Etikettarkiv: Ledare

lägg ned länsstyrelserna

stallplats_degerhamn_Bilden är tagen från pirens början i Degerhamns hamn. Vi ser norrut. Tjugofem meter från vattnet går det alldeles utmärkt att gå. Men nästan ingen går där. Under otaliga fikaraster i hamnen har vi sett en enda människa på detta område. Står inga husbilar här kan området karaktäriseras som ”extremt folktomt”. Men husbilsgästerna uppskattade verkligen ställplatserna. Många menade att de var bland de bästa i landet. Klicka här för att träffa några. Eller här. Eller här. Du kan också spana in området från luften, här.

Som vi tidigare berättat säger Miljödomstolen nej till ställplatserna i Degerhamn. Det skrev bland annat Östran i går. Men viktigare är förstås vad Alvarsamt skriver. Vi ger ordet till vår människorättskämpe, humanist, yrkesrevolutionär och jurist med specialitet ställplatsfrågor, Sune Flisa!

Allan von Kompost
återinsatt redaktionschef

– – –

Högt ärade revolutionärer, kvinnliga så väl som manliga. Måttet är rågat. Hövdingen har avgått men betonghäcksmyndigheten består. Därför kräver jag Sune Flisa: Lägg ned Länsstyrelserna, dessa otidsenliga byråkratiska stoppklotsar många gånger ledda av avdankade föredettingar inom politik och ”exteriöra verksamheter som skapar så kallade kända ansikten”. Landshövdingarna är dessutom ofta tvivelaktigt utnämnda av gamla polare i regering och riksdag till en lugn, avmätt, cigarr- och vindoftande avslutning på karriären. Sådana ”farkoster med endast sista raketsteget laddat” bör hellre spurtjobba inom äldre- eller kriminalvården än att leda – den eventuella – utvecklingen av våra län!

Det var Länsstyrelsen som hos Miljödomstolen överprövade Mörbylånga kommuns strandskyddsdispens för ställplatserna i Degerhamn, dessa harmlösa gräsparkeringsplatser för husbilar som på några få år växte till en stark motor för bygden. En säsong talades om fler än 5 000 besök. Länsstyrelsen – och naturligtvis Miljödomstolen – lägger nu en förlamande hämsko över bygden. Den sistnämndas beslut är tragiskt och jag är personligen synnerligen glad över att ha lämnat Öland och Sverige för ett företags- och människovänligt liv i Shimla, Indien. Här uppmuntras initiativ och framåtanda, här förstår man att inkomster icke falla från himmelen likt guldregn, här inser man att allt inte för eviga tider kan vara som det alltid har varit. Här vill man utveckla, förändra, förbättra – för människorna.

Östran skriver bland annat: _ _ _”Området är inte detaljplanerat och omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv, kulturmiljövård och obruten kust. Domstolen menar därför att frågan om strandskyddsdispens `ska präglas av mycket stor restriktivitet´.”

Man tar sig för pannan och vill gå och lägga sig, eventuellt för gott. Miljödomstolen får det att låta som om ett ändlöst lämmeltåg av idoga vandrare med stavar i händerna och ryggsäckarna fulla med långvandringsproviant kommer att hindras i sin finkulturella framfart över stock och över sten förbi denna lilla guppiga gräsplätt. Men var finns – egentligen! –  det rörliga friluftslivet? Var finns behovet av en kulturmiljövård just här? Tror Miljödomstolen att turister ska leta ortoceratiter i de gamla betongkonstruktionerna som står nästgårds?

Juridiken innehåller med rätta möjliga tolkningar av lagar, möjligheter till att ta hänsyn till förhållanden som lagstiftarna inte kunde förutse då lagarna skrevs. Lagar ska inte följas in absurdum. Lagar huggna i sten hör Hedenhös till. Lägg därför ned de kadaverdisciplintänkande Länsstyrelserna. I dag – helst före lunch eller senast i morgon!

Den juridiska kompassen har drabbats av toksnurr. Kommunen säger ja, Länsstyrelsen säger nej och får medhåll av Miljödomstolen. Synnerligen märkligt är då att Länsstyrelsen stod bakom servicehusets tillblivelse på nämnda ställplats – så sent som 2010-2011!
– Vi sökte EU-bidrag för huset och ansökan gick genom Länsstyrelsen. Den var alltså med på noterna, berättar Kurt Arvidsson, på den tiden ledamot i styrelsen, i dag kassör i båtklubben som drev ställplatsen.

