Jag känner mig tudelad. Som cyklist och naturälskare förstår jag att jag inte kan få både ett intakt ”Ölands Amazonas” och en asfalterad cykelväg med hög standard genom samma område. Men i dag känns det som om en av södra Ölands extremt få skogar inte längre finns. Den lilla tarm som blir kvar ger ingen ”skogskänsla”. Och jag frågar mig hur denna skogsslakt har planerats – och godkänts – och av vem? Är det bara tekniker och ingenjörer som nu för tiden bestämmer när leder och vägar i dag ska dras – även genom känsliga och skyddsvärda marker? Har naturintresserade på Länsstyrelsen tappat rösten? Var finns den genuina känslan för naturens storslagenhet? Var finns flexibiliteten och fantasin? Varför måste en cykelled vara lika bred i hela sin sträckning? Och varför i helskotta måste träd som står flera meter från leden sågas ned?
Mina frågor känns meningslösa. Allt är redan gjort. Skogen är nedmejad och de högar som i dag ligger som gravmonument över en svunnen tid blir sannolikt flis för att värma upp nån tätort i norr. Cykelleden blir säkert fin. Under hösten ser alla markarbeten katastrofala ut. Sommar och klorofyll målar småningom om hela landskapet. Men kapade träd förblir kapade. Skogskänslan i Ölands Amazonas är död.
alvarsamt 
Det ser väldigt ledsamt ut! Hoppas det finns bra förklaringar, och inte bara att alla dessa stora maskiner ska få plats att arbeta. Handkraft används mycket lite nu för tiden.
Vi har tex flera tusen kvm fint gräs på vår äga som skulle kunna slås till djurfoder. Men ingen bonde i närheten är intresserad, just för att de inte kommer in med sina stora maskiner.
Slöseri tycker vi. Nu får gräset ruttna bort.
Det handlar om viljan – och känslan. Vill man göra vissa partier smalare och hänsynsfullare mot naturen så går det – med mindre maskiner och lite fantasi och jävlar anamma. Men ska allt helst vara färdigt i går och kosta så lite som möjligt blir det förstås omöjligt.
Mkt sorgligt. Alla desssa ”upphandlingar” där den som lägger lägst anbud får jobbet. Tänk om nån med känsla för södra öland hade fått råda och jobba. Här finns ju inte så många arbetstillfällen, så det hade väl kunnat vara bra att låta lokal kraft göra jobbet?
Är det inte Färdtjänst som i dag fixar personal i Senegal? Begreppet ”lokal” kan snart ställas ut på muséum. 😉
Naturen återtar snart det som människan har ändrat.
Allt är relativt. En buske växer nog upp på tio år. En tall på hundra. Det blir en lång väntan… 😉
Ja, jag håller med att det ser väldigt mycket skövlat ut på bilderna, och att man säkert hade kunnat göra det mer finstämt. Dock är det väl så också att det ser ut som allra värst just nu med tanke på årstiden och alla maskiner på plats etc.
Tänker man i stället: – maj/juni då vinden är ljum och växtligheten, om än inte träden,har kommit igång, vägen är lagd och cykelvänlig, så måste det vara härligt att helt bilfritt ta sig från Degerhamn till Albrunna, i bla denna vackra skog, för en god fika vid stambordet.
Med hopp om en snar och soligt ljum vår!
Jo, visst är det så. Det jag saknar är flexibilitet och anpassning till naturen. Man har lite pippi på att såga ned träd på Öland, det landskap som kanske mest borde värna dem. Och varför måste en cykelväg genom en skog vara lika bred överallt. Man kan jämföra med den mellan Mörbylånga och Färjestaden. Den är nog bara hälften så bred. Men nu är det som det är och har vi lite tur kommer småningom en vår – och till och med en sommar. 😉
Jag tror att den något överdimensionerade röjningen längs med Alvkällamuren, delvis kan förklaras av att det även här skall grävas ner avloppsrör och man måste komma ner en bra bit på djupet för att det skall vara frostfritt och tyvärr även då köra trista raksträckor. Om två år läggs reningsverket i S:a Möckleby ner och då kommer all skit från S:a Möckleby- och Albrunnabor att spolas raka vägen ner till det mer moderna reningsverket i Grönhögen, som än så länge har underkapacitet. Men visst sörjer man till exempel det magnifika blåsippestället som allmogebotanisten Sigge Samuelsson en gång ”hjälpte Gud på traven med”, som han uttryckte det vid utplanteringen…
Det har alltid varit svårt att äta kakan och ha den kvar. Vi kan väl bara konstatera att skit och raka rör anses viktigare än blåsippor och träd – vad än Sigge S säger i sin himmel. Eller som jag brukar formulera saken: ”Livet är att välja”.
