sommar i Träthult

Nu när sommaren långsamt men påtagligt börja gå över i höst kan det passa att titta på några bilder av typisk svensk högsommar – i den lilla byn Träthult med 14 invånare i Småland. Det kan vara skönt för ögonen att skåda lantliga detaljer i Sommarsverige…

Låt oss öppna grinden och tåga in i sommarhagen…

Allt är byggt med eftertanke och med sinne för proportioner. Men också med viss humor, tycker jag.

Den gamla brunnen med den höga brunnstången. Det finns många namn på denna smått geniala anordning. Stolpvinda, hinkfjöjel, brunnstrana och hinkemärr är några. Jag fann dem här. 

Ett vattenkar för kreaturen huggen i en stor stock. Bara att vattna djuren måtte ha tagit okristligt lång tid med så enkla förutsättningar som här. En större hink om 20 liter tog säkert en minut eller två att få upp med hinkfjöjeln. Det blev många hiv om man hade nåt halvdussin kor som sörplar i sig 100 liter per styck och dag.

Ett vackert parhus. Man har var sin lägenhet, var sin gång mot grinden och var sin grind. Och var sin trädgård, förstås.

Ett fönster i byns muséum. På en större version av bilden kan jag läsa några ord på flaskan som troligen en gång innehöll Azymol, ett hårvatten som enligt etiketten var bra mot ”seborrhé och mjell”.

Kvällsljus i det mörka – men denna tid så ljusa – Småland.

Begreppet stenbrytning är nästan synonymt med Småland. Konstruktionen här lär kallas ”stenbrytare” och ”jätte”.

Mjölkkrukor i aluminium på en mjölkpall. I såna levererade bönderna mjölk till hämtbilen ännu under 1970-talet.

Tidigare har tre inlägg från Träthult visats. Om du vill kan du läsa dem här:
Inlägg I
Inlägg II
Inlägg III

museet i Träthult

Alldeles bredvid den så sparsmakat renoverade ”Axels stuga” i byn Träthult, Småland, ligger ett till synes anspråkslöst muséum. Men även om det är litet finns mycket att titta på – och fascineras av. Här finns tillbehör för sömnad, hand-, jordbruks- och köksredskap, leksaker samt forna tiders vitvaror, exempelvis en handvevad tvättmaskin, så enkel men så genial. Axels stuga och museet i Träthult kan verkligen rekommenderas. Du hittar byn ungefär två mil nordväst om Oskarshamn.

Mängder av redskap för träarbeten: hyvlar, limknektar, passare, linjaler.

Kallmangel i trä, kokgrytor, koppar- och tennkärl, keramikkrus, smörkärnare, tvättbrädor. Och i mitten en liten finurlig handvevad tvättmaskin.

Tvättmaskinens inre. Dagens metallmaskiner jobbar väl efter ungefär samma principer.

Kanske förebilden för senare Cylinda-, Bosch och Electroluxtvättmaskiner.

Köttkvarnen spelade naturligtvis en stor roll i det gamla bondköket. Det gällde att ta tillvara så mycket som möjligt av slaktkropparna.

Vackra och välgjorda trähyvlar – av trä.

Det som fascinerar mig med gamla alldagliga ting är skönhetsaspekten. Man la ner mycket jobb på att även enkla redskap och maskiner skulle vara vackra och behagliga för ögat att titta på. Titta bara på den här vågens stativ.

Det första inlägget om Träthult hittar du här.
Vill du läsa även det andra klickar du här.
Senare kommer ytterligare ett inlägg från den lilla småländska byn…

by med 14 invånare

Vi ska snart titta närmare på en säregen gård i denna småländska natur, så väsensskild den platta och många gånger enformiga öländska. Men först andas vi in atmosfären och försöker vänja oss vid den nästan totala tystnaden. Vi växlar ned, backar i tid och stänger av telefoner och övrigt modernt. Här brukar man jorden som för hundra år sedan. Här hör vi korna idissla och fåren röra sig över tuva och äng inom mil av gärdesgårdar. Välkommen till en tid som flytt. Välkommen till Träthult!

En slagen lycka inne i blandskogen. Gräset får torka på slag – om vädret tillåter.

Under 20 års tid har paret som äger gården rest omkring en mil gärdesgård.

Sten, gärdesgårdar, äng, mera sten, vatten, skog. Landskapet byter ofta ansikte.

Det lär finnas fler än hundra högar med bruten sten på fastigheten.

Små bördigare hagar bland impediment och stenbackar.

Något för dagens arkitekter att begrunda – och lära av. I allt av händer tillverkat finns en självklar harmoni.

Apropå arkitektur… Så fulländad i sin enkelhet!

En av brunnarna. Vi ska titta närmare på den i kommande inlägg… Kreaturens drickkar vid sidan av brunnen är verkligen primitivt – en urholkad stock.

Ljuset blir speciellt i den mustiga och trolska lövskogen. Sällan har vi skådat så höga björkar som här.

Man vågar knappt tänka på hur mycket arbete som ligger bakom gärdesgården bara på denna bild.

Allt är stilla här. Allt är tyst. Just därför hör man annat än man brukar höra.

Marken är så full med sten att det i början känns ovant och svajigt för öländska fötter att vandra här.

Den senaste tiden har det talats mycket om ”det typiskt svenska”. Finns nåt svenskare än detta?

Lunchbaren har öppnat. Självservering.

Bryter du tusen stenar väntar åter tusen… Ett sisyfosarbete! Det eviga slitet på marker som dessa slutade för många med en biljett till ”Amerikat”.

Träden i beteshagarna är hamlade.

I nästa inlägg från Träthult kliver vi in i denna stuga, ”Axels stuga”, noggrant renoverad och representerande en helt annan värld än vår…

Senare tittar vi även in i museet, som är proppfullt med intressanta redskap, prylar och manicker från en tid som aldrig kommer tillbaka…

by där tiden stannat

Ibland måste man lämna den pannkaka man bor på. Alvarsamt for till Småland, till en by med 14 invånare. Landskapet här är kuperat, växtligheten yppig och vi såg blommor, träd och insekter som vi aldrig sett på Öland. Luften är annorlunda än på Öland, ja till och med solens stålar känns här på ett annat sätt. Inom kort får du se mer av denna fascinerande trakt som har stora likheter med en annan Smålandsby vi besökte 2014: Stensjö.

när tillvaron känns för platt

Öland har inte allt, vad än turismbroschyrerna lovar. Det jag ibland saknar är riktigt kuperad terräng, gläntor i tät barrskog och trolska tjärnar med näckrosor. Men ingen panik! Lösningen väntar bakom kröken. Man kör bara över bron och vidare in i det mörka Småland…

Den kanske svenskaste av de svenska sinnebilderna: Den lilla röda stugan med de vita knutarna, helst placerad på en höjd med betesmark ned mot ett trolskt vatten.

Småländska grusvägar som ibland är så branta att man måste köra på ettan för att ta sig upp. Men nedför går det undan.

Tjärn med näckrosor på svart vatten. Tystnaden är total. Skogarna är på sina håll så täta att de är omöjliga att vandra i. Mindre lockande är massor av mygg och broms.