Sommar!

När ringblommor som denna strålar ikapp med solen är det sommar. Nu är vi mitt i den! Och ringblommor är som svägerskor. Har man en gång bjudit in dem blir man aldrig av med dem.

I mina ögon är dock vilda blommor nästan alltid intressantare än odlade – och vackrare. Dessa blå skönheter växer nära stranden till Kalmarsund.

sommar

Vi är mitt i sommaren. Det är inte varmt. Det är hett. Efter ett lätt regn ångar det om jorden. Varje morgon har nya klasar luktärtor slagit ut, och sätter man sig rätt i vinden kan man få uppleva deras doft: En blandning av syren, honung, lakrits och – för att använda vinrecensions- och sportspråk – en backhand av violsaltade bakåttwistade pollendroppar med kantboll av bränd jord, körsbärssylt, nylagd asfalt och ett krutstänk Kalmarsundsvatten. 

gläntan

När det grå, grå, läskpappersgrå trycker ned mig i skosulorna kan det kännas lättare om jag kan framkalla åtminstone något litet minnesfragment av våren och ljuset och sommaren som gick. Här är jag nere på stranden lite norr om Degerhamn och tittar upp mot land. Klockan är 08:32 den 21 juni, potatisen blommar i blått och det är helt vindstilla och tyst – så när som på små blyga kluck-kluck från havet.

Sommar

Den äldre damen i grön hatt klev ur bilen utanför affären i Grönhögen. Hon gick rakt mot oss och sade med ett lyckligt leende:
– I går var det kallt. I dag är det 15 grader. Det är sommar. Det är Öland, det!

Hon hade rätt. Öland är plötsligt sommar. Fälten är gröna, blommor slår ut i tusental, miljontal. Och i skyn kvittrar lärkan på hysteriska vingslag. Vi såg en bonde som sådde, en annan som spred konstgödning. Andra sprätte koskit. Hela södra Öland ångar av koskit – och sommar.

Under cykelfärden hem såg vi färgkaskaden i en trädgård i Torngård. Vi stannade. Jag stack diskret in kompaktsmällan genom grinden och knäppte av. Sommaren var fångad.