I flera års tid har min blomma och jag suttit vid det lilla enkla bordet bakom båtladan för en stärkande fika under våra cykelturer. Vi har suttit där vinter, vår, sommar och höst – en eller flera gånger i veckan. Det vi kan konstatera är att det nästan aldrig går någon människa utmed den kust som Miljödomstolen är så mån om att hålla ”obruten”. Dessutom är den inte bruten. Enligt Kurt Arvidsson har man dragit en gräns 25 meter från stranden, närmare havet än så får ingen husbil parkeras. Men det räcker tydligen inte för Miljödomstolen. För de människor som nästan aldrig går där ska utrymmet vara större. Hur stort? Hundra meter? En kilometer? Tio mil?

Min blodstörtning kräver lugn. Jag får inte brusa upp. Då kan blodet börja spruta igen, säger läkarna. Därför slutar jag nu med en stilla uppmaning: Titta på mitt foto av den icke avbrutna kusten. Utmed den går nästan ingen. Men vill man det så går det – att gå där.

Kurt Arvidsson berättar att man överväger att överklaga Miljödomstolens dom. Gör det, men se först till att Länsstyrelserna placeras på nåt riktigt dammigt muséum!

Eder nyopererade Sune Flisa
suneflisa
Ledarskribenten på heders-
läktaren under en militärupp-
visning i Kråkhultaberg 1957.
Foto: Bo Stenson Kravett-Kaap.
Taggad , , , ,

extra extra extra extra

Miljödomstolen stoppar utvecklingen i Degerhamn/Södra Möckleby. Man gör det genom att säga nej till ställplatserna i Degerhamn…

När vår ledarskribent Sune Flisa fick beskedet genom lokala medier ramlade han samman i en mindre blodstörtning och vårdas därför på centralsjukhuset i Shimla, Indien. Från säng 45 på akutavdelning 22 telegraferar han i fetstil: Trots akutsjuk känner jag mig kärnfrisk. Så snart blodstörtningen är åtgärdad går jag loss på tangenterna. Varje nedslag ska kännas som en atombomb. Före midnatt kan ni publicera explosionen. Men slå upp den ordentligt med fotot jag tog vid besöket i somras. På det ser vi den sträcka/det stenröse ”obruten kust” man dillar om. Den förnuftsvidriga domen är hot stuff även här borta på andra sidan jordklotet. Ingen här tror att sånt kan hända år 2016. Alla bara skrattar. Jag är glad över att jag emigrerade. /eder Sune Flisa

Taggad , , , , ,

Ledare: Släpp farten fri!

Sommarlovet är slut. Nu börjar allvaret runt alvaret igen. Vi inom koncernledningen är i dag mycket glada över att kunna hälsa vår gamle medarbetare Sune Flisa välkommen åter, denna gång som ledarskribent. Vi tar därmed en uppenbar risk, ity det är med Sune som med vädret. Man kan aldrig veta trots noggranna prognoser och väl övertänkta beslut. Sunes absoluta krav för publicering av ledaren var dels 100 000 svarta i näven, dels ingen som helst ”rättning, justering eller censurering”. Vi tog tjuren vid hornen och sa ja. Välkommen, Sune!

Allan von Kompost
koncernchef (åtminstone dagen ut)
*  *  *

albrunna70_01Trafiken får här dundra fram i 70, trots korsande cykelled med många cyklister, även med småbarn i ”släpkärra”.

albrunna70_02Sommartid kör här en bil var tionde sekund. Mitt på dagen ännu oftare. Dessutom finns utfarter på båda vägsidorna.

Efter att i all hemlighet ha sommargästat min barndoms Öland iklädd kamouflagedräkt är jag åter tillbaka i Shimla, Indien. Och det är jag tacksam för, ity det jag upplevde i mitt gamla hemland har satt hemska ärr i själen under min resterade jordevandring. Öland har förvandlats från ett Schlaraffenland till ”den skeva maktens enklav”.

