Plötsligt var sommaren här – igen. Medelhavsvärme. Sol som bränner. Svepande ljumma vindar. Blommor lever upp igen; penséer som sett anemiska ut visar plötslig livslust. Luktärtor sprider sin magiska doft. Naturens egen trollkarl uppträder.
Alla bilder är tagna i dagsljus med Sigmas glugg 150/2.8.
Att fotografera fisk och växter i akvarium är svårt. Eftersom ljuset måste hjälpas upp med blixt syns minsta smutsmolekyl som en snöflinga. Repad frontruta är också ett helsike, men allra svårast är att många fiskar aldrig står stilla och därför är extremt svåra att fokusera.
Vid dagens makrofotografering gick i stort sett allt fel. Stativet gick sönder och fick snabblagas! Radioutlösarna ville bara tända ibland, blixtbatterierna tvärdog och fick bytas och kontakterna i blixtskon kinkade. Dessutom var mina Channor inte hungriga. Jag hade laddat med hackad strömming för huggparty. Men Channorna stod där bara och glodde på mig med uttryckslös blick. Nå väl, jag klämde av ett par skott och gör nytt försök inom kort.
Bilderna är tagna med två radiostyrda blixtar, lagda på täckglaset. 200 ISO, 1/100 sekund och bländare 18.
När du kryper där på alla fyra och ska plåta den där sällsynta skalbaggen eller rara blomman gäller det att hitta skärpan – på rätt detalj. Skärpedjupet är minimalt så det gäller att välja vilka delar som ska vara skarpa och vilka som kanske passar i oskärpa. På djur försöker jag oftast lägga skärpan på ögonen. På växter gör sig skärpan ofta bäst på pistillerna eller märket.
Ju närmare motivet du kommer, desto mindre blir skärpedjupet. Det blir också mindre ju större sensor din kamera har. Skärpedjupet blir alltså mindre med en fullformatskamera än med en kompakt- eller mobilkamera. Jag använder ofta bländare 11 eller mindre. Jag kopplar ur den automatiska skärpeinställningen och fokuserar inte med ringen. Det är mycket enklare att ”gunga in skärpan” än att vrida fokuseringsringen på gluggen. Stå på alla fyra och gunga långsamt fram och tillbaka tills du hittar det exakta stället för skärpan. Du ska gunga i ultrarapid och i mycket små rörelser, ofta rör det sig om mindre än en centimeter framåt eller bakåt. Och plötsligt ligger skärpan precis där den ska. Klick!
Vakna! Det är vår. Inom kort kommer motiven i den lilla världen, i makrovärlden, att dränka tillvaron i möjligheter. Blommor slår ut, insekter och flygfän surrar och svischar. Vattnen fylls med larver och yngel och skalbaggar och rom och loppor. Avlingslusta! Befruktningslusta! Parningslusta! Nu gäller det livet och dess eventuella fortsättning.
Det är bara att ta för sig, att frossa i de oändligt många motiv som snart intar scenen i naturens magnifika skapelseskådespel. Men pjäsen har bara en akt och den går undan i svängarna så häng på redan nu. Låt oss skruva på några mellanringar och ett kort tele på systemkameran för att vara redo för en jakt som är mer spännande än den med hund och bössa. En kompaktsmälla går också bra. Ja, till och med en nallekamera kan duga.
Ett makroobjektiv är en bra start för att börja se in i den lilla världen. Men nya gluggar går på mellan 3 000 och 20 000 kronor. Billigare blir mellanringar, som brukar säljas i sats om två eller tre. Bra såna satser finns från 500 kronor. Pirater är billigare än märkesringar och är ofta lika bra.
Med mellanringar kan du använda nästan vilket objektiv som helst, men vanligast är 50-150 millimeter. Ett kort tele gör att du inte behöver krypa alldeles inpå motivet och därmed skymma ljuset. Ljuset är nämligen extremt viktigt vid makrofotografering, eftersom du ofta vill använda mycket små bländaröppningar för att få större skärpedjup. På såna här små avstånd är skärpedjupet minimalt, ibland bara en millimeter.
Ju flera ringar du monterar på kameran, desto mindre ljus kommer in i kameran. Därför gäller det att samla så mycket ljus som möjligt och ingen metod är sämre än nån annan. Blixt, sol, reflexskärm, ficklampa – alla är tillåtna.
