Etikettarkiv: vernissage

jernis på carlas café

Jernis_vernissage_01Det kom många besökare till vernissagen i Carlas Café i Näsby. Det noterade Alvarsamts utsända. – Och många skrattar gott åt målningarna, sa utställaren själv Per Jernberg, eller ”Jernis” som han kallas i bloggosfären. Per berättade att han kan jobba upp mot 200 timmar med en enda målning. – Då går jag många gånger som i koma och min fru anser mej mer eller mindre okontaktbar. Utställningen pågår till och med 30 juli. För dig med sinne för satir väntar en högtidsstund – om du går dit. 

Taggad , , , , ,

i röret…

Det är mycket som nu ligger i röret i väntan på att rullas ut. Snart ska vi titta lite närmare på den utställning som invigdes i Näsby i dag: Flätverk med konst och konsthantverk av 18 utställare. Invigningstalade gjorde journalisten, krönikören, författaren, chefredaktören och sommarölänningen Ulf Wickbom.

Vi återkommer alltså i ord och bild av de märkligaste flätarbeten…

Ulf_WickbomInvigningstalare tidningsmannen Ulf Wickbom med sitt egenhändiga flätverk gjort av, ja just det: tidningar.

Taggad , , ,

Ljuset, konsten – och moralen

vernissage_1

Vi gick på vernissage. Galleriet heter Blå kulan och ligger i Mörbylånga. Utställare: silversmeden Karlheinz Sauer och målaren Beehn Edvinsson.

Detta inlägg handlar om Edvinssons målningar, men inte om deras mål och mening, utan om skildringen av dem i foto. Att fotografera måleri är svårt. Jag gör en bild av en bild. Men gör jag bilden rättvisa? Har jag rätt att ändra, förvränga, förstärka, framhålla? Svaren går inte att slå upp i någon bok. Svaren har med det värdeladdade ordet moral att göra.

På plats i galleriet vid Köpmangatan ser jag att solen ömsom skiner, ömsom döljs bakom gråa moln. Färgtemperaturen slår som en pendel. I utställningslokalen blandas dessutom dagsljuset med konstljus i olika färgtemperaturer och eftersom jag aldrig litar på en kamera svär jag över min slöhet att lämna gråkortet hemma.

Som ofta är det bara att göra det möjliga av det omöjliga. Kameran får sköta vitbalansen och vid datorn gör jag bara små justeringar – på känn. Jag minns naturligtvis inte varje målnings exakta färg, intensitet och kontrast.

Att titta på inbjudningskortet hjälper föga. Målningarna där är kanske fotograferade av en fotograf med en helt annan bilduppfattning än min. De är dessutom tryckta i en maskin. Och ingen tryckpress i världen kan återge alla färger exakt.

Hur noggrann jag än är kommer målningarna inte att se exakt likadana ut på min blogg som på inbjudningskortet eller på väggen i galleriet.

Där kommer moralen in. Du kan bara göra ditt bästa.

vernissage_2Här har jag i högra målningen förstärkt kraften i hästens språng genom att utnyttja vidvinkelobjektivets felteckning. Målningens övre, högre hörn är utdraget i rörelsens riktning. Kan jag som fotograf tillåta mig det? Mitt svar är ja, men många andra tycker säkert annorlunda. 
 
vernissage_4Målningar fotograferade rakt framifrån. Två av dem finns på inbjudningskortet nedan. Om du jämför ser du små skillnader i färg och intensitet. Foton är som människor. De talar aldrig absolut sanning.
 
vernissage_3
 
vernissage_5
Vernissagepepparkakor och silversmidesverktyg. På väggen några av Karlheinz Sauers märkliga kannor. Det är en svår bild att bestämma vitbalansen i. Kallt dagsljus från vänster, varmare konstljus ovanifrån och från höger. I ett foto vill jag ofta behålla skillnaderna i vitbalansen som den bristfälliga kameran registrerar. I verkligheten sköter våra fantastiska ögon och skarpa hjärna bildhanteringen på ett helt överlägset sätt – om man jämför med kameror och deras ”dumma” ögon, även kallade objektiv. Och kamerahjärnan är i jämförelse med vår en ”fullständig idiot”, hur mycket beröm vi än öser över dagens allt bättre sensorer.

Du kan se utställningen på Galleri Blå Kulan till och med 20 december. Den är sevärd.

Taggad ,