Etikettarkiv: kameran

Lat djurfotografering

Området nere vid fyren Långe Jan är utmärkt om man vill fotografera djur utan att egentligen anstränga sig. Så här års finns där kreatur, får, sälar och fåglar. Det är bara att slå sig ned och invänta de rätta ögonblicken. Men djur är oförutsägbara. Ha därför kameran inställd för omedelbart skott! Då kan du till och med skjuta från höften när rätta tillfället yppar sig.

”Fåglar mot himmel” är en klassisk felexponeringssituation. Bilderna brukar bli underexponerade på grund av att kameran mäter ljuset från himlen, inte från fåglarna. I sådana lägen fotograferar jag alltid med manuella inställningar och försöker ställa in avståndet ”på något som är lika långt från mig som fågeln”. Ett exponeringsknep när det är bråttom är ”två till tre steg större bländare än utslaget mot himlen”. Med en digitalkamera finns inga ursäkter för att inte testa och prova sig fram.

För att fånga dessa svanar med fyren i bakgrunden hade jag uppskattningsvis två sekunder på mig. Då duger det inte att fippla med bländarvärden och exponeringstider. Sikta och skjut! är parollen.
 
Här behövde jag inte ha bråttom. Kreatur är prima fotomodeller. De rör sig långsamt och är lätta att komma nära. Det gäller bara att veta vad man vill fånga. Är det ljuset, stämningen, rörelserna eller positionerna?  Jag ville åt ”det skulpturala i speciellt den vänstra kons kropp”.
 
Här vilade lugnet men plötsligt blev det bråttom. Motivet var de stillaliggande, soldyrkande sälarna. Men helt oförhappandes kom en ko intravande i bilden. Jag valde att ligga kvar med skärpan på sälarna. Hade jag lagt den på kon hade sälarna blivit så oskarpa att man inte kunnat skilja dem från stenarna de ligger på.
 
Taggad

Något blir ofta/alltid snett

Att fotografera höga byggnader är svårt. Ju vidvinkligare objektiv du använder, desto större blir problemen. Det finns specialgluggar för ändamålet, så kallade tilt/shift-objektiv, men de kostar stora slantar. Har man inte ett sådant kan man klara sig rätt bra med en skopa noggranhet och ett kryddmått eftertanke. Dessutom kan kunskapen om optikens starka och svaga sidor aldrig övervärderas.

Nedan visar jag några mer eller mindre hopplösa bilder från vinterns försök att plåta södra sidan av kyrkan i Resmo – en byggnad i krävande fotomiljö. Den ligger på sluttande mark, flera träd skymmer motivet och det fria utrymmet åt söder är litet.

En typisk ”fotografisk kompromiss”. Vägen är hyfsat korrekt, den sluttar i verkligheten åt vänster i bild. Muren är också godkänd – och kanske också kyrkan – om man inte har för stora pretentioner. Men har man det duger ej fotot; kyrkobyggnaden är ”toppig”. Varför? Jo, för att få med hela kyrkan har jag tvingats hålla kameran en aning uppåt. Denna ”toppighet” blir värre ju närmare motivet jag står.
 
Här har jag lyckats få klocktornet helt lodrätt. Men resten är ”rena katastrofen”.
 
Kyrkans tak ligger här helt vågrätt. I stället lutar tornet en aning inåt och muren ”rutschar iväg”, liksom vägen.
 
Här har jag valt att prioritera muren, den är helt vågrät. Men hela kyrkan ramlar snart ur bild åt höger…
 
Ett i det närmaste korrekt foto av kyrkan i Resmo. Tornet är lodrätt, taket vågrätt. Men vi ser inte muren… Varför? Jo, till skillnad från alla foton ovan är denna bild tagen från sju meters höjd – och rakt fram mot kyrkobyggnaden. Proportionerna blir därför mycket naturligare än från markplanet. Å andra sidan är bilden helt hopplös på grund av det stora trädet i förgrunden. Ska motivet bli bra krävs motorsåg och omtagning, alternativt plåta närmare kyrkan, alltså inifrån kyrkogården, med extremare vidvinkel – med nya och sannolikt större förvrängningsproblem. Det är många gånger svårt att fotografera, vad kamerareklamen än säger.
Taggad ,