vi går på loppis, del IV

Maggans loppia i Södra Bårby har en internationell look… Till höger om grinden finns ”gubbhyllan” med bland annat verktyg och motorprylar. – Gubbarna måste ju också ha nåt att titta på, säger Maggan.

Koppar lär enligt vissa loppisdirektörer vara ute i dag. Men somliga säger tvärt om. Maggans åsikt glömde jag fråga om…

Sladdfria strykjärn! Tänk ändå vad utvecklingen går framåt.

En loppis utan bestick och porslin finns inte. Om den finns – tipsa mig, en sensation måste uppmärksammas.

Halvdussinet koppar. Fyllda med kaffe eller te kan kanske en sked lokalt producerad honung passa bra.

Sladdfritt strykjärn igen. Så enkelt att sköta. Det behövs inte ens el. Gör bara upp en eld, vänta tills bara glöd återstår. Öppna strykjärnet, sleva försiktigt upp lagom stora glödbitar med en järnspade och fyll järnet. Stäng järnet, rulla det hit och dit så värmen sprids jämnt i sulan. Sen är det bara att stryka så det ryker!

Till en resväska måste man naturligtvis ha en passande hantel. Gul hantel till gråblå väska blir chickt.

Gubbhyllan med sitt varierande utbud. Geringssågen kanske jag själv köper. Men smörjnipplar, tryckluftsslang och olika typer av rör får andra fynda.

Låskistor och svängborrar hör till livets nödvändigaste ägodelar. Köp flera!

Fyndlåda? Pris: Okänt.

Bra verktyg är dyra som nya. Billiga verktyg håller sällan länge. På loppis kan du köpa bra verktyg till minipris.

Borrmaskiner av olika årsmodeller. Den till höger är nog äldst, men troligen också med den med högsta kvaliteten.

Hjälm med visir för moderna riddare. Vill du lyssna och läsa mer om Maggans loppis kan du klicka här.

vi går på loppis, del III

Vet du var Petras planet ligger i solsystemet? En svår fråga. Svaret är: Bårby. Det är nämligen företaget som drivs av Petra Grönlund och som håller till i kvarnen i Bårby. Där gick vi på loppis numero III.

– Under sommaren gjordes drygt 300 köp här. Inkomsterna från loppis går till renovering av kvarnen, berättar Petra Grönlund.

Petra syr hattar. Somliga kostar bara 90 kronor – för en handsydd hatt!

Vore jag kvinna skulle jag genast köpa dessa läckerdojor!

De här pjucken är också eleganta. Och sprillans nya.

Porslinsavdelningen. Petras mamma driver också ett loppis. – Hon har hållit på i 20 år, men jag som är nybörjare säljer mer än hon! säger Petra och skrattar.

Den originella entrén.

Utanför loppiskvarnen hänger expressiva träskulpturer. Vem som har gjort dem är dock okänt.

Afrikainspirerat! Kraftfullt! Roligt!

En översvämning av färger!

De två ”våffelstrutarna” får väl betraktas som de mest udda pjäserna i denna glas- och porslinssamling?

Skimrande glas. Förföriska glas. Det gäller bara att fylla dem med nånting…

Små skor. Mindre skor. Pyttesmå skor.

Mössor, hattar, kannor, hättor, hylsor, kapsyler, lock… Kärt föremål har många namn.

Detta var loppisbesök III. Snart kommer det fjärde och sista. Då besöker vi Maggans loppis i Södra Bårby. Det förra besöket hos henne, 2014, kan du läsa om och lyssna på här.

vi går på loppis, del II

Vårt loppisturné fortsätter, och vi tittar nu in på loppiset i Bredinge, väster om väg 136. Det är inrymt i en ladugård där gödselrännan fortfarande finns kvar. Rent fotografiskt är lokalen rena mardrömmen med svagt dagsljus och sotsvarta skrymslen. Den är med andra ord som gjord för övning i indirekt ljus med ett löst blixtaggregat, en så kallad hotshoeblixt.

