Brexit fullbordades av alla de britter som sa sig vilja se det gamla landet tillbaka. Förr är alltid bäst. Så är det med den förrädiska nostalgin. Den står för ”drömmar om det ljuva liv som aldrig var”.
Alvarsamt hann bara gå ut med rådet att skrota Länsstyrelsernas förlamande samhällsroll förrän landshövdingen själv håller med i dagens Östran. Där säger Stefan Carlsson:
_ _ _ – Vi har uppfattats som en restriktionsmyndighet. Den som säger nej.
Och så kommer en lång utläggning om hur Länsstyrelserna bör omdanas…
För en gångs skull har alltså makten alldeles rätt. Alvarsamt gratulerar.
Jag får brev från landstinget. Man vill betygsättas. Och man räknar med mitt svar. Men varför ska jag svara när landstingsråd och verksamhetsansvariga ger fullständigt fan i mina frågor – trots en potemkinkuliss-e-post-policy som är ett underverk av falskt förtroendeskapande.
En underbar artikel går i dag att läsa i Östran. I korthet: Ölands vattenförsörjning var på väg att lösas redan för 40 år sen genom projektet Sydostvatten. Ölandsbron byggdes med utrymme för tre ledningar som skulle föra vatten från Småland. Grundvattnet var i botten. Läget var akut. Men så började det plötsligt regna! Öländska kommunpolitiker sa nej till fortsatt medverkan.
Så kan det gå.
Det finns vissa likheter med försvaret:
– Oj, titta en rysk ubåt!
– Nu måste vi upprusta!
– Nej, nu försvann den!
– Då behöver vi inte upprusta!
Tidningarna är proppfulla om vattenfakta, vattenbrist, vattenbristlösningar. Kommunledningarna har fått panik. Bolaget som lägger rör mellan Sverige och Stora Rör har gått i kk och arbetet har avbrutits. Landshövdingen yrade inledningsvis om geoskanning, men sen blev det tyst. Bevattningsförbudet kvarstår men många bryter mot det. Nu ska avsaltning rädda läget.
Vad som inte står i tidningarna är ofta intressantare. Avsaltat vatten smakar inte gott. Fråga nån som jobbat på kryssningsfartyg! Det kan dessutom vara giftigt. Och det kan – i vissa fall – bli jäkligt dyrt, eller vad sägs om ett literpris på över fem kronor.
Makten och härligheten bör kanske tänka till ytterligare ett varv. Och ta ett glas vatten för att dämpa paniken…
Läser om nån vattenansvarig i kommunen som beredvilligt tidningsförklarar att kommunen inte har några lagliga vapen mot dem som bryter mot bevattningsförbudet. Lika intelligent brukar polisen vara i sitt desperata döljande av sin egen inkompetens:
– Mot trimmade mopeder står vi totalt maktlösa. Dom där ungarna är för smarta. Mot dom har vi inte en chans.
Min slutsats: Det är ibland fult att tala sanning. Givetvis skulle vattenansvarige ha sagt att ”nu ska vi jävlar anamma sätta åt smyg- och nattvattnarna.”
Ty vem skulle göra sig besväret att kolla upp om kommunen har laglig rätt att kräva bevattningsstopp?
Och polisen kunde väl nån enstaka gång kavla upp ärmarna och visa lite stake och säga nåt riktigt modigt, som exempelvis: ”Moppetrimmarna här i byn ska få ett helvete den närmaste tiden!”
Men sånt går väl inte för sig i den svenska stiltjen… Snart styr vi kosan mot Spanien. Där spelar polisen den roll den ska spela. Den inger respekt.
Den 4 mars fick landshövdingen pappersbrev från Alvarsamt. I det fanns lösningen på den i dag akuta vattenbristen. Brevet är ännu obesvarat. I stället har hövdingen i maskopi med kommunerna återgått till Hedenhösmetoder som exempelvis ”tankbilar med vatten över bron”. Paniken sprider sig, skattemiljonerna flyter iväg…
I samma veva framkommer att hövdingen – som nästan alla i maktställning gör efter en tid – börjat slarva med redovisning och kvitton. ”Jag har viktigare saker att ägna mig åt”, säger han i Östran. Kan även jag använda detta argument – jag har viktigare saker att ägna mig åt – när Skatteverket frågar om varför jag inte redovisat utlägg på avdragsbegärda 14 000 Gurra?
Alvarsamts moraliska vindflöjel Sune Flisa har tagit mycket illa vid sig och i ”mental desperation” åkt tillbaka till Shimla.
– Jag står inte ut i denna perversa ankdamm. Publicera denna sanningens limerick – nu drar jag mot friheten! Får jag inte Nobelpriset i år heller kommer jag aldrig mer hem, blev hans sista ord när han lämnade redaktionen i öländskt tokraseri. Han liftar just nu tillbaka till sitt kära Shimla i Indien.
Och Alvarsamt publicerar naturligtvis den första limericken ur poetens, rallyförarens, jonglörens och gravörens stora fatabur. Håll till godo.
Vid Kastlösa är vägen avstängd. ”Tillträde förbjuden” lyder texten på bocken som spärrar väg 136. Tjernobyl! Jag ringer ett informationsonummer och får veta att jag är välkommen ned till Ottenby för att titta på fåglar om jag betalar 500 kronor.
Jag ringer kommunen.
– Nej, där nere i öknen finns inga mataffärer. Det är längesen dom klappade igen. Dom få som bor där åker till Kalmar och köper ost för en krona mindre men pröjsar glatt och villigt 500 i bilkostnader. Vad vill du veta mer? Om du tittar dej omkring och inte frågar så mycket dumt ser du väl att det står Lidl och Coop och ICA-Kvantum på kassarna. Vi är inte helt väck i pallet här på vischan! Och kommunen stöder all lokal handel. All!
– Men…
– Ja, så brukar bonnläppar börja sina jerimiader. Man känner igen lössen på gången. Ha ha ha.
– Men…
– Nu är det som det är. I samarbete med Trafikverket och Länsstyrelsen har vi infört nolltolerans på södra Öland. Med det menas att endast fågelskådare får passera Kastlösa, att hastigheten därifrån och söderut är noll kilometer i timmen, att bredband är förbjudet, att nytänkande bör stoppas, att influenser och ”tilltag” måste få ett slut.
– Men…
– Tack. Inga fler men… Tack och välkommen åter.
Vi är några av få som har fiber i Södra Möckleby. Därför får jag en del frågor om hur det är att arbeta med så snabb uppkoppling som 100 Mbit/s. Mitt svar kanske förvånar: Det känns ganska segt.
Man blir bortskämd. Och man vill hänga med. Jag minns när hastigheten ökade från ”snigelfart till oxkärrafart” under 1990-talet. Man trodde knappt sina ögon. Men snart ville man ha ännu snabbare uppkoppling. Och den krävdes för att utvecklingen skulle bli så pass bra som den blev – för vissa landsdelar, för vissa människor. Men statens roll i utbyggnaden av fibernätet börjar likna en ”nationell kommunikationskatastrof” – med landsbygden som den ständiga förloraren.
I dagens Östran kan man läsa miljöminister Åsa Romsons svar på tre frågor ställda av Anders Åkesson (C). Romson säger bland annat:” _ _ _ det är viktigt att ha ett avrinningsområdesperspektiv. _ _ _”
Ordet var: avrinningsområdesperspektiv!
Alvarsamt utökar inläggskategorierna med miniledare. De blir extremt korta inlägg i aktuella frågor. De kan handla om bagateller eller livsavgörande teman med lokal anknytning. Det första publiceras under morgonen.
alvarsamt 