Så sant, så sant. Nu är frågan vad man väljer för väg fortsatt söderut? Det fina med avlopp och raka rör genom terrängen med destination Grönhögen, är ändå att det även påskyndar cykelledens utbyggnad söderut.Mitt stalltips är att det kan bli en magnifik kuststräcka Albrunna-Grönhögen, som det slutligen landar i. Försöker man sig upp på landborgskrönet ligger stenåldersgravarna på rad, inte ens ett kommunalt servitut ostraffat tar sig igenom och leden och VA-nätet lär då vara framme i Grönhögen runt 2025? Vilket alternativ lär snart visa sig…
En cykelled utmed kusten mellan Södra bruket och Grönhögen blir onekligen svårslagen. Det är givet. Men jag är en känslig natur och kan ej glömma skogen. Jag får slänga alla foton av de ståtliga, lutande talldungarna och de täta ”Amazonasskogspartierna” och börja gå i långvarig och dyr psykoterapi. PS. Vi måste nämna leden/massakern/utvecklingen i Sockenboken in spe… /Staffan
Reningsverket i Grönhögen har överkapacitet, givetvis.Det blir lite slarv med ordvalet när man ägnar sig åt skitsaker…
Nu hoppas vi på att fortsättningen på cykelvägen söderut från Albrunna dras så havsnära som möjligt ned till Grönhögen. Det finns ju utmärkta ängsområden alldeles vid Kalmarsund som måste vara lämpliga.
Som attraktion för turismen är det ju närheten till vattnet som är Ölands stora tillgång.Detta även oaktat för oss som bor på den sköna ön.
Det är väldigt spännande att följa utvecklingen.
Du kan vara lugn. Alvarsamt hänger på som en igel vad gäller utvecklingen av cykelleden. Snart kommer inlägg om ”backhoppningsbacken i Degerhamn” – som vi naturligtvis provhojar så snart den är något så när färdig. /Staffan
Jag hade sett fram emot cykelleden på södra Öland. Men jag blev tveksam till den sträckning som valts söder om Södra Möckleby. När jag nu ser resultatet i höjd med Albrunna ser det helt förfärligt ut! Hur kan en så vacker miljö få förstöras med en så ful cykelväg? Och varför hugga ner så mycket träd? Cykelleden borde ju dras varsamt med hänsyn till naturen. Den behöver inte vara asfalterad, och varför måste en så bred ”gata” röjas? Att den sen föreslås fortsätta upp på alvaret och påverka den viktiga naturbarriären mellan Albrunna lund och alvarmarken verkar totalt ogenomtänkt. Vem har föreslaget detta? Nästa fråga är för vem leden byggs? Är det för boende, som vill pendla med cykel blir det många omvägar och backar med den aktuella sträckningen mellan Södra Möckleby och Grönhögen. Projekt Ölandsledens formulering i EU-ansökan visar i klarspråk att leden inte är för de boende utan ”Den tänkta målgruppen är, förutom svenska turister, cykelturister från de stora cyklistnationerna Tyskland och Nederländerna”. Här behöver det tänkas om och göras rätt. Gör det småskaligt och varsamt. Det som är förstört får ansvariga skämmas för. En välplanerad cykelväg, med sträckning längs huvudvägen blir ett attraktivt alternativ och leder bort det farliga cyklandet på 136:an.
Det blir spännande att se vad som händer i framtiden. Vilka bestämde vad? Vilka godkände? Har ”tekniker” haft total frihet? Vad har Länsstyrelsen tyckt – och sagt? Ska huvuden rulla eller blir slutbetyget ”svensk tystnad”? /Staffanhälsningar
[…] att det alldeles snart är fem år sen cykelleden Fyr till fyr gjorde halt i Albrunna, där man än i dag står och stampar på samma ställe utan förmåga att ”limma ihop” […]