Etikettarkiv: Muséum

sommar i Träthult

Nu när sommaren långsamt men påtagligt börja gå över i höst kan det passa att titta på några bilder av typisk svensk högsommar – i den lilla byn Träthult med 14 invånare i Småland. Det kan vara skönt för ögonen att skåda lantliga detaljer i Sommarsverige…

grind_1Låt oss öppna grinden och tåga in i sommarhagen…

dörr_1Allt är byggt med eftertanke och med sinne för proportioner. Men också med viss humor, tycker jag.

brunn_1_1Den gamla brunnen med den höga brunnstången. Det finns många namn på denna smått geniala anordning. Stolpvinda, hinkfjöjel, brunnstrana och hinkemärr är några. Jag fann dem här

brunn_2_1Ett vattenkar för kreaturen huggen i en stor stock. Bara att vattna djuren måtte ha tagit okristligt lång tid med så enkla förutsättningar som här. En större hink om 20 liter tog säkert en minut eller två att få upp med hinkfjöjeln. Det blev många hiv om man hade nåt halvdussin kor som sörplar i sig 100 liter per styck och dag.

parhus_1Ett vackert parhus. Man har var sin lägenhet, var sin gång mot grinden och var sin grind. Och var sin trädgård, förstås.

fönsterAxelsStuga_1Ett fönster i byns muséum. På en större version av bilden kan jag läsa några ord på flaskan som troligen en gång innehöll Azymol, ett hårvatten som enligt etiketten var bra mot ”seborrhé och mjell”.

kväll_1Kvällsljus i det mörka – men denna tid så ljusa – Småland.

stenbrytare_1Begreppet stenbrytning är nästan synonymt med Småland. Konstruktionen här lär kallas ”stenbrytare” och ”jätte”.

mjölkpall_1Mjölkkrukor i aluminium på en mjölkpall. I såna levererade bönderna mjölk till hämtbilen ännu under 1970-talet.

Tidigare har tre inlägg från Träthult visats. Om du vill kan du läsa dem här:
Inlägg I
Inlägg II
Inlägg III
Taggad , , , , ,

museet i Träthult

Träthult_blogg_01

Alldeles bredvid den så sparsmakat renoverade ”Axels stuga” i byn Träthult, Småland, ligger ett till synes anspråkslöst muséum. Men även om det är litet finns mycket att titta på – och fascineras av. Här finns tillbehör för sömnad, hand-, jordbruks- och köksredskap, leksaker samt forna tiders vitvaror, exempelvis en handvevad tvättmaskin, så enkel men så genial. Axels stuga och museet i Träthult kan verkligen rekommenderas. Du hittar byn ungefär två mil nordväst om Oskarshamn.

Träthult_blogg_III_1Mängder av redskap för träarbeten: hyvlar, limknektar, passare, linjaler.

Träthult_blogg_III_2Kallmangel i trä, kokgrytor, koppar- och tennkärl, keramikkrus, smörkärnare, tvättbrädor. Och i mitten en liten finurlig handvevad tvättmaskin.

Träthult_blogg_III_3Tvättmaskinens inre. Dagens metallmaskiner jobbar väl efter ungefär samma principer.

Träthult_blogg_III_4Kanske förebilden för senare Cylinda-, Bosch och Electroluxtvättmaskiner.

Träthult_blogg_III_5Köttkvarnen spelade naturligtvis en stor roll i det gamla bondköket. Det gällde att ta tillvara så mycket som möjligt av slaktkropparna.

Träthult_blogg_III_6Vackra och välgjorda trähyvlar – av trä.

Träthult_blogg_III_7Det som fascinerar mig med gamla alldagliga ting är skönhetsaspekten. Man la ner mycket jobb på att även enkla redskap och maskiner skulle vara vackra och behagliga för ögat att titta på. Titta bara på den här vågens stativ.

Det första inlägget om Träthult hittar du här.
Vill du läsa även det andra klickar du här.
Senare kommer ytterligare ett inlägg från den lilla småländska byn…

Taggad , , ,

uppdaterat naturum ottenby

Medan du läser och tittar på bilderna kan du höra fåglarna sjunga. Slå på högtalarna och klicka här.

Sedan mitten av maj har vi ett helt annorlunda och fräschare Naturum Ottenby. Emma Tinnert är sen två år föreståndare på det kvittrande museet.

– Det har varit spännande att få vara med i projektgruppen för jobbet, som Cederwall arkitekter och Katapultkontoret har gjort, upphandlat via Länsstyrelsen.

Om vad denna genomgripande ansiktslyftning kostat vill Emme Tinnert inte säga pip. Men hon kan berätta annat:

– Naturvårdsverket äger varumärket Naturum. Det finns 33 Naturum i Sverige. Ungefär vart 15 år får varje Naturum en pott för att fräscha upp sin basutställning – som den här är. Nu var det alltså vår tur. Den tidigare utställningen är från 1997 då huset byggdes.

Håller schemat även framöver kan vi alltså se denna version av Naturum Ottenby till 2031…

Det är gratis inträde på Naturum Ottenby.