Detta är loppisbesök två av fyra. Det första kan du läsa här.

Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara motljus. Denna bild krävde mycket jobb. I .jpg-format blev den helt gul, färgad av bakgrundens spånskiva. Ju knepigare ljus, desto bättre att jobba i .raw.

Med en blixt har jag lyckats få åtminstone lite liv i glasen på metallbrickan. Jag slog blixten i taket, ljuset studsade ned i brickan och upp genom glasen. Men det gula trätaket gav även i denna bild ett kraftigt gulstick, eller ”gulsmitta” som jag kallar det. 

Kannparaden. Här har jag avsiktligt behållit det en aning gula ljuset runt kannorna i kontrast till det kalla/blå ljuset från fönstret.

Det lackar så sakteliga mot jul… Sex tomtar för 50 kronor. Undrar om jag får ännu större rabatt om jag köper 100!?

Här gäller bud! Hårda bud, kanske?

En svår bild att ta med .jpg. Men i .raw går det mycket lättare att komma tillrätta med alla färgstick som massor av färger i en och samma bild ofta ger upphov till.

En välgödd nasse. Ovanför honom blomstervaser med nederländska motiv. Eller är de månne öländska?

Tavla signerad N. Rubin -67. Rätt charmig i mina ögon. Lite mix av Dardel och Grünewald med ett stänk Hjertén… Om Dardel målat den fick man nog hosta upp 500 000. Nu räcker kanske en 50-lapp?

vi går på loppis, del I

Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik…

Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!

Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.

Ett järn eller två sitter väl sällan ivägen?

En världssensation: Svävande katt!  En sån måtte betinga skyhöga priser.

De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.

Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?

Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.

Det  jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.

Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus  från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.

Ja visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!

alunvägen – och kjell

Den korta Alunvägen i Södra Möckleby är utåt sett lika försynt som en som bit björnmossa i ett herbarium. Men här finns mycket att se och besöka för den nyfikne. Från norr till söder hittar vi utmed sträckan flyktingboende, skola, äldreboende, gym, hemtjänst, betande kreatur, Ing-Maries Vävkammare och – just nu – Kjell Oskarssons mycket speciella loppis.

– Jag är bäst på att reparera gräsklippare. När du hämtar den hos mej startar den på första rycket och går felfritt i fem eller sex år, säger Kjell. Och det syns att han menar det.

Kjell Oskarsson, 84, född i Kastlösa med ett förflutet som skrothandlare. Under två decennier drev han också en diversehandel i Västerås. – Jag jobbar med grejorna här ute varenda dag. Och så sitter jag vid datorn, ofta flera timmar om dagen. Den är en fantastisk tillgång. Den ger mej mycket, jag kommer ut i världen…

Loppisgrejor till tusen. Osorterade. Men den som har tid kan göra fynd.

Spräckt lock men i övrigt felfri. Vad sägs om en vattentoa för modesta 75 bagare?

Här finns – bland annat! – verktygslådor.

Kugghjul, kakel, ljusstakar, golfbollar, ljusramper, hinkar, sladdar och…

Gräsklipparen under presenningen är ännu inte reparerad. Kan kanske köpas i befintligt skick eller som renoverad?

Handfat för 75 kronor styck. Det i mitten kan kanske kallas mintgrönt?

I den lilla stuga som Kjell har på loppisområdet är det nu så fullt att han inte längre kan sova i den, berättar han.

Den människa finns inte som kan analysera och namnge allt som säljs hos Kjell. Här kan överraskningarna bli många.

Spik, skruv, beslag, hjul och ytterligare tusen grunkor, grejor, manicker, mackapärer, grunkor, prylar…

Såna här bilder inspirerar mig. Här finns ingen tanke. Bara slumpen styr. Och det finns onekligen mycket att titta på.

Kjell säljer prylar för alla årstider. Mitt i sommaren kan du här köpa skidor, stavar och bandyklubba modell äldre – men även åror. Saknar du en kratta är det bara att stega hit…

För den fotografiskt intresserade kan berättas att alla foton i inlägget är manuellt grundjusterade i Bridge och sedan bildbearbetade, storleksförändrade och skärpta automatiskt med PhotoShops kommando Bildbearbetare. Kommandot kan fixa flera hundra bilder medan du äter middag, med gott om än icke helt perfekt resultat.

