soffan

Vi har tre soffor. Utmed Kalmarsund. I nån av dem brukar vi sitta varje dag. Konsten är att sitta och titta rakt ut över sundet utan att göra någonting. Inte prata. Inte tänka. Bara vara. Vi brukar sitta en timme. Jag somnar ibland. Men bara några minuter. När jag vaknar känns livet nytt.

Om alla tog sig en timme i en soffa per dag utan att tänka skulle världen inte se ut som den gör. Det är jag säker på. Å andra sidan är det nästan allt som jag verkligen är säker på.

En timme utan att göra något, utan att tänka, kan kännas svår och lång – i början. När man vant sig går timmen ”på några minuter”.