Landshövdingen svarar icke på för öborna fantastiska förslag om pengabesparingar för vattenletning. Sjukvårdsansvariga svarar ej på enkla mejlfrågor om vårdcentralers eventuella framtida existens. Landstingspolitiker svarar ej på mejl trots att de i mycket detaljerade mejlpolicys måste göra det. Chefer håller med om att så ska allt funka, men gör inget när man påtalar att det inte funkar. Kommunen hänvisar medborgarförslag om att rädda de öländska almarna till pågående utredning. Nya fartbegränsningar genom Degerhamn verkar gjorda med tärning, slumpgenerator och en skvätt vodka. Länsstyrelsen fattar ständiga Kalle-Anka-beslut, vare sig det gäller hastighetsbegränsningar eller ställplatser. För övrigt verkar det som om ett fåtal gnällspikar endast lever för att stoppa nästan alla öns utvecklingsmöjligheter. Allt ska vara som på farfars tid! Förändringar är livsfarliga.

Läser en stort uppslagen nyhetsartikel i Shimla News (undrar förresten om den inte är snodd ur Östra Småland): Länsstyrelsen säger nej till att sänka hastigheten genom Albrunna. Det finns ingen anledning, menar ansvariga. Undrar om lustigkurrarna på Länsstyrelsen vet var Albrunna ligger? Har de cyklat genom byn i juli månad när varannan upphottad pärlbandsbilist ska om dig i minst 70 knutar även om det kostar dig livet, eller åtminstone hälsan, cykeln och en längre sjukhusvistelse? Det går att virtuellt övningsköra genom byn här. Ska det behövas en dödsolycka innan sömnmedlet går ur kroppen på maktens cykloper vid kaffekopparna fem mil bort?

Och apropå hastighetsbegränsningar… Här i Shimla har vi inga eftersom oxarna går i högst 4 kilometer i timmen, kamelerna i 5 och korna inte alls. Mitt förslag: Skrota alla hastighetsbegränsingar även i Sverige. Ingen bryr sig ändå om dem. Jag tillbringade några sommarveckor hos min broder Kjell-Elvis vid Torngårdsvägen. Där råder 40 kilometer i timmen men trafiken går i 70 till 120, eftersom alla vet att poliskåren har flyttat till Skåne och de som inte följt med dit har slutat. Även bussar och tung trafik dundrar på som om det vore sista chansen att slå nytt världsrekord sträckan Torngård-Södra Möckleby. Nej, fram för nytänkande. Släpp farten fri! Men vid minsta förseelse säljs bilen på auktion – omedelbart vid vägkanten. Och körkortet makuleras för eviga tider.

Jäklar vad lugnt det skulle bli. Som i Shimla!

hälsningar Eder

suneflisa

Sune Flisa,
filantrop
rallyåkare
strupsångare
konstjonglör
Taggad , , , ,

kadaverdisciplin och böter – tacken för fyra års jobb

Ibland tror man inte det man läser. Men eftersom det står i två lokala tidningar, Östran och Ölandsbladet, är det troligen sant. Och är det sant så är det förfärligt.

Det handlar om fiber. Det handlar om Gärdslösa Fiber ekonomiska förening som efter fyra års jobb fixat fiber till 158 fastigheter i socknen. Jobbet är klart och nu lägger man ned. Inget märkvärdigt med det, kan tyckas.

Men när man läser vidare i ÖB blir man kall: ”De fick betala 75 000 kronor i straffavgift till länsstyrelsen, då de inte hade upphandlat projekteringen.”

Ordföranden i gruppen, Anders Marell, säger: ”De har inte tagit hänsyn till att vi är amatörer.”

Båda tidningarna berättar också att gruppen även torskade på 60 000 kronor till Borgholms kommun – för att den måste leta efter sina egna vattenledningar innan man kunde börja gräva för fiber.

Så hanterar kommuner och myndigheter folk och grupper som ideellt vill föra utvecklingen framåt! Alvarsamts ytterst modesta krav står fast: Landshövdingen och hela Länsstyrelsen måste avgå. Liksom hela Borgholms kommunledning. I dag!

Sune Flisa
ledarskribent
Shimla, Indien
Taggad , ,

gå inte över/under sundet efter vatten

Sedan Sune Flisa återvänt till Indien med löftet att vi aldrig mer kommer att höras eller ses går Alvarsamt till kraftfull handling och knyter nya medarbetare till sin mångkulturella och feministiskt inspirerade kulturredaktion. Till vår nu vakanta utrikeskorrespondenttjänst i Indien anställer vi Harischandra Apu Nahasapeemapetilon, Nybro, uppvuxen i Åbo. Ny ledarskribent blir opolitiska Rosa-Bella Dallamares, Island – med rötter i Hofors.

