Det var stoj och glam på utställningen ”Dalsjö i ord och bild” i fredags och lördags. Igenkännandets glädje var uppenbar och bara under fredagen kom 140 besökare.
De fyra utställningskreatörerna Birgitta Söderhielm, Gunnel Sjöberg, Laila Rickardsson och Gösta Wahlgren fick berätta, visa, förklara – och berätta igen. Då bilden nedan togs var Gösta upptagen i en annan del av utställningen där han kåserade om en målare, som vi sätter ljuset på i ett senare inlägg…
I ett hörn presenterades några märkliga människor från Dalsjö – och deras ännu märkligare öden. En var ”Guld-Nisse” som efter sin hemkomst till Dalsjö – från guldletarnas Klondyke – köpte en stor jordbruksfastighet.
En annan var luffaren Erik Andersson, uppvuxen i ett fattighus ute på alvaret. Efter konfirmation utackorderades han till en bonde för 150 kronor om året. Senare blev han sjöman. Och luffare. Han var också skärslipare. Erik Anderssons trådkonst är i dag eftertraktad av samlare.
Men utställningens mest hjärtknipande människoöde blev nog ”Lille Ludvigs”.
Han föddes i ”Jonsakåken” i Dalsjö 1891. Hans mor emigrerade till Amerika. Nu skulle lille Ludvig komma efter. Han blev därmed ensamresande Amerikaresenär vid endast 5 års ålder. I ett pressklipp från 22 juli 1896 kunde man läsa:
Ett levande kolli
Med ångaren Collux medföljde på dess senaste resa till Köpenhamn (Malmö) en liten parvel på fem år som skulle till New York.
Gossen var från Degerhamn på Öland och hade blivit avskickad av sin fostermor. På gossens rygg var fäst en adresslapp med följande avskrift:
alvarsamt 