farhågor besannas

I flera inlägg har jag varit kritisk till skogsskövlingen för cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Nu verkar mina och andras farhågor besannas. Den utglesade skogen pallar inte längre för vindarnas tryck och i senaste stormen föll ett 20-tal träd, mest tall. Därmed får vindarna ännu större verkan på de allt färre stackare som står kvar. Så funkar naturen: Det ena ger det andra, eller som man ”ramsade” som barn: _ _ _ och katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktarn och slaktarn på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och…

Se här hur det en gång såg ut.

Här i norra delen av det svunna Amazonas är förödelsen värst. Vi tittar norrut och inne i skogen till höger ligger runt 15 rotvältor. Området härifrån och 200 meter söderut var tidigare södra Ölands märkligaste naturområde. Ottenby och Albrunna lund blir vid en jämförelse bara bleka surrogat.

Ett av maskiner bearbetat område blir denna talls öde.

Den onödiga trädkapningen på båda sidor om cykelleden ger vindarna större kraft och tallarnas grunda rotsystem orkar inte hålla emot.

Välta vid välta i skogen öster om leden.

Litet rotsystem, tung stam och mänsklig klåfingrighet är ingen bra kombination. ”Ölands Amazonas” är raderat och därmed är södra Ölands mest exotiska stycke natur något man bara kan läsa om i böckerna – och se på Alvarsamt.

Rotvältor in spe kommer att bli en allt vanligare syn i området…

Som av ett osynligt yxhugg är denna tall förpassad till de sälla jaktmarkerna.

Fotot behöver ingen text. Jag kan i stället berätta att samtliga bilder i detta inlägg är tagna med min fickkamera FujiX30, 400 ISO och i JPG-format. I detta format får man vara försiktig med ytterligare skärpning, eftersom risken för överskärpning är stor. Filmsimuleringsläget är Velvia/VIVID.

Precis här började Ölands Amazonas för att fortsätta några hundra meter söderut – ”en magisk enklav” som en gång fanns…

Ölands svunna Amazonas

Den är så fin. Den är så rak. Den är så bred. Den blir så härlig – för dem som aldrig tidigare varit där. Jag talar om cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. För så är det, Sydölands mest mystiska och egenartade skogsremsa utmed Kalmarsund finns inte längre. Det verkar som om man gått in för att ta bort lövträden, de som närapå skapade nattljus mitt på dagen. Kvar finns mest tall. Mystiken är död. Förr var området ett litet Amazonas. Nu är det bara ”typiskt svenskt tillrättalagt”. Förr tog vi dit gäster och alla gapade över det de fick se. Det känns rätt meningslöst nu. Var finns förståelsen för det unika? Inser inte ansvariga att den lilla säregna landremsa som södra Öland är måste behandlas med varsamhet och eftertanke? Svaret är nej.

Vi lämnar Södra bruket och cyklar söderut. Ännu så länge ser allt bra ut.

Här är första bäcken. Här började tidigare ”Amazonas”. Sommartid blev här lövträdens kronor så täta att det kändes som att cykla in i en kolkällare. Här var så mörkt att nästan ingenting kunde växa på marken. En bit längre fram fanns exotiska stammar med enorma rötter. Och det var mörkt, fascinerande mörkt.

Här vandrade vi mot söder…

Här gick backen upp mot Södra bruket. Det ser ljust ut på fotot men det krävdes minst 800 ISO,  full glugg och stadiga händer för att fånga det unika. Detta var en gång ”södra Ölands Amazonas”.

Rakt. Prydligt. Trist. Men visst, årstiden är glåmig i sig och här kommer att se helt annorlunda ut i sommar. 

Bäcken vid Alvkälla ser ut som ett industriutsläpp. Här gick tidigare en liten enkel träspång.

Bäcken mot havet.

Bäcken österut, upp mot Albrunna.

Lövträd. Ned med dem!

Här har stora ytor rensats från den tidigare så spännande vegetationen. Parkeringsplatser? Till för några veckor sedan låg här också en fin blåsippslokal. 

Vi närmar oss stranden nedanför Albrunna. Även här är alla buskage borttagna och en vändplan är gjord runt ett ensamt stackars träd.

Sträckan upp till Albrunna. Den blir säkert fin när den får växa ikapp. Här fanns tidigare ingenting att kapa och skövla.

Vi tittar norrut mot Södra bruket. Tja, vad säger man? En bit trevlig cykelled – lik många andra. Jag kan bara hoppas att min kritik slår helt fel. Och jag vet att det är svårt att äta kakan och ha den kvar.