Och just i dag debuterar Rosa-Bella Dallamares i sin nya roll som åstiktriktare och rättänkare för södra Öland, till harm och fruktan för maktkoncentrationen i det hemska Sverige, med epicentrum i Kalmar. Bloggen är din, Rosa-Bella!

Allan von Kompost
nyhets- o kulturchef

* * *

Snart törstar vi ihjäl. Det vet vi. Grundvattnet sinar – på Öland och i Kalmar. Var 45:e minut kör en vattenbil över bron. En slang ska läggas under Kalmarsund för ytterligare import från fastlandet. Men även där sjunker alltså vattennivåerna. Hela sydöstra Sverige blir snart katastrofområde. Regnen är få och kortvariga, och ska det borras nånstans är det efter gas och/eller metaller. Men skiffergas läskar dåligt efter en arbetsdag på snustorra fält eller en cykeltur från fyr till fyr. Och den som försökt dricka en grusig klump tulium gör aldrig om det. Och vad värre är: Snart kommer turisterna! Och de dricker inte bara brännvin och vin utan sätter också i sig kopiösa mängder vatten. Vi ölänningar går en grym död till mötes. Vi kommer att törsta ihjäl.

I ett sådant allvarligt läge, att jämföra med dagarna inför utbrottet av ww2, svarar – enligt Östran – miljöminister Åsa Romson, MP, på ett brev från Jan R Andersson, M. Riksdagsledamoten Andersson frågar i brevet vilka åtgärder Romson tänker sig för att säkra vattentillgången på Öland. I sitt svar skriver Maskrosen Romson bland annat: _ _ _ ”att man måste planera långsiktigt och hushålla med de resurser man har för att hålla nere förbrukningen.” _ _ _

Det är alltså ett regeringssvar. Man tackar.

Maskrosromson svarar i alla fall på brev. Det gör inte vår landshövding, hur allvarligt han än säger sig bedöma vattenläget på ön. Alvarsamt erbjöd sig för bra längesen att snabbt geoskanna södra ön från drake i stället för från helikopter. Skattetrycket för oss stackars uttorkade ölänningar skulle därmed sjunka med ”miljonbelopp” och vattnet skulle i dag ha flödat, sprinklat, kluckat, sipprat och forsat över nejderna och smakat som gyllne honing i ölänningarnas förtorkade strupar.

Efter skandalen vid Ställplats Degerhamn finns intet förtroende för någon i maktens Sverige. Alvarsamts krav står därför kvar: Landshövdingen måste avgå. Och när vi ändå är inne på ämnet: Romson kan göra honom följe!

Snart börjar grödorna och skogarna att sörpla i sig mängder av vatten. Snart kommer de törstiga turisterna. Räkna med torka. Och räkna med Alvarsamt. Vi lovar inte guld eller ens gröna skogar. Men vi lovar handling. Konkret och snabb action för att inte törsta ihjäl. Redan i morgon publiceras inlägg om en driftig man som skapade Sven-Eriksjön utanför Kvinsgröta. I den pölen ligger i dag 18 miljoner liter kristallklart, gott vatten till liten eller ingen nytta – alltmedan ölänningarna törstar ihjäl. Men Alvarsamt nöjer sig inte med det. I nästa vecka inleds en serie undervisningsinlägg av gerillakaraktär. De handlar om att bli sin egen lyckas smed. De handlar om konsten att klara sig själv, att slippa be makten om allmosor och råd. Kort sagt: Inläggen handlar om att överleva i en hotande tid, att inte dö på grund av vattenbrist. Det blir fem inlägg av livräddande karaktär:

  • Så skär du dig en slagruta.
  • Så hittar du vatten med slagrutan.
  • Så borrar du själv efter ditt slagrutefunna vatten.
  • Så tar du tillvara ditt slagrutefunna och uppborrade vatten.
  • Så dricker du ditt slagrutefunna och uppborrade vatten – och överlever.

För serien har Alvarsamt engagerat den erfarne slagrutemannen Edwin Rutthén från Timmernabben.

