motgång och medgång i fyr till fyr

– Det blir ingen cykelled mellan Albrunna och strax norr om Mörbylilla. Där får man cykla på 136:an. Det berättar Bo Thoor, projektledare för det stora cykelledsprojektet Fyr till fyr.
Alvarsamt har hört sig för i bygden och fått besked att det lär kinka med markägare.

– Naturligtvis är det en black om foten för projektet, säger Bo Thoor. Nu gör vi helt om och jobbar från söder mot norr i stället. Vi smiter förbi golfhuset i Gröhögen, går väster om 136:an och ned till stranden där golfbanan slutar. Därifrån fortsätter vi genom talldungen och upp till Ventlinge. Från Ventlinge går leden väster om och intill 136:an till strax norr om Mörbylilla. Därifrån får man cykla på landsvägen fram till Albrunna och ned mot havet igen där leden åter tar vid.

Den positiva nyheten är att sträckan från Grönhögen och söderut kan bli en riktig paradsträcka. Eller vad sägs om att få cykla hela vägen utmed södra sidan av Karl X Gustavs mur? Markägaren Johan Parboäng berättar:
– Leden ska gå här mellan min fågelsjö och badstranden. Sen smiter den förbi murens västra slut alldeles nere vid havet och svänger tvärt vänster upp utmed muren fram till 136:an.

Alvarsamt vågar redan nu påstå att denna del av leden kommer att bli en av de vackraste på södra Öland. Vi cyklister har fått nåt att se fram mot!

Alvarsamts läsare kan också se fram att snart få läsa om vad Johan Parboäng tycker och tänker om sina fågelsjö- och gäddyngelprojekt, om jordbruk, om ekologisk odling, om Stomp, om jakt, om vatten, om mjölkpriser, om Öland, om…

Johan har ett projekt på var sida om ön, liksom en gård på västra och en gård på östra sidan! Johan Parboäng är som ett självspelande piano. Om sig själv säger han: – Jag diskuterar inte. Jag för monologer…

Johan Parboäng på den plats där cykelleden mellan Grönhögen och Ottenby ska dras, alltså mellan Johans fågelsjö och badstranden alldeles söder om Grönhögen. Leden fortsätter söder om Karl X Gustavs mur – i bakgrunden – och på södra sidan om den upp mot väg 136. En sträcka att njuta på – och av!

Mot söder! Vilket äventyr att få trampa på här mot Ottenby. Leden ska dras till höger om stängslet. Nånstans bort i dimman står fyren Långe Jan.

halvmillångt bygge från 1653

Marknadsföringen av södra Ölands största byggnation, Karl X Gustavs mur, är klen. Därför slår Alvarsamt på trumman för den nästan halvmillånga muren – den sjuka, den motbjudande. Som en dåres idé är den makalöst intressant. Den visar på ett synnerligen pedagogiskt och konkret sätt hur hänsynslösa maktmänniskor kan vara mot försvarslösa medmänniskor, i det här fallet fattiga och utslitna bönder och straffångar. Om muren var tänkt att hägna in kungens hjortar eller hålla andra djur borta kvittar i dag. Då hette det bara: Bygg! Lyd!

Muren ungefär en dryg kilometer från Kalmarsund, som skymtar i fjärran.

Här och var ser vi tendenser till kalvning…

Som en gigantisk linjal skär kungens mur sönder Öland i två bitar. Stackars de människor som tvingades bygga upp detta horribla hjortstängsel.

Här har muren kalvat ordentligt på två ställen. Öster om Näsby är muren som sämst. Se inlägg här från 2012.

slutet på ett vansinnigt projekt

Här söder om Grönhögen slutar den på sin tid så förhatliga muren tvärs över hela Öland. Den andra änden går i havet öster om Näsby. I dag kan man se den mer än halvmillånga muren som en hänsynslös maktdemonstration av en kung som drabbats av hybris: Karl X Gustav. Själv lade han troligen inte en enda sten till bygget, som skulle hålla hans hjortar inhägnade. Fattiga, utarbetade Ölandsbönder beordrades till det makabra bygget. Här kan du se hur fiaskobetonat muren går i havet på östra sidan av Öland – i ett uppfräschat blogginlägg från maj 2012.

Kungligt praktverk gör sorti

Denna bild är tagen så sent som i september 2016. Vi ser muren genom norra delen av Näsby ned mot den ömkansvärda sortin i österhavet…

Eftersom jag aldrig sett någon bild av slutet på Karl X Gustafs imponerande mur rakt över södra Öland beslöt jag mig för att ta den själv. Den idylliska byn Näsby blev utgångspunkt för min expedition. Mot öster! En och annan låst grind och något taggtrådsstängsel stod ivägen, men uppdragets storslagenhet minimerade alla eventuella svårigheter.

Den unika bilden – för den trängtande världspressen – skulle nu bli verklighet. Jag såg den framför mig, som en uppenbarelse: Den grandiosa, välbyggda stenmuren går med kunglig elegans i vattnet och behåller sin aristokratiska resning så länge den skymtar ovanför Östersjöns glittrande vattenyta…

Muren, som ingår i världsarvet, ser ännu så länge tämligen normal ut. Foto från ungefär en halv kilometer från Näsby.

Växtligheten är låg; här pinar vindarna ständigt allt levande.

Här och var äter sig grönskan in i den snart 360 år gamla muren.

Björkarna har ännu inte helt slagit ut.

Här har jag gått ytterligare några hundra meter och fotot är taget upp mot Näsby. Jag undrar om jag håller på att få solsting i hettan… Muren ser så skraltig ut.

 

Nej, inte solsting. Landskapet är bedövande vackert men muren har helt enkelt fått chansera. Vad säga rojalisterna om detta!?

 

”Ett upprörande kungligt förfall” eller ”ett helt normalt arbete av tidens tand”?

 

Men… Hur ska det gå med min tänkta slutbild, min uppenbarelse: ”Den grandiosa, välbyggda stenmuren går med kunglig elegans i vattnet och behåller sin aristokratiska resning så länge den skymtar ovanför Östersjöns glittrande vattenyta”…

 

Muren kroknar betänkligt. Vi skymtar här slutet av den… Ska den orka hålla sig uppe ända ut i Östersjöns vatten?

 

Bakom detta lilla inhägnade hus ska muren vandra ut i det våta elementet – med kunglig elegans och storslagenhet…

 

Det blev inget foto för världspressen. Den rojalistiska pompan och ståten gick i däck ett hundratal meter från mål. Min vision: ”Den grandiosa, välbyggda stenmuren går med kunglig elegans i vattnet och behåller sin aristokratiska resning så länge den skymtar ovanför Östersjöns glittrande vattenyta…” blev mer att likna vid ”en räddhågad badkrukas sorti till olyckskorparnas ödesmättade kraxande”. Den rojalistiska undergången är nära..