lodräta väggen är mer än en kilometer bort. Bredden på brottet är ungefär en kilometer. Diagonalt i bilden går vägen mellan fabriken i Degerhamn och stenbrottet.
Vid norra delen av stupet ned mot brottet markeras kanten inte med staket utan med enorma stenar, eller flisor som det heter på öländska.
Inget stenbrott kan nog betraktas som ”vackert”, inte heller detta. Men det fula kompenseras mycket av sjön, där många fåglar lär trivas och häcka.
Här ser man att Öland är i stort sett bara sten – med ett tunt jordlager här och var.
Närmare stupkanten än så här vill jag inte gå…
Borrarna har lämnat lodräta avtryck i berget. Man borrar först och spränger sen. Därpå körs råvaran på lastbil till fabriken i Degerhamn.
Mitt i allt det hårda och karga kan man finna ett färgstarkt miniliv. Här några mossor och lavar på solvarm sten. Cementa gör en hel del för att stimulera den biologiska mångfalden. Läs mer här.
Här är brottets kanske mest dramatiska hörn där norr-söder-väggen möter väst-öst-väggen.
Ett fotografiskt sett svårt motiv. Väggen till höger är mycket mörk, sjön skimrar som blått silver. Det krävs en hel del bildbehandlingsjobb för att få ”fotografisk harmoni”.
Våra fantastiska ögon ser detaljer i förgrundens ljusa sten lika väl som i stupets kolmörka sida. Men kameran klarar inte det. Därför måste bilden behandlas i ett datorprogram.