Etikettarkiv: Ottenby

Falsterbo körde om Ottenby

I förra veckan rapporterade Alvarsamt om ringmärkningsrekordet i Ottenby. Nu är det historia. Falsterbo har tagit tillbaka titeln.

Taggad ,

Färg där man minst anar

ottenbytrc3a4d_08ottenbytrc3a4d_08

Nere vid Ottenby finns här och var täta enebuskage. Om man hukar och tar sig in i dem – och skruvar upp ISO-talet ett par tre fyra snäpp på smällan – kan man ta märkliga bilder utan blixt av stammar och grenar som verkligen fått utstå hårt väder. Det syns. De är vridna, hopknycklade, sargade – och ibland söndervridna. Där inne i den djupa skuggan framträder färger på ett helt annat sätt än ute i solskenet. De är nästan självlysande. Och de skimrar.

ottenbytrc3a4d_11ottenbytrc3a4d_111

ottenbytrc3a4d_15ottenbytrc3a4d_15

ottenbytrc3a4d_19ottenbytrc3a4d_19

Taggad

Mot fyren

udden_1

Jag kör ned mot udden. En svag sol orkar här och var klösa sönder morgondiset. Jag ser två eller tre par som är ute och går. Det verkar som om mänskligheten börjar kvickna till liv igen. Nere vid Långe Jan står tio bilar parkerade. Ett dussin fågelskådare häckar i lä bakom ett hus och tittar ned i sina tubkikare, till synes tysta och allvarliga. Det finns tydligen nåt intressant åt sydsydväst – som jag inte ser. Men å andra sidan känner jag bara igen talgoxe, skata och kråka – och kanske även koltrast. De räcker bra för mig. Jag delar in fågelarterna i tre kategorier: måsar, kråkor, sparvar. Ugglan ser inte ut som en fågel så den får inte vara med. Örnar är för stora och kolibrier för små. De senare hör till humlorna.

udden_2

Trots minusgrader och en vind på mellan 10 och 15 meter i sekunden finns en och annan hårding som ogenerat vandrar runt nere på den helt oskyddade udden. Själv pallade jag bara tio minuter i det fria, trots tre jackor, kapuschong, varma stövlar och handskar. Vinden runt fyren känns vass och kall som härdat stål.

udden_3

udden_5Lägg märke till det självbelåtna ”ansiktsuttrycket” på denna mås i position ”precis där Öland slutar i söder”.

Under mitt varv Södra Möckleby-Ottenby-Torngård-Södra Möckleby gjorde jag här och var snabba utryckningar från bilen, drog av några skott – för att snabbt som fanken ta mig tillbaka till Volkswagenbastun.

 udden_6Får får verkligen göra så här – stå i mitt i maten? Så gör de i alla fall i Ås.
 
udden_7Mitt i den positiva utvecklingen mot vår oroar mig dessa isflak i Gräsgårds hamn. Men ännu har de lyckligtvis inte frusit fast i varandra…
 
udden_8Eftersom jag inte vet vad den här fågeln är för en pippi kallar jag den kort och gott för stor mås. Den lekte i vindarna runt Gräsgård.

Vi har nu genomlevt november, som borde förbjudas i svensk grundlag. Vi har med hjälp av liljeholmens, klappar, glögg och grandoft hjälpligt klarat oss igenom även december. Och nu är snart den mörka, tysta och panka januari slut. Livet har under lång tid legat under i matchen mot Mörkret. Men nu svänger det. Fördel livet!

Taggad ,

Stormvarning

Ännu gråare i dag än i går. Cyklar mot Ottenby. Tar av mot Södra Lundsjön där det nya fågeltornet lär stå färdigt. Det viner i träden, en ny storm är på ingång. Jag hittar tornet, går försiktigt upp för trapporna. Nu tjuter vinden, den rycker och stöter i tornet. Snart går solen ned och de svaga färgerna släcks ned mot grått och blågrått. Horisonten dränks i dis. Någonstans där ute över havet tilltar vindarna. Någonstans där ute över havet blir vågorna stora som hus, och vinden sliter loss vatten från vågtopparna. Beauforts skala uttrycker stormens verkningar så här: Upprycker stora träd med rötterna, stora skador på hus, höga vågberg med brottsjöar, havet nästan vitt av skum.

Det börjar bli kallt. Det börjar bli iskallt. Jag tar snabbt några bilder – med kameran krampaktigt fasthållen mot tornets räcke. Långa exponeringstider och hård, byig vind är en dålig kombination. Men jag tror bilderna sitter ändå. Nu gäller det att hinna hem. Det går undan i medvinden; det känns som jag flyger fram.

Precis då jag fört över bilderna till datorn slår stormen till. Den dunkar i husväggarna och vräker ett smattrande regn mot fönsterglasen. Och någonstans där ute över havet tilltar vindarna ännu mer. Stormens kulmen lär nås i morgon bitti. Aftonbladet talar till och med om orkan…

schc3a4feriet2_019Dessa träd på schäferiet torde vara några av landets mest vindplågade. I bakgrunden växer vågorna till sig.
 
schc3a4feriet2_013_bAv en ren slump fick jag syn på det nya fågeltornet. Det är inte vackert, men stabilt och säkert.
 
schc3a4feriet2_011Långe Jan från marknivå. Jämför med nästa bild som är tagen från toppen av fågeltornet.
 
schc3a4feriet2_030
 
tornet2Det nya fågeltornet vid Södra Lundsjön sett från söder. Halvvägs upp finns stolar runt ett bord. Där sitter man under tak. Jag kan knappast tänka mig härligare lunchplats. Se nedan.
 
 
tornetFrån väster ser man hur komplext tornet är konstruerat. Nästan 20 ben håller skapelsen på plats. Tornet ska i normala vindar vara i princip ”skakfritt”, något som fågelskådare med tubkikare kommer att uppskatta. 
Taggad , ,