Rosa-Bella Dallamares
ledarskribent

Taggad , , , , ,

Ledare: Utvecklingen går bakåt vann med 5-2

Läser i Östra Småland, vars ambitioner om intressant läsning vid sidan av nyheterna imponerar. Dagens förstasida ger mig krupp. Kvinnors löner halkar ännu i dag efter männens! Men milda makter. När jag var 17 reagerade jag över att en tjejkompis fick 80 öre mindre i timmen än jag. Och det är 52 år sen. Då var anledningen endast våra skillnader mellan benen. Hon kunde knappast wabba eller misstänkas föda och kräva heltid efter en månad i stans ogräsrabatter. Utvecklingen går bakåt.

Ett underbart reportage handlar om lilla Julia, en glad och framåt tjej hos familjen Hallenborg Ljungar. Julia har Downs syndrom och i dag firar familjen Rocka sockorna – en genialisk idé född för nåt år sen av unga Nathea Anemyr. Läs mer här. Tanken bakom rocka sockorna är att hylla människors olikheter. Man blir euforisk och kan konstatera: Utvecklingen går framåt.

ICA-handlaren Tony Borgryd i Smedby har tänkt utanför boxen. Ungdomar som han tar för snatteri får chansen att jobba några dagar i butiken för att göra rätt för sig. Men kanske också för att få en ny syn på tillvarons mysterier. En av snattarna har till och med fått sommarjobba i affären. En genial idé. Utvecklingen går framåt.

Styrelsen för Ölands vattenråd skriver i en debattartikel att det – mycket på grund av mänskliga ingrepp – rinner ut 180 miljoner kubikmeter vatten från Öland till havet varje år – i kanaler, diken och vattendrag. Jämför de 180 miljoner kubikmeterna med de 3,5 miljoner kubikmeter vådis som Mörbylånga och Borgholms kommuner pumpar ut i de kommunala vattennäten. Vi låter alltså 51 gånger mer vatten än vi använder gå till sjöss! Att nu bygga ledning under Kalmarsund känns som ett riktigt bakslag i tändkulemotorn. Politiker och andra ansvariga: Tänk om, tänk rätt. Utvecklingen går bakåt.

Angående vattenkrisen kan sägas att landshövdingen ännu inte svarat på Alvarsamts totallösning av problemet. Redaktionen börjar bli orolig, ity vi tidigare sett vissa starka sidor hos nämnde hövding. Han besitter ju trots allt en sinekur och bör ha tid att skicka ett förskott. Vi har faktiskt börjat tvivla på hans förmåga och kan endast konstatera att Utvecklingen går bakåt.

Snart ger sig Alvarsamt ut på spårning av en kille som verkligen tänkte framtid om vattenförsörjningen på ön. Hade han fått tänka fritt hade Öland kanske haft överskott av vatten i dag – att småningom exportera för dyra pengar till det hemska Sverige. Utvecklingen går bakåt.

Slutligen kan konstateras att vissa höjdare inom landstinget inte svarar på mejl. Det var bättre förr, då svarade man till och med med fina pappersbrev. Nu när man kan sno ihop ett mejlsvar på 20 sekunder sitter tummen fast. Var vet bara din fantasi. Utvecklingen går bakåt.

Resultat: Utvecklingen går bakåt slog Utvecklingen går framåt med 5-2.

Taggad , , , ,

marknadsföringens tomma ord

Och så är det dags igen. Nu ska nya krafter ta tag i turismen. Öland har fått en ny destinationsutvecklare och en ny marknadsansvarig. Destinationsutvecklaren heter Jacob Franzén. Den marknadsansvarige heter Staffan Smedfors.

I Östran säger Staffan:

”- Jag är bra på att bygga team, skapa plattformar och få många att arbeta mot samma målsättningar.”

Har vi inte redan hört det där tugget till leda? Bygga team? Skapa plattformar? Arbeta mot samma mål? Jag kallar det papegojsnack, tomma klichéer, ordbajs.

Det gamla talesättet att alla ska dra åt samma håll har alltid gett mig rysningar. För det första: Varför denna åsiktsstyrning? Människor är olika, varför fösa dem mot mål de inte känner för? Varför inte göra tvärt om och satsa på det udda, unika, personliga i stället för att jobba efter nåt slags sovjetisk femårsplan ”med Ölands turismbästa för ögonen”?