Det är hög tid att förbereda sig för vårens makrofotograferingar. Vare sig du plåtar blommor eller insekter eller vattendjur gäller det att ha rätt grejor. Utrustningen kan vara enkel och behöver inte kosta skjortan. Som alltid är det du och inte kameran som tar bilden.
Nio av tio makrofotografer tillhör kräldjuren. Allra viktigast är ett par bra knäskydd. Vi ska ju ned på backen och krypa och kräla och åla… Är det blött och geggigt kan det också vara värt att ta med sig något att skydda armbågarna med, en frigolitskiva eller liknande. Men knäskydden är A och O.
I kommande inlägg tittar vi på hur vi utrustar en systemkamera för att kunna fotografera i skala ned mot 1:1. Då blir exempelvis en nyckelpiga lika stor på bilden som den är i verkligheten – med otroliga förstoringsmöjligheter för den nyfikne fotografen…
Även med billiga små kompaktkameror kan man i dag ta bra närbilder av pyttesmå ting. Man makrofotograferar. Kraftiga makrobilder kallas mikrobilder. Effektfullast blir förslagsvis motiv av insekter och annat pytteliv, som i uppförstoring blir rena rama Jurassic Park. Men även alldagliga ting som ett spikhuvud i en utomhusbräda kan ge en ny dimension av tillvarons mysterier.
Under sommaren startar jag en ny blogg vid sidan av Alvarsamt. Den nya bloggen kommer att fokusera ännu mera på foto och video. Motiven hämtar jag från mina intressen vid sidan av fotografering: natur, livet under vattenytan, radioflyg och akvaristik. Ibland blir inläggen kopplade till Öland – men inte alltid. Tänkbara motivområden blir Öland från luften, Öland under vatten, natur i allmänhet – ofta från Öland – samt motiv ur min akvaristiska värld med fiskar, smådjur, växter och ”biologisk dramatik”.
Nedan ser vi några foton av invånare från vattenvärlden runt Öland. Tångräkorna fångade jag i Degerhamns hamn. De är ungefär två centimeter långa. Men de lär kunna bli upp mot åtta. De finns i oerhörda mängder längs stränderna. I vattnet är de nästan omöjliga att se, och även i handen ger de ett mycket oansenligt intryck. Räkan ter sig blek och färglös, nästan genomskinlig och saknar all yttre prakt. Men på riktigt nära håll ser vi något helt annat: En säregen skapelse med sofistikerade detaljer och organ, vacker, kraftfull och listigt kamouflerad. Prydd med färgstarka band och prickar ger den ett nästan grafiskt intryck.
För den fotointresserade kan jag berätta att bildsviten är tagen med Sigmas markroglugg 150/2.8 och radiostyrd direktblixt ovan litet akvarium. Fotona är 1800 pixlar breda, vilket blir standardformat på den nya bloggen, vars titel och adress meddelas senare.
Att fotografera på extremt litet avstånd är inte helt enkelt. Kameran blir lätt som en julgran, klädd i tungt objektiv, en eller två mellanringar, radiosändare till blixt och utlösare. Hela härligheten riskerar att skymma ljuset. Det krävs alltså en noggrann ljussättning. Och trots att man har blixten nära motivet gäller det att trumma samman allt ljus som finns. Skärpedjupet på fotoavstånd som dessa är bara någon eller några millimeter – trots ordentlig nedbländning, i nedanstående bilder till 10.
Ljuset kommer från Canonblixt på full gas i softbox, som placeras så nära motivet som möjligt. Jag försöker använda så få ljuskällor som möjligt. Flera blixtar gör ofta att ljussättningen känns ”onormal”, vilket nog kan förklaras med att ”vi har bara en sol”. Men jag använder ofta reflexskärmar av olika slag: professionella på stativ, en vit pappskiva med handtag som man gör själv för tio spänn, ett vitt A 4-papper, en tidning eller helt enkelt min egen vänsterhand. Prova en så enkel sak som att låta blixtljuset studsa i din hand. Eftersom den är något ”röd” får du en varm ton i bilden, utan hårda kontraster.
Växten kallas ”Väktaren i tornet”. Min frus exemplar har bara en blomma – hittills. Men vilken blomma!
När snön gömmer marken blir krukväxterna hårdvaluta för makrofotografering. I går fick jag syn på min frus ”Väktaren i tornet” i ett norrfönster. Något hände mellan bladen…
I dag såg jag den tydligt: blomman! Den ”blå korven” som växer mer och mer följs säkert av flera. I morgon ska jag komma den ännu närmare – med mellanringar!