förlista på kyrkogården i södra möckleby

Gösta Wahlgren föreläser på Alungården. Du kan även läsa om förlisningen i detta inlägg på sidan 22 i denna pdf-fil från Kalmar muséum. 

Som Alvarsamt tidigare berättat höll lokalhistorikern Gösta Wahlgren nyligen ett långt föredrag om förlisningar i vattnen utanför södra Öland. Skeppsbrottet i detta inlägg kan vi se konsekvenserna av än i dag – på kyrkogården i Södra Möckleby. Där ligger två unga tyska sjömän begravda, under var sin sten. Så här mötte de sina öden:

Vi skriver 1932. Motorgaleasen Herta Grube från Hamburg går ut från Gamleby mot Stettin i Polen. Den 19 november angör fartyget Kalmar för bunkring av olja. Den 22 november lämnar Herta Grube Kalmar och styr söderut. Flera andra fartyg avgår samtidigt Kalmar, bland andra MS Mathilda från Degerhamn. Under dagen blåser det upp en mycket hård och byig sydvästlig vind. MS Mathilda söker nödhamn i Bergkvara. Men Herta Grube fortsätter sin gång i den hårda sjön.

Den 23 november hittas en drivande obemannad livbåt utanför Grönhögen. Mängder av virke driver i land mellan Grönhögen och Västerstad. I gryningen den 24 november upptäcker man två manslik på stranden i Årsvik strax norr om Degerhamn. De två är styrman Erich Wolff och kocken Heintz Peters – från Herta Grube. De två begravs på Södra Möckleby kyrkogård den 4 december 1932. Flera hundra kyrkobesökare följer akten; inte en enda plats är ledig.

Alvarsamt berättar småningom om ytterligare någon förlisning som Gösta Wahlgren kastade ljus över med sitt föredrag…

 Gravstenarna på kyrkogården i Södra Möckleby. Den vänstra bekostades av den omkomnes familj. På den står det, översatt till svenska: ”Här vilar i frid långt hemifrån vår älskade son och broder styrmannen Erich Wolff från Ückermünde, född 12 december 1908, död 22 november 1932, sörjd av sina föräldrar och syster.” Kocken Heinz Peters kom antagligen från fattigare förhållanden. Pengar till hans gravsten samlades in av sjömän i Degerhamn. Gösta Wahlgren berättade att det på den här tiden var vanligt att omkomna sjömän begravdes på närmaste kyrkogård, var de än dött i världen.

havet gav och havet tog

Ett 30-tal intresserade kom i går till Alungården för att lyssna till lokalhistorikern Gösta Wahlgren, som under nästan två timmar berättade om liv och död och rörande livsöden.

Om ond bråd och plågsamt långsam död i många olika former berättade Gösta Wahlgren på Alungården i går. Ämnet var sjöolyckor med tonvikt på inblandat sjöfolk från södra Öland. Det var livsfarligt på sjön förr i tiden. Bara inom Gräsgårds kustpostering noterades 111 förlisningar mellan 1890 och 1910.

I morgon publiceras det första inlägget av flera. Då kan du höra Gösta Wahlgren själv berätta om en dramatisk förlisning med en pappa som dör i sonens armar på ett öde skär i smällkalla januari 1929. Pappans sista ord till sonen blev ”Ta hand om mor!” Det gjorde sonen och han lät till och med mamman gå före sin flickvän som försvann ur hans liv. Men drygt 40 år senare skulle de komma att träffas igen…

Om denna och andra rörande och fruktansvärda händelser handlar en handfull kommande inlägg. Det första hör du alltså i morgon, fredag.