Behåll Öland mångfacetterat med utrymme för olika slags människor med olika syn på företagande och utveckling, olika mål, olika syn på livet och dess eventuella mening. Satsa på fria människor som ger fullständigt fan i både team och plattformar. Turisterna här vill möta människor, inte kopior och papegojor.

PS. Alvarsamt önskar naturligtvis Jacob och Staffan lycka till.

Taggad ,

ledare – framtiden lockade 50 över 50

50 pers_möte_02Ungefär hälften av idésprutorna som möttes i Folkets hus för att forma framtiden på Sydöland. Inom kort publiceras också ett poddradioinlägg från mötet. I det hör du min intervju med Susanne Bredesjö Budge, näringslivsutvecklare med uppdrag att få fart på kommundelsutvecklingen. Du kan börja lyssna redan nu på hur intensivt snacket gick runt borden. Slå på högtalarna och klicka här.

Det blev knökfullt i Folkets hus Degerhamn när vi den 2 november kom för att prata allvar om Södra Möcklebys och Degerhamns utveckling i ett så kallat dialogmöte mellan kommunrepresentanter och invånare. Ett 50-tal personer med framtid i blick mötte upp, de flesta pensionärer med karriären bakom sig. Det synes vara denna grupp som besitter det starkaste futuristiska intresset. Folketshusluften fylldes snart av ord som styrkor, svagheter, hot, utvecklingspotentialer, synergieffekter, resurs- och kunskapsbanker. Och så brukar det vara. Nischade ord tenderar att falla lika tätt som duggregn genom den allt syrefattigare diskussionsluften. Jag har i flera decennier under liknande möten lyssnat, antecknat, druckit kaffe, antecknat ännu mer, ätit kaka och slutligen stapplat ut i friska luften igen, frågande mig själv: Vad var det egentligen vi kom fram till?

Så blev det även nu. Vad var det egentligen vi kom fram till? Svaret är nog ”alldeles för mycket”. Idéerna var otaliga, och som ofta ligger ett minfält av svårigheter mellan idé och nyckelfärdigt. Men det gäller att gneta på. Det är lika viktigt att skrota luddigheter utan annan substans än att dom ”låter bra” som att hårdsatsa på potentiella guldklimpar. Idédropping kräver intet. Att verkligen baxa hugskott i mål brukar däremot kosta kosing, svett, motgångar, jobb, kritik, mera jobb, mera kosing, envishet, kyligt beräknande och kanske till och med ett kryddmått hårdhet. Därför kan sammankomster som denna ibland anta likheter med frälsningsmöten. Vi vill så gärna tro. Vi vill ju alla att det ska gå bra för oss. Det idéregn vi sprutar ur oss likt verbala tomtebloss känns så underbart fint och nyttigt och bra och trevligt och vettigt och härligt. Hallelujah! Men det är ofta bättre att sätta ett frö för hand, vårda det väl och vattna regelbundet det än att kasta ut tusen frön i vinden, strunta i resten och hoppas på goda skördar.

Ändå är det just genom såna här processer vi formar våra liv i glesbygd. Ingen hjälper oss. Lägger livsmedelsaffären ned är det början till slutet. Kan vi inte kommunicera med omvärlden förblir den ointresserad av oss. Därför gäller det att gång på gång mötas för att brainstorma, vaska, rata och prioritera. Och kanske viktigast av allt: Vem eller vilka för en idé vidare från ritbord till fulländning?

Ett av kvällens förslag var att dra igång regattor med utgångspunkt Grönhögens hamn. Ett vettigt uppslag med – som det brukar kallas – rimlig utvecklingspotential. Det kan trimmas och spetsas och modelleras nästan hur mycket som helst. En enda regatta? En eller fem per år? En regatta med tio klasser varje sommar? En katamaranregatta? En regatta för världens snabbaste flerskrovsbåtar? Men vem tar rorkulten? Vem kavlar upp ärmarna på segelstället och ser till att startkanonen smäller av den första salvan?

Som alltid gäller att minimera diskrepansen mellan snack och verkstad. Och jag frågar ofta – utan att få svar: Var är ungdomen? Är det vi åldringar som ska skapa dess förutsättningar och framtid?

Taggad , , ,

change !