Ventlingeloppis

Sommar på Öland är lika med loppis. Vissa dagar står loppisarna som störtregn i backen. Mycket lump, somt roligt, ett och annat töntigt och – mycket sällan – fynd! Men viktigast är kanske att förstå hur mycket onyttigt man verkligen behöver. Det fattar man på loppis. Pryttlarna och grunkorna nedan hittade vi i Ventlinge.

Alvarsamt gör flera loppisnedslag under sommaren…

PS. Även i Stockholm har loppis blivit inne.

En liten bandspelare, sannolikt för ljudböcker. Är det månne originalasken med alla kändisporträtt som hänger med? Är någon av de två kvinnsen och elva gubbarna din idol så ökar sannolikt det så kallade ”affektionsvärdet” för just dig. I bakgrunden John Irvings ”Den fjärde handen” och till vänster Henning Mankells ”Danslärarens återkomst”. Jag skulle tro att man kan få hela klabbet för en 50-lapp.

En Dardel för 50 bagare! Inte illa pinkat!

Skalan av prylar går från taktegel och ljusstakar till stor konst och världslitteratur.

Prinsessan Christina pryder omslaget på Svensk Damtidning från 17 april 1964. Tidningen kostade då 80 öre med omsen inräknad. I dag får du ge mer för den – kanske till och med på loppis.

”Varför är mamma vit? Läs om Sammys och May Britts stora problem”, uppmanar denna kulturtidskrift från 1964.

För samlare av bälgkameror är det bara att skynda till Ventlinge och köpa. Vi köpte den inte, trots blygsamt pris om 50 kronor. En sajt med många gamla vackra bälgkameror är denna.

”Kulle–Schollin tillsammans igen”. Infama rubriksättningar var lika vanliga under 1960-talet som i dag.

Torslundaloppis

Det går just nu tretton loppisar på ett dussin. Och vi älskar dem. I dag slog vi till mot den årliga vid Torslunda hembygdsgård, och dagens kap blev en traktörpanna ”modell tyngre” i rostfritt stål från Solingen, Tyskland. Pris: 30 bagare.

Hembygdsföreningen i Torslunda räknar in drygt 800 medlemmar. Inte så illa pinkat i en socken med 8 000 invånare. En på tio är alltså med i hembygdsföreningen. Det är bara att lyfta på kepsen.

Den vackra och välhållna huvudbyggnaden är fraktad över isen från Småland någon gång under 1800-talet. Se den från en annan vinkel här.

 

Det torde ha kommit många fler besökare än beräknat, för redan timmen före stängning började bullarna att sina.

 

Lotteri och konst till vänster, loppis till höger och kaffeservering rakt fram.

 

Köp en damejeanne. Eller en lampa. Eller en trehjuling. Eller varför inte slå på stort och köpa en hel väderkvarn?

 

Lotterna kostade bara två kronor styck. Ändå var det hundra relativt fina vinster.

 

Bara den som har skrivit en bok vet man hur mycket slit som krävs. Jag imponeras över allt det gratisarbete som ligger bakom dessa utgåvor.

 

Hembygdsgården stod öppen i dag. Medan jag fotograferade konverserade två damer i 90-årsåldern om gamla tider. Jag kunde inte undgå att höra deras tal om ”Amerikaresor, försvunna släktingar, död och olyckor” men också om ”lycka och nya intressanta liv på andra sidan Atlanten”…

 

En folkdräkt i hörnet, en lodklocka på väggen, en knypplad duk på bordet och pelargoner i fönstren. Visst är det ”Gammalsverige” i ett nötskal.

 

Klassrum med vävstuga kan man kalla det här rummet, kanske från den tid gården användes som fattigstuga. Man fick inte ha särskilt stora krav på privat utrymme förr i världen.