Naturm_Ottenby_01Redan vid parkeringsplatsen vid fyrplatsen slås vi av nyhetens behag – som exempelvis nya skyltar skurna i metall.

Naturm_Ottenby_02-Bäst gillar jag träden och panoramabilden av reservatet med himmel, hav och horisont, säger Emma Tinnert, föreståndare vid Naturum Ottenby. Träden är ofärgade. De figursågade skivträden färgas av belysning, nu grön, i höst kanske gul och röd. 

Naturm_Ottenby_03Här ser vi ungefär hälften av reservatet på väggarnas bautafoton. 

Naturm_Ottenby_04Den här örnen upplevde vår reporter som ”nästan skrämmande” i sin attackerande position.

Naturm_Ottenby_05Montrar, foton, levande bilder, bildskärmar. Det finns mycket information att ta in. – Och mer kommer!, berättar Emma Tinnert. Vi har inte allt på plats ännu.

Naturm_Ottenby_06Fåglar i ”titthål” gör nog de optiska upplevelserna extra spännande för barn.

Naturm_Ottenby_07Kul initiativ att bryta väggarnas platthet, genom utbyggnader, boxar och andra ickelinjära skapelser. På den enorma listan i mitten finns alla 398 fågelarter som besökt udden genom åren.

Naturm_Ottenby_08Förstoringsglas för dig ännu närmare naturens underverk. Fågeln är monterad under bordskivan med det runda titthålet.

Naturm_Ottenby_09Emma Tinnert är konstnär, illustratör och sen två år föreståndare på Naturum Ottenby. – Det har varit spännande att ha fått sitta med i projektgruppen, säger hon från sin centrala position strax innanför porten till den nya utställningen.

Naturm_Ottenby_10Små ägg, blå ägg, bruna ägg. Och ägg med märkliga prickar, linjer och andra av naturen gjorda ”illustrationer”.

Naturm_Ottenby_11Även andra flygare än fåglar går att fascineras av på nära håll.

Naturm_Ottenby_12Jag är helt renons på fåglar men tar mod till mig och tippar att denna tryggt vilande and är en ejderhona.

Naturm_Ottenby_13Emma Tinnert talade mycket om att just dessa väggar med näbbar och klor brukar intressera barnen lite extra. Det gläder ”gamla mig”. De gjorde nämligen det starkaste intrycket på mig. Detaljerna här visar hur viktigt det kan vara inom alla typer av konst ”att inte berätta allt”.

Naturm_Ottenby_14En enorm fågeltass i skuret trä. Eller heter det hand? Labb? Fot? Som icke fågelkunnig blir alternativen många…

Naturm_Ottenby_15En enormt stor simfot gör ett skulpturalt intryck. 

Naturum_Ottenby_16I museets sydvästra del känns fyrplatsen och fyren behagligt närvarande. I kikaren till vänster kan du titta på livs levande sälar som ligger och solar sig på stenar ute i vattnet.

Naturm_Ottenby_17Luftig interiör utan ”gammalmuseal” känsla. Och luften är fylld av kvirrande och spelande fåglar.

Taggad , , , , ,

Vi gläntar på dörren till albrunna förr och nu

Framöver kommer flera inlägg att handla om bymuseet Albrunna förr och nu hos Lars Henell, mannen bakom Albrunna Perenner. Museet är inrett i ett hus från 1700-talet och rymmer massor av intressanta foton, tidningsklipp, förteckningar, reklam, skivor, prylar och arkeologiska fynd från den lilla byn på Ölands västsida.

En betydelsefull man i sammanhanget är Tage Nilsson, också han från Albrunna. I dag är han 80 och fortfarande nyfiken på livet och den tekniska utvecklingen. Tage är foto- och datafreak och har fotograferat det mesta som hänt i byn. Dessutom är han ett socialt geni; han känner allt och alla. Därför blir Tage Nilsson vår livs levande ciceron när vi vandrar runt i museet.

Nedan ser vi Lars Henell och Tage Nilsson utanför entrén till museet, där de skrattar åt gemensamma minnen.

Till vänster innanför entrén ser vi den arkeologiska avdelningen. Den består av fynd som Lars Henell har gjort under åren – utan att egentligen anstränga sig. – Det finns många föremål i jorden, berättar han. Vill man hitta så gör man det. Jag vet bönder som är intresserade av historia. Dom hittar grejor så snart dom kommer ut på fälten. Dom som inte är intresserade hittar aldrig minsta grej. Kuriosa: 1339 skrevs Albrunna som Eluæbronh och precis 200 år senare som: Allebrænne
 
Till höger finns avdelningen ”nöjen” med mängder av klipp om artister som har gästat Albrunna. Utan att överdriva vågar man påstå att publikrekordet slogs för bra länge sedan…

I kommande inlägg gräver vi först ned oss i myllan och ser vad vi hittar där. Senare tittar vi närmare på nöjeslivet i byn. Det blir också inblickar i albrunnabornas vardag – ”dagar som slutligen bildar ett liv”…

Här kan du förresten höra Tage Nilsson berätta om sin enorma båt som han byggde själv på kvällarna efter jobbet på Cementa – och om flera sorters fiskar som det förr fanns massor av…

Taggad ,