Turisterna har åkt hem och folklivet på Södra Öland kan jämföras med det i Gobiöknen. Under veckosluten glimmar det till i nån enstaka koltrådslampa i nån av radbyarna. Sen blir allt nattsvart igen. Fåglarna har sjappat till Kongo. De få som är kvar sitter tysta med böjda huvuden och frågar sig varför de inte hängde med. Livet går på tomgång och tillvaron är en enda lång barfotavandring i epoxilim. De flesta har gått i ide, andra har flytt ön och bosatt sig utrikes medan en och annan mentalt urstark hjälte fortsätter att genomleva grådaskets förlovade månad. Man möter en människa per dag och ser en bil i veckan.

I detta lugubra dödläge slår makten till och inför en ny fartgräns på väg 136 i kliniskt folktomma Kastlösa: 40 kilometer i timmen! Årets mest korkade beslut är fattat – och genomfört!

40vansinne__3Trafiksituationen i Kastlösa på väg 136, fångad med min Voigtländer Superb (från 1935). Jag reste tält på platsen och mellan lunch och kvällsvard registrerade jag trenne fordon: ”Push-Perra” på sin sparkcykel, en hästkärra hö och en halt grävling. Hade detta 40-dekret lagts fram i Stockholm, Paris eller Rom hade förslagsställaren iklätts tvångströja och förts i ilfart till närmaste akutmottagning för mental avgiftning. Nu återstår att utröna vilka som småningom ska rannsakas och dömas för att iklädda dumstrutar fjättras vid skampålar på lämpliga Ölandstorg.

Nu är det som det är. Dårskapen har talat och jag Sune Flisa kräver att hela makteliten i Mörbylånga kommun avgår. Allihop och omedelbart. Även alla över vaktmästarnivå på Trafikverket måste lätta på betonghäckarna och ställa sina platser till förfogande, ity man icke behöver vara utrustad med en konspiratorisk läggning för att förstå att kommunen och Trafikverket har jobbat i nära symbios för att utveckla, förfina och slutligen lägga ut strypsnaran runt hela södra Öland.

Man började i Färjestaden; 40 så långt ögat når – om det händelsevis orkar hålla sig öppet. Nu stormar man söderut. När jag kisar med mitt synska öga ser jag tydligt de skriftliga orderna, undertecknade och lacksigillstämplade av maktens långkloade hökar med perverst sinne för petitesser:

Förlöjliga dem! Kväv dem! Se till att en bilresa från Kalmar till Södra Möckleby kräver minst tre övernattningar! Lägg ned varenda bensinstation och stäng vartenda mathak! Svält ut dem! Och inför 40 i by efter by. Snart sänker vi till 30, sen till 20. En nollvision är målet. Kan vi ha nollränta kan vi också ha nollhastighet!

Men nu är upprorets timma inringd och på tusen sätt påkallad. Nu mullrar Ölandspukorna och nu smattrar virveltrummorna ute i väster och i öster. Stöveltrampet river upp damm i svarta moln över alvaret, och dygnet runt klämtar våra mollstämda kyrkklockor till varning för eventuella medlöpare. Världen har insett allvaret i att släppa vansinnet fritt och min gamle vän Barack peppar mig i mejl efter mejl:
”Change! It´s time for change, Sune!”

Jag Sune Flisa instämmer. Nu ska maktens dårskap nedgöras med den kristallklara tankens obefläckade skönhet. Ölänningar, det är hög tid att leverera!

Förändring kommer inte om vi väntar på någon annan person eller någon annan tid. Vi är de som vi har väntat på. Vi är den förändring som vi söker.
Barack Obama

Eder tillgivne

suneflisa
Sune Flisa, ovan i lokal
paraduniform på
Malta, juli 1963.

Taggad

varning

Det har droppat in ett paket till redaktionen. Avsändare: Vår högt älskade ledarskribent Sune Flisa. Han är just nu nere i Italien och tränar höghastighetskörning på Autodromo Nazionale Monza inför vinterns halkkörning utanför sitt pörte på alvaret. Trots att paketet är inslaget i flera lager grov plast luktar det svartkrut. På vidhängande lapp står plitat i blodrött:

Har aldrig varit mer förbannad. Publicera omedelbart bifogade ledarmanus i Alvarsamt – landets enda sanna och balanserade publikation! Enda krav är att sticket slås upp stort och oläst och utan strykningar/ändringar. Ett ofrånkomligt krav är också att ledaren illustreras med alla bifogade av mig tagna foton, och att dessa slås upp så stora som möjligt! Ciao /S F.

