vattenjakt

Det är torrt på Öland. Vatten är bristvara. Men det finns stora mängder vatten i den öländska stenkroppen, mer än man kanske tror. Alvarsamt hamnade i Albrunnaslänterna ned mot Kalmarsund. Där röjer sig vattenådrorna för den som håller korpgluggarna öppna.

I kommande inlägg ska vi även se spår av grav- och bosättningar i samma område. Och vi kikar in i grävlingsgryt…

Här avslöjar sig en underjordisk bäck genom att gå i dagen. Den genomvåta marken har här trampats gropig av betande kreatur. Bäcken kan ha sin början flera kilometer härifrån – långt uppe på alvaret.

Under det gröna, som är andra växter än vanligt gräs, finns vatten. Man behöver inte vara geolog eller hydrolog för att göra enkla tolkningar av vattnets effekter i naturen.

En liten bäck med ursprung i en källa nåt 50-tal meter högre upp på slänten. Vi ser ena fundamentet för en tidigare bro, sannolikt byggd av trä. Flödet i bäcken var förr i världen betydligt kraftigare.

Hur kan vi se att en underjordisk bäck går ut i havet just här? Jo, gräset på fotot måste ha sötvatten för att kunna etablera sig och leva här. Och det går bra, trots att vågor med bräckvatten ideligen slår in över växten. Några meter längre bort finns inte dessa gräs.

alvkälla

Vill man känna sig levande i vår schemalagda värld bör man kanske lära sig att ibland ta sig tid till sådant som kan tyckas ”onödigt”. Många är i dag fokuserade på ”effektivitet”, ”mål och mening”, på att allt man gör ska ”generera världen, helst pengar”. Så förgängligt! Så torftigt!

Själv tror jag inte på någonting. Jag tror inte på nån lära, inte på nån tro, inte på nån gud, inte på nån som helst mening med livet och inte på ett liv efter detta. Denna icketro ger en stark frihetskänsla, och tack vare den känns det logiskt att ibland ägna sig åt sådant som av många betraktas som ”synnerligen improduktivt, kanske rent av ointressant eller löjligt”.

Ett typiskt sådant litet projekt kan vara att följa en anspråkslös bäck från källa hav. Mina damer och herrar, tillåt mig presentera Alvkälla!

”En av kreatur vältrampad gyttjegrop” är det första synliga livstecknet av Alvkälla. Sannolikt kommer vattnet mycket längre härifrån, kanske ända uppe från alvaret, nån kilometer bort.

I mars var det i år ingen större tillrinning i Alvkälla. I fjärran ser vi tallskog och bakom den Kalmarsund. Alvkälla rinner under cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

Vi har vänt oss om för att titta uppåt källan. Just här är vattenytan helt övervuxen av en frodig växt jag inte kan namnet på. Vet någon?

I ett lugnt och flackt parti av bäckens sträckning spelar skuggorna bland knotiga stammar och vindfällda grenar och toppar.

Detta imposanta träd har sina södra rötter i och under bäcken. 

Vi närmar oss havet. En bro och en trumma återstår innan det är dags att slippa instängdheten mellan åkanterna och nå friheten i havet…

Trumman går under cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna, en del av det stora projektet Fyr till fyr. Hur fortsättningen blir från Albrunna och söderut återstår att se.

Framme! Sista biten ut i havet får Alkälla rinna genom en grusvall. Det var allt. Det var Alvkälla. En liten bäck bland tusen andra…

starkt varierande vattenflöden

Det botaniska livet tycks vårstarta tidigare i vatten än på land. Vi ser här ned från en bro. I det kristallklara vattnet frodas mängder av gröna, gula, bruna och till och med rödbruna gräs och alger.

På andra sidan bron ser vi ned mot kalkflaksbotten, sannolikt slipad av rinnande vatten under tusentals år. Vattnet är glasklart och djupet några decimeter. Ännu så länge finns det alltså vatten i åarna på södra Öland. Men de torkar ut snabbt. I kommande inlägg tittar vi lite mer på just denna bäck och vilka konsekvenserna kan bli för vårlekande fisk.