Efter ett fyra timmar långt möte har redaktionen beslutat approbera Sunes krav. Hans ännu olästa ledare publiceras följaktligen i morgon. Beträffande krutstanken ombedes känsliga läsare att dricka whisky eller intaga lustgas före intagandet av Sunes dräpa. Ännu känsligare läsare rådes att avstå från Alvarsamt nån dag eller två, ity redaktionen inte kan ta något som helst ansvar för ledarens eventuella följder, negativa så väl som positiva, kroppsliga så väl som mentala.

I sammanhanget kan berättas att hela redaktionen gör en oplanerad studieresa till polska universitetsstaden Wrislawzsichbyis för fortbildning i ämnet publicistisk sed och juridikens syn på mediala övertramp.

Taggad

Ledare: Sluta gnälla!

Vår ledarskribent Sune Flisa har just hemkommit till Mansgröta från en mentalhygienisk charmkurs i Rättvik.

”Jag är en ny människa”, mejlade han till redaktionen. ”Jag älskar allt och alla och vem jag än möter måste jag krama om henem. Dessutom har jag insett att jag inte varje dag, inte varje sekund, måste leverera.”

I dagens storslagna betraktelse frågar sig vår kärleksapostel om det är förenligt med mänsklig utveckling att låta egenupplevda tillkortakommanden fylla cybervärldens spatiösa rumsbildningar med kvidan och gallsten?

Var så god, Sune. Kärlekens scen är din!

Kära vänner, högt älskade läsare.
Det är vacker höst och i det vackra Ölandslandskapet andas vi samma luft. Vi lever och andas tillsammans. Tillsammans! Vilket vackert ord, ett kärlekens ord. Må friden och omtanken även fortsättningsvis fylla våra fataburar så att vi för alltid och i endräkt kan dela livets höjdpunkter, de glimrande stunder som bara kan upplevas av dem som låter sig fyllas av hjärtats och altruismens livgivande syrebubblor.

Kärlekens dimensioner är som bekant oändliga. Dock frågar jag mig: Hur orkar de? Vad vill de? Varthän syftar de heltidskverulanter som fyller nätets kommentarsrutor med ordbajs, svordomar och besserwisseråsikter. Från vilken världslig instans hämtar dessa självutnämnda åsiktsexperter sin behörighet för att kriarätta, köra över, korrigera? Och det är ingen måtta på jämret; man vältrar sig i kokande galla och dunkande frustration. Lyd mitt råd: Sluta gnälla! Skaffa ett liv!

Men allra värst är alla egoistiska bilförare som nonchalerar väjningsplikten, dessa hjärndöda fyrhjulskräk vars bottenfrusna egon växer som tuppkammar så snart de hör ordet ”ratt”. Beslagta deras bilar och låt dem köra upp för nytt körkort vareviga måndag klockan 04 om morgonen.

Men allra värst är alla dessa så kallade TV-program! Så hutlöst dåliga. Så bottenlöst innehållslösa och intelligensbefriade. Eländes elände! Vuxna karlar som hoppar upp för att lägga en boll i en korg! Feta som ska banta, magra som ska svara på töntfrågor och vinna miljoner. Och så Hulken och Perry Mason och Olle Björklund och Perry Como! När är botten nådd?

Men allra värst är alla dessa fotbollsspelare som aldrig träffar mål. Till vad ska alla dessa nutidens nattkärl användas? Och som de svär. Det är fan och djävlar och skit i varenda mening. Perverst är ordet. Nä, tacka vet jag förr i världen. Då var det gud ske lov ännu djävligare på alla tänkbara sätt. Varenda dag var ett formidabelt helvete. Först när jag fyllde trettio blev det sämre och sen har det försämrats år för år. Nu kan det inte bli värre. Och dyrt är det. Nej, bort med jeremiaderna och in med positiva tongångar! Var glad och lyssna inte på knotet, ity dessa vandrande klagomurar förtar livets tjusning. Och de är överallt. Deras pestkontaminerade spyor sprids över världen i bloggar, på Twitter och i Facebook.

Jag kreverar. Beppe Wolgers och Lars Ekborg hade rätt: Bunt ihop dom och slå ihjäl dom! Man får inte vara blödig. Man kan sjunga ”We shall overcome”. Man kan ta grisbilen. Man kan leverera!

Eder
Sune Flisa
ledarskribent

Taggad